Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
149. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 Februar 22/März 4
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 6 ] fol. 259–265’; Eingangsvermerk Stockholm 1647
März 11/21.
[1] Gravamina. [2] Causa Hassiaca. [3] Causa Palatina und französische Bayernpolitik; ableh-
nende Haltung Schwedens gegenüber Bayern; kursächsische und kaiserliche Haltung in der Pfalzfrage.
[4] Aquivalentproblematik: Braunschweig-Lüneburg; Mecklenburg; Administrator Friedrich.
Ständernes inbördes besvär och gravamina sampt caussae Hassiaca et Pala-
tina äre nu som mäst under händerne och tractaten.
[ 1 ] Evangelici status, hafvandes i förledne veeku öfverlagt thet keijsl:e
opsattet in puncto gravaminum
Vgl. Meiern IV S. 78–86.
vårt sidste underdånigste breeff af den 15 huius [ 15./25. Februar ], skola nu
i thet närmaste vara färdige medh sitt sentiment.
[ 2 ] I näst förledne novembri, när vij vore i Munster, lefvererade vij jämpte
een skrifft i Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction och een annan på landt-
grefvinnans vägnar , som fuller då skickades inn, men sändes lickväll nu
härhoos under lit. A. Vij hafva som oftast fordrat svar therpå, men inthet
kunnat få något förän nu, sedan Eders Kgl:e Maij:tts satisfactionspuncht
kom till ändskap.
Thet som här finnes under lit. B och angår then Marpurgiske saken, sände
caesareani till d’Avaux och något therefter och een copia till oss
Vgl. Caesareanorum legatorum responsio ad legatorum Hasso-Cassellanorum postulata,
in specie quoad successionem Marburgensem d. d. 18./8. Februar 1647 ( Meiern IV
S. 422f. ).
finnandes at thet inthet var fullkomligit svar på then skrifft vij låthe them
keijsl:e få uthi Munster, påminte strax och urgerade at the måtte svara oss
på alla punchter, hvilket the och gjorde effter then tenor som copian under
lit. C
Vgl. Legatorum Caesareanorum declaratio erga legationem Suecicam ad eius propo-
sitionem , 17. Novembris anno 1646 exhibitam in puncto satisfactionis Hasso-Cassellanae
( Meiern IV S. 424f. ).
Darmstadini besökte oss therefter, ställandes sigh som vore the inthet till
fridz medh the keijsl:es förslag uthi then Marpurgiske saken.
The Chursachssiske vore och hoos oss at recommendera landtgreef Georgs
interesse till thet bästa.
Cassellani satte imedlertijdh op sine tanckar öfver bägge papeerne och
lefvererade them åt oss och d’Avaux then 20 huius [ 20. Februar/2. März ],
då vij och oss emellan strax läste them genom och påminte hvadh oss
tyckte vara lijkt. Effter the keijsl:e föra in i sitt svar thesse orden, confessio
nova, och något annat som the Casselske stöta sigh på, så ville the Casselske
strax i begynnelssen på then skrifften, som vij skulle andtvarda åt them
keijsl:e, refuterat, föregifvandes at thet var the Darmstädiskes picquanterij
som lände icke allenast them uthan andre theras religionsförvanter till
praejuditz.
När vij remonstrerade at thet var betänckeligit först för them att mängia
in blandh then saken the nu hade för händer een slijk onöd- och otijdigt
ressentiment, sedan och för oss at extradera skrifften så infattat till the
keijsl:e, bode the at vij måtte tillåta, det Biornklou, när han i vårt nampn
gofve öfver theras opsatte och af oss gillade svar, tillijka måtte på theras,
the Casselskes, vägnar insinuera itt memorial, theri the för sigh beröra the
orden som the förmeena vara them praejudicerlige, hvilket vij tilläte och
sände Biornklou i går till the keijsl:e med alle tree papeeren, som nu finnes
härhoos under lit. D, E, F
Vgl. Responsum confoederatarum coronarum legatorum ad declarationem Caesarea-
norum in puncto satisfactionis Hasso-Cassellanae ( Meiern IV S. 427–429 ); Responsio
legatorum Hasso-Cassellanorum ad declarationem Caesareanorum ( Meiern IV S. 426f. ).
D’Avaux, hafvandes betänckiande at tala för landtgrefvinnan i satisfactionen
af the andelige godssen, tog på sigh at skicka till them keijsl:e allenast thet
eena, som är literera under E och innehåller the Casselskes svar i then
Marpurgiske saken, hvilken han vill drifva. Thermedh vij och äre till fridz,
kunnandes på thet sättet vij bättre slippa the Darmstadiske.
[ 3 ] Om caussa Palatina förmälte vij något i nästförgångne breef
Vgl. [ Nr. 142 ] .
kannerlig hvadh the keijsl:e theri hade opsatt och hvadh tankar d’Avaux
hade om then sakens composition sampt deputa orum Palatini skrifftelige
svar, som ändå inthet var fulkomligen inrättat, uthan allenast uthkastat till
at vijsas oss. Vij läte och d’Avaux see thetsamma och försökte at disponera
honom till at arbeeta medh oss in favorem Palatini, eller och åtminstone at
han ville connivera och inthet läggia sigh emot oss i een så billigh och
christeligh saak, ther man täncker at hjelpa een spolierat och fördrifven
printz till sine landh och iura igen.
Han svarade therpå dät Frankrijke, hafvandes ifrå begynnelssen improberat
Friderici Palatini actioner, inthet kunde nu förmedelss sitt patrocinio gilla
thetsamma. Palatinus Carolus Ludovicus hade inthet gjordt publico till goda
eller något meriterat af Frankrijke. Gallia hade inthet för hans fagra ögon
och restitution skuldh låtit uthöösa sine thesauros och thertill våga sine
undersåters och månge tapre mäns lijff och blodh. Thet vore i Frankrijke
nu thertill kommit at the inthet kunde längre uthärda. Clerus, som i thetta
kriget hafver märkeligen contribuerat och än skjuter thertill hvadh möije-
ligit är, förnimmandes at the sådant hafva spenderat på Palatini restitution,
skulle icke allenast häreffter draga sigh undan, uthan och förorsaka oproor
och allehanda villevalla, strödiandes uth blandh gemeene man och them
som till oroo äre benägne thet theras blodh och landssens märg användes
till at förföllja domum Bavaricam, som altidh hafver varit och än är the
catholiskes stöd här i Tysklandh, ländandes thet altsamman till totalem
extirpationem religionis catholicae. Legatio Gallica hade försökt och ville oss
försäkra at Bavarus hafver gjordt the bäst och märkligaste officia till chro-
nornes satisfaction, för hvilken skuldh Gallia funne sigh obligeradt och
ville hoppas at vij skulle inclinera till at befordra Bavari interesse igen.
Han, Bavarus, vore benägen at träda i närmare förståndh medh chronan
Sverige, hafvandes nu seedt huru starkt och beständigt chronorne hafva
coopererat och förmedelss samma samdrächtigheet med vapn och rådh
bracht huus Österrijke på kneken. Status Bavari vore så lägen at han inthet
kunde länge och förtroligen correspondera medh huus Österrijke; och för-
thenskuldh höllo Frankrijke för rådhsampt at man understödde honom och
fattarn i thet postur at han kunde contrecarrera Austriacos. I regard af alt
thetta hade Gallia engagerat sigh mehr och mehr med Beyern, så at the nu
tänckte main eneran vidh churfurstl:e digniteten, såssom han then nu be-
sitter . Palatinus och hans huus blefve, såframpt han rätt ville betrachtat
hvadh han förmedelss chronornes vapn nu recupererar, them allierade everl-
deligen till tacksamheet obligerat.
Vij replicerade theremot och stälte till sin ohrt the skääl som Frankrijke
må hafva hafft att gilla eller ogilla kongens aff Behmen actioner. Hans son,
churfursten Carll Ludwich, hade icke häller för sin person så stoort meriterat
af Eder Kongl:e Maij:tt. Att Eders Kongl:e Maij:tt lickväll tager sigh an
hans interesse och hafver tillijka medh Frankrijke i praeliminartractaten låtit
arbeta på leijgderne
Vgl. Preliminärfördrag mellan drottningen af Sverge samt den romerske kejsaren och konungen
af Spanien rörande allmän fredsunderhandling i Osnabrück och Münster. Hamburg 1641 Dezem-
ber 15/25 ( ST V 2 S. 501–504). Auf S. 503 heißt es: Et quidem ad congressum Osna-
brugensem ex parte Augustissimi Imperatoris tradantur sequentes salui conductus.
Primo, pro Reginae, Regnique Sueciae Plenipotentiariis. Secundo, pro Residente Gallico.
Tertio, pro Domo Palatina …
Am selben Tag wurde ein entsprechender Präliminarvertrag zwischen dem Kaiser sowie Spanien
und Frankreich geschlossen ( ST V 2 S. 506).
offenteligen proponera om hans plenaria restitutione, thet kommer förnäm-
ligen af thet interesset som vicini reges et respublicae hafva in aequilibrio
imperii och reductionen af Romerske rijkssens staat, som then var förän
huus Österrijke och dess tilhjelpare Beyern förde thet Behmiske kriget hijt
in i Tysklandh, allenast at förmedelss opsökte praetexter bahna sigh vägen
till at sönder rijfva harmoniam imperii och stiffta här een absolutum domi-
natum , först Tysklandh till een oundvijkelig servitut och alle angräntzande
naboer till förfång och skada. Thenne the keijsl:es och Ligans dessein
hafver förnämligen varit rättat på huus Pfaltz, hvilket och är genom våre
vedervertiges macht satt i then lägenheet at thet inthet mehra kan bevijsa
publico then tjenst som thet uthan all tvifvell gärna skulle göra. Chronornes
alliance vore rättat i gemeen på restitutionen af alle saker, som the vore för
kriget
at thet och hafver för thens skuldh employerat sine meddell och soldatescans
blodh, så kunde vij icke heller see på hvadh sätt och af hvadh colore the
ville säija at Frankrijke hafver töömt uth sine thesauros och låtit slå ihjäll
sitt folck för Beyerns skuldh. Clerus i Frankrijke, vettandes at Beyern först
hafver gjordt Frankrijke then störste skaden then eena gången efter then
andra, då medh finesser, då offentelige krigzactioner, och nu theremot för-
nimmandes at kriget vore fördt till at promovera Beyerns grandeur, måtte
till äfventyrs taga thet op för itt spiegellfächt, som vore theras märg och
blodh fåfängeligen och i oträngde måhl spenderat. Thet måtte, kanskee,
bättre lyda i cleri öron at man föreboro och remonstrerade at thet vore opus
Christianissimo Rege dignum at protegera principes extorres et spoliatos
bonis suis, jämväll tjenligit per rationem status Galliae at imperium Roma-
num blefve förmedelss Palatini restitution åter igen oprättat och satt i sitt
förre lagh. Hade Bavarus något gjordt till Frankrijkes satisfaction, kunde
thet hafva sine skääll, och stälte vij therhän hvadh the therföre tänckte
honom igen. Vij hafva seedt af hans, Bavari, breef, som han här i rijket
medh fursterne hafver växlat, dät han lickväll inthet gott unnar chronorne,
och eenkannerlig Eder Kongl:e Maij:tt. Vij hafva icke häller än hafft någon
synnerlige indicia at han är annars sinter. Thet förtreetligaste är at han
pockar och snarkar som hade han friden och kriget i sitt våldh och at
chrono ne måtte icke mindre än Keijsaren sjunga efter hans pijpa. Frank-
rijke är så offta fixerat af honom, och ändå söker thet at befordra hans inter-
esse . När han hafver hvadh han vill, så lärer man spörja at han sedan blifver
chronornes ärgeste controleur. Thet säkraste vore at hjelpa till accommodera
then saken effter ofvanb:te Palatinorum förslagh; thermedh b efve Bavarus
churfurste, som han nu är, ini sin dödh och effter honom hans descendentes
och linea Wilhelmiana, octavo loco, för hvilken skuldh han och hans huus
inthet mindre än Palatini vore chronorne obligerade. Thermed vore han
stoor nogh gjordh och satt i then staat at han äfven väll kunde göra chro-
norne tjenster. Vij tesmoignerade therhoos at efter thetta vore een saak
som angår heela rijket och dessföruthan hade månge interessenter ther
u han om, så vore tjenligast at man hörde Romerske rijksens ständers
sentiment, och hvadh som man då häri statuera skulle, gjorde d’un commun
concert medh them. Ifall man annorledes ville förfara och häri något stadga
pro arbitrio, skulle chronorne lada på sigh then blasmen at the effter un-
fången satisfaction hade inthet tagit sig om restitutionem singulorum sta-
tuum , efftersom och sådane discurser nu flyga blandh them här på con-
venten . Man hade och förnummit det Frankrijkes kallsinnigheet i then
Pfaltziske saken gör Serviens negotiation i Haagh svarare än hon elljest
måtte vara. Frankrijke hade så therföre som elljest orsak at see uppå
sådant.
D’Avaux, såssom han föga ville see på res imperii och ständernes särskilte
desiderier, altså lät han sigh lijtet theraf movera. Effter vij lickväll blifva
beständigt på vår meeningh at låtha gifva them keijsl:e Palatinorum svar,
sådant som thet nu finnes under lit. G och thet caesareanis tillstältes then
18 huius [ 18./28. Februar ]
Vgl. Legationis Suedicae responsum ad Caesareanorum propositionem, exhibitum d.
18. Februarii 1647 ( Meiern IV S. 356f. ).
göra pro forma att thermedh vijsa världen thet Eder Kongl:e Maij:tt
hafven theri gjordt alle möijelige officia.
Så snart caesareani hade fåt vår skrifft i then Pfaltziske saken, sände vij
copier icke allenast theraf, uthan och the keijsl:es project, therpå vårt var
stält till svar, till alle 3 directoria, thet Maintziske, Magdeburgiske och
stadiske.
The Chursachssiske vore then 20 huius [ 20. Februar/2. März ] förmiddagen
och the keijsl:e samma dagh eftermiddagen hoos oss, alt för then Pfaltziske
saken skuldh. The Chursachssiske recommenderade then saken at förlijkas
ungefär effter the keijsl:es förslagh, allegerandes thesse skääl 1) att Bavarus
nu erkännes icke allenast af heela Romerske rijket, uthan och aff andre
potentater och republicer för electore Imperii, 2) att han var mächtigh och
jaloux om sin reputation; förän han läte degradera sine barn och effter-
kommande , sigh till een evigh spott, förblefve han i kriget och försökte
thet yterste, 3) att Pfaltz, såssom fö ste orsaken till thenne stoore oroon
och oredan i rijket, inthet hade förtjent at man för hans barn skulle sättia
alt öfrigit i ytersta nödh och undergångh. Thet bödes them lickväll itt ähr-
ligit , och kunde saken ännu förmedlas, hälst at han finge thet mästa igen af
sine landh. Eder Kongl:e Maij:tt hade thermedh förrättat itt christ- och
loffligit värk.
Therpå svarades att publica acta, eenkannerlig hvadh Chursachssen och
Brandenburg hade i thenne saken skrifvit, vijsa uth huru lag hoch ordentelig
Beyern var kommin till churdigniteten! At han nu här i rijket erkännes för
een churfurste, thet komme af samma principiis, effter the, som thet lickväll
i hjerta improbera, in het hafva förmåt at sättia sigh medh någon effect
theremot. Bavarus vore, när man kådade hans actiones vidh ljuset, rätta
orsaken till then oreeda här är i Tysklandh. Hade han contenterat sigh
medh victorien på Weisenberg i Behmen
at under praetext af religionen föllja sitt particularinteresse, stifftandes och
formerandes Liguen emot the evangeliske, så hade thet Pfaltziske väsendet
kunnat hafft sin ändskap i Behmen. Thet vore notorium ex publicis actis at
han, Bavarus, hade pousserat Keijsaren till at publicera edictum
kannerligen och at förmedelss reformationen i stifft Magdeburg och elljest
uth medh Meißen reeta churfursten till opposition at således få orsak medh
honom. Thet hafver och brach Hans Churfl:e Durchl:tt een gång i vapnen!
Och förorsakat chronan Sver ge at icke allenast taga sigh the här i Tysklandh
beträngde an, uthan och medh stoor möda och omkostnat intill thenne
dagh theri framhärda. Så jaloux som Bavarus nu är om sin per vim et
oppressionem aliorum erhållne reputation, så ijfrig vore Eder Kongl:e
Maij:tt theremot at försvara the af honom och andre våre vedervertige
undertrychte Romerske rij ksens ständer. Och såssom Eder Kongl:e Maij:tt,
oachtandes allehanda vedervertigheeter och uthstådde vices humanas, haf-
ven theri alt härtill uthärdat, alt så hafver man och ögonskeenligen märckt
Gudz bijståndh och assistence. Vij ville än hafva vår lijt thertill och gifva
Gudh och tijden i sköön hvadh theraf blifva vill, om Beyern emot all skääll,
fölljandes theri allena sin libid nem dominandi, förorsakar at kriget än vij-
dare mås e continueras. Om man pacis amore [änteligen: im Ms. gestr. ]
skulle göra hooll på auream bullam och Palatinus ändteligen mista sine iura
och praerogativer, så vore tjenligast at Chursachssen, som een gammall
churfurste, finge them igen och at Bavarus blefve nederst.
När Caesareani komo eftermiddagen accepterade the medh tacka then clau-
sulen som i Palatinorum skrifft efteråth införes, at huus Österrijke kunde
medh cessionen af Chamb
Vgl. Legationis Suedicae responsum ad Caesareanorum propositionem, 4. Abschnitt
( Meiern IV S. 356f. ).
som Beyern hafver på 13 millioner . Therhoos och till thet andra sade the
att the hade läst the öfrige förslagen in compositione caussae Palatinae,
them the inthet annors kunne optaga än för Pfaltziske, men icke våre, effter
the berodde på extremiteter, som inthet syntes kunna gå; hafvandes the
förhoppat at vij skulle vella skrijda till friden, sedan Eders Kongl:e Maij:tts
satisfaction vore richtigh. Thet vore notorium at Palatinus Fridericus hade
förgripit och försedt sigh emot legem Iuliam maiestatis! I alle stater måtte
praemia och poenae vara. The ville inthet förmoda at Eder Kongl:e Maij:tt
skulle vella cum effectu stå therpå at Palatinus, som vore skyllig till itt
sådant brott, skulle slippa uthan straff. Han och hans barn hade inthet
förtjent at man skulle gifva them något. Nu tilbjudes them lickväl gode
conditioner, som inthet vore at uthslå. Keijssaren, Spagnien, Frankrijke och
status imperii vore thermedh till fridz.
Them bleef svarat at skrifften, som var öfverlefvererat i theras händer, kunde
fuller hållas för Pfaltzisk, såvida som hon them angick, och Palatini depu-
terade hade comporterat sine tanckar thertill, men icke mindre vår, efftersom
hon är medh oss concerterat och i vårt nampn uthgifvin. Såssom man nu i
slijke högvichtige sakers förlijkningh plägar see på sjel va saken och inter-
essenternes intentioner, altså hafva vij och vidh affattande af thenne skrifften
fuller seedt på iustitiam et aequitatem caussae Palatinae; men lickväll nästan
emot deputatorum Palatini villja lämpat henne såvijda möijeligit var till
närvarande concurrence, hoppades at thet skall kunna på thet slaget gå.
Framför alt hafva vij sedt på thet interesse som Keijssaren hafver theruthi
och förthenskuldh så, som hen man hade anfört, then effterste clausulen
om Keijssarens eliberation ifrå sin handskrifft inrättat. När thet skeer hoppas
vij at the äre medh thet öfrige till fridz. Man ville nu inthet här disputera
om kongh Friderich hade bruttit så stoort eller och syndat at han förthen-
skuldh kunde blifva straffat effter legem Iuliam maiestatis. Thet äre månge
i then meeningen at hertigen af Beyern hafver mäst och under handen styrkt
Fridericum till Behmiske chronan at thermedh få orsak at trachta effter hans
dignitet och landh. Thet vari thermedh som thet vill, och om Fridericus
hafver något brotzligit gjordt, så är ingen proportion emellan brottet och
thet straff som han medh sin landzflychtigheet och förfölljelsser hafver måst
uthstå och lijda. Keijssaren hafver nogsampt förnummit, at både status i
Romerske rijket och andre naborlige princer och respublicer sådant ressen-
tera och låtha sigh gå till sinnes. Kongen i Engelandh , ehuruväll han hafver
på een tijdh låtit sigh förleeda ifrå Palatini restitution och nu hafver sine
heemsysslor at göra medh, så vore lijkt at om han nu kommer till roo och
parlamentet bringar sine desseiner uth, det the taga sigh electoris Caroli
Ludovici interesse medh mehra ijfver an, såframpt thet icke blifver med
interessenternes minne sluttet. The andre unge princerne
och af genereus humeur, som inthet skole förgäta at insinuera sine saker.
Kongen i Danmark är them när förvant
religionen skuldh hjelpa them hvadh the kunna, så at Keijssaren hafver
orsak at componera then saken, således at gnijsterne inthet lembnas och
theraf förorsakas effter kort eller långt een större eldzbrånna. Thet vore väll
at kungen af Spagnien inthet hade varit på Bavari sijda och eij heller gärna
sedt at han bleff elector . Duc de Longueville och d’Avaux tesmoignera
emot oss at the fuller må hafva gjordt Bavaro någon förtröstningh, men
inthet vijdare än på dignitatem electoralem. Then finge Bavarus och hade
orsak at contentera sigh thermedh, remitterandes för then saken allena sin
fordran på the 13 millionerne. Man tviflade inthet att ther Franckrijke, som
the innuerade, skulle vara vijdare engagerat medh Beyern, dett dee, som
förståndige herrar, ju sågo hvadh therunder vore förborgat. Thet måtte till
äfventyrs inthet tjena för huus Österrijke at Beyern blefve alt för stoor.
I går om afton kom grefven af Wittgenstein till migh, Johan Oxenstierna,
och berättade det grefven af Lamberg, Vollmar och Crane hade då varit
till gäst hoos herr von Löben och Vollmar i samma occasion uthi för-
troende optächt grefven af Wittgenstein att när the keijssl:e then 20 huius
[ 20. Februar/2. März ] hade repraesenterat Bavaricis the difficulteter som
the finna hoos oss in caussa Palatina och thermedh sökt at disponera them,
the Beyerske, till något närmare accommodament, skola the Beyerske hafva
trotzat och pockat det theras herre i utheblifvande af hans fulkomlige för-
nöijelsse ville gifva fyra rijkssens circklar, then Beyer-, Franck-, Schwab-
och then Westphaliske, under Frankrijkes protection. Wittgenstein begärte
therhoos att Vollmar måtte sjelf komma till mig och thet uthförligen refe-
rera , hvilket och skedde i dagh förmiddagen.
Då han, Vollmar, berättade at Bavarici, hafvandes af them, the keijsl:e, för-
nummit vårt svar in caussa Palatina, inthet togo thet op för itt Svänskt,
uthan Pfaltziskt svar. Skulle vij therpå bestå, då tänkte Bavarici hålla sigh
till Keijssaren. The kunde therhoos eij fördöllja att ifall Keijssaren skulle
vella sigh annars än hans parole, lofven och förskrifningar lyda emot theras
herre, churfursten, förhålla och bijfalla chronan Sverige, hade han, Bavarus,
Frankrijke på sin sijda och vore resolverat at tillijka medh the fyra ofvan-
bem :e circler gifva sigh under Frankrijkes beskydh. The keijsl:e måste,
ehuruväll ogärna och emot sin villja, infräta slijka trotzordh effter the inthet
vetta någon uthväg i saken. Bavarus hafver i Keijssarens förste trångmåhl,
och när något vore at uthrätta, nyttjat tijden och sitt interesse, altidh medh
förnyelsse af obligationen inflätat och satt Keijssaren i then necessitet uhr
hvilken han nu inthet väll kan veckla sigh. Och om något meddell skulla
kunna finnas, så ligger Frankrijke them i vägen och styfvar Beyern på thet
högste. Legatio Gallica hafver icke allenast förtröstat the Beyerske, uthan
offenteligen berömbdt sigh emot mediatorerne och the keijsl:e at the hade
chronan Sverige till sin villja i then Pfaltziske saken. Caesareani, som och
under handen och andre ärenden hade budit till at sondera oss, hafva inthet
kunnat penetrera så vijda och förthenskuldh hållit them Frantzöske obstat
theruthi. Nu märkte the keijsl:e så mycket at d’Avaux, finnandes våre
rationes, så om Beyern som stiffterne Ossnabrugge och Minden, löpa annars
än the sigh hafva inbillat, hade affärdat Prefontaine
N. de Préfontaine, Sekretär d’Avauxs; vgl. APW [ III D 1 S. 346 ] , [ 359 ] .
ordres. The keijsl:e troo fuller at Frankrijke skall hafva svårt at träda från
sin parole och lofven medh Beyern, men såssom the vetta att Frankrijke
aestimerer och hafver hafft nytta af alliancen med Eder Kongl:e Maij:tt
och chronan Sverige, altså är lijkt at thet och skall hafva sin störste regard
therpå. Vijste nu the keijserlige vår intention, så ville the rätta sine saker
thereffter så mycket som möijeligit är.
Jagh svarade honom, Vollmar, therpå att vij långe sedan hafva märkt thet
the Beyerske ginge altför imperiose i thenne saken. Om the lijta och dristade
på Frankrijke eller någon annan, thet vore oss icke aldeles kunnigt. Eder
Kongl:e Maij:tt och Frankrijke vore allierade och förbundne till at sökia
ständernes restitution och consequenter Pfaltzes medh. Vij viste inthet af
någon concert medh legatione Gallica som oss obligerar at föllja them till
någre exceptioner i then Pfaltziske saken. Att nu the Beyerske pocka och
trotza medh slijka efftertänckelige ordh, vore een saak som vij nödvändigt
måste communicera medh d’Avaux och höra hans sentiment. Jagh kunde
inthet troo at Frankrijke skulle vella på thet sättet engagera sigh medh
Beyern, effter thet hade itt vidh uthseende; rådde them keijsl:e therhoos
at the ville höra ständernes meeningh i een så important saak och för alt
maturera tractatum gravaminum, hjelpandes effter all möijeligheet therhän
at ständernes allmänne och particular besvär må kunna slättas.
Vollmar sade thet the ville som i dagh svara in caussa Palatina, om thet vore
icke aldeles effter vårt gusto, så ville vij lickväll thet godhvilleligen optaga
och theri göra hvadh vij thenne gången finna raisonabelt. Thereffter ville
the höra ständernes inrådh.
Rät som brefvet var härtills skrifvit brachtes the keijsl:es replicque , som
Vollmar talte om, sådant som lit. H betyger. Vij spörja uthaf alt det the
keijsl:e ogärna tala för Beyern och befordra hans saak. Vollmar hafver och
frågat grefven aff Wittgenstein hvadh Churbrandenburg skulle vella säija
om thet komme så när at thenne saken blefve fördh ad deliberationes
imperii?
Ehvadh thet då är och häraf kan blifva, så tycker oss lända till Eder Kongl:e
Maij:tts intention at vij tala för Churpfaltz och drifva dess interesse så vijda
thet sigh låther göra, förmodeligen till een godh ända. Gerna skulle vij uthi
thenne concurrence af sakerne hafva Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste
betänckiande och expresse ordre.
[ 4 ] I föregående relationer är förmält huru the som interessera uthi Eders
Kongl:e Maij:tts satisfaction sökia vederlag, eenkannerlig och i then sidste
Vgl. [ Nr. 142 ] .
hvadh som emellan the keijserlige och Churbrandenburgiske är passerat.
The Brunsswijk-Lunenburgiskes proposition hoos them keijsl:e är här
bredevidh lagder under lit. I. Vollmar skall hafva sagt emot grefven af
Wittgenstein at om huus Brunsswijk ville contentera sigh medh een anvart-
ning på Ossnabrugge at komma thertill antingen effter greeff Gustaff till
Waseborgh eller biskopen Frantz Wilhelm; som tractaterne uthslå till een-
thera af them, kunde thet väll hända at een af thet huset blefve först
coadiutor och sedan fleere effter honom, som man blefve eense om. Frantz
Willhelms folck vantera sigh af Frankrijkes assistence och at Chanut skall
hafva fåt förtröstning i Stockholm at Eder Kongl:e Maij:tt inthet ären
emot Frankrijke, hvilket the här sprida uth och göra sine dependenter gott
moodh med.
Then Mecklenburgiske är heemreester.
Cantzler Reinkingk var den 18 huius hoos oss och sade dät hans nådigste
herre hade fuller trodt at han krafft af tractaten medh Dannemark och the
förtröstningar som både Thuillerie
La Thuillerie, Gaspard Coignet, Sieur de la Tb., Comte de Courson (seit 1648): * 1597, † 1653;
er vertrat Frankreich bei Gesandtschaften in Venedig (1632–1637), Mantua (1637–1639), den
Generalstaaten (1640) und in Skandinavien (1645/1646); vgl. J. A. Fridericia II S. 461f.;
Y. Lorents S. 5; Lorenz S. 65f., 96–112, 200–203.
hade gjordt, skulle kunna komma till sine landh igen, men efter han nu
förmärkte här in loco at saken vore inthet mehr integra, uthan erkie- och
stiffterne Bremen och Verden slogne Eder Kongl:e Maij:tt till för satis-
faction , så hoppades hans herre dät Eder Kongl:e Maij:tt, betrachtandes
icke allenast mehrbem:e Nordiske tractat och therpå fölgde lyffte
Vgl. [ Anm. 2 S. 130 ] ; [ Anm. 3 S. 306 ] .
och hans synnerlige förtroende till Eder Kongl:e Maij:tt, varden honom
förhjelpades till itt nöijachtigt aequivalent .
Vij svarade honom ungefär efter then tenor som Eders Kongl:e Maij:tts
breeff till kongen i Danmark
till. Vijdare hafver vij inthet hördt af honom.
Öffvercommissariens Brandts värff till feldtmarskalken och feldtmarskalkens
Wrangells resolution therpå fölljer härhoos under lit. K, L.
A: 267–268’ Satisfaktionsforderungen Hessen-Kassels; vgl. Meiern IV, S. 419–421
G: 278–279’ Eingabe der Kurpfälzer Gesandten zur Pfalzfrage; vgl. Meiern IV, S. 356f.
K: 284–285’ Memorial über drei Themenkreise für eine Unterredung des Oberkommissars Peter
Brandt mit Feldmarschall C. G. Wrangel im Auftrag Johan Oxenstiernas und Salvius’.
Hauptquartier Münchingen 1646 November 6/16
Waffenstillstandsproblematik. Satisfactio militum. Restitution von Gebieten, die schwedische
Truppen besetzt halten.
1 ) Problem eines Waffenstillstandes mit dem Kaiser und Bayern.
2) Tvifla h. legaternes excell. inthet thet Hans Excell. skall vara comunicerat h.
feldtm. Torstensons excell. förslag öffver soldatesquens contentement, jämbväl och
aff H. K. M:tt nogsampt instruerat, huru med des afdanckning skall hollas och huru
månge regementer, så till häst som till foot, i H. K. M. kriegentjänst [kriegstjänst]
skole behollas. Hvar och sådant icke vore skedt, haffva Deres Excell. låtet mig läsa
igenom thet memorial som h. feldtm Torstensons excell. i förledne vinter gifvit
h. Lilieström at föredraga Deres Excell., på thet jag kunde her feldtm. excell. sådant
mundteligen referera, såsom och elljest berätta Hans Excel. om den uhträchning her
Torstensons excell. haffve Deres Excell. tillskickat på complette regimenter af hela
H. K. M. krigzstat i Tyskland, så i feldt som guamizorerne [guarnizonerne] sampt
general- och artilleriestaten, så och andre krigzbetjänte, som sig belöper på en
månadz sold ungefehr 14 tunnor guldh. Deras Excell. begerer nu vetta her feltm.
excell. sentiment, huru stor summe de skole stå opå, såsom och om giörligere vore
at visse regementer bleffve ständerna anvisse och dermedh dem sjelfve kunde
accordera eller och om den bevilljade summa lembnedes till H. K. M. frije dispo-
sition ; härhoos och påminnendes at Hans Excell. ville Deres Excell. optäckia den
giörligste summa, aldenstundh Käijsaren och Frantzosen bettala sjelfve sin solda-
tesque . Dertill medh kommer och detta i consideration at ther ett långt armistitium
skulle ingåås, så vorde doch såväl Frantzoserne som de våre sine adsignerade quarter
ruinerandes, at sedan ähr till befruchte thet ständerna inthet kunna den bevilljade
summa til soldatesquens satisfaction utgifve.
3) Restitutionen af platzerne förmena h. legaternes excell. icke kunna skee på een
gång, uthan hålle före vara bäst at de effter henden och på viss föreskreffven tidh
sin ägare igen leffverreres, till hvilken ända h. legaternes excell. gierna vore infor-
merade , hvelke guarnizoner först skole afföres, då man och tillike kunde sända
styckerne och ammunition medh tillhörige saker på visse vägar och strömar.
Sidst begiere och h. legaternes excell. til förnim〈e〉 Hans Excell. mening, huru medh
magazinet på hver ort schal forholles.
L: 286–289 Bedenken des Feldmarschalls C. G. Wrangel über die von Brandt vorgetragenen
Themen. Hauptquartier Babenhausen 1646 November 26/Dezember 6
Waffenstillstandsproblematik. Satisfactio militum. Restitution von Gebieten, die schwedische
Truppen besetzt halten.
1 ) Wrangel hält einen Waffenstillstand zu diesem Zeitpunkt für nicht opportun.
2) Belangende soldatesquens contentement, så och behållande aff visse regimenter
både till häst och foot, så erkänner Hans Excell. feldmarkalkens herr Torstensohns
excellenties häröffver gjorde och genom her offvercommissarium Hans Excellentie
communicerade uthräckning och förslagh för gode, och är her feldmarskalkens excell.
begäran thet her legaternes excellentier täcktes hoos ständerne stå opå den högsta
summa och henne extendera på så mange månader som dee någonsin kinna [k[u]nna]
bringa till väga (effter thet fuller sedan lärer komma på afslagh), på thet soldatesquen,
hvilken nu een rum tidh haar lupit medh i detta krijget och uthstått store travailler,
måtte vidh affdankningen bekomma någon satisfaction och contentement.
Om sättet, anten att visse regimenter skole anvijsas ständerne, att dee medh dem
sjelffve kunne accordera, eller och den bevilljade summ[a] lempnas till Kongl.
Maij:tz frije disposition, håller Hans Excell. för bäst och rådsampst thet ständerne
taga emott visse regimenter och dem sjelffve contentera, på thet Kongl. Maij:tt i
så måtto ingen någon molestie aff soldatesquen må haffva, men vara för henne frij,
sedan ständerne henne een gångh hade emottagit. Och oansedt her feldmarskalkens
excell. intet är aff Kongl. Maij:tt instruerat huru medh soldatesquens affdankning
vidh slutet af friden skall hållas och huru månge regimenter så till häst som foot i
Kongl. Maij:tt kriegsztjenst skole behållas, så är doch Hans Excellenties oförgrijpe-
lige meeningh thet Kongl. Maij:tt för allehande orsaker skull, eenkannerligen till
att spara vårt mantaal therhemma, på thett landet åter igen desto bättre må bliffva
excolerat, såsom och elljest att besättia garnisonerne jämväll och haffva ett vakande
öga på våre naboer, behölle qvar i tjensten alt infanteriet, hvilket sedan kunde
reduceras till fjorton regimenter sampt sextusende ryttare, som och kunne reduceras
till sex regimenter och hvart regiment till tolff compagnier. Officererne kunde då
Kongl. Maij:tt förordna till commendanter i dee platzer som Kongl. Maij:tt läte
besättia, effter een deell aff dem länge haffva tjent och een deell elljest äre Kongl.
Maij:ttz vasaller.
Hans Excell. betrachter och fuller härhoos att ett anseenligit åhrligen synes vela vara
till theres entrentement, men så hjelper thet intet och år rådhsampt att man i alt fall
är försäkrat på godt folck, ther thet skulle trängia till och rijket framdeles (ther doch
Gudh affvände) fing någon anstött af våre naboer, efftersom och tockt folck intet
altidh är till bekomma.
3) Restitutionen af platzerne anlangande, ähr h. feldtmarsk. excell. mening at de som
liggia längst bort, såssom Benfelt, jembväl och de som Kongl. M:tt å denna sijdan
Donaw haer inne kunna sin ägare först igen leffvereres, sedan de som Kongl. Maij:tt
heer besatt i Mehren och Slesien, doch hvar och een platz på vijss förschreffven
tijdh, och at fienden heremot och så restituerer sin ägare de platzer han i förbenembde
provincier kan haffva besatt. De och Kongl. Maij:ttz styckhen medh ammunition
sampt and[r]e tilhörige saken kunne föres på visse veger och strömmer, nembligen
de som liggia i befästningerne her oppe, föres uthföre på Maijn och Rheinströmmen,
de i Westphelen på Wäserströmmen, de i Böhmen, Düringen, Meißen, Öffver- och
Nedersachsen sampt Altemark på Elffven, såsom och de i Mähren och Schlesien på
Oderströhmen. Härhoos Hans Excell. och tjänstligen begärer thet h. legaternes
excell. teckes så laga at de orter som komma K. M:tt till last och lande garnizonerne
icke kan underholla måtte först blifve igen Ieffvererede, men Erffurt, Leipzig,
Glogow och Minden aldra sidst, effter K. M:tt af dem något ansenligit till garni-
zonernes oppehelle kan haffva.
Om magazinet ähr Hans Excell. menin[g] at hvar thet icke strax vidh platzernes
öffverlefvererande kunde blifva försåldt, at thet då blefve vidh fridens slutande
förafskedet at thet å hvar ort så länge måtte blifva qverliggiende till des det kunde
förytres.
Och ähr så detta hvad h. feldtm. excell. opå h. öffvercommiss. anbringande haffver
funnit gott at svea [svara] och giffva sitt betänckiende öffver, refererandes sig i det
öfrige opå hans vidh sin lyckelige tilbekomst [tilbakarkomst] hos h. legaternes
excell. mundtelige giörande rapport.
290–293’ Avise
294–294’ Copia cessionis der Weißenburg dem herrn landcommenthur zu Ellingen
überlaßenen 24 unterthanen. Weißenburg am Nordgau 1647 Januar 23
295–296’ Copia schreibens an herrn bürgermeister unnd rath der statt Nürnberg von
Bürgermeister unnd rath der statt Weißenburg. Weißenburg 1647 Januar 27
297–297’ Billerbeck an [ G. Keller ] [ Ausfertigung ]. Köln 1647 Februar 28
298–300’ Diarium und summarische relation, exipirt von herrn Geiselbrecht, deß
raths des Heiligen Reichs statt Weißenburg, dann Hannß Georg 〈Hummel〉 und
Hannß Zincken, burgeren daselbst, wie es nemblich in belägerung und übergab
berührter statt von tag zu tag dahergangen
301–306 Avise
307 G. Fürstenhäuser ( 1517 ) an G. Keller [ Ausfertigung ]. Nürnberg 1647 Februar 9/19