Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
141. Königin Christina an Salvius Stockholm 1647 Februar 13/23
–/ 141 /–
Druck: Gjörwell , Drotning Christina , S. 129–131 = Druckvorlage; Meiern V p. 3.
Dank an d’Avaux. Verweis auf Resolution an beide Gesandten. Bitte um Rat wegen Donation
für Gf. Magnus de la Gardie.
Jag hafver fått tvänne Edra skrifvelser
Wahrscheinlich sind Privatschreiben Salvius’ gemeint, die fehlen; ein Bezug auf [ Nr. 117 ] und [ 121 ]
ist möglich, doch hätte die Königin vermutlich die Formulierung „Eder begge“ benutzt wie im
2. Absatz.
och medan jag denna gången intet hafver för tidens korthets skull lägenhet
därpå at svara, beder fördenskull at I på mina vägnar och på det aldrahögsta
tacken m:r. d’Avaux för den stora och remarquable tjenst han migh har
bevisat och giören min enskyllan på det flitigaste at jag icke denna gången
kan svara. Jag har så mycket at giöra, så at jag icke nog kan skrifva. Jag
hoppas at han aldrigh lärer tvifla om min tacksamhet; med näste post skal
jag intet manquera at complimentera honom.
Hvad fredstractaten vidkommer har jag uptäkt Eder begge min mening
och resolution, pouserer den saken som hon sig bäst giöra låter. Jag rädes
at jag lärer få så mycket skaffa här hemma, så at jag väl må tacka Gudh at
kunna få någorlunda en god fred. I förstån bättre än jag quam arduum quam
subiectum fortunae regendi cuncta onus.
Mera inte för denna gången, utan jag beder I villen skrifva mig Edert råhd,
om jag skulle kunna benåda utan min prejudice gref Magnus med Benfelt
hälst medan jag måste gå det qvitt vid tractaten och jag är försäkrad om
hans trohet emot mig mer än om något ting i verlden; han vet intet aff
detta, och jag vil icke at han eller skal få vetat förrän jag hafver intagit
Eder mening, om det för allehanda considerationer kan ske. Och låter ingen
människja få veta deraf, men communicerer det, sub fide silentii, comte
d’Avaux; och låter gref Gustafsson icke heller få vetat.