Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
139. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Februar 13/23
Kopie: RR fol. 188–192’.
[1] Bezug auf Nr. 124. [2] Kritik an dem Verhandlungsergebnis unter Verweis auf die vorher-
gehenden Ordern. [3] Grenzverlauf. [4] Alternation bei den Reichstagen. [5] Simultanea investitura.
[6] Angefälle betr. Neumark, Sternberg, Vierraden, Löcknitz. [7] Schwedische Donationen in
Hinterpommern. [8] Satisfactio militum. [9] Forderungen der kfl. Deputierten; Gewicht der
Angefälle und Grenzziehung; Verweis auf zweites Schreiben, das die schwedischen Forderungen
schärfer ausdrückt.
PS: Exspektanz Runges auf Kolberger Präpositur.
[ 1 ] Vij hafve sedt af Edert sidste i Ossnabrugh den 25 nästförleden januarii
daterade [ 25. Januar/4. Februar ] och oss här i föregår på ordinarie posten
inlefvererade bref huru I på then Fransöske plenipotentierades grefve
d’Avauxes trägne drifvande och använde arbete vore såvidt brachte att I
hade låtet fahra den andre och senare alternativam att bestå på heele Pomern
till nåå medh eller uthan churfurstens af Brandeburgz consens; men vore
kombne på det förre förslaget och churfursten Eder cederat Förpomern
medh Chriffenhagen, Bahn och Wildenbruch sampt den deelen af stifftet
som till Förpomern ly[da], item Rugen, Wollin, Stettin, Gertz, Dam, Gol-
now och alle trij uthlopen i sjön tillijka medh expectancen och simultanea
investitura af Hinderpomern, när sexus masculinus modernorum marchio-
rum Brandeburgensium ophörde. Thervedh d’Avaux på churfurstens vägnar
hafver gjordt någre besvär och inkast om alternativa i praecedentzen på
rijkdagarne, så och om någre praebender och praerogativer i stifftet, om
Stepenitz, att det såsom ett appe * * * nentz till heedamptet Fredrichswaldh
måtte churfursten till accorderes och förbeholles, och våre concessiones
öfver Hinderpomerske godzen strax ophäfves, så och huru han hafver varit
Eder om bordh att I motte affatta och underskrifva een theröfver skriffte-
ligen gjorde recess, medh hvadh meera som Edert bref effter dess längd
inneholler och förmår.
[ 2 ] Nu är fuller inthet uthan att vij ju fast vedh alle hädan effter in novemb.
och decemb. månader afgångne poster hafve befallat Edher att bestå alter-
native på Förpomern medh alle des pertinentier sampt Rugen, Wollin,
Stettin, Gartz, Dam, Golnow, alle 3 uthlopen och landen på alle sijdor om
Frijske Hafvet och Diefenow att nåå och bekomma medh churfurstens
consens eller, ther han thertill icke ville förstå, tå effter keijserlige pleni-
potentierades i sommars gjorde offert tage emot heele Pomern under caesaris
et imperii consens och manutention, hafver och thette sidste, såsom ett
nyttigare för oss och chronan, så och sielfve landzens ständer och invånare
tildrägeligare, praefereret och högre skåttat än thet förre. Men sedan vij
sågo att churfursten, beskickadt af the keijserlige och Frantzösiske pleni-
potentierade , genom Plettenberg och S:t Romain hadhe gifvit ifrån sigh
ett responsum pure negativum, hafve eij heller vij till det förre förslaget
velat meera eller vijdare vara förbundne, uthan strax vij sådant förnumme,
befallet Edher uthi ett postscripto hoos vårt bref af den 9 januarii [9./19. Janu-
ar ] att icke meere recurrere till eller höre af någon alternativa och förslagh af
Förpomern medh ofvanspecificerade stycken af Hinderpomern, men simpelt
bestå på hele Pomern att nåå och bekomma under oss och Sveriges chrono,
helst medh churfurstens consens eller, ther han then icke ville gifva, tå
under Keijsarens och Romerske rijksens ständers eviction och guarande.
Såsom vij nu thenne resolutionen på the 4 therupå fölljande och afgångne
posterne hafve itererat, så hadhe vij och fuller mechtogh gerna sedt att then
hadhe kommit Edher til handa ju förän I hadhe gått tilbakar på den förre
alternativam och theröfver Edher såvidt uthlåtet att I icke allenast hafve
släpt postulatumet om heele Pomern, uthan och cederet Colbatz och Piritz,
att vij s〈t〉argar [Stargard], Stettins korn- och provianthuus, här gå förbij
och the churfurstlige theropå hafve förslaget och begärat att prutzen öster
om Reiske Hafvet och Diefenow icke skole streckia sigh längre och vijdare
än till 4 eller 5 fots strand och landh. Vij sij fuller föruth hvadh difficulteter
vij läre få af een sådan dismembration icke allenast medh churfursten och
Pomerske ständerne, uthan och jämvähl af andre; och derföre skulle vij
fast gärna önske att res vore än integra, så att I icke hadhe slept thet andre
förslaget om heele Pomern och låtet Eder benöija medh Förpomern och des
pertinentier, medh halfve stifftet Camin, Rugen, Wollin, Stettin, Gartz,
Dam, Golnow och alle 3 uthlopen; förthenskull och ther I icke hafve slutet
häröfver medh the Churbrandeburgiske och andre interessenter, förän
bem:te vår ordre om förste alternations förkastelsse kom Eder til handa,
tå vele vij in eum eventum hafve Eder påmint och befallet att I drifve derupå
det hele Pomern oss och chronan cederas, helst medh Churbrandeburgz
consens, i hvilket fall I hafve tiltale och medh flijt arbeta för honom till
bekomme vederlagh igen, heller och ther han sin consens framherdeligen
förvägrar, att I icke deste mindre söke till få det uthan hans consens, men
medh Keijsarens och imperii samtycke och manutention, vetandes oss, ther
res elljest in integro är behållen, derom hälst vara till göra att heele Pomern
blifver tilsamman. Men ther så är, som oss fuller mehrendeels synes af thette
sidste Edert bref, att I allaredo hafve slutet och icke kunne uthan ruptur af
tractaten och vår blasme komma till att ryggiat och förandrat, tå måste vij
vara och ähre til fredz medh det som af Eder i then saken slutet är, [ 3 ] allenast
att I väll måste fatta och beskrifva grentzen in öfver Oderen och Friske
Hafvet sampt Tiefenow och Cammin〈ns〉ke Sjön alt in i Store Saltsjön ,
ifrån Wildenbruch och Bahn nedh på Colbatz, Fredrichswaldh och Golnow
alt inclusive nedh på Cam〈in〉, så att alt hvadh emellan Oderen, Friske Hafvet
sampt Tiefenow och desse berörde orther är beläget oss och cronan inclusive
till accorderes, och ju af Edher tages i acht att churfursten icke kommer in
om sådane districter, myckit mindre gör sigh någon tancke om Stepenitz,
som skall lyda under heedamptet Fredrichzwaldh, eller andre orter, som
ligge emellan nu berörde platzer och Oderen, Friske Hafvet eller Tiefenow,
till fåå och beholla, dy när vij hafve i förre bref nembdt Golnow, hafver
varit vår mening att icke allenast den Golnowiske, uthan och den Fredrichz-
waldiske herden skulle blifva i vårt och cronones våldh och terminus emellan
oss och churfursten och honom therigenom afskurit att icke komma till
Friske Hafvet, Oderen, Tiefenow eller Caminiske Sjön och them så när att
han ther anten kunde fästa sigh eller förhindra oss att anlägge ther någre
forteresser. Och fast I hafve slutet medh churfursten och cederet honom
något innan om Colbatz, Friedrichzwaldh eller Golnow, tå måste I för
gräntzelegningen skull endeligen så förändrat vidt att extremus terminus
emellan vårt och churfurstens landh blifver Colbatz, Friedrichzwaldh, Gol-
now och oss alle desse platzer inclusive förbeholdne och sedan ther nedre
vedh Tiefenow och Caminiske Sjön, att terminus icke blifver blotte stranden
till nogre foot bredh, men att gräntzen tages en half mijl eller ju eenfjerdedels
vegh ifrån the strömarne och vatern. Ty hvadh Colbatz och Fredrichzwaldh
sampt Golnow och dheres districter och heder anlangar, är oss fuller icke
så myckit till göra om dheres räntor eller om vij heele empterne behålle,
som mehre om richtigheet i gräntzen, der nedre och vidh Tiefenow och
Caminiske Sjön skulle churfursten lätteligen kunne läggie een skantz vidh
stranden och turbere oss i marge måttor. Derföre måste I nu på tractaten
såvidt vara bekymbrade om gräntzen att I in genere sättie terminum som
härofvantill är förmält, att när gräntzen framdeles skall legges, man tå hafver
att gåå therefter och medh tijdhen inge nye strijder deröfver opkomma och
förorsakas.
[ 4 ] Ingen alternation behöfve I heller tilläte och cedere respectu Pomeraniae
på rijksconventer, men tilbeholle oss vår praecedentz icke mindre på them
än creitzconventerne framför churfursten.
[ 5 ] Belangande simultaneam investituram till Hinderpomern, så måste vedh
alle förandringar i regementet såväll som vedh sluten fredh ständerne ther-
sammestädes göre och afläggie oss och Sveriges chrono icke mindre än
churfursten dheres homagium och försäkringzedh till eventualem succes-
sionem , när denne margreflige manlige linien uthdör. [ 6 ] Därvedh I väll
och noge hafve till att observere och taga i acht att såsom angefellet på
Nyemerk sampt landt Sternberg
grepne , men per expressum förbeholdne och exciperade uthi then arfför-
brödering som i förre tijder är oprättat emellan Brandeburg, Saxen och
Hessen
Vgl. hierzu Meiern IV S. 294–306.
Lökenitz uthtryckeligen förbeholles eo eventu Pomern uthi Keijsarens con-
firmation , gifven åhr 1573, som I sij af hoosgående extract, altså måste I
och per expressum vedh denne afhandlingen om Pomern förbeholle oss
Nyemarcks och be:te andre orters och länders recadentiam till Pomern,
tädan det af andre orsaker, och särdeles genom gifftermåhl a:o 1244 kommet
är, så att Nyemarck, Sternebergerlandh, Vierreden och Lökenitz tillijke
medh Hinderpomern blifve oss och Sveriges chrono heemfellige, när mas-
cula proles modernorum marchionum Brandeburgicorum ophörer, och vij
sampt Sveriges crono om successionen in eventum försäkres af Nyemarckz
och Sternebergerlandz ständerne, när imedlertijdh thesse margrefver ther
investeres; och aldenstundh väll synes nödigt att I någon hadhe vedh
handen som gjorde Edher icke mindre om thesse än andre saker som
Pomern kunde angå particularinformation, och vij ingen capablere thertill
finne i vår tjenst än Fredrich Bohle
Bohlen (Bohle), Friedrich (nobilitiert 1646: Bohl): * 17. 5. 1601 Mitau (Kurland), † 4. 4. 1658
Stettin; Sekretär und Archivar beim pommerschen Herzog Boleslaw XIV., 1640 schwedischer
Hofrat, 1642 schwedischer Assistenzrat in Pommern. Vgl. Barthold IV 2 S. 565;
Elgenstierna I S. 470; Malmström S. 80.
varit actuarius, så hafve vij och honom medh vårt bref befallat in eventum
att hålla sigh färdig och öfverreesa till Eder, såframpt I finne nödigt och
någon tijdh öfrigh honom till Eder att advocera och förskrifva.
[ 7 ] Elljest och ehuruväll churfursten kunde få Hinderpomern, som härofvantill
är förmält, så måste I lijkväl ingalunda consentere att våre concessioner, som
vij hafve gifvit åthskillige generalspersoner och officerere i Hinderpomern,
blifve vedh thenne freden strax casserede, men står dher endeligen opå att hvar
dhe icke längre kunde dem njuta, the tå effter våre brefz inneholdh behålla
them then tijden igenom som theri är förestält och nembdh, och när samme
godz framdeeles tölle churfursten heem och tilbakar, att donatarii tå icke
skole vara plichtige att afstå godzen, förän han hadhe refunderat och förnögt
dem all bevijsslig theruthi anlangd kostnadh och melioration, uthi hvilcken
saak interessere fast alle generales, på hvilcke armeen myckit består, såsom
feltmarskalcken her Wrangell i Satzigh, rijkztygemestaren Wittenberg i
Belgardt
Vgl. [ Anm. 1 S. 53 ] . Unklar, ob Belgard an der Persante oder bei Lauenburg.
åkerhoff och een by uthi amptet Colbatz, generalmajoren Helmet Wrangel
uthi ampthuset Colbatz och therunder någre byar, grefve Gustaff Leijon-
hufvudh
hafve gådt theruppå att såframpt I skulle låta benöija Eder medh Förpomern
och therhoos nödige och begerte stycken landh af Hinderpomern, d’Avaux
och skole theremot och till vederlagh för the cederade orter i Hinderpomern
bringa the 10 t:r guldh till richtigheet att vij dem bekomme, såsom och att
han pousserade militiens contentement till ett nöijachtigt sluth, så vele vij
och att I göre Eder högste flijt att een million rijkzd. må blifva oss och
cronan till accorderat, doch gåendes i denne saken såvidt I kunne att I
therföre icke låta alt thet andre studza. Men till dett högste vinlägge I Eder
om att punctum satisfactionis för militien får sin richtigheet, een sak af stor
consideration, och ther then icke afhandles medh soldatescans contento,
skall förorsaka på oss, cronan och nationen elakt efftertaal, så och een
odrägeligh last och tunga.
Detta är sålunda svar vårt på Edert bref af 25 januarii [ 25. Januar/4. Fe-
bruar ] .
Vij hadhe fuller vijdare velat gifva Eder vår mening til känna öfver Edre
marginalier vedh churfurstlige deputeredes concept och postulatis, men
effter I medh näste post oss om dheres öfverskickande försäkre, låte vij
dermedh så bestå, tiltroendes Edher godhe försichtigheet att I göre våre
conditioner så gode som I nogonsin kunne medh maneer och skähl, så och
uthan ruptur af tractaten eller fahra af continerligit skee kan.
Allenast ther I för detta hafve slutet om Pomerske satisfaction, vele vij
lijkväll att I Eder inthet låta turbera eller skräma af Frantzosen eller andre,
men säijer expresse Eder hafva ordre att både stå på och icke vijka ifrån
angefället på Nyemarck, Sternebergerlandh, Vierraden och Lökenitz, så och
sättia terminum emellan oss och churfursten Colbatz, Fredrichzwaldh, Gol-
now och sedan nedh i sjön, så att alt hvadh innan, om och emellan dhe
platzerne och Oderen och Friske Hafvet sampt öster om Tiefenow och
Caminiske Sjön een half eller fjerdedeels mijl landh är, thet skall vara vår
grentz och lyda oss och Sveriges chrono till. Och på det i medh så myckit
bättre maneer och uthan imputation af nye inkast eller Eder blasme thet
göra kunne, hafve vij gjordt ett annat svar och bref till Eder, thet I kunde
vijsa både den Frantzösiske såväll som dem Churbrandeburgiske sampt flere,
ther the vele på något Edert sluth och af handling bestå och vidh grentzernes
förvidning och richtigheet opiniastrere
Vgl. [ Nr. 140 ] .
Post scriptum: Tro män och commissarier, såsom vij för 14 dagar sedan
[ Nr. 126 ] ist vom 30. Januar/9. Februar 1647.
månde förtrösta Eder om expectancen på praeposituren i Colberg för doctor
* * * , altså sende vij herhoos Eder den af oss uthfärdigat til handa honom
till att extraderas.