Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
125. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1647 Januar 29/Februar 8
–/ 125 /–
Stockholm 1647 Januar 29/Februar 8
Eigenhändige Ausfertigung: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 347–351 = Druckvorlage. Druck:
Gjörwell S. 354–361.
Rückreise l’Aigners. Privata. Präferenz der Abtretung ganz Pommerns. Verhältnis zu Salvius.
PS: Kbevenhüller.
Din tjänare Johan l’Aignier ähr nu efter en long tijdz uppeholdh på sijdstone
afferdat till Dig igen.
Die folgenden umfangreichen Privata beschäftigen sich mit dem Testament der
Schwiegermutter Johan Oxenstiernas, dem Problem der Überführung der Leiche der
Gattin J. Oxenstiernas sowie dessen Wiederverheiratungsplänen und verweisen auf
den Bericht l’Aigners.
De publicis lather jag blijffva vedh drotningens breff och haf:r föga att
påminna därhoos anned ähn ded jag önskar Eder vedh tractaten att blijffva
vedh Eder fattade resolution att beholla begge För- och Hinderpomern cum
consensu electoris, om denne kan nåås, eller sine consensu på Keijsarens
och stendernes manutention, och att I alternativam beständigt recusera.
Jag lather skälen orörde, sosom jag tror att I dem sjelffve nogsampt förstå,
och önsker allenast beständigheet och god succes.
Belangendhe Din s., så haf:r jag aff Dine förre schrijffvelser seet Dig vara
i den meningen som fölle jag hans actioner bij. Käre son, läs mine breff väl
och judicera dem sosom en man aff qvalitet. Jag gillar intet hans väsend
och phantasier, men efter de hvarken stå hoos mig heller Dig att förandra,
så haf:r jag styrkt Dig till tålemodh så länge Du äst engagerat och kant
medh ähran intet draga Dig undan. Jag kenner mansens genium, ingenium
och vaniteter aff ungdomen, de som nu in hac aetate et condicione haffve
vuxet till men intet tagett aff och kanskee fomenteras aff androm och dem
man intet troor. Jag önskadhe Dig med så opassionerade ögon sij mine
vilkor som jag veet Dine och heemstaten så grantt vara Dig vetterlig som
fredztractatens consilia ähre seedde aff mig, till eventyrs judicerade Du
annars. Fomenterades hans consilia och phantasier icke hädhanefter, och
han icke stödde sig ved någon här, må Du väl troo at han intet taalte så
högt. Ded ähr så verdzens lopp. Och den som länge lef:r och höga tjänster
bekläder moste vara affvund, ilvilje och mykedt annedt underkastatt, och
vore omöjeligt att en kundhe bestaa, hvar icke Gudh och ens godhe samvet
en ährlig man erhålle. Du veest till en deel mine vilkor i förrige tijderne,
och försäkra Dig att de inted haffva sig förbettrat, uthan moste nu väl lijdha
något aff den som jag för alt gott gjordt haf:r och fuller icke des verdh ähr,
och kan hendha sig att dine besvär hädhanefter sig förorsaka. Ded ähr min
condicion, ded ähr och Din, och kanskee extenderar sig vijdare. Men tag
Gudh till rådz och hjelp, gör ded ret ähr, och in realibus bevijsa Dig en
man och att Du äst min son, men in ceteris, och hvadh som tolereras kan
medh ähran, så procedera caute och försichtigt; ded som till tiga ståår, ded
tijg; ded som förachtverdt ähr, ded förachta; ded som ähr med åtlöije att
refutera, ded lee åth; men des som med ähran intet dragas kan, ded lijdh
eij heller, doch alt så tempestive som Du best kan döma och finna. Ehvad
jag schrijff:r sosom din fader, så troo vist att Din reputation och välferdh
gåår mig mera nu till hjärta ähn min egen.
PS: Empfehlung Khevenhüllers, der zum Marschall ernannt worden war.