Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
123. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1647 Januar 23/Februar 2
–/ 123/–
Eigenhändige Ausfertigung: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 345–346 = Druckvorlage; Eingangs-
vermerk Osnabrück 1647 Februar 9/19. Druck: Gjörwell S. 351–354.
Pommernfrage: Beurteilung der Resolution des Kf. von Brandenburg; Entschädigung Brandenburgs;
pommersche Stände. Philipp Horn. Verhältnis Salvius’ zu den Oxenstiernas. Privata.
Med den sijdste post fick jag Din schrijffvelse aff den * * * huius och för-
nimmer däruthur tractaten öf:r Sveriges chronos satisfaction den tijdh att
stå i fervor och hårt drijffvas icke uthan difficultet. Hennes K. M:ts mening
och intention sij I uthaff des egen schrijffvelse, och haf:r jag intet att läggia
därtill; allenast medh få ord dette mentionerandes att rådeligst här synes
ded I uthydha churfurstens resolution för absolute negativa, och henne
således aff H. K. M:t vara uptagen och fördenskuldh ordre kommen att
stricte holla Eder medh hela Pomern aff bådhe regeringarne uthan någon
dismembration på Keijsarens och stendernes guarande och manutention.
Consenterar churfursten därtill, så haffve I till att arbeta medh och cooperera
till hans recompence. Consenterar han, så haffve I at läggia Eder därom uth.
Men sij allenast pa satisfactionen aff Kong. M:tt och chronan.
Med Pomerske stenderne gåår så caute som I kone; och i alle andra saker
remitterar dem till egen aff handling i Pomern. Styrker till gott förtroende
emott H. K. M:t och så mykedt I kone medh ord, så förtager dem all ondh
opinion och phantasie; men att komma i universalpacterne annorlundha
eller högre ähn till deras privilegiers erhollande in genere, där vachter Eder
före. Dem Stralsunder förtager så mycket I kone all ombrage och giff:r
förtröstning, ja försäkring på H. K. M:ts gunstige affection.
Philip Horn
Horn, Philipp: † 21. 5. 1653 Berlin; pommerscher Kanzler, vom 8./18. 9. 1630 bis 1641 auch
in schwedischem Dienst, seit 1647 in brandenburgischem Dienst, wurde kurz vor seinem Tode
zum hinterpommerschen Statthalter ernannt; vgl. Bär S. 4, 67 Anm. 305, 91, 144f., 149f.,
158 Anm. 648. Bär bezeichnet Horn als den gewandtesten „pommerschen Staatsmann jener Tage“
(S. 4, 67 Anm. 305).
Schweden lehnte Horn ab – vgl. Bär S. 160 (schwedischer Widerstand gegen die Wahl Horns ins
Camminer Domkapitel); Baltische Studien VII S. 118 und Malmström (u. a.) S. 82,
104f., 107 (betr. die schwedischen Beschuldigungen); Schreiben der Königin Christina an Johan
Oxenstierna und Salvius. Stockholm 1647 Januar 23/Februar 2. Kopie: RR fol. 118–119 (in
diesem Schreiben weist die Königin ihre Gesandten an, Horn nicht zu empfangen; vgl. SRP XII
S. 23; UuA V S. 107). Vgl. auch Barthold IV 2 S. 567; Szczeponik S. 37; UuA IV
S. 82 Anm. 1.
värkedt; om mitt rådh skulle gella, då borde han intet admitteras till audience
och de Pomerske deputerade varnas at han intet tages i consilium; allden-
stundh vij någre saker här haffve emott honom, som han nepligen skall
läggia ifrån sig; därom en annan gong bettre underrettelse.
Hvadh Du schrijff:r om Din s., att han inted annadt gör ähn ropar om mig
att jag skall vara så bitter opå honom och gör där gly aff, hvadan ded
kommer veet jag inted, uthan ded moste komma aff avundh och vanitet.
Jag vill förhoppas att icke många skole löpa med mine ordh, och sanningen
till att seija, jag haf:r nu en godh tijdh hvarken taalt väl heller illa om honom,
sosom därtill jag ingen orsak haf:r heller [ju] intet haf:r sökt, men för
orsaker skuldh alt lathatt löpa; ty tijderne haffva sig förandrat, därom jag
hoppas en annan gong fåå bettre lägenheet.
Privata im Zusammenhang mit der Überführung der Leiche der Gattin Johan
Oxenstiernas.