Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
93. Johan Oxenstierna an Königin Christina Osnabrück 1646 Dezember 21/31
Osnabrück 1646 Dezember 21/31
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 5 ] fol. 1148–1154; Eingangsvermerk Stockholm 1647
Januar 7/17 = Druckvorlage. Eigenhändiges Konzept: J. Ox. Slg. A: I, E 910.
Verhandlungsruhe. Antwort des Kf. von Brandenburg zur Pommernfrage erwartet. Schreiben Feld-
marschall Wrangels. Reise Servients nach Den Haag.
Antwort auf Nr. 62: Ausführliche Darlegung der Differenzen mit Salvius – [1] Salvius von
französischen Vorhaltungen beeindruckt; [2] Einfluß der evangelischen Stände; [3] locus tractandi –
Tenor der gesamten Antwort; [4] Separatverhandlungen mit Brandenburg; [5] J. Oxenstierna
wiederholt zur Reise nach Münster gedrängt; [6] Stettin; [7] bei Formulierung der Satisfaktions-
forderungen Nichtbeachtung der königlichen Order; [8] nach Übergabe des punctus satisfactionis
und [9] Aushändigung der kaiserlichen Antwort Verzögerung der Abreise und enge Zusammen-
arbeit mit den französischen Gesandten; [10] Gravaminaverhandlungen; [11] Behandlung des Vor-
schlags der pommerschen Stände; [6] Stettin; [12] Wirkung von Nr. 28 und 62 auf Salvius,
Schreiben an die französischen Gesandten.
J. Oxenstiernas Meinung zur Pommernfrage. Order der Königin zu den Vorschlägen der pom-
merschen Stände erwartet.
Dätt är nu här hoos oss heelt stilla, deels för the catholiskes julehälgh, deels
att man vänter på svaret, som dee keijsl:e sampt collegii electoralis och dee
Frantzöske plenipotentiariers uthskickade, Plettenbergh och S:t Romain,
från churfursten af Brandenburgh uhr Hollandh bringandes varda på den
declaration vij gofve bem:e Frantzöske plenipotentiarier förmedelss itt breef
af den 25 novembris [ 25. November/15. Dezember ] in puncto satisfactionis
Regiae Vestrae Maiestatis, derom tillförende Eder Kongl:e Maij:tt är i
underdånigheet af migh och her Salvio berättat vordet. Dätt säijes fuller
bem:e Plettenbergh skall vara till Munster igen ankommen, men vij hafva
där ingen vissheet om. Kanskee något från Munster ännu i dagh, förän
brefven afgå, derom inkommer. Vij hafva altså inthet, som nu meriterar att
rapportera Eder Kongl:e Maij:tt coniunctim, undantagandes hvadh resi-
denten Rosenhanen denne veekan hafver hijt öfverskrifvit, som går härhoos
lit. A. I aftons fick jagh ifrå feldtmarskalken Wrangell breef, som copian
härhoosfogat lit. B. uthvijsar. Dee Frantzöska hafva fuller temmeligh illa
fahr [it] fram i Beyern, men så äre the lickväll på dät stilleståndet så förstörde
at dee svårligen äre derifrå att bringa. Bem:e feldtmarskalk Wrangell hafver
elljest bekommit Eders Kongl:e Maij:tts breef, som var hijt till oss [a] dres-
serat om stilleståndet, så at han fuller lärer vetta sigh therefter att rätta.
Hvarpå her Serviens reesa åth Holland är ansedh, kan man inthet egentligen
penetrera. Denne Frantzöske residenten la Cour Grouillard låtz inthet deraf
vetta, uthan säger ma foyie n’en scay rien. Tijden måste fuller alt gifva.
Dätta är så medh fåå ordh hvadh man hafver denne gången att mentionera
om.
Men jagh kan härhoos eij förbij gåå Eder Kongl:e Maij:tt i underdånigheet
at notificera dät med näst ankomne post uhr Sverige i förledne tijssdagz
eller den 15 huius [ 15./25. Dezember ] ankom Nr. 62 ( mit längerer Wieder-
holung des Inhalts ).
Nu hade vij fuller bägge uppå denne Eders Kongl:e Maij:tts skrifvelsse
tillijka svarat, men eftersom min collega och jagh, både om bem:e projects
inrättande och uthlefvereringh såvällsom andre procedurer, nu een tijdh
hafva varit discrepant, så kunna vij icke häller i svaret härpå komma öfver-
eens , eftersom han dät projectet förmeenar till äfventyrs at justificera och
jagh bättre finner Eder Kongl:e Maij:tt i underdånigheet at berätta, huru
dät är tillgånget och saken sigh förehåller, ställandes alt till Eders Kongl:e
Maij:tts allernådigste dijudication, medh underdånigh begäran at sigh icke
misshaga låtha om till äfventyrs jagh saken något uthförligen gör.
Eder Kongl:e Maij:tt hafven allernådigst nu in på sjette åhret uthi denne
besvärlige och anseenlige commission täckts migh jämpte min collega at
bruka. Jagh tager den Högste till vittne at jagh om inthet migh hafver högre
vinlagt (som och min underdånige plicht thet fordrar) ähn hurulunda uthi
alt, så mycket möijeligit hafver varit, Eders Kongl:e Maij:tts höge kongl:e
respect och ordres måtte blifva medh gott maneer och uthan praecipitance
conserverat och effterkomne, så at jag icke för någon faulte i dagh eller
mårgon hade at stå bleek eller röödh! Och hafver jagh uthi dess regard
alle andre considerationer afsijdes satt, som jagh hoppas hvar ärlig man och
mine actioner nogsampt skole betyga, hafver och icke annars intill dato
förmärkt och spordt, än at Eder Kongl:e Maij:tt medh mine procedurer
och actioner allernådigst hafven varit tillfridz, efftersom dess allernådigste
breef till migh så separatim som till oss coniunctim esomoftast migh uthi
den opinionen stadhfäst hafva. Jagh kan icke fördöllja at jagh öfver desse
saker medh min collega her Salvio månge gånger hafver haft disputer, och
hade fuller kanskee långe sedan fåt sådant breef från Eder Kongl:e Maij:tt,
som detta är, ther jagh icke genom (om jagh må så säija) min obstination
hade trängt igenom och lickväll intill dato erhållit Eders Kongl:e Maij:tts
favorable och gunstige breef. Inthet vill jagh här upreepa dee för detta
passerade tingh och huru alt är handterat. Dätt låther sigh suo tempore
bättre säijas, om så skall fordras och göras behoof. Allenast hvadh förbe:te
i Munster öfvergifne project åth dem keijsl:e commissarierne vidhkommer,
så ehuruväll at härom Eder Kongl:e Maij:tt jagh efter handen hafver under-
dånigh rapport gjordt huru alt är tillgånget; lickväll kan jagh icke förbijgåå
dätsamma här så kort som skee kan att sammandraga och uno intuitu för
ögonen ställa. Så snart vij finge Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste yterste
förklaringh in puncto satisfactionis förmedelss dess allernådigste skrifvelsse
af den 19 septembris [ 19./29. September ]
APW [ II C 2 Nr. 192 ] .
medh cederades och at man medh churfurstens af Brandenburgz gessandter
måtte anträda particulartractat om Pommeren, såframpt dee vore därtill
fullmächtigade, eftersom förb:te skrifvelsse altsamman klart och uthförligen
innehåller, jagh säger, när thenne skrifvelsse oss till handa kom, hvilket
skedde den 6 Octobris [ 6./16. Oktober ], delibererade min collega och jagh
huru värket vore rätt at företaga och drifva, så at Eders Kongl:e Maij:tts
intention måtte erhållas och så mycket möijeligit var ordren i acht tagas.
[ 1 ] Nu hade dee Frantzöske plenipotentiarii länge skrickit efter theras sed-
vana , på oss att vij då måtte uth medh vårt sidste, imputerandes så mycket
dem stodh till at göra oss culpam protracti tractatus et pacis, derhoos altidh
örkiandes at vij inthet ginge så confidenter med dem om som dee medh oss,
i det (quod falsum) dee sade alle sine extrema och vij vore så retenüe, dät
är, att vij strax icke sloge op vår instruction på torget, så hvar man finge
see huru hon lydde. Detta dee Frantzöskes hootande och importune ålig-
giande (som the pläga göra) såssom och andre respecter moverade min
collegam till at falla på then meeningen att dät vore nu tempo at vij reeste
tillijka öfver till Munster och såge till om man kunde göra ändskap på
saken, hvar icke plenarie, doch till största deelen. [ 2 ] Han bleef och pousserat
af statibus evangelicis här at beharra på sin meeningh, efterdij dee, status,
een cabale under sich gjordt hade, därhän ansedh at dee och ville reesa öfver
till Munster och göra ther medh dee Catholiske klart tractatum gravaminum,
så at på det slaget [ 3 ] heela värket och tractaten sigh till Munster draga
måtte, och altså vij komme ifrå nostro loco tractatus, och dee sine saker
richtige fåå, förän vij in puncto satisfactionis kunde komma till ändskap,
eftersom detta alt sigh sedan hafver uthvijst. Jagh fan denne vår reesa
orådeligh och onyttigh: 1) efter thet inthet var periculum in mora, ehvadh
och Frantzoserne skreeke och förevände, sågh och 2) att dee, såvällsom dee
keijsl:e och catholiske, ville draga oss ifrå vår loco tractatus, Eder Kongl:e
Maij:tt och chronan till despect och emot praeliminarslutet. Så befruchtade
jagh och 3) att medh vår öfverreesa till Munster vij icke allenast inthet
annat vorde uthrättandes än at prostituera oss medh uthsäijande af ultimis
nostrae instructionis, därmedh vij äntå inthet vorde nåendes friden, uthan
och 4) därhoos at status imperii sine saker nobis praesentibus skulle villja
clarera, och altsa vij allestädes inthet annat än spott och skam hafva, medh
hvadh mehra betänckiande jagh hade. Men min collega bleef i sin meeningh
och jagh i min någre dagar.
[ 4 ] I synnerheet komo vij uthi discurs om particulartractaten medh chur-
fursten af Brandenburgh, den oss var befallat af Eder Kongl:e Maij:tt at
anträda, som förb:t är. Jagh sustinerade (doch sanningen till säija mehra
pro forma och at divertera her Salvium ifrå then Munsterske reesan, hvilken
migh var af hjertat emot, än at jagh om den tractaten någon tijdh hafver
migh synnerlig bekymrat, holler och nästan thet sjelf för fick fack) att vij
efter Eders Kongl:e Maij:tts ordre hade at försökia först huru medh den
måtte villja sigh skicka, däröfver vij då om observancen af ordren, modo
agendi och slijkt åthskilligt discurrerade, förmeenandes han medh den trac-
taten inthet vare bevandt, eij heller föga at see på den, men at bättre vore
hålla sigh vidh generaltractaten; och om churfursten inthet ville gifva sin
consens till det som Eder Kongl:e Maij:tt då hade föreslagit, kunde vara
så gott at man toge på Keijssarens och ständernes garantie etiam invito
electore heela Pommeren. Jagh sade thet stå therhän, hvilket som bäst och
tryggast kunde vara, allenast man försökte tractaten medh dem Branden-
burgiske och hörde om the vore fullmächtigade. Dätta bleef så gott funnit
at man dem Brandenburgiske notificerade Eders Kongl:e Maij:tts resolu-
tion , hvilket och skedde. Men eftersom dee ingen fullmacht hade, uthan
lofvade at förskaffa sigh een, så ingicks eij häller någon tractat medh dem,
såssom och i denne dagh man sigh inthet medh dem i något förbindteligit
inlåtit hafver.
Uthaf detta styrktes her Salvius mehr i sin opinion om reesan till Munster.
På sidstone när jagh inthet längre kunde thet hindra, så condescenderade
jagh thertill at han allena drogh åstadh och såge in quibus terminis sakerne
ther vore, funnes sedan af nöden, så kunde jagh fuller efterkomma. Detta
alt hölts så ifrå den 6:te intill den 22:dra octobris [ 6./16. Oktober bis 22.
Oktober/1. November ], då han åstadh reeste, strax medh honom högge mäste
deelen af evangelicis af medh därhän secundum particularia pacta conventa.
Därmedh satt jagh här medh 3 eller 4 af dee evangeliske och väntade hvadh
ifrå Munster skulle komma för advis.
[ 5 ] Dätt första breef jagh fick var strax alle man vänta efter migh, och stodh
därpå om jagh komme tijt, så vore saken snart afhulpen, scilicet, så finge
vij strax läggia fram vår instruction och sällja bort Stettin! Sådane skrif-
velsser at komma tijt fick jagh åthskillige. Imedlertijdh finge och dee Bran-
denburgiske sin förste fullmacht, hvilken jagh straxt reijcierade, sändandes
theraf een copia till her Salvium medh mit sentiment theröfver. Änteligen,
när jagh inthet längre kunde värja migh, uthan måste nolens volens beqväma
migh hans griler, så foor jagh till Munster den 4 novembris [ 4./14. November ].
När jagh tijt kom, sades migh fuller at alt var in integro och inthet nego-
tierat , men huru thet var, thet ställer jagh therhän. [ 6 ] Allenast fann jagh
lickväll Stettin vara på förslag kommit, för een summa penningar, hvarom
ther mycket discurrerades. När jagh medh Frantzoserne ihoop kom vore
the strax åth migh häftigh nogh, jagh ville doch inthet hålla tilbakar medh
Eders Kongl:e Maij:tts yterste resolution, dät fördrögdes allenast och holles
dermedh tractaten oppe och freden, till ingen annan ända än at draga oss
tungan uhr munnen och få uth thet yterste om Stettin. Dät hölts alt lickväll
som inthet hade varit till saken gjordt eller sagt, hvilket jagh till sin ohrt
ställer.
[ 7 ] När thet då kom thertill at vii skulle göra förb:te opsatt, så var min
faste meeningh at vij skulle gå efter Eders Kongl:e Maij:tts ordre per
gradus och spänna detta första projectet så högt vij allra mäst medh raison
kunde göra. Den conditionen om restitutione in integrum för dem som
emot Eder Kongl:e Maij:tt och chronan tjent hafva, hölt jagh för onödig;
och huru jagh härom medh honom som om alle saker nästan täfla måste,
är dem som omkringh oss äre nogsampt bekändt. Doch heeter alt dee vetta
inthet sakerne therhemma! Dee considerera och öfverläggia dem inthet!
Dät är inthet åth at man så noga är in ceremonialibus! Hvadh är att hålla
alt för mycket medh saken tilbakars! Dät måste ändå komma uth! Ähr icke
så gott i dagh som i morgon, medh sådant mehra! Jag vill inthet om denne
min besvärligheet mehra röra, allenast Gudh är bekandt huru dermedh
procederas. När han då änteligen ville gå dee gradus förbij som oss vore
befalte, så sade jagh nu hvadh är till göra, så låthe oss då icke gå vijdare,
migh tycker thet är för långt sprungit första gåhngen, jagh befarar thet
lärer icke väll Eder Kongl:e Maij:tt behaga. Men då hets vij säija tå icke
ultima, medh hvadh mehra geensagor.
[ 8 ] När nu skriften var uthlefvererat och Frantzoserne dätsamma sagt, så
vore jag resolverat andra dagen at reesa min koos hijtåth, efter vij inthet
hade i Munster att göra. Men så dreefs under handen, och han halp till, at
jag måtte subsistera ther till svaret måtte af dee keijsl:e oss inkomma.
Ehuruväll jag nu detta ganska ogärna gjorde och betänckeligit hölt för
ofvanberörde orsaker skuldh, särdeles efter ständerne då i full handell trädde
om gravaminibus, och jag sågh at det inthet var till annat ansedt än at vij
skulle skråla uth altihoop det vij viste, lickväll för deeras trägne anhållande
skuldh subsisterade jag två dagar ther och väntade på svaret. Han, herr
Salvius, hade låtit taga sin vagn sönder, så at han inthet kunde komma af.
Imedlertijdh underlåthe inthet Frantzoserne at sättia een annan vijdare för-
klaringh medh föregifvande churfursten cederade allrigh Stettin och måste
alt på thet slaget sees på heela Pommeren sine consensu. Jagh bleef een väg
som annan ferme vidh dät som då var uthplumpat, och sedan jagh sågh thet
ville gå galit och jag hade efter svaret väntat två dagar, resolverade jag mig
at reesa tilbakars hijt igen, lembnandes min collegam för sin vagn skuldh
där qvar at emottaga svaret som the keijsl:e måtte gifva, hvarom han mig
då ville advertera, därpå jag sedan efter sakens beskaffenheet mig ville för-
klara ; skulle änteligen göras behoof, så torde jag fuller komma igen etc.
Jagh kom altså den 11 [ 11./21. November ] hijt tilbakar igen.
Medan jag nu till Munster var, hade dee Brandenburgiske fåt sin andre full-
macht , som inthet var bätre än then första, hvarföre jag och henne strax
förkastade, sändandes her Salvio copia theraf.
[ 9 ] Samma dagh jag ifrå Munster reeste gofve the keijsl:e uth theras svar
på vårt project, hvilket her Salvius mig och tillsände medh een skrifft som
han in antecessum meente at svara therpå, begärandes mit betänckiande
theröfver. Jagh skreef honom igen till och badh han måtte man i Jesu nampn
komma tilbakar och låtha beroo altihoop medh det project, som een gång
var gjordt, man ville förbijda hvadh churfursten sigh therpå måtte förklara.
Frantzoserne göra inthet annat än fixera och luura oss, så at vij blifva itt
åthlöije, medh hvadh mehra. Men dät halp inthet, han meente vij måste
änteligen uth medh altihoop och begynte så på at agera emot mig starkt
och hålla medh Frantzoserne nästan in omnibus, uthaf hvadh respect, thet
låther jagh och därhän.
[ 10 ] Hvadh skeer mehr föruthan detta, så engagera han sigh medh tractatu
gravaminum, så at han fählas till grefven af Trautmanssdorff uthan någon
consideration af itt eller annat, tagandes medh sigh någre af statibus, öfver-
gifver där och projectterar, det jag aldrigh consenterade till, eij häller ännu
gör. När dät alt så gick, så skreef jagh honom till och badh han ville då
icke längre så prostituera sigh och legationem Suecicam, uthan at han måtte
komma igen.
[ 11 ] Och efter imedlertijdh dee Pommerske ständernes deputati medh
Strålssunderne hade öfvergifvit deras project om chronans satisfaction, så
bleef thet honom tillsändt medh begäran han måtte då komma tilbakars, at
vij finge dät medh hvarandra öfverläggia, hvilket jagh blott till den ända
gjorde at få honom ifrå Munster, på thet res måtte blifva in integro och vij
icke medh ultimis instructionis nostrae oss praecipitera. Therpå fölgd at dee
Pommerskes förslagh tages och sprijdes uth för sådane som inthet annat
vore än at hålla freden oppe, och i staden at alt sådant ståår till at rätt och
väll betänkia och menagera och jag det medh min collega hafver commu-
nicerat , så görs theraf sådant bruit, som Frantzoserne sedan hafva gjordt.
[ 6 ] Till dät sidste, när då änteligen han inthet kan få mig tijt tilbakar igen
och jag eij heller om Stettin ville mig blotta, så låther han sigh skee een
proposition i Munster, efter aftaldh saak, praesente Veneto, Contarini, om
m/1200 rickzd:r för Stettin, hvilken han ad communicandum medh mig tager.
Därmedh kommer han då den 22 novemb. tilbakar, hafvandes på 5 veekur
leegat ther i Munster Eder Kongl:e Maij:tt och sigh, efter min fantasie,
till ringa heeder. Effter honom komo då alle evangelici kinckandes, så at
dee nu alle äre här och negotiera in suo loco suas res. Dät säijas nu och att
Trautmanssdorf kommer hijt.
[ 12 ] Den 24 novembris finge vij Eders Kongl:e Maij:tts sidste resolution
af den [7 novemb.] [ 7./17. November ] . När nu her Salvius den sågh, må
jag bekänna han var icke rätt gladh deröfver, eftersom icke allenast förb:te
project var uthgifvit, uthan och Stettin hade varit löst och faalt för een
stooran penningesumma. Men hvadh var till göra, jag må nu inthet säija
hvadh hans förslag då vore. Jagh tyckte bäst at vij notificerade dem Frant-
zöske oss ingen annan resolution hafva än den vij i Munster hade öfver-
gifvit , churfursten måtte sigh therpå förklara. Detta gick fuller något trägt,
men så sade jag oss ingelunda annorledes kunna göra, hvarpå det brefvet
afgick till dee Frantzöske gessandterne
Vgl. [ Nr. 57 ] .
är om förmält, hvilket är så stält som han plägar. Dät sidsta brefvet nu, som
Eder Kongl:e Maij:tt hafven skrifvit
Vgl. [ Nr. 62 ] .
ställer jag därhän huru han sitt procedere må colorera.
Jag hafver efter min underdånige plicht eij kunnat underlåtha här at indraga
huru alt är passerat och at Eder Kongl:e Maij:tt mågen see at jag under-
stundom måtte göra thet jagh inthet gärna gör, men ehuru dät är, så skall
vara mig een vahrnagell fast mindre härefter at condescendera i hans opi-
nioner ähn jag härtill gjordt hafver.
Alt thetta, som jag nu så korteligen hafver infördt, uthvijsa våre vexlade
breef och Rosenhanens then tijden bortåth, hvaraf copier äre efter handen
heemsände, derpå jag mig och vill hafva remitterat. Beder Eder Kongl:e
Maij:tt på dät underdånigste alt väll och med kongl:e nåder at förmärkia
och dijudicera.
Der jagh icke fölle Eder Kongl:e Maij:tt medh för långh skrifvelsse besvär-
ligh ville jag i underdånigheet något om churfurstens af Brandenburgz
consens härvidh annectera, men jagh skall mig på det kortteste expediera.
Jagh seer af någre nu efter hvarandre inkomne Eders Kongl:e Maij:tts
allernådigste skrifvelsser och ordres, i synnerheet denne sidste
Vgl. [ Nr. 62 ] .
Kongl:e Maij:tt mehra inclinerar till at taga heela Pommeren uthan chur-
furstens consens, der Keijssaren och rikzständerne spondera garantien och
manutentionen, än taga dee begärte stycken cum consensu och dee conditio-
ner som därhoos äre annecterade. Jagh håller och före at her Salvius skall
vara af den meeningen, men hurudan den är i grunden, ställer jag billigt
till sin ohrt, allenast hafver han mig betygat at han dät allrig tillrådt hafver
eller rådandes varder at tagat uthan consens, doch måste fuller hans breef
veet jagh thet uthvijsa. Jagh för min person ställer billigt alt till Eder
Kongl:e Maij:tts allernådigste gottfinnande, allenast vill jagh detta för
denne gångh korteligen hafva andragit: Ehuru man gör, så är bäst at man
på ingen division i Pommeren täncker, uthan at det blifver odeelt tillhoopa,
eftersom ingen ny partage där rätt synas skola kunna anställas och man
vidh den gambla eij heller rätt väll blifva kan. I synnerheet äre landständerne
extracordinarie illa tillfridz om dät skulle skilljas åth. Jag seer icke heller rätt
väll huru vij här gräntzen skulle kunna formera för allehanda inconvenientier
och difficulteter som pläga förefalla i sådane landdeelningar. Tryggast och
bäst är at landet blifver ihoop och at där een herre öfver råder. Här måtte
säijas, ja, vist voret bätre at det blifve ihoop än at det deeltes, men huru kan
det skee. Därtill äre tvenne vägar, anteen at man det tager uthan consens
eller på billige sätt dät söker medh consens. Till den första äre dee Keijsl:e
mächtigh benägne, quia sunt liberales de alieno och tappa inthet therpå,
men vinna fastmehr, i det dee Eder Kongl:e Maij:tt och churfursten gärna
med hvarandra committera efter gambla Österrijkiske maximen divide et
impera! Den garantien dee tala om är in effectu inthet at göra facit opå;
mig tycker och ständerne lära inthet thertill förstå, ju icke alle, och fast
thet än så vore, så är inthet at sättia therpå, uthan Eder Kongl:e Maij:tt
måste fuller bäst garantera sigh sjelff på behörligit sätt. Galli afråda thetta
nu på thet högsta och sökia alla uthvägar at det icke må komma dertill;
drifva inthet högre, än huru Eder Kongl:e Maij:tt måtte sigh contentera
medh Förpommeren och it styckie penningar för Stettin. Därhän inclinerar
och faller her Salvius. Huru gott och säkert thet nu är, ställer jagh billigt
till sin ohrt. Jag för min persson säger oförgripeligh at all partage i Pom-
meren är skadeligh och fast bättre att Eder Kongl:e Maij:tt behåller heela
Pommeren uthan consens än een deel theraf med consens, efftersom Eders
Kongl:e Maij:tts ordre oss therhän at trachta obligera, och vij inthet varda
underlåthandes densamma i värket at ställa. Men kanskee det kunde än
finnas meddell at fået heelt medh consens, och dät vore thet lämpeligaste
och tryggaste.
Hvadh Eder Kongl:e Maij:tt om den simultanea investitura och spe succes-
sionis , som dee Pommerske föreslå, allernådigste meeningh är, den troor
jag at vij i morgon, vill Gudh, medh posten uhr Sverige få någon efter-
rättelsse om. Hoos dem catholiske och Frantzöske hafver thet gjordt stoort
larm, men dee keijsl:e sittia så och luura therpå. Dät synes lijkt om Eder
Kongl:e Maij:tt låddes vara med den simultanea investitura tillfridz och
begärte realsatisfaction pro praesenti i thesse stiffter Ossnabrug, Minden
medh grefskapet Schaumburg och Embsserlandh, hvarunder förstås dee
fyra ämbterne Kloppenburg, Vechte och Wildzhusen sampt Meppen, sampt
stifft Hildessheim, att Pommeren skulle kunna blifva Eder Kongl:e Maij:tt
heelt behållit cum consensu; ty om lickväll churfursten såge sigh något när
kunna bekomma aequivalens igen för Pommeren, så troor jag fuller han
skulle afstå thermedh, men så länge han seer därtill ingen spem eller assistence,
så lärer han fuller befallat tijden. Dee förb:te stycker och stiffter at erhålla
är fuller icke aldeles stoor apparence till, men där Eder Kongl:e Maij:tt
låtz villja som förbemält är sigh cum simultanea investitura et spe successio-
nis in casu deficientis lineae masculinae huius electoris Brandenburgici con-
tentera och taga desse stiffter an pro reali satisfactione in praesens sub iure
ducali et seculari ut feuda ab imperio recognoscenda, så tycker mig at både
Frantzoserne och dee keijsl:e såvällsom dee catholiske skole sättia chur-
fursten så an om consens på heela Pommeren at det skulle gå för sigh; eller
ville han ingalunda, då måste dee medh deras garantie så obligera sigh at
man sigh något uppå den kunde förlåtha. Eder Kongl:e Maij:tt varden
thetta alt allernådigst dijudicerandes.
Vij skole föllja dee ordrer vij sidst hafva bekommit
Vgl. [ Nr. 62 ] .
förmodandes att alt genom Gudz bijståndh, till Eders Kongl:e Maij:tts
allernådigste nöije och rikssens tjenst skall igenom drifvas, hvarom för min
person efter min devoir jag på thet allrahögsta mig skall vinläggia.
A: 1156 Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 Dezember 18/28 [Nr. 88]
B: 1157–1159 C. G. Wrangel an J. Oxenstierna und Salvius. Hauptquartier Schongau 1646
November 14/24
1160–1160’ Maximilian Gf. Kurz
Maximilian Gf. Kurz von Senftenau: * 10. 7. 1595 München, † 10. 7. 1662 München;
bayrischer Oberstkämmerer und Hofmarschall, Bruder des in kaiserlichen Diensten stehenden
Grafen Kurz. Vgl. ADB XVII S. 428f. ; Riezler S. 607, 629.
1161 Conditiones electori Brandeburgico propositae Hagae comitis, exhibitum et
lectum 1646 Dezember 20; vgl. Meiern III, S. 774f.
1162–1163’ Avise
1164–1164’ Schreiben C. G. Wrangels [Auszug]. Rain 1646 Dezember 6/16