Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
62. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 November 28/Dezember 8
Kopie: RR fol. 2202’–2204.
Kritik an den Kaiserlichen übergebenen schwedischen Satisfaktionsforderungen: Präferenz der For-
derung nach ganz Pommern; Entschädigung des Adm. von Bremen; Restitution von Personen, die
gegen Schweden gekämpft haben; Wohlverhaltensklausel für die vom Reich erhaltenen Territorien.
Curialia. På sidst här ankompne påst är oss Edert breeff sub dato Munster
den 9 huius
[ Nr. 31 ] und [ Beilage A ] .
ligen des bijlago vij hafve seedt thet I till de kejserlige commissarierne hafve
uthleffvererat vår satisfactionspuncht, efftersom I den hafve affattat och
inrättat, begärandes och fordrandes hela Förpommern, Rügen och Wollin
sampt biskopzdömet Cammin, Dam och hvadh på Förpommersche sijdan
om Odern ligger, men förr till Hinderpommern lydt hafver, medh hopp af
vår och chronans succession till Hinderpommern, när Brandeburgiske man-
lige linien uthdödde, men hvadh I therhoos mentionera om ett aequivalente
imedlertijdh; sedan Wissmar stadh och hampn medh Hvalfisken och emp-
terne Pöhl och Nyencloster, item ertz- och stiffterne Brehmen och Vehrden
sampt Willsshusen, medh hvadh mehra I uthi samma Edert project förmäle
och serdeles obligere oss till restituera dem i deras godz som hafva tjent
Kejsaren emot oss. Så ändoch oss fuller tyckes vara skähl att I denne satis-
factionspunchten uti första oppsattet hadhe spändt något högre och icke
begifvit Eder så vijdt, att I ju hade kunnat postulera Colbergh, Colbatz,
Golnow, Stargard och hvadt slijkt ähr som grentzer öster om Odern och
uthan hvilke Stettin intet kan sustineras, hvilken ort och medh Gartz väl
hade meriterat att blifva nominatenus specificeradhe uti detta Edert project,
lijkväl efter detta är ett gott [gjort] tingh, af Eder öfverleffvererat och af
them keiserlige accepterat, ty sij vij icke huru det nu väl och uthan förtaal
och vijdhlöfftigheet är till retractera, uthan vele förvänta hvadh svar Eder
deropå är giffvit. Men ther I kunne få någon occasion (serdeles om chur-
fursten icke vill thet promptement acceptera) till att grijpa något vijdare
kringh Stettijn, serdeles seendes oppå Kolbätzer och Golnower districterne
och ther möjeligit ähr Stargardt medh, då vele I deruthinnan göra Eder
flijt. Och sij vij hälst, ther churfursten tergiverserar till gifva sin consens
härtill, att I då hålle ann allena om Kejsarens och Romerske rijksens ständers
consens och manutention vedh heele så Hinder- som Förpommern etiam
contradicente electore Brandeburgico att erhålla, hvilket förslagh vij högre
och bettre skatte än thet andre till nåå Förpomern och the therhoos begärade
orter medh churfurstens samtycke, efftersom vij och sij af Edert offererade
project och postulato vedh ändan att I hafve förbehållit oss och chronan
hele Pommern tillijka medh andre begärte satisfactionsstycken att behålla
uthan churfurstens eller andre interessenters consens uthi hvilket fall I icke
behöfve stort till söke alle differentier medh churfursten att slätta, som heller
dem opskjuta till des freden i Tysklandh blefve firmeradh, då vij hoppes
medh churfursten uthan vår schade och neesa skole kunna oss föreena.
Mindre sij vij synnerlige skähl till att I för erkiebispen aff Brehmen om hans
vederlagh för Brehmen och Vehrden må stort vara bekymbrade.
Och ändoch oss synes som hade föga behooff gjorts att uti detta projectet
om vår och chronones satisfaction att mentionera om vår obligation, een-
kannerligen att vij skulle vara förtänckte till restituera dem in integrum och
i derass godz som hafve tjent emot oss, iblandh hvilke så mycket Pommern
anlangar vij till exempel Christow nämpne, som så lätfärdeligen hafver
förlåtit sitt fädernesland och är gången i fiendens tjenst; och ther een sådan
restitution så pure och uthan all consideration skulle för sigh gåå, hade icke
allenast hans arfvingar att träda till Barth, men och then förlengst dödde
kejserlige öfverstens Hatzfeltz arfvingar till Krempenow, som vår högst-
ährade käre herr fader förlät feltmarskalcken Knyphusen
Arnimbs
Arnim (Arnimb), Johann Georg v.: * 1581 Boitzenburg, † 8. 4. 1641 Dresden; trat zunächst
in schwedischen, dann polnischen, 1626 in kaiserlichen und 1631 in kursächsischen Dienst; er nahm
1635 seinen Abschied, wurde am 7. März 1637 von den Schweden verhaftet und nach Stockholm
gebracht, floh von dort im November 1638 und trat in kaiserlichen und kursächsischen Dienst.
Vgl. ADB I S. 568–570 ; Irmer .
praetensioner kunne hafva på godz i Pommern. Derföre ther Edert förslagh
af churfursten icke vill accepteras, tå vele I tillsij huru detta må declineras
så mycket skee kan och våre sampt vår sal. herr faders dispositioner i thesse
måhle blifva i deras krafft.
Hvadh I och therhoos beröre om den correspondence och vänskap vij böre
hålla medh naborlige konungar i respect på the länder vij bekomme till
satisfaction, så hafver thet fuller sine godhe skähl, men hade tjent att thedt
någott expliciatius vore satt och infört, att den icke kommer oss till prae-
juditz , ther vij skulle råka medh dem i feigde, i hvilket fall ju icke kunne
oss och chronan förtages våre värfvingar, hembnerätt och slijkt, men att vij
dem nyttia som våre egne. Hvadh sigh nu häruthinnan eller andre conditio-
ners erhållande låter till vår och chronones tjenst, säkerheet och nytto af
Eder göra, thet tvijfle vij intet att I tage i godt acht.