Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
51. Rosenhane an Johan Oxenstierna Münster 1646 November 20/30
–/ 51 /–
Münster 1646 November 20/30
Eigenhändige Ausfertigung: DG, A I 1, Resident . p. 473–476 = Druckvorlage. Kopie: DG,
A I 1, Legat . [ 5 ] fol. 951–952 = Beilage D zu Nr. 55.
Visite der französischen Gesandten. Schreiben J. Oxenstiernas an Servient. Vorschlag Contarinis.
Druck auf die schwedischen Gesandten, die Satisfaktionsverhandlungen abzuschließen. Französische
Vorschläge zur Pommernfrage. Vorschläge der pommerschen Gesandten. Armistitium. Rückreise
Salvius’.
Strax äffter i går jag hade skriffvit E. Ex. till komme Frantzösche pleni-
potentiarii hijtt och tillika båden frå Ossnab. med E. Ex. breff till h. Salvio
och h. Servien ; och sädan h. Servien sitt breff hade upläsit, discurerades
något om däss contento, och vore the nästan med thet öffrige tillfredz,
allenast stötte the sig däruppå att E. Excell. intet hade svarat däruppå att
E. Excell. annorledes skulle haffva låffvat them före E. Ex. affresa härifrån.
Älljest var theras förnämbsta ährende att berätta Contarenis förslag därom
jag i går förmällte, att the käijserl. med h. Salvio och Contareni måtte hooss
Frantzoserna komma tillhopa att discurera och afftala därsammastäds om
ett och annadt, därtill the intet haffva kunnat bevillja förrän the viste om
h. Salvius funne thet rådeligit och förmodde något gått thärmed uträttas
kunde. Och såsom the till svar däruppå bekumme att sådant bättre vore
till evitera, synnerlig därföre att man därmed intet kunde uträtta äller något
fullkomligit göra till saken, ty låto the sig därmäd nöija och begynte sädan
med vanlig iffver och theras tillförende brukelige argument på thet högsta
till att råda och svadera att man på cronan Sveriges vägnar ville captera
alle occasiones till fredens befodring, brukandes ibland annadt thet till ett
skääll att Frankerike, som tillförende vid thänna tid på åhret plägar haffva
store praeparatoria gjordt till fölljande campagne, nu för thänne gången
icke thet ringaste thärtill gjordt haff:r äller gör något förslag till vidare
krigsutförande. Därhooss syntes the bifalla the kaijserl. offerter och mente
them så myckit haffva gjordt till saken som någon tid möijeligit. Thet stode
nu hooss E. Ex. att acceptera hvilkettthera förslaget honom behagar, därmed
såge the intet hvad som kunde hindras att freden icke måtte slutes. Vidh
thässe och slike discurser kom h. Contareni till mäd och begynte exaggerera
thetsamma, villjandes öffvertyga oss att vij hade freden reda i händer och
stode allenast uppå att saija ja till heele äller hallffva Pomeren. The öffrige
sakerna mente han intet vara aff stor vichtigheet, och i synnerheet in eccle-
siasticis mente han att ständerna måtte förlikes om the kunde, hvar och ike,
så vore thet intet religionskrig och att man thärföre behöffde uppehålla
freden, hvaruthi Frantzoserna strax fölle honom bij och begynte explicera
articulos foederis
ansedd. Omsider äffter vidlyfftige contestationer och åtskilligt snack trädde
Frantzösche gesandterna a part tillhopa och, sädan the något hade taaltes
vid, kallade h. Salvium till sig och, sädan the hade släpt honom, fodrade
h. Contareni a part, sätte sig sädan neder och gjorde thänna propositionen
att äffter churförsten nödigst giffver sin consens till Stetin, Dam, Gartz och
hvad till Hinderpomeren hörar, att honom skulle offereras emot samma orter
två millioner r:dl., män ifall han them intet ville emottaga att då H. M:t
och cronan restituerade honom hele Hinderpomeren med the b:te platzer
undantagandes Wollin och att H. M:t och cronan däremot behölle the-
samma 2 millioner äller 20 t:r gull äller, om thet intet kunde komma så
högt, dåch åtminstone 12 som Käijseren och imperium betala måtte , hvar-
till emedan h. Salvius sade sig intet kunna svara, uthan ville thäröffver
communicera med E. Excell., låte the thärvid bliffvat; allenast imedlertid
tog h. Contareni uppå sig att sondera the kaijserl. och Brandeburgische
häröffver och låffvade the samtlig att så snart E. Ex. med sin h. collega sig
thäröffver haffver resolverat, ville the mäd all macht sättia churförsten så
an att han till ettthera måtte beqväma sig och freden alltså oundvikligen
föllja thäräffter.
Thet Pomersche förslaget bleff och något omtalat, hvilket the käijserl. i
afftons bekände aff g. Witgenstein vara them förebracht, män behagades
hvarken thän ena äller thän andra, uthan hölltz vara alldeles opracteserligit
och odugse .
Sidst komme the och till tala om armistitio och däss nödvendigheet, synner-
lig att soldatescam för fridslutet måtte thärigenom komma till separeres,
och fördänskull nödigt hölle att man här slöte ett armistitium och intet låte
thet komma på generalernas gåttfinnande, uthan genom curiers härifrå be-
fallte them simpliciter bliffva vid hvad här vore beslutet, hvilket h. Salvius
i lika måtto tog till communication med E. Ex. och varder thet mäd mera
berättandes samt hvad om Hässische satisfaction och militiens contentement
bleff discurerat. Han ärnar resa härifrå i dag, män äffter the revisiter han
haffver till göra näpplig kunna lyktas för afftonen, tror jag intet thet kan skee.