Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
198. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1644 Juli 25 / August 4 Pr.: Osnabrück 1644 Juli 27/August 6
198
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage B der Nr. 205
Besuch bei d’Avaux: Schreiben an kaiserliche Gesandte, Klagen über dieselben,
Hilfe für Rákóczy, Polen, Kriegslage, Verhandlungen Thuilleries in Dänemark.
Subsidien. – Besuch bei Servien: Absichten der kaiserlichen Gesandten, Subsidien. –
Besuch bei den spanischen Gesandten: Vollmachten, Zögern der kaiserlichen Ge-
sandten , dänischer Krieg, spanische Klagen über französiche Gesandte.
Sedan jag skildes ifrån Eders Excell., är jag hijt till Mönster väl ankommen
och i dag besökte the Frantzöske gesandterne, först grefven d’Avaux, som
8 dagar hafver hållit sig inne och ännu var mycket incommoderadt af ögne-
siuka . Honom hafver jag effter Eders Excell:rs begäran föredragit, huruledes
Eders E. E. hade för händer att schriffva till kaijsserlige gesandterne och
them remonstrera, huru skulden til tractaternes drögzmåhl hoos them een-
kannerlig består och att Eders Ex. Exc. sammaledes vore sinnade att
schrifva till Rakozi med thet snareste och att feldtmarskalken hafver reda
affärdat een hans curier medh förtröstning, at penningar skulle snart
föllia effter och dresseras på Dantzigk, hvilket alt han tyckte mycket väl
och nödigt vara.
Han berättade therpå, huru här i Munster inthet ähr företagit, sedan jag
senast honom besökte, allenast att mediatorerne hafve sänt at salutera
honom i sin opassligheet och sig låthit märckia, at the ville besökia honom,
när han blifver restitueradt. Doch sade sig blifva i sin förre opinion, att the
keijsserlige inthet annat sökia änn at gäcka them, hvaruppå the väl hafva
varit i the tankar att öfvergifva altsammans och reesa härifrån. Men när
the besinna, hvad mehra theraff skulle föllia och huru svårt the åter skulle
komma tillsamman, moste man ännu så låta passera och inthet tänckia
therpå, medh mindre man hade store och mächtige orsaker. I medier tijdh
vänte the ifrån håffvet kungens bref til ständerne i Franckfurth upå then
proposition, som Keijssaren thersammastädes öfver theras invitations-
bref till ständerne giordt hafver.
Til Rakozi sade han att the nu i thesse dagar affärda een adelssman, samma-
ledes een til Pålandh och at the hade fått bref ifrån cronan Frankrijkes
gesandten uthur Venedig, at penningar vore ankompne för Ragozi 100/m rijkz-
daler , hvarom be:te gesandter hafver straxt adverterat Ragozi, och at han
allenast vänter ordre från gesandterne här honom samme penningar at lefve-
rera , sade sig allenast vara bekymbrad, huru dhee adelzmän, som dijt för-
skickas , för denne tijdh säkert kunne komma igenom, medh mindre the ifrån
Hållandh skulle sättia sig på skepp åth Dantzig. Elliest om Ragozis gode
tilståndh viste han och berätta, befruchtade allenast, at Pålandh icke motte
falla honom i speelet och honom förhindra.
Sedan discourrerade han något om Grevelingen, huruledes thet den 29.
förledne monadt styl. novo skulle vara intaget och hvadh importance thet
var för cronan Franckerijke och huru Flanderen häreffter, synnerlig om the
ännu ett åhr få agera theri, hålles hoos Spagnierne förlorat. Men Friburg
fruchtar han thermoth inthet kunna entsättias. Om her feldtmarskalkens
marcher och flottans tillstånd frågade han och; therpå jag berättade hvad
mig var vitterligit. Han sade och, att monsieur de la Thuillerie skulle vara
något froidement accepterat i Dannemarck och att kungen igenom cantzlär
Höök och Reventlo hafver låthit sig befråga, hvad cronan Sveriges inten-
tion var och om han någre förslag skriffteligen kunde upsättia och therhoos
låtit förmäla, at honom väl inthet annat borde än tänckia til revangera then
tort honom vore vederfahren, doch ville han lijkväl höra, hvadh the
Svenske hade til att seija, men icke att han ville något tala, scilicet: Il pourra
bien escouter, mais que ce ne estoit pas à luy de parler; item at kungen hade
förtrutit, det mons:r de la Thuillerie hade afrådt honom begifva sig til
siös, såssom han thet skulle hafva rådt til the Svenskes advantage och
fördeel.
Ytterst mentionerade jag på Eders E. E. vägnar om subsidierne, huru the
vid thenne tijden nödige voro till erläggias, effter feldtmarskalken såväl
til Rakoczi som armeens nödtorfft dagligh fordrar och gör assignationer på
penningar. Thertill han svarade, at, så myckit honom tillstode, skulle
inthet hinder vara, at the icke kunde betalas, hade och aldrig varit i then
opinion at movera theröfver någon difficultet. Men för sin collegae h.
Servients skuldh hafver han nödgas thet göra, hvilken och hafver then
saken til hofvet refereradt och thet svar bekommit, at the skulle blifva
vidh thet affskeedh, som med h. Salvii Excellentie togs här i Mönster,
nembl. at, när h. feldtm. förklarar sig, at penningarne til Tyske och Unga-
riske kriget blifve använde, skulle och penningarne richtigt lefvereras.
Fördenskuldh han hölt rådeligit, at man sådan förklaring af feldtmarskalken
ännu fordrar. Aff thet propos kom han til at besvära sig öfver sin collega,
huru han i ett och annadt ähr honom emot och hans actioner vidh Frantzö-
sische håfvet annorledes uttyder, at the fördenskuldh neppelig skulle länge
kunna vara tilhopa.
Ifrån h. d’Avaux foor jag strax til h. Servient och förnam utaf honom
mehrdeels samme discourser, som jag nu hafver förmält, allenast thet lade
han thertil sig hafva förnummit dhe keijss. hafva något förslag för händer,
som the i thesse dagar genom mediatorerne ärna föreslå. Om subsidierne
var han samma meening som h. d’Avaux, dogh sade han, om thet skulle
dröija medh feldtmarskalkens förklaring, kunde vara lijka, om legaterne
täcktes göra thetsamma, på thet the något hade at försvara sig medh vidh
håfvet. Han beklagade och, at feldtmarskalken hafver låthidt taga sig then
fördelen af, at fienden har lagdt sig emellan Hamburg och Lübeck och
avanceradt så vidt, at han kan conjungera sig medh the Danske, hvilket han
hölt vara emot all raiçon de guerre, och oansedt jag replicerade, at feldt-
marskalken thet inthet uthan betänklige orsaker hafver giordt, svarade han
dogh, att thet inge andre orsaker kunde vara, än at han så länge har amuserat
sig medh flottan och thermedh förlorat tiden. Föruthan thet at beggies
legaterne begärte jag skulle flitigt helssa Eders E. E. på theres vägnar,
drager jag inthet til minnes något mehra hoos them vara förelupit.
Heute 4 Uhr Besuch der spanischen Gesandten: Mons:r Brun begynte talet
således, at mig väl var viterligit, huruledes af alle interessenter var berammat,
at thette longvarige kriget genom frijdige tractater på thesse ohrtar ändas
och bijläggias motte och the af sin konung til den ände vore hijt skickade
och inthet heller önskade, än at thet thertil motte komma; man hafva
orsak til beklaga, at thermed så longsampt tillgår, synnerlig at theres veder-
parter , Frantzoserne, genom åthskillige inkast värkedt förhindra, såssom
nyligen skedt ähr, i thet the tilförende hafva låthidt sig uth, at hvadh för
feel uthi fullmachterne på een sijda och annan funnes, vore the tilfridz medh
at sådant corrigerades igenom een form utaf fulmacht, som the på alle
sijdor kunde behaga och nu, sedan the keijsserlige och Spanische thet
sammaledes hafva ingådt och bevilliat, hafva Frantzoserne thet uthslagit
af then orsak, at keijss. gesandterne i Ossnabrüg inthet hafva theres ful-
macht praesenterat. Och emedan the förmeente i medier tijdh inthet kunna
hindra, att the icke motte föreenas om fullmachterne til at vinna tiden,
effter the behöfde någre månader till at skaffa sig ifrån Spagnien nya full-
machter , altså var theres begäran til mig, at jag ville thertil förhielpa, at
inge onödige obstacula motte inkastas, uthan at thetta, som begynt ähr
medh fullmachternes correction, motte fullföllias, anseendes then calamitet
och jämmer, som krigets continuation medh sig förer, och hvad orbis
Christianus theröfver motte lijda etc.
Till svar uppå thenne theras proposition giorde jag först een lithen tack-
seijelsse , at the hafva honorerat migh medh sin visite och tesmoignerat sin
åstundan och begärelsse till tranquillation af thetta bullersamme kriget och at
jag på min sijda önskade thertil mycken lycka sampt och contesterade
Hennes Kong. M:tt min allernådigste drottningh och thesslikest Eders
E. E:er inthet heller see och åstunda, än at thertil komma motte. Sedan
hvad sielfve ehrondet vidkhom, förde jag them til sinnes, huru them såssom
förnembde ministris och instrumenter til dette loflige fridzvärkedt inthet
kunde vara ovitterligit, hvad opå Hennes Kongl. M:tz och cronan Sve-
riges vägnar härtil vore passeradt, nemblig at Eders E. E. såssom ful-
mächtige legater på cronans vägnar hafva sig tijdigt instelt och såssom ingen
mediator var för handen, sedan Danici legati vore afreeste och mediationen
desererat, Eders E. E. lijkväl hafva sig tilbudit till fulmachternes uthväx-
ling och theropå af keijss. gesandterne nogre veckurs opskåf till svar
bekommit och omsider then resolution, at the för Danske kriget skuldh
inthet vore sinnade träda til fullmachternes exhibition eller någon vidare
tractat, för hvilken orsak Eders E. E. inthet vijdare kunne komma, och
at praetexten af Danske kriget inthet kunde lämpas härtil heller gifva
orsak till drögzmåhl af tractaten, effter thet är extra Germaniam och
inthet hafver cum hoc bello commune, och at kungen i Danmarck
inthet begärar tractaten skulle stadna eller uphäfvas; ratio effter han in
controversia cum regno Sueciae har föreslagit tractat på gräntzerne, ac-
cepteradt Franckrijkes interposition, inthet beskickar thenne conventen
medh sine gesandter, ultimo at Langermann i Ossnabrügk bekänner, at the
keijss. inthet kunne med skähl för then orsak uppehålla tractaten och at
thet inthet är hans konungs mehning och begäran, fördenskuld vore häraf
at see och dömma, at H:s Kongl. Maij:tt och dess legater icke kunde
tribueras någon culpa morae uthan mehra them som sådane praetexter
uthan fundamenter förebära. At Fransösche gesandterne hafve vägrat sig
medh fullmachternes correction, effter thet inthet i lijka motto procederas i
Ossnabrügge, svarade jag, at the theropå inthet kunde förundra, effter the
väl veete, hvadh alliance emellan begges chronorne är och sielfve praeli-
minarsluthet om thesse tractaters beskaffenheet förmäler, och at fullmach-
ternes richtigheet på thenne ohrten vore onyttig, såframpt man icke haf-
ver thensamme i Ossnabrüg, och effter the låtha sig om tiden vara an-
gelägit , syntes mig, at the medh större skäl kunne culpera the keijss. ge-
sandterne i Ossnabrügge och them til theres fullmachters vijsande förmå
och urgera, så vore ingen tvifvel, at tractaten icke skulle komma til någon
begynnelsse och på Eders E. E. eller Fransosernes sijda ingen drögzmåhl
förorsakas.
Sedan jag thette således hafver svarat, begynte Saviedra gifva sig i snack,
beklagade, huru Frantzoserne hafva them fixerat och först kommit til see
theres fullmacht att expiscari hvadh theri vore till notera och nu inthet
vilia vidare fara forth. Them vore mäst om tijden angelägit, at then icke
motte fåfeng gå sin koos, the begärte inthet, någon separat tractat skulle
företagas, allenast the motte hafva richtige fullmachter i beredskap, doch
inthet uthlefvereras, förrän i Ossnabrügk alt vore richtigt. Kunde inthet
see, hvadh Eders E. E. eller Ossnabrügische tractaten skulle theruthaf taga
för praeiudicium, om the sig här föreenade om een certa forma procuratorii
och dogh lijkväl thermedh icke trädde til någon tractat; sådant icke heller
kunne löpa emot alliancen och Frantzoserne ähre nu förgäfves så observant
theruthi, thet the tilförende inthet hadhe achtat, när the först begynte
tractera om fulmachterne igenom mediatorerne och them uthvexlade och
på then tijden inthet beropade sigh opå at thet skulle gå lijka i Ossnabrüg,
som the nu giöra, uthan at the hade här allareda vijst sine fulmachter longt,
förrän ther något taltes om i Ossnabrügk.
Jag svarade, at på then tijden kunde man inthet förmoda sådan refus af the
keijsserlige, uthan man förmodade them blifva vidh samma ordre som the
keijss. här i Mönster och ingen difficultet skulle göras i det fallet, therföre
var onödigt beropa sig theropå. Sedan frågade jag, hvadh praejuditz the
förmeente theraf skulle föllia eller af hvadh orsak fullmachterne i Ossnabrügk
innehållas och förvägras. Theropå svarades, att Keijssaren hafver fiender
nog, han behöfde inthet offendera kungen i Danmarck at begynna något
uthan honom, effter han har begärt at blifva i tractaten innslutin, synnerlig
(adjousta mons:r Brun) effter i Svenske manifestet förmäles ibland andre
orsaker til kriget vara then, at kungen som mediator altijdh hafver varit
Keijssaren mehr adfectioneradt, ergo skal han therföre lijda något, så vore
obilligt, at Keijsaren skulle honom förlåta, och inthet kunde blifva någon
universal fridh i Tysklandh, om kriget sedan skulle continueras i Holstein,
som är pars Germaniae; item at Langerman på kungens vägnar dageligen
urgerar theropå at medh fulmachterne ingen begynnelsse må göras uthan
hans herres consens och veetskap; sedan at onödigt vore till skynda i Ossna-
brug medh fulmachterne, effter man praesumerar inge feehl uthi them vara
att remedieras, effter Eders E. E. nu hafva sedt copien af theres här i Mön-
ster , som är lijka med then i Ossnabrugk, med hvilken h. Salvii Excellentie
för lång tijd sedan skulle hafva varit tilfridz. Och om så hände, at något
kunde vara til förandra, så kunde thet doch sädan snarare och lättare skee
än som här, aldenstund vägen är så mycket längre til Spagnien.
Jag obiicierade, at thet inthet var praesumerligit heller ex dignitate Impe-
ratoris pendere ex arbitrio regis Daniae eller agnoscera honom pro directore
totius tractatus et tanti negotii, och ther så hände, at han så färdiupade sig i
kriget, at han på långan tijd heller någre åhr inthet blefve fördig eller hade
lust at beskicka tractaten i Ossnabrügk, huru länge the thå förmeente inne-
hålla medh fullmachterne och för hans skuldh oppehålla tractaten.
Thertil svarades, at thet inthet behöfdes så long tijdh, uthan kunde innan
kort förspörias och at Keijssaren icke allenast giör thet af respect på kungen
uthan och till behagh för churfursterne och stenderne, som honom thertill
råda, at han inthet skal förlåta kungen et etiam per rationem status (verba
sunt Saviedrae), ne Dania Germaniae contermina veniat in manus hostium.
Omsijder berättade the, huruledes the hafva förstådt, at h. Salvius, senast
han var här, skulle hafva sagdt Svenske legaterne väl vara tilfridz, at the
här fahra fort medh sine fullmachters correction och uthväxling, allenast
at ingen tractat begynnes, fördenskuldh the nu undra, at Fransoserne
difficultera och gifva thet til skulden. Sådane och andre flere discourser hade
vij om hvarandre och munhugges thermedh i heele två tijmor, dogh kom
alt mäst på samma tahl. The låtz vara mächta begirige til frieden och
Saviedra besynnerlig, som under tijden heelt förifrades. Sidst, när vij stege
upp, badh jag, the ville efftertänkia orsakerne och besinna, huru the keijsser-
lige genom sådane praetexter både oss och them förhindrade ifrån een
redelig tractat, et ne aliquid sibi imponi paterentur, skulle the begära af the
keijss. gesandterne, at the motte bevijsa medh breef, alliancer heller någre
schrifftelige documenter, at kongen i Danmarck begärer, thet tractaten för
hans skuldh motte uppehållas, så skulle the väl få see, at the thet inthet
kunde göra eller något sådant bevijsa, effter vij hade gode beskedh såväl
genom keijss. residenten sielf som andre, at thet inthet ähr, uthan thet
allenast brukas til een praetext; varöfver Saviedra tyssnade och syntes taga
det til notam, lijkasom han ville mig bijfalla. Doch svarade Brun, certe non
possum credere Imperatorem tam alienum esse a pace, quia nihil lucratur
ex hoc bello. Thermedh skildes vij åth, och jagh lofvade referera till Eders
E. E. theres hafde discurser. The tilböde sigh och offtare vilia komma til
mig och förtroligen tala om ett och annadt, som publicum länder til goda.
Allenast jagh ville besökia them igien. Hvadh Eders E. E. häruthinnan be-
hagar , förvänter jag Eders E. E. ordre…