Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
Tvenne Dine pacquet och breff, daterade den 15. och 22. Novembris , ähre
tillijka här medh förgåårs posten ankompne, och jempte Dine schrijffvelser
till mig ochså inkompne till Kungliga Majestät aff Dig à part underschreff-
ven . Ded första till Kungliga Majestät haffver jag seet och läsedt. Ded andhre
var mig tilschickat à cachet volant. Men efter ded var tämelig tjokt, så at jag
ded, uthan at brytha up ded, icke kunde få siedt, hafver jag intet läsedt ded,
uthan slutandes pacqueted ded inantvarda lathedt. Hvilkedt, sedhan ded var
inleffvererat, hafver Hennes Kungliga Majestät sjelff behollet ded hoos sig.
Contenta aff begge Dine breff till mig ähre först communication aff de acter
och Fançöseske vexlebreff, som Dig aff den Spaniske ambassadeuren med-
delte ähre. Sedhan orsakerne, hvarföre Du nu schrijffver a part till Hennes
Majestät och at Salvius i nährvaru Eskens och Biörneklows sådant förorsa-
kedt hafver, medh begären, jag ville Dig förhjelpa ifrån den commissionen,
medh hvadh mehra Du däruthi förmäler.
Käre son! De communicerade Françöseske brefven, som till mig sendes, dem
hafver jag idag Hennes Kungliga Majestät offererat, sedhan jag dem väl öfver-
läsedt hadhe. Aff dem andhre inlagdhe i stora pacqueted hafver jag inted
mehra seedt ähn ded första under lit. A. Communicanternes intention ähr
ingen annan ähn at göra division emellan Kungliga Majestät och Frankrijke,
upveckia misförstondh emellan deres ministros och enkannerligen emellan
Dig och Salvium till alle interessenternes praeiudicium. Hvarföre och aff nö-
den ähr, at Du Dig till intet hvarken directe heller indirecte lather därigenom
movera till något, som nu heller framdeles kunde ländha till otjänst, uthan
gack som Du hafver härtill gjordt recto pede, lat Dig in publicis och eljest,
där Din commission andhre consilia fordrar, inted merkia. Men så finner jag
sådane saker däruthij, som icke allenast informera mig om våre allieredes
Françosernes listigheet och styrkia mig i mine förre concept, uthan de giffve
mig och i andre motto et stoort ljus. Nyttja och bruka alt rett. Lär mehr och
mehr känna folkedt. Doch lijkväl lät intet stutza Dig. Här vill man tydat uth,
sosom vore sådant till en stoor deel aff Spanierne dichtat och för förrene ända
tilsatt. Men den något lijtet veet aff consilierna, kan lätteligen döma contra-
rium med. Hennes Majestät hafver gottfunnet, at Du härefter skalt endholla
Dig communicationen medh Spaniske ambassadeurerne, och ändoch jag ful-
ler sijr, at man genom desse kunde komma under många secreta, lijkväl som
Du sjelff orsakerne kant betenkia, ähr best, at Du dem sosom fiender Dig
affsyndrar ifrån och med höffligheet drager Dig undan. Ty sosom denne
skedde communicationen kan haffva sin nytta, altså merker jag väl, at des
continuation oss intet myked tjänar. Denne och förrige verlden ähr intet aff
en natur och egenskap. Belangende ded Du och Salvius schrijffva à part, och
såvijdha åther tesgmoniera [!] emot hvarandre et misförstondh, des orsaker
veet jag mehr ähn mig kärt ähr, men kan dem inted hjälpa. Jag önskar väl, at
Du motte vara ifrån honom, och ehuruväl mig leedt ähr, at Du efter så myken
uthstonden besvär shulle, förähn slutet skeer, skiljas derifrån, doch ville jag
ded intet så högt achta, mädhan tijdherne sådant fodra, hvar ded allenast
uthan disreputation och annan olägenheet kundhe skee. Men efter Hennes
Majestät därtill inted vill förstå, ty kan jag icke heller så strengt stå därpå. Du
varder uthur Hennes Kungliga Majestäts egen schrijffvelse förnimmandes des
intention, at Du blijffver där qvar och förrättar commissionen tillijka med
Salvio så härefter som härtill. Käre son! Hafver Du trökat och trycht Dig så
långan tijdh och insugedt så mykedt förtreet, så tryck Dig ähnnu och lät intet
impatientien förleda Dig. Jag troor fuller, at Du kan verteras in furorem, men
så beed Gudh och undanbög den medh all skääl och förnufft. Och troo vist,
at jag finner min deel och hafver anned remedium inted, ähn Gudh och min
oskyldigheet. Ded tjänar Dig och. Och må Salvius sedhan misbruka sin avan-
tage, så mykedt han vill. Sij allenast till, at ded mistroende Eder emellan ähr,
icke anten brister heelt in publicum, heller eljest skadhar Hennes Kungliga
Majestät ock rijksens interesse. Jag vill doch hoppas, at denne longsamme
fredztractaten skall nu snart komma till ända. Gudh giffve godh, ded följe
därpå anten fredzslut heller krigedz continuation. Efter nu Hennes Kungliga
Majestät hafver medh eget breff så till Dig som till Salvium förmanat Eder till
semje och cooperation, så lät ju intet fela på Din sijdha och troo vist, at Sal-
vius i sin tijdh fuller fåår sine fiskar varma.
Jag hade fuller anned at schrijffva, men jag hinner intet, och eij vele heller
altidh krafterne följa medh. Medföljande breff ähr aff mig begärat at sendha
till Dig öfver.