Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
72. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1647 November 27/Dezember 7
Stockholm 1647 November 27/Dezember 7
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 424–425’; Eingangsvermerk Osnabrück 1647 Dezem-
ber 14/24; Druck: Gjörwell II S. 431–434.
Bestätigung des Briefs vom 8. November. Rat, anderen die Verantwortung zu überlassen, wenn
sie seinem gutgemeinten Ratschlag nicht folgen wollen. Beleidigte Haltung der Schwiegermutter
Johan Oxenstiernas wegen dessen Heiratsabsichten. Empfehlung, ihr nochmals den Gang der
Dinge nach dem Tode ihrer Tochter vorzustellen und um Verständnis zu bitten, zumal Marga-
retha Brahe von vornehmer Herkunft ist und diese Heirat ihrer verstorbenen Tochter keine Un-
ehre bringe. Weiterleitung von Briefen an Margaretha und ihre Mutter.
Din schrijffvelse af den 8. huius kom mig medh posten i förgåår tillhandha,
aff hvilkedt jag Din mening om fredztractaten, sedhan om Ditt privat til-
stondh , så och om Din giftermåls intention hafver förståt, huru bundt ded
löper medh fredztractaterne och huru ostadigt och irresolut våre interessenter
hantera ded höga och anlägna verkedt. Och kanskee at vij och de våre ähre
icke heller allestädes uthan feel, serdeles i god troheet. Detta alt sijr jag, och
skulle fuller svara Dig på Dit breff, och till Din information något bettre.
Men alldenstundh man föga gör eller uthrettar därmedh, ähn at plåga sig
sjelff och lijka sosom i en fåfenga, ty må jag föga anned på publicum svara,
ähn at Du, min son, maintinerar och drijffver medh flijt, troheet, beständig-
heet , ijffver och möijelig försichtigheet Hennes Kuningla Majestäts och chro-
nans interesse; sedhan des bundsförvanters och interessenters conservation
och bettring, och därhen söker at disponera först Din collegam, sedhan inter-
essenters commissarier, och sijdst vederpartens fullmechtige, så mykedt Din
instruction och ordre ähr lijkmätigt och sig göra lather och Du förmå, at
trängia igenom: först at contentera Dit samvete, at sedhan beholla reputatio-
nen aff en försichtig, stadig och behjärtat man; sijdst at undanböija skulden
för ded, som kan efterfölja. Men nähr Du hafver gjordt Din devoir, ne indul-
geas nimium destinatis rebus, sed eas quae Te casus tulerit. Doctor Lutter
sadhe: Wer zum himmel nicht will, der fahre zur helle hin. Allenast laga så, at
nähr Dine rådh intet gella, uthan Du öfverstembd moste giffva efter, Du då
vijser Dine rådh annorlundha vara, men andras moste latha passera.
Om Dine privatis, så sender jag Dig härmedh tilbakars begge originalbreffven
aff f[ru] M[argaretha] B[rahe] och f[ru] K. H. Hafver uthur dem seet och för-
farit , hvad discurser om Ditt giftermål förde ähre medh Din svärmoder, så
och hvad Din tjänare Dig därom tilschreffvedt haffver. Jag veet alla de dis-
curserne förr, och talar fuller Din svärmoder så, som skulle Du sådant för-
dölja för henne, eftersom hon och för någre vekor sedhan sadhe sådant emot
mig sjelff; men då jag svarade henne göra Dig orätt, alldenstundh Du Dina
tankar för et åhr sedhan mehra ähn öpenhjärtadt henne hadhe uptecht, så
hade Du intet fördölt henne dem; men at Du icke nu medh alla poster schriff-
ver därom, ded kan åthskillige orsaker haffva, serdeles efter Du hafver för-
nummet ded inted behaga henne. Sedhan så hafver jag och afrådt Dig inted
till at schriffva henne därom till, förähn begraffningen vore öfverstonden, så
at Du däruthinnan fölgdhe mit rådh. Gaff henne där hoos och så mykedt till
förstå, at endoch jag för de orsaker, som hon väl viste, fuller kundhe heller
haffva seet, at Du hadhe sökt en yngre, men lijkväl efter jag merkte Din som
högste interessents ährlige och beständige inclination, hadhe och anned emot
personen intet ähn åhrens förlop, ty hadhe jag och lathet mig behagat, och
önskat därtill aff Gudh lycka och välsignelse. Och achtade framdeles mehra
at tala medh henne därom, nähr hon kunde betre tålat. Där föllo fuller flere
discurser, men dette ähr summan och musten på alt, och tystnade hon däröf-
ver ; haffver och sedhan inted emot mig heller ded jag förnimmer emot andhre
stelt sig vedervertigt. Nu holler jag väl därföre, at Du gör best, ded Du
schrijffver henne därom till och repeterar Dit förra upsåt, förmälandes Dig i
ingen motto emot hennes, sosom den Du för moder elskat och vyrdit hafver,
så och Dine föräldrars rådh och behag något i så motto företaga vilt heller
hafver. Men alldenstundh Gudh hafver behagat at besökia Dig medh sit kors
och åthskilja ded kärliga echtenskapsbundh, som hafver varit mellan Dig och
hennes salige kära dotter, Din godhe och dygdelige hustru, och Du i Dine
unge dagar äst råkat i dette ståndedt, så hafver Ditt hjärta fallet därhen, och
eftersom denne och är aff et förnehmet hus, Din förre hustru icke aldeles
oslijkdh, och desföruthan aff en godh renommee, ty recommenderar Du sa-
ken ähnnu henne at latha sig behagat, sedhan at befordrat och sijdst at be-
holla Dig för sin son och anamma henne för sin dotter, eftersom Du sedhan
kant schrijffva Dig haffva mig och Din moder tilschreffvedt och begäret at
vijdhare medh henne däröfver afftala, medh mehra skälige complimenter,
som tjäna till at beveka och erholla hennes humor. Jag vill sedhan göra min
flijt, at hjälpa saken till richtigheet. Och skall jag innan några dagar tala medh
Din svärmoder därom och lathe vete, hvadh jag fåår för svaar. Eljest finner
jag henne nu uthi en tämelig humor, och kan hon fuller lijdha et ord aff mig.
Tijdhen giffver alt. F[ru] M[argaretha] B[rahe] ähr uthe på Ridboholm hoos
sin fru moder. Jag hafver sendt henne Dit breff tillhandha, eftersom jag och
för någon kort tijdh sedhan sjelff talte henne till om Ditt ährende och bety-
gade min affection emot henne, skall och intet lathe för Din shuldh at haffva
och hålla henne för min dotter och böre åhoge om henne.