Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
61. Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel Stockholm 1647 November 13/23
–/ 61 /–
Stockholm 1647 November 13/23
Kopie: RR (sv) fol. 3083’–3085.
Verhaftung des Obristen Wanicke in Leipzig. Marsch des schwedischen Heers über die Weser zur
Vereinigung mit Königsmarck und den Hessen in Erwartung Turennes. Einfall Johanns von
Werth in Schlesien und gegen ihn abgeordnete Truppen unter General Wittenberg. Zusage von
Verstärkungen, besonders an Reiterei.
Vij finge på sidst ankombne ordinarie Hamburger posten 3 Eder bref af then
14., 19. och 23. nästförleden månadz Octobris , her feltmarskalck! Sij theraf
först, hvadh I svare oss på vårt bref om Churbeyerns eventuale accommoda-
tion medh någre vijdare qvarteer, förmäle och om then oförmodelige acten,
som öffversten Waniken hafver hafft i sinnet, att begå på Chursaxens resident
Dresden, och att I hafve honom i Leipzigk fängzligh sättia låtit
att låta gå öfver honom krigzrätt och domb och theropå tilbörligit straff. Se-
dan berätte I och, hvadh Eder förorsakar, att gå öfver Wäseren och drage till
Eder generalen Königsmarck och dem Hessiske. Såsom och, att Turaine vill
sigh medh Eder conjungere. Och efftersom Johan de Werth medh någre rege-
menter var skickadt af Keijsaren åth Slesien, hade och I, till att låta taga på
hans actioner godh acht, betäcka Pomern och fienden therifrån at divertera,
skickadt rijkztygemästaren Wittenbergh medh någre regementer till Sle-
sien
Wittenberg zog Ende Oktober an Braunschweig vorbei auf Salzwedel, erreichte am 6./16. No-
vember Berlin, ging nach Frankfurt a. O. und stand am 26. November/6. Dezember diesseits
der Oder, wo er sich mit den in Schlesien operierenden schwedischen Truppen vereinigte. Seine
Absicht, die Festung Iglau in Mähren zu entsetzen, kam nicht zustande, da die Stadt sich am
28. November/8. Dezember durch Akkord übergeben hatte. Deshalb blieb Wittenberg in
Glogau, wo er am 11./21. Dezember ankam, und belegte die damals der polnischen Krone
zustehenden Fürstentümer Oppeln und Ratibor mit Kontributionen, was in Warschau sehr übel
aufgenommen wurde ( TE VI S. 152f.).
Hvadh nu the Beyerske förslagen vidkommer, så äre the numehra om inthet,
sedan churfursten hafver brutet stilleståndet; och ther the voro på gångh, gif-
ver numehra uthslaget af hans slutne stilleståndh, att the voro allenast quaesi-
tae rationes et colores till ryggiat. Hvadh vij så till honom sjelfvan som till
Franckrijke om samme ruptur, jämväll och Edher hafve skrifvit och commu-
nicerat , thet tvifle vij inthet, att I ju alleredo skole hafva bekommit.
Med öfversten Waneken procedere I rätt, icke allenast ity I hafva låtet
hempta honom tilbakar och fängzligh sättian i Leipzigk, uthan och täncke till
låte öfver gå honom ett tilbörligit straff, som een krigzrätt honom kan tiller-
känna , androm till exempel, och derigenom till att appaisere Chursaxen. Att
I på fiendens anträngiande täncke till gå öfver Weseren och ther hafva landt-
grefvinnan och Königsmarck Eder tillhanda och till Eder draga the Frantzö-
siske troupperne under Touraine, thet dicterar Eder ratio belli och säkerhee-
ten af vårt krigzväsende. Hälst hade varit till önska, att Touraine på Edert
andrifvande och begäran hade velat medh sine underhafvande troupper agera
och gå opp åth Schwaben och endtsättia Menningen
effter han thet icke vill giöra, måste I nyttja hans tilbudh, så gott I kunnen
och thet kommer Eder till måtto. Vij måste elljest här hoos beklaga, att Lam-
boye är undkommen in salvum, sedan Königzmarck medh them Hessiske äre
opbrutne och af een otijdigh och fast forfångeligh resolution hafve taget sin
marche nidh emoth Ostfrijslandh. Men såsom then saken hafver numehra
ingen vändning och förandring, så måste man söka henne att redressera, så
gott man kan. Och synes fuller, att effter landgrefvinnan hafver behagat
sleppa Lamboye och söka till recuperera någre skantzar i Ostfrislandh, ett
particulart värck, hvem fördenskull derigenom hafver förorsakat, att lasten af
kriget blifver hereffter vältradt ini hennes landh; medh mindre I och vardt så
capable och starcke gjorde, att I åter kunne gå fienden under ögonen igen.
Till att förhindra, att fienden icke må genom Slesien inbryte i Pomern, hafver
fuller inge andre uthvägar varit, än att I anten hade lagt så myckit rytterij i
Glogou, som hade kunnadt sådant förhindra intill vinterdagh, tå ingen fahra
hade varit om festningarne, fast fienden gjorde ett redh ini landet och uth-
plundrade een by eller några. Eller och, som nu af Eder är skedt och förord-
nat , att I till Slesien ett vist corpus under generalen Wittenberg nödvändigt
hafve måst förskicka. Och vele vij förmoda, att bemälte rijkztygemästare
skall icke allenast göra theri sin flijt och gifva på fienden godh acht, uthan
och giöra sigh så starck, att han är honom vuxen. Vij ähre theröfver, huru vij
fram i våhr och i godh tijdh kunne Eder och honom medh een godh succurs
hädan ifrån att secundera och förstärckia, stå elljest här hoos billigt an, om vij
något anseenligit antaal af ryttare skole låte uthgå, besinnandes kostnaden
och afgången vara stoor, och elljest rädhhågan hoos våra grannar theraf vara
störst, att vij här hemme i landet på ryttare äre considerable, derom vij Eder
medh thet forderligste tilskrifva vele, och sågo der hoos gärne, att I ville hoos
oss medh Edert sentiment theröfver inkomma.