Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
24. Salvius an Königin Christina Münster 1646 November 1/11
Ausfertigung: DG, A I 1 , Legat . [ 5 ] fol. 813–815a’; Eingangsvermerk Stockholm 1646
November 19/29.
Gründe für Salvius’ Aufenthalt in Münster: [1] Gefahren eines niederländisch-spanischen und
spanisch-französischen Friedensschlusses; [2] Koordinierung der Politik gegenüber Brandenburg. –
Pommernfrage. Haltung des Kf. von Brandenburg, dessen Entschädigungsforderungen. [3] Ver-
schiedene Kontroverspunkte. [4] Entschädigung Mecklenburgs. [5] Erzstift Bremen; Entschädigung
des Bremer Domkapitels und der Klöster. [6] Brandenburgs Handels- und Schiffahrtsinteressen.
[7] Stettin. [8] Amnestie. [9] Niederländisch-spanisch-französische Verhandlungen vor dem Ab-
schluß . [10] Satisfactio militum. [11] Militaria. [12] Dynastische Entwicklungen im spanischen
Herrscherhaus; Portugal und Katalonien im Kalkül Frankreichs und der Generalstaaten. [13]
Visiten.
Två äre the förnembste orsaker för hvar skull jagh hafver nu varit här i
Münster i otte daghar: [ 1 ] Först, effter the Hollandsche gesandterne äre när
vidh slutet i theres äghen och den Fransösche tractaten medh Spagniens, så på
thet icke the motte för hastigt sluta, Spagniern få lufft i Niederland, skicka
sina mästa trouppar Keijsaren till hjelp och såleedhes oss öffver halssen här
i Tysklandh; efftersom Lamboy
Lamboy, Wilhelm von: † 12. 12. 1659; Gegner Wallensteins, Befehlshaber der kaiserlichen
Truppen im Westfälischen Kreis und Feldmarschall (1647), Reichsgraf (1649). Vgl. ADB
XVII S. 557–564 .
der
Melander, Peter, Gf. von Holzappel: * 1585 Nieder-Hadamar, † 17. 5. 1648 Augsburg.
Vgl. ADB XIII S. 21–25 ; auch Lorenz S. 79–83, 85, 90–94.
och Elben eller åt Maintz och Brisach eller att jungera sigh medh the keij-
serische , haffver jagh hooss Fransoserne och Hollenderne drifvit saken ther-
hän att jagh hoppas bemälte trouppar bliffva tillbakas och att vij någhot
när skole pari passu kunna sluta fridhen. [ 2 ] Den andra orsaken är att effter
Churbrandenburg steller sigh så vidrig i cessionen aff Pommern, jagh tå
disponera the keijserische och Fransösche att beskickan, i thet han passe-
radhe här förbij åt Cleven, och pousseran till att accommodera sigh. Galli
hafva i förgåår sendt residenten S:t Romain till den ända effter honom till
Cleve. Caesareani hafve icke allenast sjelfve beskickat honom
Mit der Gesandtschaft beauftragt wurde der kaiserliche Diplomat Georg von Plettenberg; vgl. zu
seinen vorhergehenden diplomatischen Aufgaben APW [ II C 2 S. 34 Anm. 1 ] ; Lorenz (Register).
och an hooss thet churfurstligha collegiumet och hoos stenderna här, att
hvarthera à part skall i lika motto beskickan. Desse alle hafve thertill resol-
verat , men begäre först aff oss att vetta hvarvidh E. K. M:t vill entligen
stahna i postulationen aff Pommern. Jagh venter altså i dagh eller morghon
greff Johan Oxenstierna hijt; så tycker migh att vij vele seija them, att om
churfursten vill gifva sin consens, så vill E. K. M:t vara tillfridz medh
Förpommern och Rügen och aff Hinderpommern thertilt Gartz
Dam
dissenterer, så vele vij så gerna behålla heela Pommern under Keijsarns och
rikzens garantie. Caesareani, Galli och alla andra rådha oss fuller högt att
contentera oss medh Förpommern allena. Roncalio och Cracow, som här
äre på Polens vägnar, hafva sagt Galis att Polen thet fuller kunde lijdha,
men icke att E. K. M:t skulle få Hinderpommern. På Förpommern vele alle
arbeeta, att churfursten gifver sin consens, eller ju, ther han heelt obstinate
setter sigh theremoot, att då Röm. rijket och chronorne giöra causam com-
munem theraff, insererat i ett rijkzbeslut och mutuellement garanterat. Jagh
fruchtar fuller förr att thet vill hålla hårdt medh churfursten
Vgl. Meiern III S. 743f.
ingalunda låta stengia sigh frå Stettin, vill ändeligh hafva Wolgast medh,
och altså heele Odern under sin disposition alleena. Och fast vij än skulle
kunna cederan Stettin medh heela Hinderpommern och deela usum Oderae
medh honom (efftersom sådhana flumina äre iuris publici och kunna inthet
stånd in particulari tillägnas), så vill han doch theremot stringera oss till
ett så irraisonabelt aequivalentsförskaffande att thet blifver impossibelt till
erhålla. Hans deputeradhe blygdes inthet alleenast moot ett stycke aff För-
pommern att begiära Glogaw , Sagan , Magdeburg , Halberstadt , Hildes-
heimb , Minden , Ossnabrugge ! Hvadh skulle the icke begiära för heele
Förpommern. Caesareanis och Gallis, ja migh sjelff, synes fördenskull blifva
besta rådhet att vij på all fall hålla oss till universaltractaten och, ther icke
annars vara vill, taga thet mästa vij kunne få och förbinda oss medh heele
riket att maintinera hvar annan.
[ 3 ] Här läre åtskillighe controversier sålunda moste slutes. Mechelburg
hafver ännu icke consenterat till Wissmars cession, uthan afffodhrat sin
gesandter
Dr. Abraham Kayser (Caesar) und Dr. Johann Marquart; vgl. APW [ III D 1 S. 351 ] (Runge
ist Gesandter Pommerns – vgl. [ Anm. 2 S. 26f.) ] .
Friedrich, Adm. zu Bremen, seit 1648 Friedrich III., König von Dänemark: * 18. 3. 1609
Haderslevhus, † 9. 2. 1670 Kopenhagen. Vgl. ADB VII S. 518f. ; DBL VII S. 237–244;
Arup S. 179ff.; Fabricius , Enevaelde S. 9; Fridericia DRH S. 287f.
Episcopus Osnabrugensis protesterer moot stifft Verdens cession
Franz Wilhelm, Gf. von Wartenberg: * 1593 München, † 1. 12. 1661 Regensburg; Bf. von
Osnabrück (1625), Verden (1630), Minden (1631), Koadjutor zu Regensburg (1641), BJ. zu
Regensburg (1649). Vgl. ADB XLI S. 185ff. ; NDB V S. 365 ; Knoch-Lagemann ; zu
seiner Stellung in Verden vgl. Lorenz S. 3.
och Darmbstatt, Bäyern och hus Pfaltz, margrefverna aff Baden etc. läre
alle moste contentera sigh medh thet uthslagh som heele conventen i Ossna-
brugge och Munster lärer moste gifva. Doch hafva Caesareani, serdeles
Trautmansdorf, nästan gifvit migh parola [4] att Mechelburg kan för Wissmars
cession lembnas stifftet Ratzeburg. [5] Kungen i Danmarckz son hafver
Ferdinandus Secundus inrymbt stifft Bremen under tvee conditioner, som
finnes in actis publicis, quarum nullam implevit aut implere potuit , altså
hafver inthet han stoort att seija. Volmar sadhe migh att E. K. M:tt skulle
någhot när kunna nå stifft Bremen under iure secularis ducatus och att man
skulle kunna transferera domcapitlet och clöstren annorstädhes uhr stifftet,
ther E. K. M:t ville anden inrymma them stifft Verden, ther the kunde lefva
aff, eller gifva them åhrlighen een deputat i penningar uhr ertzstifftet. Men
thet vill väl betänckias, hvadh theroppå svaras. Ther man kunde unna them
brödhet till liffztidh, låta them alle uthdöö och ingen platz ersettia, torde
thet vara ett förslagh theremoot, effter thet hålles vara för hårdt att heelt
fördrifva them in exilium, då the icke lettelighen någhorstädhes skulle kunna
få platz, efftersom ingestädhes finnes sådhana beneficia obesatte. I ertzstifftet
havfer domcapitlet och the nijo clöster ther äre een stoor deel aff landet
borta och administrera theres rentar icke på thet besta. Kanskee thet torde
finna sigh een hoop aff E. K. M:ts egna officianter och tjenare, som hvar-
thera löste sitt clöster till sigh, eller hvadh rådh man ther funne
Klöster im Erzstift Bremen: 1645 gab es neun Klöster; als katholisch galten (z. T. jedoch mit
protestantischen Insassen) Harsefeld, Zeven, Altenkloster, Neuenkloster; lutherisch waren die
Klöster Osterholz, Lilienthal, Himmelpforten, Neuenwalde, Unserer lieben Frau zu Stade; vgl.
Zetterqvist S. 82f. Zur schwedischen Klosterpolitik im Erzstift Bremen vgl. Zetterqvist
S. 81–92 (Kap. Sekularisationen), S. 93–110 (Kap. Donationen).
Salvius selbst erhielt am 13. 2. 1647 Kloster Harsefeld, am 26. 10. 1648 ein bremisches Kapitel-
haus ( Böhme S. 540).
Zur Problematik Domkapitel Bremen vgl. Lorenz S. 216f.
[ 6 ] Medh churfursten aff Brandeburg är ännu svårast. Stettin och Odern
liggian altför högt på sinnet. Han vill ändeligen hafva frij passagen frå
Königzberg sjöövägen op för Odern till Custrin och icke vara besvärat
aff Svenske besättningar eller tullenärer och licentförvaltere. Hollenderne,
för commercierne skull, styfvan underhanden. Och hjelper ännu fögha att
vij seijan usum fluminis esse communem och att E. K. M:t vore content
medh the gamble tullarna, ther E. K. M:t Stettin, Wollin och Camin behåller
eller, ther E. K. M:t nyja tullar och licenter bekommer, då at låta honom
för sin hoffstat tullfrij.
[7] Galli rådha oss lembnan Stettin, förmeena Keijsarn kunna settia Wald-
städherne till underpant och Franckrijke therföre gifva E. K. M:t contant
två millioner francken eller, ther E. K. M:t skulle behålla Stettin, att då
churfursten finge samma pengar. Duc de Longuiville meente att om E. K.
M:t cederade churfursten Stettin medh heela Hinderpommern, att vij då
motte praetendera på stifft Magdeburg igen, doch effter denna bispens dödh
och sub iure archiepiscopali.
Thet står altså alt ännu och görs, och effter tidhn synes näpplighen kunna
lidha dilation till vidhare E. K. M:t förclaring på ett eller annat, kunde och
till äfventyrs ännu nyja förslagh förekomma, när tractaten begynner fervera,
så skole vij beflita oss att göra E. K. M:tz conditioner the besta oss mögeligit
kan vara; theroppå kunne E. K. M:t alldeles vara försäkradhe.
[ 8 ] Anlangande rikzens saker, så äre een hoop aff the protesterande sten-
dernes deputerade uhr Ossnabrugge hijt effter migh komne, hafve allreedha
propria sponte gifvit migh macht att in puncto amnestiae uhrlåta terminum
anni 1618 och nempna ingen terminum, uthan simpliciter att alla occasione
belli Bohemici et Germaniae suis bonis et iuribus destituti skole restitueras,
doch att a part må statueras öf:r Erblanden. Secundo hafva the sponte låtet
terminum a quo in gravaminib. ecclesiasticis komma på a:o 1624.
[ 9 ] The Hollendsche och Fransösche gesandterna seija sigh sjelfva vara
vidh endan medh the Spanische, altså hoppas alle man thet heela tractaten
nu nalckas till enda.
[ 10 ] Om militiens contentement gjorde Trautmansdorff migh detta för-
slaghet , att man moste deela heela Römische riket emellan E. K. M:tz, then
keijserische och Bäyerische armeerna, så att hvartheera får sina vissa creisser
och stender, som them hjelpa contentera och affdancka. The evangelische
besörja att E. K. M:tz armee lärer therigenom komma them allena till last
och slå fördenskull före att the tigo creisser må gifva E. K. M:ts armee
tijo tunnor gulld, catholische och evangelische öfver hufvudhet lijka; hvilket-
thera beqvämest finnes, thet moste tidhen och uthslaget gifva. Ju meena
caesareani, Galli och Veneti att inga guarnisoner hafva någhot att fordra.
Hvadh E. K. M:t behåller i tjenst aff thet folcket, som tjenar i feldt, thet
meene the och ingen stoor satisfaction kunna praetendera. The öffrighe, som
heelt affdanckas, moste man see till effter billigh- och mögeligheeten att
förnöija. Vij vente nu feldtmarschalckens sentiment medh öfvercommissarien
Brandt tillbakas, då man sedhan får see hvadh sigh best låter practicera.
[ 11 ] Armeerna skrifvas nu stå een mijl frå hvarandra op vidh Donauströmen.
E. K. M:tz armee berettas hafva sendt bagagen mäst frå sigh och nalckas
fienden att praesentera een hufvudhcombat. Men caesareani och Galli hålla
heelt orådheligit att nu riciquera een feldtslacht, fruchtandes att thet motte
gifva een stoor förandring, på hvilckenthera bogen then föllo.
[ 12 ] Att kungens i Spanien eendaste son ähr dödh, kungen sjelff valetudi-
narius
thet synes och vela portendera een statum rerum, såsom den var tempore
Caroli Quinti. Jagh mercker att Batavi, och serdeles Galli, apprehenderat
högt. Lusitanici legati äre mächta ting perplexe att bådhe Galli och Batavi
synes deferera them, deels för Hispanorum obstination, som ingalunda vele
unna Portugueserne fridh eller stillestånd, deels att Galli och Batavi icke
ogerna see thet Spagniern må altijdh behålla någhon fiende som naggarn,
och i synnerheet att Batavi må deste frijare agera i Brasilien
Die Niederlande bemühten sich während der ersten Hälfte des 17. Jahrhunderts erfolgreich darum,
in Südamerika Fuß zu fassen; sie eroberten 1624 die Stadt und 1630 die Landschaft Bahia.
Moritz von Nassau eroberte in den folgenden Jahren den Küstenstreifen Brasiliens. Seit 1645 kam
es zu den Aufständen gegen die niederländische Herrschaft, und 1654 mußten die Niederlande ihre
Eroberungen aufgeben. Vgl. Brockhaus (1908) S. 404; Westermann Atlas zur Welt-
geschichte III S. 118 (Karte „Die Ibero-Amerikanischen Kolonialreiche); Steinberg S. 12,
89.
domestico Lusitanis. Men detta dödzfall i Spagnien synes gifva them bådhe
större ijfver att maintenera Portugall i sin frijheet och Gallis mehr och mehr
hugh att noghare förbinda sigh häreffter medh S. K. M:t. The hoppas fuller
någhot att kunna skaffa Portugall och Catalonien tillika ett stillestånd aff
25 åhr. Och är för Catalonien ännu större apparence än för Portugall, men
ther the icke erhålla be:te stillestånd ock för Portugall, då vele the in pace
Hispania åtminstonne förbehålla sigh den frijheeten att kunna i krighet
assisteran. Likvel äre Lusitanici legati och medh denne förtröstning illa
tillfridz.
[ 13 ] Detta är så hvadh jagh i desse otto dagher hafver kunnat observera.
Tidhen är mest opgången i visiter aff Caesareanis, Gallis, Lusitanis, Batavis,
Sabaudis
Claude-Jérôme de Chabod (Chabot): getauft 15. 11. 1583, † 1. 10. 1653. Vgl. APW [ II C 2 S. 498 Anm. 1 ] ; APW [ III D 1 S. 347 ] .
Vgl. APW [ III D 1 S. 348 ] .
stender. Hispani, electorales Saxonici och fleere hafva fuller och låtit bene-
ventera , men icke visiterat migh. Hvadh vidhare förefaller, beretter jagh
vidhare effter handen.
816–816’ J. Camerarius
Camerarius, Joachim: Gesandter des Kf. von der Pfalz. Vgl. Palmstierna S. 70f.; vgl. auch
APW [ II C 2 S. 165 Anm. 1 ] .
817 G. Fürstenhäuser ( 1517 ) an G. Keller [ Ausfertigung ]. N [ ürnberg ] 1646 Oktober 23/
November 2
818 [ G. L. Fürstenhäuser ] an G. Keller [ Ausfertigung ]. 1646 Oktober 25/November 4
819 [ G. L. Fürstenhäuser ] an G. Keller [ Ausfertigung ]. 1646 Oktober 27/November 6
820–822 Avise
823–823’ Billerbeck an G. Keller [ Ausfertigung ]. K [ öln ] 1646 November 8
824 J. Rudolph an [ B. Wolffrat ] [ Ausfertigung ]. Leipzig 1646 Oktober 25/November 4
825–827’ Avise
828 Billerbeck an G. Keller [ Ausfertigung ]. K [ öln ] 1646 November 4
829–836’ Avise
837–839’ Relation, waß bey denen hern Schwedischen plenipotentiariis bey der von
denen herrn evangelischen decretirten und den 15. Septembris hora decima zu werckh
gerichteten deputation vorgeloffen
840–841’ Beratungen zwischen den ev. Kff. und einigen ev. Ständen über Religionsprobleme. 1646
September 23/Oktober 3
842–855 Avise