Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
434. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1645 November 6/16
434
Stockholm 1645 November 6/16
Kopie: RR 947–948; Konz. von Gyldenklou: Kgl. Concepter
Vij vele Eder härmedh nådeligen icke förhålla, att staden Brehmen hafver
hafft här sin afskickade, licenciatum Albertum Bake, hoos oss och iblandh
andre fleere genom honom oss i underdånigheet förebrachte ehranden hafva
låtit sollicitera vår adsistence vidh fridztractaterne i Ossnabygg till abroga-
tion af then tollsak och rättigheet, som grefven af Oldenburgh praetende-
rer på Wäserströmen.
Dazu als Beilage Auszug aus Bakes Proposition und unserer Resolution .
I sij af thetta vårt svar, hvadh betänckiande vij hafve hafft att icke gifva
Eder häröfver någon puram et absolutam, uthan conditionatam och then
thertill dee interesseradhe ständernes gottfinnande vår restringerad com-
mission, särdeles ther grefven af Oldenburgs här äfven nu varande afskicka-
de hafver indraget åthskillige skiäl och fundamenta till justificera sin herres
praetenderade tollrättigheet och begärat, att saken icke måtte blifva optagen
i Osnabrygg
Vgl. Rekreditiv der Königin an Graf Anton Günter v. Oldenburg. Stockholm 1645 Okt. 251
Nov. 4 ( RR 838’–840) für dessen Abgesandte Hermann Mylius u. Joachim v. Böselager:
Will sich nicht in den Zollstreit einmischen, weil die Sache schon lange beim kaiserlichen Hof und
beim Reichskammergericht anhängig ist und bereits Dekrete u. Kommissionen ergangen sind;
überläßt es den Reichsständen, die an der Weserschiffabrt interessiert sind, die Sache in die
Friedensverhandlungen zu ziehen.
radhe ständer i Romerske rijket, ju the måste, finna nödigt och rådsampt,
att then saken företagas, befordras och erörtras på dhe förehafvande almänne
fridztractaterne i Ossnabrygg, tå äre vij väl tillfridz, att I låta then saken på
tractaterne företagas arbetandes, så mycket Eder står till giöra, därhän att
samma tollstrijdh på Wäserströmen komma till endskap och hielpas af effter
skiäl och billigheet, hvilken synes praevalera uthi then stadt Brehmiske de-
siderio, så att stadhen näpligen skall kunna bestå, medh mindre tollen blif-
ver afskaffat. Huruvijda nu be:te interessenter varde staden Brehmen här-
uthinnan adsisterandes eller efftergifvandes thenne saken, som fuller grefven
af Oldenburgs gesantherne vill meena, att fast alle hafva låtit falla theras här
hafvande interesse och inthet therom rörandes varda, thet står till tijden
och det uthslagh, som härupå lärer föllia. Och hafve I Eder thereffter till att
tetta låtandes elliest derhoos Eder stadens Brehmens interesse, uthan i andre
desslijke måttor vidh fridztractaten till all möijeligheet vara befalladt …