Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
Brief des Salvius an Torstensson geht zurück. Hvadh anlangar feldtmarskalkens
förehafvande och then action han nu är trädd uthi medh naborskapet,
hafver jag inthet in specie någon synnerlig vettskap haft om tijden, och at
then nu skulle angrijpas. Nogsampt hafver Kongl:e Maij:tt orsak thertill.
Med tempo kan fuller falla rationes pro et contra. Men när man bär thet
eena med thet andra fram i liuset och skådar thet grant, så synes thet vara så
gott, at thet är skedt nu som bättre fram, efter vij äntå inthet hafve hafft at
vänta något återhåld af hans ovänlige och in effectu fientlige procedere emot
oss på alla sijdor, för hvilken skuld man äntå hafver måst brista uth och
komma till svärdz. Thet står nu till Gud och tijden, hvad therpå föllier och
med hvad uthslag sådant kan lychtas. Ehuru det då blifver thermed, fast
om än then Danska interpositionen, som äntå lijtet nog skulle gagna oss i
längden, gingo härmed öfver ända och till inthet, så tycker mig, at vij nu
icke mindre än tilförende hafva orsak at contestera och betee för världen
Kongl:e Maij:tts benägenheet at angå och uthföra then nu för handen va-
rande tractaten, till hvilket inthet ringa hafver hulpit, thet herr ambassa-
deuren är anreest till Ossnabrugge. Skulle han nu äfven vidh thenne con-
currence ryckia af igen och förfoga sigh till Hamburg eller och hijt till Min-
den, vore inthet vissare, än at fienden skulle thet bruka till een blasme på
oss at thermed göra the evangeliske mehr kleenmodige och afspanige ifrå
oss. Thet kan och hända, at Gallici, som nu nyligen hafva skickat baron de
Rorté tijt och säijes vara hvar icke reedo i Munster, dock icke långt therifrå,
togo inthet mindre förtreet theruthaf sökiandes härefter och för någon så-
dan skuld at skillia sigh ifrå oss, thermed vij tå lätteligen kunna blifva satte
emillan två stolar. Vist skulle herr ambassadeuren kunna gifva feldtmar-
skalken goda rådh och anledningar i thet han nu för händer hafver. Men
efter jag icke seer, huru återresan skulle med maneer kunna skee, feldtmar-
skalken är och allaredo temmelig vidt in i landet och, som mig tycker lijkt,
hafver för the Danske sakerne fordrat till sigh herr Lillienström, så håller
jag förre, at thet är tijden och herr ambassadeurens charge tienligast, at han
blifver än något qvar i Ossnabrügge. Efter här vill berättas, at Gallici legati
äre opbrotne ifrå Haag, sänder jag nu min hoffmästare och Jesper Kruss-
biörn föruth till Ossnabrygge at laga och beställa för mig alt, som skee kan,
färdigt, så at jag kan, när tijdh blifver, reesa an och blifva accomoderat. Så-
frampt the Frantzöske plenipotentiarii äre nu i Munster eller komma tijt
för hälgen, vill jag, där Gudh icke skickar något annat i vägen, göra migh
så till redz, at jagh strax efter helgen moot nyåhret kan komma till Osna-
brugge.
Thet hade fuller tient, at vij både hade nu strax svarat Messieurs les Pleni-
potentiaires de France på theras breef. Men efter vij för våre aflägenheet och
ändringarne, som kunne infalla med conceptet, inthet väll kommat åt at
görat, håller jag före vara it expedient, thet jag doch heemställer herr ambassa-
deuren, nembligen at herr ambassadeuren ville genom baron de Rorté ex-
cusera oss thermed at oss fuller borde och vij ville gärna svara coniunctim
till theras breef, men kunna inthet så vidt från hvarannan skilde, thet nu
väll göra, uthan äre sinnade thet at förrätta, så snart vij komma ihoop.
Finner herr ambassadeuren för gott at för sin person till öfverflöd skrifva
till d’Avaux à part och med thet tillfället oss uhrsächta, kunne thet inthet
skada.
Thet vore at försökia, om man med maneer och skäll kunde bringa Gallicos
ministros, hälst legaterne at correspondera med oss på Latin. Herr ambassa-
deuren ville theruthi göra sin flijt. Argumenta kunde inthet manquera. Ib-
land annat doger thet at framdraga, thet vij måste sådane och slijka andre
acta communicera heem till Sverige, ther minste parten af senaten och an-
dre, som vederbör, hafva kundskap om sådane saker, förstå Frantzöske,
men flere och mästeparthen Latin. Modum veet herr ambassadeuren bäst at
böija och intryckia thet hoos Frantzoserne.
Thet vill nu vara af nöden, at residenten, herr Rosenhane, gör sig färdig at
reesa till Munster
bemälte herr Rosenhane till och begärat, han ville på een dag eller fleera
postera hijtöfver, at jag måtte tala med honom öfver it och annat, förän
han reeser an till Munster. Hade Herr ambassadeuren så myckit tijdh öf-
rigit, at han kunde nu strax sättia sine tankar på papeer och projectera uth
then instruction, som honom skulle medgifvas till Munster, kunde det
lända till hans förderligare depeche i then puncten. Hvad jag kan finna och
tyckia vara at taga i acht, vill jag honom, residenten, här in loco mundteli-
gen optäckia och meddela …
Eigh. P. S.:
Hvarest man beqvemast skall medh Gallicis legatis emellan Osnabrugge
och Münster kunna tilhopa komma, vil jagh och venta aff her hoffcantzleren
någon underrättelse. Näst tycker migh bäst och tienligast, att man emot alle
extenuerar, excuserar och defenderar denne feltmarskalkens ingångh i
Holstein, ty det måste ähndå frambdeles mainteneras. Erwarte Post aus
Hamburg und vom Feldmarschall. Brauche noch etwas Geld.