Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
Eders Kgl. Maj. nådigste breef af den 19. passato [1 9./29. September 1646]
unfinge vij den 6. huius [ 6./16. Oktober 1646] medh underdånigst reverentz,
förnimmandes theruhr icke allenast orsakerne, som Eders Kgl. Maj. hafva
beveekt at ändra sin förre resolution in puncto satisfactionis, uthan och
hvarpå thenne nu beroor och hvadh vij i negotiatione af ofvanbemälte
puncht skole hafva för vårt rättesnör .
Vij hafve medh nästförgångne någre postar underdånigst berättat: 1. hvadh
som i thenne saken föreföll, när legatio Gallica var här, och 2. hvadh offerte
the keijsserlige giorde den 25. passato [ 25. September/5. Oktober 1646]. The
Brandenburgiske hafva tesmoignerat, att the medh bägges, såväll the
Frantzöskes träggiehanda förslagh som the keijsserliges offerte, vore illa
tillfridz. Enkannerligh skole the hafva gifvit een skrifft inn hoos them
keijsserlige och protesterat emot samma offerte, at then inthet var skedh
medh churfurstens vettskap och villia.
Effter nu Munsterske tractaten syntes stå nästan på slutet och the keijsserlige
vijsa föga alfvar at taga i Eders Kgl. Maj. satisfaction, som thet sigh bör,
så hafve vij, bekommandes ofvanberörde Eders Kgl. Maj. nådigste ordre
at inlåta oss i tractat medh them Brandenburgiske, funnit för gott at noti-
ficera them thet samma.
Till then ända skickade vij Biörneklou den 10. huius [ 10./20. Oktober 1646]
till grefven af Wittgenstein och låthe säijan, dät vij på theras, the Chur-
brandenburgiskes, åtskillige förslagh om een particulartractat hafva Eder
Kgl. Maj. then behörligen recommenderat och nu bekommit dess nådigste
svar och sådan ordre, att så frampt the, Brandenburgici, vore än vidh samma
meeningh och hade nöijachtigh fullmacht, kunde vij och ingå medh them
tractaten
at komma till oss, ville vidh så beskaffade saker besökia oss antingen allena
eller medh sine colleger, thet stälte vij till theras gottfinnande.
Therpå komo grefven af Wittgenstein, her von Löben och doctor Wesen-
beck samme dagen
stein, på giorde apertur genom Biörneklau, hade ändrat sin particularvisite
i een formal och hade medh sine colleger sigh hoos oss instält at höra
hvarpå Eders Kgl. Maj. declaration vore stält . Thet svarades, att ehuruväll
Eder Kgl. Maj. hade hafft orsaker, att hvadh Pommeren vidhkommer, hålla
sigh vidh hufvudhtractaten och the keijsserlige, lickväll och emedan på
Hans Churfurstlige Durchleuchtigkeits vägnar the, gessandterne, hafva så
ofta anhållit om een particularnegotiation och vij theras remonstration flijt-
ligen öfverskrifvit, hafven Eder Kgl. Maj., till at contestera, i hvadh värde
Eder Kgl. Maj. hållen sin frändes, churfurstens, vänskap, sigh såvijda
veelat lämpa Hans Churfurstlige Durchleuchtigheits förslagh och oss nådi-
gast fallat at först notificera them härom och sedan förnimma icke allenast
hvadh fullmacht the hade, uthan huru och hvarpå theras förslagh gå.
Fördenskuldh vore och notification skedd och vij redebogne at intaga vij-
dare information af them, angående fullmachten och sedan sielfva saken.
Brandenburgici contesterade at the medh högsta frögdh af oss förnumme,
dät Eders Kgl. Maj. i respect af theras herres churfursten vänskap hafver
vellat fatta een sådan resolution. Chürfursten hade strax effter anträdandet
af sin regeringh på alla görlige maneer sökt at vinna Eders Kgl. Maj. affec-
tion och förmedelss een godh intelligence och stadigh vänskap med Eder
Kgl. Maj. och chronan Sverige försäkra sin staat och thet evangeliske
väsendet. Therhän hade och Churfurstlige Durchleuchtigheitt instruerat
sine fullmächtige och the gärna sökt at göra samma befalningh itt nöije.
När skulden ville vältras inpå churfursten, som opiniastrerade han och höllo
tractaten oppe, vore Löben öfvereest till Berlin, hade ther fåt för sigh och
sine colleger icke allenast een ny instruction (then samma vijste the fram
in originali, varandes han daterat Cöln am Spreu den 22. Junii [ 2. Juli] 1646) ,
att tractera medh oss om Pommeren, uthan och itt creditiff till oss, som vij
tillförende hade bekommit. Thet hade fuller då i Berlin varit på taal, at här
behöfdes een fullmacht, men cantzler Götz
at the vore nogh legitimerade, först medh sin generalfullmacht, som the i
begynnelssen hafva förvijst, och sedan in hoc particulari actu, när the hade
itt creditiff och instructionen förseglat medh churfurstens insigell. Annan
fullmacht hade the inthet, men ther man ändteligen ville een hafva, så
hoppades the kunna skaffa henne tilhanda innan någre dagar, effter chur-
fursten vore å vägen och väntades hijt i negden effter 6 à 7 dagar. The villa
sielfva reesa uth emot Hans Churfurstlige Durchleuchtigheitt och ther hielpa
befordra värket, så mycket möijeligit vore. The frågade therhoos, om vij
hade någon, och ville gärna see henne, at kunna thereffter inrätta sin.
Therpå gafz them till svar, att man höllo vara een öfverflödh, att vij skulle
vijsa fram och uthlefverera vår fullmacht. Vij hade in genere till heela trac-
taten och in specie till thenne saken oss legitimerat. The Churbranden-
burgiske hade föreslagit tractaten och vore ännu ingen fulkomligh apertur
giordt på theras sijda, hälst om alliance som the hade föreslagit, att man
therpå kunde inrätta fullmachten.
Thermedh blefvet then gången hvadh fullmachten vidkommer. Dee innue-
rade derhoos att the ville tala vijdare medh oss, förän the reeste uth emot
churfursten. För hvilken skuldh vij och ärnade gifva them i går een revisite,
men efter inföll itt lijtet förhinder och vij ändå tycktes föga kunna göra
medh them, låthe vij them genom Biörneklou vetta, thet vij see föga kunna
göras till saken, förän theras fullmacht inkommer. Therföre stälte vij till
them, hvadh vij ville theri göra. Grefven af Wittgenstein hafver lickväl
begärat at få tala medh oss än een gångh, för han reeser åstadh. Tilläfventyrs
skeer thet i morgon, vill Gudh.
Under ofvanbemälte conference discurrerades oss emellan om sielfva saken,
doch in generalibus. The vijste oss någre passus i ofvanbemälte theras
instruction och blandh annat thesse gradus, såssom the yterste therpå the
vore befalte at stå, och kunde inthet vijdare gå, nembligen them befalles
gifva efter 1. halfva Rugen och ambt Bahrt, 2. halfva Rügen, Bahrt och
thertill ämbterne Demmin och Treptou och 3. om the inthet ville accepteras,
då måtte the cedera heela Rügen, Bahrt, Demmin och Treptou i För-
pommeren. Vijdare kunde the inthet gå för sine personer och effter then
instructionen.
Vij svarade, att Eder Kgl. Maj. sitter optimo iure i possessionen af Pom-
meren, och att churfursten bör här tala ex petitorio. Vij höllo rådligast at
the churfurstlige optäckia oss i förtroende, hvadh theras herre på alla fall
ville hafva för heela Pommeren; hvadh för länder låge honom när och väll
till pass. Vij ville göra alle möijelige officia till Hans Churfurstlige Durch-
leuchtigheitts contentement thermedh. Thet evangeliske väsendet vore ther-
medh tient, at såväll Eder Kgl. Maj. som churfursten blefve accommoderade.
Vij hade ännu Schlessien oförgifven. The måtte therüthur leeta itt aequi-
valent. Theras gradus och then offerte som thermedh skeer, höllo vij för
orimelig. Mången grefve och frijherre hade mehra inkompster än the
styckerne kunde draga. Rügen bracht i hertigens cassa näpligen 300 rd.
Och i the andre ämbterne vore alt förgifvit. Och thet som mäst är, så vore
Eders Kgl. Maj. scopus ipsa securitas, om inthet, och then så fatt, att then
ringeste opposition skulle kunna sättia Eder Kgl. Maj. theruhr; om theras
herre hafver alfvare i saken, så må Hans Churfurstlige Durchleuchtigheett
först och främst inthet annat tänckia eller tala om Förpommeren. Alle här
på tractaten, the keijsserlige, Frantzoserne, mediatores, Battavi, Romerske
rikssens ständer, tillägna Eder Kgl. Maj. uno ore Förpommeren och ther-
ofvanpå Stettin, Dam och thet som är vidh Oderen. The måtte icke allenast
först rätta sine tankar therpå, uthan och att Eders Kgl. Maj. hoppas behålla
heela Hinderpommeren thertill, idque consensu electoris. Om i Hinder-
pommeren vore itt halfft eller heelt ambt, som lågo churfursten väll tillhanda
och skulle kunna mot vederlag förbytas, eller annat något vore, thermedh
Hans Churfurstlige Durchleuchtigheett uthan breche af Eders Kgl. Maj.
säkerheet kunne vara betiänt, velle vij framdeles i tractaten therpå oss efter
sakens art förklara.
The repeterade nu som före sine dyre contestationer, icke allenast emot
cessionen af heela Pommeren, uthan och att heela Förpommeren inthet
kunde efftergifvas, fast mindre något fiätt af Hinderpommeren, eenkanner-
ligh Stettin. Generalstaterne hafva rådt och instantissime urgerat, att chur-
fursten ville behålla sigh Oderströmen och the platzar som liggia på både
sijdor theruth medh, så at för all tingh Odern blefve i churfurstens händer.
Hans Churfurstlige Durchleuchtigheetts staat och interesse fordrar thet för
commercien och correspondencen medh the andra hans länder. The pas-
serade tijder hafva lärdt, att een commendant i Griffenhagen kan hämma
och turbera alt sådant. The kunde inthet altidh sända till Sverige och ther
låta anhålla om böther. Therföre till at förekomma i tijdh all oreeda och
läggia fundament till een godh och beständigh vänskap, vore bäst at chur-
fursten hade Odern till sin fulkomlige disposition. Om Hans Churfurstlige
Durchleuchtigheett hade Custrin och Frankfurt uth medh Oderen, hvadh
trachten nederåth anlangade, ville man inthet hindra usum Oderae nu mehr
än för i hertigernes tijdh. Om någon disordre vore nu nyligen föreluppin,
thet måste man tillskrifve kriget och häreffter vänta bättre disposition.
Thet står nu therhän, hvadh vijdare förefaller och huru the Brandenburgiske
sigh comportera. Seer vij, at the äre kallsinnige och gå vijdare på slijka
förslagh, tyckes vara rådeligit att optäckia them Frantzöska, dätt vij nu
hafva fåt Eders Kgl. Maj. ordre, sedan hvadh them theruhr tienar vetta,
allenast at genom them desto mehr pousserar saken, icke såssom mediatorer
emellan oss och the Brandenburgiske, thet the Frantzöske sielfva undvijka,
uthan såssom allierade och goda vänner. Ty så mycket man hafver kunnat
märkia, så hafver lickväll legatio Gallica alt härtill gått oprichtigt och tyckts
vara på Eders Kgl. Maj. bästa, theremot the churfurstlige offänteligen klaga
öfver theras partialitet och procedere, tvertemot then lofven som chur-
fursten skall hafva fåt i Frankrijke.
Een af the Beijerske, som plägar vara i Munster, doctor Krebs, är nu här
och drifver hoos them evangeliske, at hvadh hans herre vidhkommer, thet
måtte blifva vidh thet keijsserlige förslaget uthi theras till oss uthgifne
project. The Sachssen-Altenburg-, Weijmar- och Brunssvijk-Lunenburgiske
falla honom icke i alt, lickväll i thet närmaste bij, i synnerheet at electoralis
dignitas, som Palatinus henne hafver hafft, måtte blifva hoos Beijern, och
han få itt stycke af Öfverphaltz hypotecsvijss, alt till den ända at han,
Beijern, contenterat må desto för träda frå Keijssaren och altså icke allenast
befordra slutet in genere, uthan in particulari the evangeliskes saak. Ungefär
therhän lät han, Krebs, höra sigh emot migh, Salvium, om hans herre skedde
itt nöije effter the keijsserliges förslagh. Emot the Brandenburgiske skall
han hafva sagt, att legatio Gallica hafver ibland andre conditiones lofvat
och förbundet sigh them keijsserlige, at maintenera Beijern vidh dignitate
electorali och så länge, at han får Öfverphaltz heelt in perpetuum, och Keijs-
saren frij frå evictionen på landh ob der Enss. Därtill medh och hafver han
släpt fram, at legatio Gallica skall reeda vara förbunden, at försvara och
förträda the catholiskes saak emot the evangeliskes. Thet står till tijden,
hvadh theraf kan vara sant.
Vidh närvarande contenance af Eders Kgl. Maj. hufvudharmee och the
Frantzöskes cooperation är lijkt, att Beijern vill göra the Frantzöske odieux.
Medh sidste post berättades, hvadh för remonstrationer vij hade giordt till
evangeliske öfver the Chursachssiskes förehafvande i Munster med directi-
onen af tractatu gravaminum. Thervidh bleef förgätit, att deputati till oss,
hörandes samme våre remonstrationer, sielfve gåfvo skulden på them som
äre i Munster uhr fursten- och stadzrådet, såssom äre the Culmbakiske, een
Würtenbergisk och the Frankiske grefvernes consulent i Nurnberg, Öhl-
hafven, them the in particulari beskylte för passionerade.
Hvadh nu residenten Rosenhanen skriver oss till om tractaten ther, och
eenkannerlig ofvanbemältes the evangeliskes anställande, sedan vår remon-
stration bleeff tijt öfverskrifvit, jämvähl hvadh vij åter hafva theri skrifvit
till svar, i lijka måtto hijtkommit ifrå ständerne till them som här äre, thet
är copijeligh bijlagt under lit. A, B, C, D, E, F.
Roncalio skall, som legati Gallici hafva sagt åth residenten Rosenhanen,
föreslå, at tractaten emellan Eder Kgl. Maj. och Pålandh måtte här optagas.
Thet vore gott att Eder Kgl. Maj. behagade declarera sigh ther öfver then
propositionen, på thet vij måge theri behörligen kunna mötha them
Frantzöske.
Frantzöske residenten, monsieur de la Cour Grouillard, kom den 9. huius
[ 9./19. Oktober 1646] hijt och hade i går första audiencen. Han contesterade
sin herres store ijfver och nijt at göra fridh, then thertill beveekes af the
medellösheet som äre i hans staat, jämväll och för Generalstaternes påör-
kiande och praecipitation. Ehvadh lickväll görs, så vill kongen i Frankrijke
arbeta therpå och våga thet ytersta för Eder Kgl. Maj. såssom sin vaillanteste
allierades contentement.
Inkomne aviser finnes under lit. G.