Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
Er habe Contarini besucht, um zu erfahren, was bei den Konferenzen der französischen
Gesandten mit den Mediatoren verhandelt worden sei. Longueville habe er zur Ein-
nahme von Dünkirchen gratuliert, då han på samma slag som tillförende höllt
rådeligast, att Eder Exell. upskute resan hijttåt intill Eder Exell. hade full-
komligit besked tillika om Hennes Kgl. Maj. och cronan Sveriges satis-
faction, på thet viderparten älliest icke måtte uttyda, att man komme till
att kasta något obstacel äller hinder amusements i vägen.
Longueville meine, daß die Stände sich, so gut sie könnten, vergleichen sollten, da die
Evangelischen schon weit mehr erlangt hätten, als sie zu Anfang verlangten. Måtte
the tänkia, att thätta intet ähr något religionskrig äller för dän orsaken
begynt. Nachdem die Kronen so viel von ihren Forderungen nachgegeben hätten,
dürften auch die Stände nicht auf dem Äußersten bestehen. Auf keinen Fall dürfe
man ihretwegen den Krieg fortsetzen.
Därnäst kom han till att berätta, hvad flijtt the på alla orten haffva användt
öffver Svänske satisfactionen och huru the omöijeligit befinna att bringa
them Brandeburgesche vidare fördänskull, där Hennes Kgl. Maj. kunde
ärhålla Stetin. Han för all ting rådde, att man sig därmed contentera skulle,
besynnerligen därföre att Hennes Maj. intet skulle komma i gränskapet
med Påland, uthan häller see att Hinderpomeren, en annan tillhörig, låge
däremellan. Vid dän occasionen kom han på nytt att movera om thet
Pållnische stilleståndet och höllt rådeligit, att dän tvisten emellan Sverige
och Polen här uptagas och slitas måtte, brukandes dätt till skääll, att man
utaff Käijsaren tilläffventyrs något måtte ärhålla i Schlesien, som kunde
giffva kungen i Påland och hans arffningar till recompens, att han sin prae-
tension på Sverige däss lättare affstode och på dän sidan en säker fred med
Sverige uprättade. Dätta förslaget synes vara kommit ifrå dän Pollnische
residenten Roncalio. Och kunde jag därtill intet annadt svara, uthan höllt
thet för thänna tiden impracticablet och låffvade thet dåch till Eder Exell.
referera.
Die anwesenden evangelischen Gesandten, besonders die kulmbachischen, württem-
bergischen und fränkischen, beklagten sich darüber, daß sie bei Oxenstierna in den
Ruf gelangt seien, als ob sie mit den Kursachsen gemeinsame Sache zum Nachteil
des evangelischen Wesens machten und sich nach dem Willen der Kaiserlichen lenkten.
Sie hätten das mit Nachdruck bestritten. Sie bäten, ihnen volles Vertrauen zu
schenken.