22

Opå någon tijdh hafva våre fridztractater stådt temmeligh stilla, men nu

23

igen kommit på gångh, sedan grefven af Trautmansdorf medh alfvar hafver

24

tänckt sig at reesa til Wien, och tilförende gerne vil veeta hvart uth sakerne

25

veele sig vända til fridz heller någon skilsmessa. Altså ähre dhe på thenne

26

ohrten trädde uthi fulkommelig handel tilsammans dhe keijsserlige och

27

Frantzösche medh hvarandre, brukandes vahnlige sättet genom mediato-

28

rerne at sega hvars annars meening.

29

När nu förste anledningen gafs genom dhe keijsserlige til denne alfvarsamme

30

tractaten, i det the affstode Philipsbourg på visse conditioner och Frantzo-

31

serne deremot cederade praetensionen på dhe 4 wahl- [!] och 10 rijkz-

32

städerne i Elsaß, så försummade sig inthet Spanierne at uthsprida, som vär-

33

kedt vore slutit och alt richtigt emellan dhe keijsserlige och Frantzösche,

34

allenast til den ende at upväckia missförståndh allierade emellan och förökas

35

misstanckarne så myckit mehra, at man såg visiterne skie så tijda och långt

36

inpå nätterne, jemväl och feelades icke andre orsaaker af hvilke man kunde

37

gissa något vara förhanden, hvarigenom man på någon tidh är stånden uthi

38

den ovissheet, at inthet vist kunde slutas hvadh här underhänderne hades.

[p. 434] [scan. 474]

1

Omsijder är jag åthskillige reesor informeradt blifven af dhe Frantzösche

2

legaterne öfver förloppet, och the bekänt sig stå uthi een sådan handel medh

3

vederparten, att utaf dess uthgång mensureras kan anten friden heller och

4

rupturen. Deropå han, grefven af Trautmansdorff, sedan han är af Eders

5

Kgl. Maj. och Franckrijkes legater sampt Hessische gesandterne förpassadt,

6

nu vänter. Men försäkrade mig dherhoos, at ringa vore i saken tilgiordt

7

och för tijden mehra apparence vara til continuation af kriget än något

8

fridzslut; dogh emedan så vida är kommit, til betyga deres villigheet at

9

tractera, är medh desse föregående vilkohr accorderat: 1. at tillijka Eders

10

Kgl. Maj. och furstlige husedt Hessen-Cassel skie itt fulkommeligit nöije;

11

jemväl och 2. stenderne uthi sine gravaminibus contenteras; 3. hvar här

12

sluth skulle af stenderne ratificeras och 4. alt hafva sitt uthseende opå general-

13

tractaten, uthan hvilken alt vore ogiordt, hvadh här negotieradt blefve.

14

Häropå äre dhe trädde til specialia, och först belangande Philipsbourg hafva

15

the keijsserlige begiährat det commendanten dherinne medh eedh obligera-

16

des såväl biscopen i Speijr som kungen i Franckrijke, och itt visst tahl på

17

guarnisonen motte specificeras, hvilke bemälte Frantzösche legaterne heelt

18

hafva afslagit, förbehållandes kongen den rätt, at commendanten honom

19

allena är medh eedh förplichtadt och uthi hans friwillige disposition må

20

vare läggia så stoor guarnison dherinne, som honom behagar och tijderne

21

kunne fodra. För det 2. ähre uthi cessionen aff stiffterne Metz, Toul och

22

Verdun någre limitationer och restrictioner vidhhängde, hvilke the Fran-

23

zösche sammaledes icke acceptera vela; 3. begära the keijsserlige at uthi

24

subsidierne som Franckrijke lofvar tilhålla emot Turken, Keijssaren motte

25

stå fritt anten fodra 10 000 mann heller så mänge penningar han det folket

26

kan värfva före och underhålla dermedh. Dett vil och kongen i Franckrijke

27

effter sit egit behag och gode tilfälle sig hafva förbehållit; jemväl och den

28

pensionen Franckrijke tilseijer i trij åhr cessante bello at erläggia til Keijssa-

29

ren af 150 000 rd., den vele the keijsserlige på 6 åhr förlängia; 4. bestå the

30

keijsserlige ännu opå halfannan million gulden och betala två tridie delarne

31

af skulden. Hvaruthinnan förnimmer jag Frantzösche legaterne sinnade at

32

häropå biuda och tilöka 1 600 000 gulden, efftersåssom the inthet spara pen-

33

ningarne at vinna interessenternes consens medh, såssom the och altijdh

34

råda at uthi Eders Kgl. Maj. satisfaction man för all ting större säkerheet

35

trachtar at vinna samtycke af Churbrandenburgh.

36

Uthi amnestien vele dhe keijsserlige icke vijka ifrån åhr 1624, som och för

37

aldeles omöijeligit hålla militiens contentement. Uthi desse tvenne punchter

38

spörier jag Frantzoserne föga vara den emot, dogh rådde duc de Longue-

39

ville at, amnestien betreffande, det evangelische stenderne motte bestå upå

40

åhr 1621, til dess chronorne uthi sin satisfaction blifva richtige. Och at

41

contentera soldatescan, var hans rådh at the evangeliske skiutha til Eders

42

Kgl. Maj. krigsfolcks afbetalning, såssom föreslaget bleff på den Schön-

43

beckische tractaten, så kunde Keijssaren så myckit bättre til sin milices

44

contentement praetendera det samma af dhen catholische.

[p. 435] [scan. 475]

1

I Hessen-Casselsche saaken vore af mediatorerne projecteradt, at beggie

2

furstlige husen Cassel och Darmstadt afstode halffparten af sine praeten-

3

sioner och sedan deelte lijka hvadh som tvistades öfver, jemväl och at Hessen-

4

Cassels satisfaction skiedde i penningar af 600 000 rd., och til deres folgde

5

afbetalning skulle the begiärte länderne dhem hypotheceras, oansedt mig

6

tyckte at dette sidste förslaget allena var hertigens.

7

Spanische väsendet står väl stilla, men så förnimmer jag Frantzoserne sig

8

hafva förklarat villige at tractera medh deres härvarande legater, hvadh

9

dhe sig bättre häreffter än härtil beqväma vele. Uthi deres sidste conference

10

medh mediatorerne hafva legati Gallici väl ärnat punctevijs sitt sentiment

11

gifva ifrån sigh. Men råkandes i contestationen medh mediatorerne, hafva

12

the most låtha tiden mäst dhermedh löpa förbij.

13

Omsijder hafva the sagt sin endtlige och ytterste resolution om Lottringen,

14

nembligen hvar dhe keijsserlige bestendigt persistera uthi dess admission

15

vidh dette generalväsendet, så begiärte legati Gallici af mediatorerne, at the

16

heller ville denunciera til dhe keijsserlige een ruptur i tractaten, än tillåtha

17

här någon handel medh hertigen af Lottringen. Dher honom behagade

18

skicka sine deputerade åth Franckrijke, skulle the medh pass försedde blifva

19

och hans saak dher väl uthföras.

20

Eders Kgl. Maj. satisfaction hafva dhe sammaledes hafft på discoursen och

21

utaf mediatorerne förnummit dhet churfursten vore sinnadt att affstå halfve

22

Pomeren, men aldrig vele förstå dess heele cession, villandes heller låtha

23

saken komma på extrema, efftersåssom någre sådant stemplingar alloreda

24

vore på bahnen. Frantzösche legaterne berättade desslikest det iblandh andre

25

som animera churfursten at stå upå sin praetension, skulle och dhe proteste-

26

rande stenderne icke ringa hielpa under.

27

Hvilket alt til Eders Kgl. Maj. legater jag tilbörligen hafver rapporteradt,

28

inthet tviflandes ifrån dem all pertinent relation innkomma öfver deres

29

sentiment i den saken, sampt hvadh i Ossnabrugk dervidh medh mehra kan

30

vara förelupit. Man veet inthet annars än värket dher är stannadt och för-

31

väntes, at grefven af Trautmansdorff en passant sammalunda dhertil Eders

32

Kgl. Maj. legater lärer giöra sin ytterste ouverture.

33

I den veckan säges mot ändan duc de Longueville resa öfver til Ossnabrugk.