17

–/ 143 / [ 153 ]

Salvius an Königin Christine

19

Osnabrück 1646 Juni 29/Juli 9

20

Pr.: Stockholm 1646 Juli 16/26

21

Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 4 ], 1210–1212’

22

Abwesenheit Johan Oxenstiernas von Osnabrück wegen einer Reise nach Münster. Fall Amöneburgs.

23

Hohe Geldforderungen Wrangels, allgemeiner Geldmangel. Bitte Salvius’ um Befreiung von Auf-

24

gaben der Finanzverwaltung. Streben der Kaiserlichen nach Vergleich mit den Ständen. Weitgehende

25

Billigung des Jahres 1624 als Beginn der Amnestie. Anbahnung eines Ausgleichs über die Gravamina

26

ecclesiastica. Reise vieler evangelischer Gesandter nach Münster in Hoffnung auf dortige endgültige

27

Abhandlung der ständischen Gravamina. Opposition der Stände gegen die Satisfaktionen. Geistliche,

28

politische und familiär-soziale Gründe für die von den katholischen und evangelischen Ständen

29

gewünschte Beibehaltung der geistlichen Stifter. Appellation aus den zu erwerbenden Ländern nach

30

Schweden. Entwurf einer Antwort auf das kaiserliche Instrumentum pacis durch Salvius. Klagen

31

über die Heimtücke Frankreichs.

32

Medan greef Johan Oxenstierna är nu i Münster

37

Vgl. den Bericht der französischen Gesandten vom 9. Juli 1646 betreffend Oxenstiernas Absichten:

38

Négociations secrètes III S. 249.

, så berätter jagh i under-

33

dånigheet allena, hvadh här sedan inkommet är. Armeen stodh för fem

34

dagar sedan vidh Amoeneburg, den hon den 16. ditto [ 16./26. Juni 1646 ]

[p. 356] [scan. 396]

1

intogh och förstörde

40

Eigentliche Delineatio der Situation des Schwedischen Veldlägers bey Amoeneburg,

41

wie auch die Einnehmung selbigen Ohrts durch Ihr Exellentz Hern Veldmarschaln

42

Carol Gustav Wrangel den 19. Juny anno 1646: Theatrum Europaeum V nach S. 884.

. The kaijseriske stode då vidh Giesen, skattas medh

2

them Baijerische öffver 36 000 man. Hvadh om begge skrifvers uhr Cassel

3

af den 25. Junii [ 25. Juni/5. Juli 1646 ], thet vijser bijlagan. Gå the nu på

4

hvarannan, som lijkt synes, då fächtas om hufvudhsaker, eftersom begge dee-

5

larnes hufvudstärckia äre ther moot hvarannan.

6

Her feltmarskalk Wrangel skrifver migh af den 20. [ 30. ] Junii och begärer

7

een tunna gold till handpeningar, beropandes sigh på Eders Kgl. Maj. och

8

feltmarskalk her Torstenssons avis therom. Jagh hafver hvarken af Eder

9

Kgl. Maj. eller her Torstensson thet ringesta ordh therom. Och ther jagh

10

än sådan ordre fingo, så äre ther inga fleere medel beholdne än 30 000 rd.

11

af desse sommarsubsidier, efter 200 000 rd. anticiperades armeen in Martio.

12

Ambassaden och Eders Kgl. Maj. sampt cammerrådz assignationer taga

13

thet öfrige

43

Vgl. S. Lundgren S. 231.

. Och ther friden kunde slütas i höst, så höra thermedh subsidierna

14

op, at man inthet hafver at retirera sigh på tilkommande vintersubsidier;

15

och på cammaren vil ingen sådana summor förskiuta. Jagh allena mächtar

16

thet inthet; och ingen annan häruthe vil förskiuta een daler.

17

Thet går nu på siuttonde åhret, sedan krijget begyntes. Hvadh besvär jagh

18

hafver i den langa tiden uthståt thermedh, besinnar icke lätterligen någon

19

annan, än then thet hafver försökt. Jagh hafver härtil af all minn hugh och

20

sinna gerna giort Eders Kgl. Maj. och fäderneslandet tienst efter min yttersta

21

förmågo, ville ock gerna theri framhärda till dödedagh. Men jagh tröttes

22

nu heelt och hollet vidh den besvärlige peningeplågan, blifver theröfver

23

åldrigh och, thet migh mäst hindrar, siukligh. Medici hafve stält migh ett

24

prognosticum, at efter jagh är nu på åhr och dagh behaftadh medh een febri

25

hictica, thet jagh moste therigennom sine remedio lenta morte tabescere.

26

Jagh hafver af min barndom intil detta mit 57 the åhr alt legat på främmande

27

bänckiar, aldrig öfver ett halft åhr i sönder fått boo på mitt eget, uthan most

28

mina egna hus och lägenheeter androm öfverlåta och sielf hyra andras hus.

29

Så medan jagh moste nu således innan kortan tidh döö, beder Eder Kgl.

30

Maj. jagh på det alreunderdånigst ödmiukeligiste, Eder Kgl. Maj. värdigas

31

efterlåta migh, at jagh må nu på den lilla öfrige tiden i någon lijten roo

32

förlijka migh medh min Gudh och qvitt från the svåra verldzliga sakerne

33

försöria mijn siäl. Vidh detta svåra verldzliga bulret får man så lijthen tidh,

34

at tänckia på Gudh och sijn siäl medh alfvara. Och ther man all verldzens

35

ähra och rijkedom vinner och förlorar thet eviga, hvadh är doch thermedh

36

vunnet? Jagh tröster migh thervidh säkerligen, att Eder Kgl. Maj. benådar

37

migh medh een gunstig förklaring och i synnerheet allernådigst qvitterar

38

migh frå den härtill förde penningecommissionen. Mächtar jagh nogot arbeta

39

i fridztractaten, så hafver jagh öffverflödigt nogh thermedh at göra. Gudh

[p. 357] [scan. 397]

1

gifve, at den motte uthslå till Eders Kgl. Maj. behagh och nöije, så vill jagh

2

sedan gerna theropå döö.

3

Änu seer thet slätt uth medh friden. The kaijserische arbeta nu på at förlijka

4

ständerne. Amnestian vele the ställa på anno 1624. Thermedh äre mäst alle

5

ständer tilfridz. Om erflanden och them som för anno 1624 vore inter-

6

esserade medh kungen i Böhmen, Durlach, Mansfeldern och furst Christian

7

af Braunswich, görs sedan egna artiklar. Gravamina ecclesiastica remedieras

8

thermedh, at the evangeliske beholla alla andelige godz i 100 åhr, sedan

9

förlijkas vijdare eller prolongers åter på monga åhr. Thermedh äre och mäst

10

ständerne tilfridz. Thet öfriga om chronornes satisfaction blifver sedan för

11

oss svårare. Ty ther vij än sedan stå på anno 1618 i amnestiepuncten och

12

på perpetuiteten i gravaminibus ecclesiasticis, så hafver thet doch ingen

13

gratie, sedan ständerne låta sielfve fallat. Mäst alle evangeliske ständernes

14

gesandter äre nu hädan reeste til Münster, bode migh mächteg ijfrigt, at

15

reesa medh tijt. Förmenar vist, at nu ther göra ända på theres saker. Jagh

16

kan icke reesa, medh mindre gref Oxenstierna begär thet.

17

I chronans satisfaction äre nogra hårda puncter. Churbrandenburg, Culm-

18

bach och Onoltzbach vele än ingalunda cedera heele Pommeren; Mechelburg

19

medh Wissmar äfven så. Käijsaren kan icke förmå them thertill. At stifterne,

20

som the skulle få i vederlagh, och the Eder Kgl. Maj. begärer, skulle göras

21

verldzliga, theremot äre än alle man. The evangelische sielfve aestimerar

22

inthet stort rationes ecclesiasticas, uthan rationes status som vidh stifterna

23

hängia. Quod sacrificulorum culinae fervent, hoc totum debent altaribus

24

(i monga theres kyrkior äre 20, 30, 40 altare, hvart och ett medh ståteliga

25

inkompster begåfvade), altaria hafve theres inkompster af fundationibus.

26

Fundationer (stifterna eller stiftingerna) pendent ab indulgentiis, ty för

27

aflatsbrefven och siälemessor äre kyrkiegodzen mäst gifne och stiftade.

28

Indulgentiae hafve all theres kraft af purgatorio. Nu är purgatorium inthet

29

annat, såsom monga papister sielfve kallat, än ett pium figmentum ecclesiae,

30

ett artigt optänckt compendium fisci clericalis. Ty vore icke purgatorium,

31

så vore inga indulgentier. Vore inga indulgentier, så skedde inga sådane

32

gåfvor och stiftningar. Cessantibus fundationibus, caderent altaria. His diru-

33

tis , frigerent culinae cleri. Och detta är rätta orsaken, hvij papisterna vela

34

så nödigt från stifterna. Men så löpa ther ock under rationes status medh.

35

I furstliga, grefveliga, adeliga och andra förnembliga familier succedera

36

gemeenligen primogeniti i stamgodzen. På thet nu the andra bröderna måå

37

hafve theras underhold, så äre the monga gradus beneficiorum ecclesiasti-

38

corum för them, at the kunne blifva munkar, priorer, abter, domherrar,

39

bisper, primates, cardinaler, patriarcher, Påvar. Och på thet desse icke må

40

gifta sigh och familierne således alt för myket förmeera sigh, godzen gå i

41

monga deelningar och slichterna altså råka i fattigdom och föracht, så hafve

42

Pontifices lagt vidh bemälte beneficier necessitatem coelibatus och onatur-

43

ligheeten af coelibatu försäckrat medh magnitudine meritorum virginitatis

44

och theremot straffat matrimonia, och altså under täckmanteln af religionen

[p. 358] [scan. 398]

1

stabilierat consilia oeconomica och politica. Desse rationes beveka ännu the

2

evangelische, at oahnsedt man noch så starkt inbillar them, at the statuta

3

ecclesiastica härröra af antichristo, och man fördenschuld icke borde eller

4

medh gott evangeliskt samveet kan observera antichristi stadgar, vele the

5

lijkväl för familierna skuld icke therifrån.

6

I thet Holsteiniska huuset äre nu i denne dagh 24 furstlige manspersoner.

7

Den ena gifter sigh här, den andra ther och förmeera sigh än ytterligare.

8

Gudh hafver macht at försöria dem alla, men ingalunda skeer thet medh

9

furstligh stat och inkompst. En secundogenitus eller cadet af Sunderburg,

10

när han är hemma, hafver han inthet mehr åhrligen än 500 rd. och frij disch

11

för sigh medh två eller tree tiänare. När han är borta, hafver han allenast

12

1000 rd. i peningar om åhret. En af them hafver nu i desse vekur frijat en

13

borgaredotter i Oldenburg

40

Alexander Heinrich, * 12. September 1608, † 5. September 1667, ein Sohn des Herzogs

41

Alexander von Schleswig-Holstein-Sonderburg, heiratete die Bürgerstochter Dorothea Maria

42

Heshusius aus Oldenburg. Er begründete die katholische schlesische Linie des Hauses, die im

43

18. Jahrhundert ausstarb.

, allenast för 5000 rd. capital och hennes skön-

14

heet skuldh. Står verlden nogat länge, så blifva medh tijden så monga furster

15

i Holstein, som ther nu äre adelsmän. En afdeelt furste af Sachsen- Lawen-

16

burg skulle hafva 3000 rd. om åhret, men får them aldrig reent uth. Sådana

17

rationes gå ock genom andra stånd, och derföre vele the evangeliske så

18

mächtog gerna beholla stifterne oförandrade. Ridderskapet i Pommern stå

19

mächtog hårt theropå, at stift Cammin må blifva behollet, så för ofvantalde

20

skääl som för thet at status Pomeraniae är grundet på tree stånd: prelaterne,

21

ridderskapet och städerne. Så är thet i stift Bremen och Verden. At heelt

22

afskaffa prelateståndet, thet inverterar heela staten. Och thet andra präster-

23

skapet i landet komma icke i den consideration, at the skulle kunne reprae-

24

sentera prelateståndet. En part meena, at Eder Kgl. Maj. kunde i Camin

25

sielf beholla collationen aff bemälte beneficier, såsom Dannemark gör medh

26

sina andelige godz, och at Eder Kgl. Maj. thermedh beneficierar sine tienere

27

thermedh, såsom skeer medh häradzrätterne i Sverige.

28

Den andra svåra knuten, som vij hafve att uplösa, är, at Eder Kgl. Maj. vil

29

hafva appellationen til Sverige. Thee hafver hvarken Spagnien i Burgundien

30

eller kungen i Danmark i Holstein, och äre doch begge feudatarii reges

31

Imperii. Extrema provocatio vore föga annat än at hafvar allodialiter. Col-

32

lectae och minora regalia äre icke af den respect eller pondre. Nogra chur-

33

furster hafva privilegium de non appellando frå theres hoffrättar. Thet syntes

34

nogott lättare och vore doch quoad potestatem et vim Imperii nästan een

35

tingh. Praesidia, licenter och tullar vele vij heller ännu bevillias. In summa,

36

vij skole fuller såsom trogne tiänere efter all möijeligheet drifva alt hvadh

37

Eder Kgl. Maj. hafver allernådigst befallt oss, oahnsedt vederparten theraf

38

dömer, att Eder Kgl. Maj. vil heller krijgh än fridh

44

Vgl. S. Lundgren S. 258.

; men uthslaget moste

39

man ställa i Gudz handh.

[p. 359] [scan. 399]

1

Jagh hafver fuller uthkastat ett project på instrumento pacis, såsom migh

2

synes at vij nogot så när kunde uthleffrerat. Och äre fuller status Imperii

3

väl tilfridz medh prima classe, hvadh rijkssakerna ahngå. Men efter greff

4

Oxenstierna hafver ännu icke mehr en gång obiter hint see thet igenom,

5

jagh ock sielff finner myket theri at förandra och förbättra, så hafve vij heller

6

Galli ännu nogot theraf sedt, fienden varder och een hoop theri tadlande,

7

och i synnerheet är satisfactionpuncten ännu heelt oerörtradh. Derföre lärer

8

thet fuller ännu myket förandras. Icke desto mindre, medan vij äre ännu

9

longt från slutet, så hafver jagh icke orådeligit hollet at öfversändat (helst

10

efter gref Oxenstierna var ock i den meening vidh sitt affreesande), på thet

11

Eder Kgl. Maj. må allernådigst see, håårt uth nogot så när vår intention

12

syftar och desto tydeligare gifva oss des allernådigste vidare villia tilkenna,

13

hvadh Eder Kgl. Maj. theraf behagar eller icke. Bede underdånigst ödmiu-

14

keligen , Eder Kgl. Maj. värdigas icke onådigt optaga, at jagh alt så aperte

15

skrifver.

16

Jagh seer nogsampt föruth, at Fransoserne lära platt inthet vele hafva therin,

17

hvadh om vår religion och andelige godzen förmäles. Men thet står nu

18

therhänn. Gudh förlåte thern, som hafva fixerat våre armeer til Rhinströmen

19

och nu eludera conjunctionen. Feltmarskalk her Torstenssons hufvuddes-

20

seign var öfver mottan godh. Men jagh propheterade thet strachs om

21

Fransoserne. The hafva oss aldrig gerna vidh Rheinströmen eller i pfaffen-

22

gatan . Stryka och immer Beierfursten på rompan

34

Über die Mühen, die die französischen Gesandten aufwenden mußten, um den Unmut der Schweden zu

35

dämpfen, vgl. die Relation an Brienne vom 16. Juli 1646: Négociations secrètes III S. 252.

. Gudh gifve och huru

23

monga näsestyfver han gifver them. Så snart vij ock hafva nogon stoor

24

progress, då hindra the oss. Huru giorde La Grange

36

Jacques de Loys La Grange aux Ormes weilte im Juli 1632 in Sondermission beim schwedischen

37

König. Er tritt auch als gelegentlicher Berichterstatter über die Tagung des Heilbronner Bundes auf.

anno 1632 vidh

25

Meints? Slöte the icke, då Kgl. Maj. högloftigst i åminnelse var in summo

26

fastigio victoriarum theroppe, et heemligit ottoåhrigt förbund medh Beier-

27

fursten

38

Frankreich und Bayern schlossen am 30. Mai 1631 in Fontainebleau einen Vertrag; Druck

39

Frederic Leonard : Recueil des traités de paix III. Paris 1963 S. 16f. Vgl. hierzu auch

40

Riezler , Geschichte Bayerns V (1903) S. 379ff. und W. Dorsch : Der Bündnisvertrag

41

zwischen Bayern und Frankreich 1631 (Maschinenschriftl. Diss. München 1920). – Die An-

42

näherung beider Staaten, die sich 1646 andeutet, fand ihren Ausdruck im Ulmer Waffenstillstand

43

vom 14. Mai 1647 (Geheimes Staatsarchiv München: Kurbayern Urkunden 1099). Zu den

44

französisch-bayerischen Beziehungen der Zeit im allgemeinen vgl. Karl Schweinesbein , Die

45

Frankreichpolitik Kurfürst Maximilians I.

contra quemcunque? Samma fundamenta consiliorum föra the

28

ännu. När vij äre bas, så gripa the oss under armarne, när vij högt prosperera,

29

contrecarrera the oss underhanden. Nec mergi, nec emergare nos volunt.

30

Heller see the likväl, at vij starkt agera moot Kaijsaren, än moot Beiern

31

eller the andra papistiske churfursterne och ständer. Gudh, hvars saak Eder

32

Kgl. Maj. förfächtar, stå oss bij.

33

[P. S.] Balance på peningesakerne skal föllia medh första post.

[p. 360] [scan. 400]

Beilagen in DG, A I 1, Legat . [4]: