Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
Eders Kgl. Maj. allernådigste skrifvelsse af den 11. Aprilis [ 11./21. April
1646] hafve vij den 28. eiusdem [ 28. April/8. Mai 1646] med underdånigst
vyrdning väll unfångit och theruthuhr med mehra seedt, hvadh Eder Kgl.
Maj. behagar at allernådigst svara på vår underdånigste relation af den
16. [ 26.] Martii . Hvadh sedan, så uthi the saker som theruthi beröres, som
elliest andre här vidh tractaten är föreluppit, thet är af oss sidermehra och
efterhanden hvar otta dagar i underdånigheet berättat vordet och förmodelig
för dettas ankompst af Eder Kgl. Maj. uthi nåder optagit.
Såssom vij för 8 dagar sedan underdånigst månde förmäla , at vij tå väntade
the keijsserlige till oss med itt opsatt af instrumento pacis
Vgl. [S. 261 Anm. 3] .
kalla, altså komo the och then 28. passato [ 28. April/8. Mai 1646] och
under een och annan förbindelig discours, som fuller toucherade sielfva
saken, men vij lickväll onödigt achta at här opreepa, communicerade oss
änteligen bemälte project, sådant som bijfogade copia theraf under lit. A
uthvijsar. Vij togo thet an, at igenomseedt och framdeles oplåtha vårt
betänckiande theröfver. Effter vij förnumme at samma project äntå inthet
var communicerat med ständerne här närvarande, så hafve vij, till at låtha
see thet vij ginge oprichtigare med them om än the keijsserlige, begärat
aff thet furstlige och städtiske collegio een deputation till oss, af hvilken vij
så mycket vissare måtte kunna erfara, om the keijsserlige hade optäckt och
meddelat them något sådant som oss var inhändigat och, i fall thet icke vore
skedt, tå göra them om thet samma een ouverture, efter theriblandh föga
andre conditioner funnes än hvad uthi duplicen var infördt
Vgl. J. G. von Meiern III S. 73f.
Den 30. April [ 30. April/10. Mai 1646] komo the Altenburgiske, Weijma-
riske, Lunenburgiske, Wetterawiske, Strassburgiske och Regenssburgiske
Johann Jakob Wolff von Todenwarth, Syndikus der Stadt Regensburg, * 28. August 1585 Speyer,
† 25. März 1657 Regensburg. ADB XLIV S. 58f .; Bildnisse II S. 3; APK 28513–28516,
36197ff.
deputerade af the tvenne ofvanbemälte collegier, till oss, hvilke vij viste
och på theras anhållande gofve mehrbemälte instrument medh at låthat
afskrifva
Hierher stammt: Ungefährer Entwurff der von den Herren Kayserlichen Plenipotentiariis
den Schwedischen Herren Legatis eingehändigten Articulorum pacis, wie ich [d. h. der
Kulmbachische Gesandte Müller] selbige in Ablesung ratione der vornehmsten Substanz
fassen können: J. G. von Meiern III S. 74–76 .
keijsserlige, i synnerheet grefven af Trautmanssdorff, som efter möijeligheet
sökte genom slijkt eensijdigt värk, at här vidh thenne universaltractaten
maintenera och confirmera den Pragiske afhandlingen. Berömbde Eders Kgl.
Maj. högloflige intention at drifva alt igenom till allmänne väsendets bästa.
Betackade oss för then förtrolige communicationen och lofvade i alt theras
beständige cooperation till värkets befordring, som doch uthi inthet annat
består än uthi blotta orden.
Så snart the churfurstlige förnumme hvad som passerat var emellan oss och
the andre collegierne, sände the till oss och begärte vij ville i lijka måtto
låtha them een afskrifft af instrumentet tilkomma, hvilket vij och giorde.
Therpå besökte grefven af Wittgenstein oss i går och brachte före, at
emedan hans herre, churfursten af Brandenburg, fuller såge at han såväll
som andre ständer i rijket måtte sättia något till och contribuera till Eders
Kgl. Maj. satisfaction, och vij så inständigt stodo på at then måtte skee uthi
landh, så offererade han för sin quota landt Rügen, Bahrtt och Tribsees ,
hoppades Eder Kgl. Maj. skulle thermed vara tillfridz. Han ville hielpa till,
så mycket hoos honom stoodh, at Eder Kgl. Maj. och måtte aff the andra
landh och ohrter, såssom Wissmar och fleere, them Eders Kgl. Maj. inne-
hafver, skee een nöijachtigh satisfaction.
Vij blefve i then saken vidh vår instruction och Eders Kgl. Maj. ordrer och
bode honom inthet göra sigh annat facit, än at heela Pommeren måtte
cederas Eders Kgl. Maj. och chronan. Han kunde förthenskuldh i tijdh
see sigh om itt aequivalent, då vij sedan ville på vår sijda therhän see at
then afsaknat han leede genom Pommerens cession måtte förmodelig till
hans nöije med annat så gott blifva ersatt .
Dee keijsserlige låthe i desse dagar beskicka oss, offererandes sigh at gifva
oss een visite, men emedan oss efter ordningen och härtills plägade vahna
borde först besökia them, tackade vij för offerten och lofvade oss villia
komma till them. Vij vore förthenskuldh hoos them i går, tagandes occasion
af theras anbodh till at besökia oss och, som vij fuller kunde tänkia något
förebringa, sade vij oss vara komne at förnimma hvadh thet måtte vara.
Näst behörlige complimenter svarade the sigh hafva fått breef ifrå grefven
af Trautmanssdorff och theruthinnan effterrättelsse, at Frantzoserne emot
all hopningh opiniastrerade uthi satisfactionspunchten, villiandes ändteligen
hafva Brisach medh, hvaröfver the högt klagade och sade at thet allrig kunne
cederas för the skääl som the tå anförde och uthi residentens Rosenhanens
under lit. K härhoos fogade breef vidlyfteligare blifva beskrefne vidh then
discours, som grefven af Trautmanssdorf i samma saak hafver fördt med
honom, residenten, men eenkannerlig 1. effter Frankrijke altidh tillförende
hade låtit sigh märkia, at thet icke så änteligen stodo effter heela uthan een
deel af Elssas, och the keijsserlige lickväll hade anbudit sigh at cedera them
icke allenast heela, både Öffver- och Niderelssas, uthan och stiffterne medh,
sampt hvadh mehra the Frantzöska hade begärat, kunde the inthet gripa
sigh närmare, uthan Frankrijke måtte låtha sigh thermed nöija. 2. Frankrijke
ju altidh hafva söökt een naturalem terminum emellan sigh och Tysklandh,
och skulle thet icke väll skicka sigh, om the och nu ville trängia öfver
Rheenströmen, som efter theras önskan blifver them een lägligh skildnat.
3. Låge Brisach uthi itt annat landh, nembligen Brissgou, hvilket skulle
gifva uthi thess jurisdiction een stoor confusion och oreeda, ther hufvudh-
staden skulle så plötzligen skillias ifrå sitt territorio och häftas vidh Elssas.
4. Effter Frankrijke gofve före sigh till sin säkerheet stå på och begära
Brisak, så på thet Frankrijke icke måtte hafva till at på alla fall befara sigh
något ifrå then ohrten, vore Keijssaren tillfridz at icke allenast bemälte
fästningh, uthan och then thervidh öfver Rhenen slagne bryggian må
raçeras och nederbrytas. 5. Kunde Keijssaren väll lijda at Frankrijke låthe på
andra sijdan bemälte ström och uthi thet land som det nu får ifrå Römerske
rijket till dess försäkring opbyggia een så goodh och bättre fästningh än
Brisack är. Med slijke skääl låge the oss an och bode att vij, som förmedelss
theras duplicque declarerade künfftige stände des reichz, ville disponera
Frankrijke till skääl och accommodation uthi thetta postulato.
Vij gofve them igen till svar, att om Eders Kgl. Maj. allaredo vore försäkrat
standt des reichz, så ville vij å dess vägnar tala och råda Franckrijke therefter.
Ännu kunde vij inthet annat än gilla then satisfaction som Frankrijke begä-
rar, och tyckte oss lända hufvudhsaken till stoort avancement thet the
theruthinnan ville deferera Frankrijke. För thet öfrige togo vij thetta an, at
med nästa lägenheet communicerat med then Frantzöske ambassaden.
Med välbenante ambassade hade vij och gärna talt och confererat öfver itt
och annat som nödigt syntes, hälst nu sedan thetta instrumentet var uth-
kommit, och förthenskuldh ämnat som i morgon hålla med then een sam-
mankompst uthi Lengriche, eftersom vij och skrefve therom till residenten
Rosenhanen och läthe genom honom thet föreslå, men emedan legatio
Gallica hafver hållit gott att ännu några dagar suspendera congressen, till
att imedlertidh afsee hvadh grefven af Trautmanssdorff ther i Munster
uthrättar, så hafva vij och låtit thermed anstået till nästkommande veeku.
Brefven som uthi thetta ährendet emellan residenten Rosenhanen och oss
äre växlade, föllia copialiter härhoos under lit. B, C, D, E, F, G, H, I.
Staden Hamburg hafver i thesse dagar låtit genom dess deputerade
Johann Christoph Meurer, Syndikus der Stadt Hamburg bzw. Bürgermeister, * 22. August 1598,
† 27. August 1652. Johann Moller: Cimbria literata I (Kopenhagen 1744) S. 412;
N. Wilchens: Hamburger Ehrentempel (Hamburg 1770) S. 94ff.; F. G. Buek: Genealo-
gische und biographische Notizen S. 96f.; Bildnisse II S. 4.
nuera oss Eders Kgl. Maj. allernådigste breef och ordre af den 6. Novembris
nästförledne åhr [ 6./16. November 1645], angående thes angelägenheeter,
hvilket vij effter vår underdånigste plicht hörsamligen skole i acht taga.
Hvadh the Churpfaltziske för itt betänckiande hafva opsatt öfver thet
keijsserlige pacificationsinstrumentet, såvidt thet then Pfaltziske saken be-
träffar, och oss öfverlervererat, thet täckes Eder Kgl. Maj. allernådigst för-
nimma af bijlagon under lit. K.
Dee Hessen-Casselske gessandterne i Munster
Vertreter Hessen-Kassels in Münster waren Adolf Wilhelm von Krosigk und Johann Vultejus:
APW, [III D 1 S. 351] .
collegam om thet som emellan grefven af Trautmanssdorf och Frantzoserne
uthi satisfactionspunchten är föreluppit, thet som bijlagon under lit. L vijsar.
Den keijsserlige duplicquen på then Frantzöske propositionen finnes under
lit. M.
Thessföruthan är här icke synnerligit mehra passerat sedan vårt sidste afgick
som värdt är at mäla om.