Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
Doublettet af Eders Kgl. Maj. allernådigste breef, som är daterat Stockholm
den 21. passato [ 21./31. März 1646] och hijt kommit den 7. huius [ 7./17.
April 1646], brachte Hamburger ordinarie posten richtige medh sigh den
14. [ 24.] af denne månaden.
Man hafver fuller meent, at the keijsserlige skulle i then nästförledne veekun
hafva kommit fram medh duplicquen. Men thet är inthet ännu skedt. Then
keijsserlige secreteraren, Schröder, berättade Mylonio orsaken vara, att the
först för någre dagar sedan hafva fått ständernes betänkiande och arbeta nu
på douplicquen, villiandes ungefär om onss- eller torssdagen gifva oss henne
skrifftelig och tillijka inrätta instrumentet.
Re- och correlationen uthi furstenrådet finnes bijlagder under lit. A. Under
lit. B, C äre tvenne congressus in tractatu gravaminum. Then 15. huius
[ 15./25. April 1646], som var nästa dagen efter, sedan the evangeliske hade
i then 6 te consessu
Sessio vom 14./24. April 1646: J. G. von Meiern II S. 608ff.
nu äre litererade under B, var jagh, Johan Oxenstierna, hoos them Meintziske
at secundera våre religionsförvanter i ofvanbemälte förslagh, tesmoigneran-
des therhoos at man inthet hade att vänta någon fridh eller och ingen roo
rätt kunne stifftas i rijket, förän the evangeliske ständerne blefve iblandh
annat, förnämligen i tvenne tillfridz stälte, såssom är: 1. at declaratio öfver
bonis ecclesiasticis blifver med een perpetuerlig condition och inthet på
någre åhrs tijdh, varandes thet icke allenast lijkmätigt med religionsfriden,
uthan och tienligit at alle conditionerne af thenne friden blefve af samma
natur och art, som sielfva friden skall blifva; 2. att ständerne af bägge religi-
onerne blifva aequalis conditionis och inutha alla häreffter samma rätt. The
evangeliske säija, at the sidermehra hafva spoordt een monn och operation
therpå, varandes mächtog väll content medh then hägn och assistentie the
inutha af Eder Kgl. Maj.
Jag, Salvius, hafvandes i någre dagar varit opasslig, giorde först i går min
visite till grefven af Trautmanssdorf at hälssa på honom efter hans återkompst.
Thet han i Munster allenast obiter slog fram till itt vahl uthi Eders Kgl.
Maj. satisfaction, at antingen taga emot heela Pommeren allena, eller och
Förpommeren medh the 2 stiffter Bremen och Verden, bödh han nu expres-
se och fulkomligen. Han sade at churfursten af Brandenburg inthet ännu
hafver gifvit sin consens till heela Pommeren och lärer thet svårligen göra,
ehvadh man för vederlagh biuder honom. I fall Eder Kgl. Maj. ingalunda
ville släppa Pommeren, uthan taga vidh tilbodet af heela Pommeren allena,
så ville the tillsee at the kunne disponera churfursten till at taga Bremen och
Verden igen. Han, grefven af Trautmanssdorf, rådde att Eder Kgl. Maj.
måtte häller acceptera Förpommeren med bägge stiffterne Bremen och
Verden, så måtte tilläfventyrs churfursten gifva sitt jakordh thertill, stän-
derne thermed vara bättre tillfridz och andre naboer inthet så mycket
afvundas. Thet hölt han ingalunda kunna skee: 1. att Eder Kgl. Maj.
bekomo heela Pommeren och stifterne thertill; 2. att feuda skola gifvas på
chronan; 3. att stiffterne skola förvandlas i furstendömer, hvilket han sade
at the evangeliske ständerne läggia sigh emot.
Thet bleef honom på alt thetta svarat efter then ordre vij hafva för oss och
som egenskapen af hvar saak syntes fordra. Ther bredevidh sade Traut-
manssdorff och, at the nu i duplicquen ville nämpna satisfactionen och sättia
therhoos någre conditioner, doch inthet sådane som the hafva satt hoos the
Frantzöske. Et theriblandh skall vara, att Eder Kgl. Maj. måtte assistera
Keijssaren emot Turken.
Jagh, Johan Oxenstierna, var den 15. huius [ 15./25. April 1646] hoos
grefven af Lamberg och öfverlefvererade honom innelagde under lit. D
landtgrefvinnans Furstlige Nådes vijdare förklaringh öfver sin satisfaction.
Hvadh högbemälte Hennes Furstlige Nåde skrifver oss till, thet vijsar lit. E.
The Chursachssiske gesandterne hafva inthet än besökt oss, eij heller vij
them. Orsaken är at the, så snart the vore komne i staden, visiterade them
keijsserlige, villiandes theri hålla sigh vidh gambla vahnan och bruket, men
af oss tycktes the villia hafva thet tractamentet, som the andre churfurstlige
nu på thenne conventen hafva fått. Nu emedan the keijsserlige hafva till-
förende varit the första som hafva bevijst them churfurstlige then ähran,
som legater af souverainer med rätta bör, och nu inthet observerade thet
samma, eller och the Chursachssiske sielfva satte thet uhr acht, så hafve vij
fuller contesterat emot gessandterne af the furstlige Sachssiske familierne
och andre, det å Eders Kgl. Maj. vägnar vij inthet vore ovillige at bevijsa
them Chursachssiske all ähra, som the andra churfurstlige hafva fått, men
befinnandes at the reeda hafva sielfva giordt sigh itt praeiudicium medh
visiten till the keijsserlige, kunne inthet väll görat. The hafva oss för några
dagar låtit säija, att the nödvändigt måste skrifva therom till theras herre
och hämpta hans ordre i thetta fallet, begärandes att vij imedlertijdh inthet
ville them förtänckia. Hvadh jagh, Johan Oxenstierna, skreef om thenne
saken till feldtmarskalken her Torstensson, går härhoos under lit. F.
Ifrå Eders Kgl. Maj. hufvudharmee hafve vij nu på een lång tijdh ingen
effterrättelsse hafft, undantagandes thet som feldtmarskalken her Torstens-
son medh alla poster skrifver uhr Leipzig. Under lit. G är een advis af
landet, som berättar, at Höchster är belägrat och Paderborn blocquerat.
Paderborniske cantzleren doctor Puskman
firmerar thet samma och begärar förskrifft till generalitetet, at få een salva-
guardie på sine godz.