19

I går för middagen besökte jag grefven af Trautmansdorff och, effter aflagde

20

complimenter, discurrerade medh honom vidh pass een tijma. Hans för-

21

nembste propos gick dhärpå uth, huru han til den ende var hijt kommen at

22

försökia, om möijeligit vore, på någre billige conditioner at erhålla någon

23

fridh och at han inthet tänckte här länge at uppehålla sig, uthan ther thet

24

inthet kunde skie, måtte man befalla Gudh saken och låtha komma på them,

25

som thertil äre vållande; i synnerheet beklagade han och bekiände sigh

26

samma stunden hafva fådt breef af Keijssaren, hurusom the stå i störste

27

fahrligheet för Turken och är nästan inthet til at tvifla, at han icke vänder sig

28

at föhra krieg til landtz och, såssom Venetianerne medh penningar eller

29

andre medel kunne komma derifrån, så står Ungeren och Österrijke dher

30

före.

31

Sedan kom han til at tahla om conditionerne och eenkannerlig thet, at

32

Franckrijke står effter Elsass, hvilket han hölt heelt omöijeligit, seijandes at

33

the heller skulle släppa altsammans än at the thet kunne cedera, allegerandes

[p. 6] [scan. 46]

1

dertil åthskillige skiähl; bekiände dogh sig hafva i fulmacht och igenom

2

mediatorerne låthit tilbiuda Frantsösche gesandterne Metz, Tull och Verdun.

3

Förmeente at the thermedh kunde vara tilfridz. Sade sig och vara försäkradt

4

om kungen i Franckrijke hade lofvadt at han thermedh hade låthet sig

5

nöija.

6

Om Pomeren sade han den difficulteten vara, at churfursten af Brandebourg

7

det inthet vil afstå, sedan och at samptlige stenderne skulle vara deremot, i

8

synnerheet Hänssestäderne, som störste interesse deruthi hafva och allareda

9

befinna sig graverade öfver thet, at Sverige genom tullfrijheeten i Sundet

10

och sine månge hampner i Östersiön drager commercierne til sig, hvarutaf

11

vil föllia, at Hamburg och Lübeckh medh tiden blifva deshabiterade och

12

heele rijkedt derutaf icke ringa skada tager. Dertil skulle man och tänckia,

13

huru Sverige på någon tijdh hafver nappat omkring och profiteradt opå

14

Moscovijten, Pålacken, Dennemarckh, och nu omsijder vilia göra thet

15

samma på Romerske rijket. Vij måtte tänckia at dhe tijder een gång kunde

16

komma, at the som således hafva mist, läre sökia sin fördeel igien. Ty dher

17

vij skulle stå deropå, kunde thet aldrig gifva någon beständig fridh och

18

förtroolig vänskap, uthan mehra lempna een cupidinem vindictae och odium

19

effter oss. Item thet vore och emot then scopum och dessein, vij härtil hafva

20

låthit påskijna. Ty att beskydda stenderne och hielpa them til sin rättigheet

21

och therhoos spoliera them ifrån sin landh och lähn, lupe emot hvarandre

22

och, oansedt een deel nu syntes hålla medh oss, så skiedde thet inthet utaf

23

någon kärleck til oss, uthan för räddhuga och een deels för sit egit interesse,

24

och skulle man thet väl besinna, när tiderne annorlunda kunde gifva sig.

25

Fördenskuldh, dher vij ville hafva en beständig fridh, måtte man och tänckia

26

på tolerable conditioner, dogh ther som vore til at giöra medh een part

27

allena, så måtte man dogh sij, huru man kunde ställa den tilfridz; och på

28

sådant sätt kunde chronan Sverige bättre försäkra sig. Han sade sig villia

29

förrätta sine saker här det snareste han kunde och begifva sig til Ossnabrugk,

30

ther vidare at conferera medh Eder Exell. Sade sig och villia gå uprichtigt

31

och strax seija uth hvadh som skie kunde heller inthet. Och dher Eder Exell.

32

ville göre thet samma, meente han thet kunde bäst despescheras; men

33

befruchtade Eder Exell. thet inthet kunde göra för vidare ordre ifrån

34

Sverige.

35

Jag objicierade praeliminariernes orichtigheet medh passporten och exclusis,

36

dem han förmeente inthet vara til at disputera öfver, uthan kunde hafva sin

37

richtigheet. I synnerheet förmeente han, hvilke som Eder Exell. begära

38

hijt, kunde väl komma på Keijssarens och Eders Exell. ägne pass, at ther-

39

medh inthet behöfdes uppehålla tiden.

40

Thetta föruthan frågade han något om tilståndet i Sverige, om Hennes Maj.

41

ålder, gifftermåhl i synnerheet, om rijkzcantzlären

42

Axel Gustafson Oxenstierna, schwedischer Reichskanzler, * 16. Juni 1583 Fånö, † 28. August

43

1654 Stockholm. SMK V S. 681–684. APK 18811–18815.

skulle komma häruth,

[p. 7] [scan. 47]

1

och sade sig hafva förnummit uthur Sverige och Franckrijke, at the på beggie

2

sijdor äre medh folck och medel förblottade, at the inthet mindre hafva

3

orsak at åstunda til fridh. Hvadh jag til alt detta svarade, är onödigt at

4

upreepa.

5

Han discurrerar elliest väl och förnufftigt och synes vara een klook mann,

6

oansedt han är af slätte miner och anseende. Kläder sig och mächta illa

7

effter gamble maneeret, går krook ryggiot och har een stoor perucque. I thet

8

han mötte mig och skulle medh hast taga kappan på sig, vender han henne

9

af vig, hvilken under var fodrat medh thet länga ruggota plytzet, sätter sig

10

thermedh neder och kryper tilhoopa och såg uth som een biörn. Sedan jag

11

hade begynt tala, besinnade han sig, stod up igen och hade nog giöra, förrän

12

han fick vända henne. Han föll mig strax i tahlet och inthet bidde at jag hade

13

taalt uth. När jag togh afskeedh, fölgde han mig genom sin forstu neder på

14

gården.

15

Samme dagen besökte jag och grefven af Witgenstein, hvilken berättade at

16

Trautmansdorff hade i begynnelsen strax frågat honom, om hans herre vore

17

sinnadt at quittera Pomeren eller inthet. Desslikest dömbde han af andre

18

hans discurser mehra, at hans upsåt mehra skal vara at försäkra sig på kriget,

19

än at han skulle kunna bringa någon fridh tilväga. Föruthan thette discur-

20

rerade han såssom tilförende om sin herres interesse i Pomeren och den

21

jalousie han hade om hertig Augusti Magdeburgensis

33

August Herzog von Sachsen, zweiter Sohn des Kurfürsten Johann Georg und seiner Gemahlin

34

Magdalena Sibylla von Brandenburg, * 13. August 1614, 1627 Koadjutor des Erzstifts Magde-

35

burg, 1628 Administrator des Erzstifts, trat nach dem Prager Frieden die Regierung des Erz-

36

stifts an, † 4. Juni 1680, begraben in Weißenfels. ADB I S. 680–681 . NDB I S. 450 .

37

APK 21911ff.

negotiation i Sverige,

22

och om religionstriden i Ossnabrugk, hvilken han mächta hårdt syntes låtha

23

gå sig til sinnes.

24

I går vore the churfurstlige tilsammans, men Brandeburgensis inthet kalladt,

25

öfver hvilket han strax hade beskickadt den Mäntzische. I förgår hafver

26

Vehlen

38

Alexander Reichsgraf von Velen und Megen, Herr zu Raesfeld, kaiserlicher Generalfeldmarschall,

39

* 1599, † 1675. Heinrich Knust: Alexander von Velen 1599–1675. Ein Beitrag zur

40

westfälischen Geschichte. Diss. Münster 1938. Wilhelm Rave: Alexander II. von Velen.

41

In Westfälische Lebensbilder VI (Münster 1957) S. 1–13. APK 26808f.

hijt skickadt een rijttmestare medh tidender, at then Svenske armeen

27

skulle vara slagen.

28

P. S.

29

Jag vill idag besökia her Longeville

42

Henri II Duc de Longueville, * 7. April 1595, † 11. Mai 1663 Rouen. NBG XXXI (1860)

43

Sp. 586ff. W. K. Prinz von Isenburg, Stammtafeln II Taf. 35. Paul Guillaume:

44

Henri II d’Orléans au congrès de la paix à Munster. In Bulletin de Société archéologique

45

et historique de l’ Orléanais 3 e trimestre 1961, Nr. 11 bis S. 1–22. Bildnisse I S. 11;

46

APK 15494–15498.

och förehålla honom the orsaker aff

30

drögsmålen till repliquen, som förmäles i Eders Exell. her Oxenstiernas breff,

31

som rätt nu ankom. Jag vill och höra hvad han säijer om Trautmansdorffs

32

offerter, och thet i mårgon berätta.