Nebenmemorial I

Stockholm 1641 Oktober 5/15

2

Kopie: Riksregistraturet 1641

3

Bijmemorial, sielfve hufvudinstructionen bijfogat till underrättelsse för

4

H. K. M:tz till fredztractaten medh Keysaren förordnade commissarier.

5

Actum Stockholm.

6

1.

7

Endoch hufvudinstructionen klarligen uthvijser H. K. M:tz mening och

8

villie öfver dhe mestedels emergentier, som kunna infalla för och i tractaten,

9

och där något af nys kunde opväxa, så hafve commissarierne dem anten

10

directe eller indirecte uthur instructionen att döma och effter sin egen

11

discretion att ihugkomma, hvadh H. K. M:t och rijket kan lända till godo

12

och sökerheet; lijkväll effter något är infallit för deres afreesa, som synes

13

behöfva någon förklaring, så är sådant nödigt funnet att påminnes och uth-

14

tydes , och kan ded hijt, som föllier, tydas och dragas.

15

2.

16

Först att commissarierne uthi tractaten så och uthi beslutet icke förgäta

17

kongen i Spanien, ded missförstånded så väll medh honom som medh

18

Keysaren blifver uphäfvet, vele, att man behöfver bestå, något fult krig vara

19

fördt medh honom, uthan effter occasione belli cum imperatore, någre

20

fiendtlige acter här och där äre på ene och annan sijdan förelupne, att för-

21

denskuld alt missförståndh och hvadh mehra hostilitet föregången ähr så

22

väll medh Spanien och dess dependenter och adhaerenter som Keysaren etc.

23

uphäfves och blifva förgäten, och all vänskap så väll som commerciernes

37

Über den freien Handel mit Spanien vgl. das von Brandenstein Sept. 1636 dem Kurfürsten von

38

Sachsen überbrachte Projekt Axel Oxenstiernas ( AOSB I 1 S. 566ff. und E. Dürbeck S. 63).

24

öfning åter restituerat och på både sijdor till landz och vatns öpnat.

25

3.

26

Blifver man om freden eense och platzerne, som H. K. M:t hafver ännu

27

hender emellan, skole restitueres till sine egendombs herrar, så är af nö-

28

den , att platzerne alle nampngifvas, på ded icke framdeles deröfver måge

29

infalla disputer.

30

Kan nu Pomern medh freden för Sveriges chrono erholles, så restitueres

31

Keysaren och huus Österrijk och Benfelt och hvadh platzer man ännu

32

innehafver och holler i Slesien eller kunde i medler tijdh eröfra i Keysarens

33

erfveland.

34

Sedan så sätties Erfurt i sin egen frijheet medh uth * * * af H. K. M:tz

35

garnison, doch att man gör dhe Erffurters sak så godhe man kan genom

36

tractaten.

[p. 257] [scan. 291]

1

Item Ossnabrugge staden sätties och i sin frijheet, hvilkens vilckor moste

2

accorderas, ded bäste skee kan, emoth biskopen, men elliest biskopz-

3

dömet Ossnabrugge till sin biskop. Biskopzdömet Minden, om mögeligit

4

är, till Brunswijkiske och Landbergiske herrarne, såframpt dhe blifva

5

hoos oss ståendhe heller opå frije fötter. Nijenburg, * * *, Wolfzburg

6

* * * till hertigarne af Luneburg * * * och sådane platzer till churfur-

7

sten af Saxen * * * och flere städer i Alte Marcken, Landzberg, Drisen,

8

Franckfurth och * * * till churfursten af Brandeburg, Wissmar, * * *, Hwal-

9

fisken , Wernemynde, Pla[u], item medh mindre man deruthinnan på chro-

10

nones eller soldatescans vägnar beholler någon panträtt och hypothek, åth

11

hertigarne af Mechelburg, och där man androm flerom något hafver ifrån,

12

att ded till sin egendoms herre blifver igen gifven å sådan dag, som man

13

blifver eense öfver.

14

4.

15

I tractaten om Pommern, såframpt ded till förlijkning uthstår, skole H:s

16

K. M:tz commissarier taga i acht, att nåå icke allenast churfurstens af Bran-

17

denburgz consens därtill, uthan och dhe andre margrefvers af Branden-

18

burg ; såsom och att churfursten af Beyern dertill bevillier och sin praeten-

19

sion resignerer, på ded Sveriges chrono på Pomern emoth alle praetendenter

20

må blifva försäkradh.

36

Diese vermuteten Ansprüche der bayerischen Wittelsbacher dürften auf eine Entscheidung Kaiser

37

Ludwigs des Bayern auf dem Reichstage zu Frankfurt/Main 1338 zurückgehen; danach wurde

38

dem damaligen Markgrafen von Brandenburg, Ludwig von Wittelsbach, endgültig die Lehnsober-

39

hoheit über Pommern-Stettin entzogen und auf den Kaiser übertragen. Die brandenburgischen

40

Markgrafen (damals aus dem Hause Wittelsbach) sollten aber nach dem Aussterben des pommer-

41

schen Herzogshauses, damals repräsentiert durch die beiden regierenden Herzöge Otto und

42

Barnim III., als erste erbberechtigt sein. Vgl. M. Wehrmann I S. 136; ders. , Streit; J.

43

Schultze , Brandenburg S. 45; M. Sczaniecki S. 94ff. mit Angabe der weiteren deutschen

44

und polnischen Literatur.

21

5.

22

Sijdst är och ded icke till förgäte, att man fuller moste göra all sin flijt till

23

att solenniter och under handen afhandla alle dhe tvister, som emellan oss

24

och vår vederpart är; men så moste commissarierne låtha sigh särdeles vara

25

anläget, att icke solennisera något slut, förän medh dem Frantzösiske

26

tractaten saken och kommer till ända, och fördenskuldh, när vår sak är

27

richtigh, skole commissarierne låta sigh vara befallat, att drijfva så på

28

vederparten som på Franztösiske commissarierne, att ded och kommer till

29

ända, på och medh sådane maneer, som ded sigh bäst göra låter, seendes för

30

all ting däropå att förbundet medh Franckrijke må göras ett nöije. Men om

31

dhe såge, att man heelt inthet ville på Frantzösiske sijdan till billigheet,

32

moste commissarierne hålla saken något uppe, att få resolution hädan, men

33

lijkväll drijfva saken så starkt dhe någonsin kunne. Hvadh meera feelar till

34

deres underrettelsse, hafva dhe på giorde rapporten att förvänta resolution.

35

Actum ut supra.