Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
390. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Oktober 7/17
–/ 390 /–
Stockholm 1648 Oktober 7/17
Kopie: RR (sv) fol. 24’–26’
Befriedigung über die erfolgreichen Bemühungen der schwedischen Gesandten um das Zustande-
kommen des Friedens zwischen Frankreich und dem Kaiser nach Abschluß des schwedisch- kaiser-
lichen Vertrags. Hoffnung auf Einlenken des Kaisers bezüglich der französischen Forderungen,
besonders wegen seines Verzichts auf Hilfe für Spanien. Weisung der Königin, den deutschen
Frieden nicht aufhalten zu lassen, wenn Frankreich mit Spanien im Kriege bleiben sollte.
Vi hafve af Edre skrifvelser, herr Salvi, afgångne dels i Osnabrugg, dels i
Munster, uti Eder frånvaro och afresa, grefve Johan Oxenstierna, förnummit,
att, sedan imellan oss och dem keijserlige blef sluten fridstractaten i Osna-
brügg , hafve I varit occuperade med den Französke tractaten emellan grefve
Servient, ständerne och de keijserlige legaterne. Men såsom I befunnen rooten
till vidare krig icke kunna blifva dämpat och supprimeradt, eij heller den
Tyske friden rätt stabilierad, med mindre ock den Spaniske friden fölgde, så
hafven I interponeradt Eder mediation, flit och arbete emellan grefve Servient
och den Spaniske plenipotentierade Brün, men funnit der store obstacula i
vägen, att I äntzå icke kunde veta, hvad hopp om den tractatens utgång I
Eder hade att göra. Och der den Spaniske friden icke skulle kunna slutas,
förmenen I, att ständerne lära icke desto mindre hålla den Tyska friden vick-
tig och fast med Frankrike.
Såsom oss nu länder till ett nådigt behag, att förspörja denne Eder i den Fran-
zöske tractaten använde möda, arbete och försigtighet voro till en så god och
önskelig effect utslagen, att ett slut därutinnan emellan den Französke lega-
ten , grefve Servient, och de Ossnabruggiske ständere är drabbadt och upprät-
tadt vordet. Kunde och Keijsaren till dess adprobation och bevilning och sär-
deles till Spaniske assistencens renunciation induceras och förmås, vore en
stor ting och värkat merendels häfvet och afhulpet. Fast tvisterne emellan
Frankrike och Spanien skulle blifva oerörthrade och den Französke-Spaniske
friden icke följa, altså är ock än ytterligare vår nådige vilja och befallning, att
I låte Eder Frankrikes interesse, och för all ting uti den Tyska tractaten, alt
det möijeligit är, vara befallat. Kunde I ock något godt uträtta emellan Frank-
rike och Spanien vid desse tractater, striderne emellan dem slätta, friden stifta
och kriget bilägga, vore det så mycket bättre, och vi Eder den saken härmed
nådigst vele hafva recommenderat. Men skulle det värcket blifva alt för svårt
och tungt och platt hindra den Tyska friden, då se vi icke, att vi för den
orsaken skulle uppehålla friden i Tyskland, när den Französke-Tyske friden
vinner sin fullkomliga richtighet tillika med den Svenske-Tyske friden och
kriget emellan Frankrike och Keijsaren helt bilägges. Vi tvifle intet I så häref-
ter som hittills negotiera i dessa saker med vanlig discretion, åthuga och för-
sigtighet .