Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
337. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1648 August 12/22
–/ 337 /–
Stockholm 1648 August 12/22
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 513–514’; Druck: Gjörwell II S. 505–508.
Bestätigung des Briefs vom 24. Juli. Mahnung, stets für die Interessen Frankreichs einzutreten, die
auch die Interessen Schwedens sind, zumal die drei französischen Forderungen an den Kaiser
billig erscheinen. Zeitbedarf für die Ratifizierung und Exekution des Friedens. Billigung des Ent-
schlusses Johans, seine Frau Margaretha nach Stade kommen zu lassen, um dem Abschluß der
Verhandlungen in Osnabrück beiwohnen zu können. Wunsch nach baldiger Rückkehr seiner
Schwester Karin nach Schweden angesichts der Krankheit der Mutter. Gegenwirken Salvius’
gegen Johan. Hohes Ansehen Salvius’ am Hofe.
Uthur Din schrijffvelse af Osnabrygge den 24. Julii förstår jag tractaten
emellan oss och dem keijserske så och stenderne i Tysklandh vara richtig och
till conclusionen bracht, därföre Gudh högeligen ähr at tacka och loffva, så
och at bedja, at han ville alle infallende hinder affverja och förhjelpa saken till
en godh och sig behagelig ändskap.
Hvadh Frankrijkes interesse vedkommer och däraff uthspringande difficulte-
ter och drögsmål så och andhre olägenheter, därom ähr inted tvijffvel och
hafver för dette väl konet föruthsees. Men så ähr förmodeligt, at ded sig och,
som sakerne genom Gudz disposition ähnnu löpe, lather affhjelpa. Ded Du så
mascule för Frankrijke hafver taalt, ähr mykedt väl gjordt. Och tvijffler jag
inted, at Du ded gör härefter, såvijda Du någonsin kant. Först at tesgmoniera
vår uprichtigheet, at holla alliancen och hvadhsom loffvat ähr. Sedhan att, så
mykedt möijeligt ähr, conservera venskapen med den chronan, alldenstundh
vij dog få venner haffve. Till ded tridie kan jag icke heller annars finna, ähn at
deres postulata i de tree puncter ähro skälige, serdeles at Keijsaren icke må
adsistera Spanien och invekla Römerska Rijket i nytt krig, och at Burgun-
diske kreitzen må utheslutas, sosom den där hartill inted hafver varit infattadt
och eij anned ähr at skatta, ähn som en verbalis circulus Imperii. Med Lot-
tringen kan ded haffva sin skääl och latha censurera sig till heller ifrån. Men
till ded fjärde, så må Du veta, at Du och gör, ded Hennes Kungliga Majestät
ähr behageligt, nähr Du alvarsampt och stadigt talar för Frankrijke. Hoos
Françöseske ambassadeurerne heller plenipotentiarierne kantu fuller till mit-
igation i deres postulater bruka allehandha argumenter med contestation aff
affection till deres välferdh. Men hoos mediatorerne och stenderne sampt
hoos vederparten moste talas för Frankrijke sosom för oss sjelffve, och nu så
mykedt mehra sedhan våre tvister ähre affhandlade. Jag veet väl, at Dig där in
loco flere argumenta tilvexa, men schrijffver allenast dette till den ände, at Du
må veta, hvadh här skattas väl heller illa gjordt. Att genom Françöseske vä-
sended drögsmål lärer förorsakas och armeen i åhr inted kone afföres, ähr
fuller troligt. Och kan jag fuller icke så affsij något expedient för min förre
frånvahru skuldh, uthan moste ded och des dilucidation komma på Dig och
Din socio an. Men så sijr jag desföruthan ingen possibilitet, at få armeen öfver
i höst, fast ähn fredhen i Osnabrygge idag slutas. Armeen ähr under Alperne
och i Behmen och garnisonerne kring hela Tysklandh. Betenk, hvadh där vill
för tijdh till, först att ratificera beslutet och sedhan at executerat manerligen
och medh säkerheet, så at jag veet ded på ett halft åhr och längre inted lather
sig göra, föruthan ded at sådan hastig förandring desföruthan för sjön skuldh
inted lathe sig göra. Dette ähr så en tanka och en discurs. Om I däremot
något remedium veta, ded lather jag gärna passera.
De privatis tuis sijr jag Dig icke haffva varit vetterligt, at Din tilkommande
hustru fru Margretha var ankommen till Wismar. Dog kan jag inted ogilla, at
Du ährnar latha henne komma till Stadhe, där at fulborda Edert echtenskap,
på ded Du tractatens ändskap och fulbordan desto bettre kant bijvista. Ty jag
moste bekenna, Dig inted anstå, at absentera Dig vedh slutet då mest på
kostar och den renommee man däraff kan haffva, mest ähr at förverffva, hvil-
ken jag icke gärna ville Dig effter uthstondne så månge labores och difficul-
teter skole afskäras. På Stadhe haffver jag och altidh haft mitt ögemerke. Den
endeste difficultet jag sijr, så ähr Din systers drögsmål, ty jag veet hennes
besvär, at blijffva uthe öfver vintern. Och föruthan ded så lenchtar Din moder
mykedt efter henne, sosom den där nu ingen hafver vedh handen till bij-
stondh . Och moste jag sjelff bekenna, at eftersom Din moder nu mykedt och
dageligen mehr och mehr försvagas, och jag icke heller mykedt orkar, Du och
Din broder ähre mig longt ifrån, hvarföre där oss begge heller endera något
ankomme, skulle I alle mine barn taga en merkelig och kanskee obotelig
skadha. Såge därföre gärna, at hon i höst kunde komma öfver igen och på
Calmar.
Att Salvius ähr Dig så geenvärdig i alt, kommer mig inted fremmed före.
Tijdhen tillather nu inted anned. Icke veet jag heller, om Ditt particularbreff
något effectuerar heller icke, alldenstundh hans gratia nullo eius merito ähr
stoor.