Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
309. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1648 Juli 8/18
Stockholm 1648 Juli 8/18
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 499–500; Eingangsvermerk Osnabrück 1648 Juli 24/
August 3; Druck: Gjörwell II S. 495–496.
Bestätigung des Briefs vom 19. Juni. Glückwünsche zur Heirat in Wismar und zur Begegnung
mit Pfalzgraf Carl Gustav. Unsicherer Verlauf der Friedensverhandlungen. Verwirrende innere
Ereignisse in Frankreich. Vorteile des holländischen Friedens für die Feinde.
Uthaff Ditt sijdsta breff aff den 19. Junii förnimmer jag Dig vara sinnad då
efter 3 eller 4 dagar at begiffva Dig på vägen till Wismar för Ditt brullop
skuldh och at få tala medh hertig Carl Gustaff. Jag önskar Dig till begge Dine
förehaffvande godh lycko, så och helsa och välmågo. Skepen lupo i förgåår
alla till sjös medh en godh vindh, hvilken fuller sedhan ähr gongen i söder,
doch hoppas jag, at deras intention skall haffva sin fortgong. Gudh ledsage
och bevare dem alle. Jag schreeff medh förre post, hvadh mig tychte då at
vara Dig nödigt at underrettas aff mig om min vilje. Lather ded fördenskuldh
alt denne gong därvedh beroo.
De publicis vore mykedt at schrijffva, men lämpaar ded, som substantialt ähr,
till drotningens schrijffvelse. Ded må jag väl schrijffva, mig uthij fredztracta-
ten inted fremmed förekomma, at ded sig understundom lijknar till fredh,
understundom synnes ded lijkt, att alt skole och vele söndergåå. Ded ähr i
alle fredztractater sedvanligt och kan sig ingen försäkra om uthslaget, förähn
alt ähr slutet och underschreffvedt. Och ähr saken ändå icke uthan fara: ut
nemo certe confidere aut diffidere debeat. Frankrijkes tilstondh och de up-
vuxne så och dageligen tiltagande motus civiles förvirra mig något, efter mig
inted ovetterligt ähr, hvadh de medh sig draga. Jag sijr och effecten aff Neder-
landska fredhen, som alt tilleventyrs mykedt gör fienden mehra behjärtadt
och sterker hans ambition och högtuthseende rådslag. Men så ähr doch Gudh
innerligen till at tacka för sine nåder, som vårt krigsfolk och armeen dageli-
gen däruthe bevijses. Han ville ded och mildeligen till sins nambns ähro och
alles våres bestha continuera.