Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
237. Johan Oxenstierna an Axel Oxenstierna Osnabrück 1648 Mai 1/11
Osnabrück 1648 Mai 1/11
Eigh. Ausf.: A. Ox. Slg. B: I.
Dank für die Briefe vom 14. und 15. April. Gutes Zeugnis für die von Biörenklou geleisteten
Dienste. Hoffnung auf baldigen Abschluß des Friedens, nachdem alle Reichssachen erledigt sind
und Aussicht auf Regelung der Satisfaktion der Soldateska besteht. Größte Schwierigkeit dabei,
wie die Summen aufgebracht werden sollen. Einverständnis mit dem Reiseweg Margaretha Bra-
hes über Wismar.
Medh posten uthur Sverige haffver idagh jagh bekommit tvenne min högtäh-
rade käre her faders skrijffvelser, den ene aff den 14. och den andre aff den 15.
Aprilis , hvilken herr Biörneklow migh eljest sjelff ville tillföra, men propter
certas causas, som han sjelf migh skriffver, haffver föruthsendt. Jagh gläder
migh aff hjertat, att förnimma min käre her faders beständig lijffsundheet och
önskar, att effter Gudhs vilje den ähnu må till månge åhr vara och förblijffva.
I lijka måtto frögdar jagh migh högeligen åth den rapport, jagh hörer herr
Biorneklow Hennes Kungliga Majestät gjort haffver om migh, och att Hen-
nes Kungliga Majestät så nådigt sentiment om migh nu haffver. Gudh kenner
hjertat och veet, huru begierigh jagh ähr, att tjena Hennes Kungliga Majestät
och faderneslandet effter mitt talento. Jagh hoppas det, som icke skär idagh,
det kan skee imårgon och snardet icke imårgon låter sigh see, så kan det
ähndoch suo tempore komma. Jagh märker väl, huru det alt ähr och föremo-
ter och haffver det käre her fader strax nogsampt tänkt, att så gåå skulle, som
nu gåår. Den Aldrahögsta styre stycka och regera Hennes Kungliga Majestät
till det besta och inspirera sådane rådh, resolutioner och desseiner, som måge
ländan hans heliga nampn till ähre, Hennes Kungliga Majestät till odödeligit
gott nampn och rijket till froma. Hoc est meum votum cordiale ex imo pec-
toris protrahans.
Hvadh eljest Biorneklou vedhkommer, så måste jagh det bekenna, att jagh
holler honom för en klook, capabel och redeligh man, och vill jagh gijffva
honom det visnebyrde, att han sigh här medh ambassaden comporterat haff-
ver al maestro degli affetti suoi et mici, som Italierne pläga säija. Och ähr väl
en proffven aff hans conduicte, at han såväl och hoos Hennes Kungliga Ma-
jestät drotningen där om min collega haffver eljest i sanningh honom inthet
varit godh, och veet jagh inthet, om det ähnnu så synnerligen ähr. Tempus
dabit.
Hvadh publica vedhkommer, hade jagh fuller materie att skriffva om pro
praesenti, men effter principalia ähre uthi breffvet till Hennes Majestät förfat-
tande , så actar jagh onödigt, min käre her fader dermedh dubbelt att bemöda.
Detta kan jagh lijkväl icke förbijgåå att mentionera om, det jagh numehra ähr
aldeles i godh hopningh om freden. Och seer inthet synnerligh hinder, som
oss skall kunna uppehålla eller det hoppet affskura. Alle Rijksenssaker ähre
rictige och dee particulare, som igen ståå, ähre inthet aff den consideration,
att man därföre varder i kriget blijffvandes. Hvadh soldateskens contente-
ment belangar, hoppes jagh vist, att vij skole komma medh gott maneer och
reputation uth medh. Det delibereras nu om den puncten starkt ständerne
mellan och gåås däröffver flitigt i rådhkammer. Största difficulteten ähr om
penningarne, hvar dee tagas skole. Det ähr väl resolverat till betalninghen och
kunne vij fuller blijffva i thet nemesta ensee om quanto. Men quomodo och
hvar man skall tagat, där lärer man fuller ähnu något nappas om. Min käre
her fader varder uthaff breffvet till Hennes Kungliga Majestät medh mehra
förnimmandes, in quibus terminis denne saken verserar.
Om mine privatis haffver jagh dette alenast med fåå ordh att berätta, det jagh
ähr aldeles väl tillfredz (som sakerne sigh nu skicka), att min käre fru nu-
mehra kommer på Wismar, det vore sigh medh den store secoursen eller el-
jest , som min käre her fader kan finna gott och bequämest. Jagh haffver
skrijffvit henne sjelff min meningh till däröffver. Jagh hoppas, att hon sigh
rättar och regulerar. Eller vill hon det icke, så kan hon sacta blijffva hemma,
där då kanskee (som man säija plägar) kommer dagh, kommer rådh. Ähr så
att hon uthkommer, recommenderar jagh min käre her fader henne på thet
ödmjuktligeste och förseer migh till min käre her fader, att han henne så
expedierar som en god fader, den jagh altidh i min saker sport haffver.
[PS]: Jagh beder min käre her fader ödmjukeligen, att vilja göra min enskyllan
hoos min högtährade frumoder och andre, att jagh denne gångh inthet skriff-
ver den till, jagh skall medh nesta post min devoir inthet försjuma.