Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
189. Johan Oxenstierna an Axel Oxenstierna Osnabrück 1648 März 20/30
Osnabrück 1648 März 20/30
Eigh. Ausf.: A. Ox. Slg. B: I.
Dank für den Brief vom 4. März. Ankunft Wulfraths und Weiterreise zur Armee. Bessere Frie-
densaussichten . Zusammenstöße mit Salvius. Bevorstehende Verhandlungen über die Erbländer
und die Satisfaktion der Armee. Dank für die Regelung seiner persönlichen Angelegenheiten
durch den Vater.
Medh posten idagh bekom jagh min käre her faders skriffvelse aff den 4.
Martii uthur Stockholm, förmälandes medh fåå ordh om Wulffraths depesche
sammedagen. Nu haffver jagh ventat honom altsedan posten kom, förähn
jagh haffver velat satt handen till pennan. Hvarmed ähr händt, att han sigh
doch fast sendt och sedan breffvet till Hennes Majestät var underskriffvet,
haffver instelt. Min käre her fader kan nu fuller lätteligen tänkia, att tijden
inthet tillåther migh för denne gångh upå hans rapport något uthförligar att
skrijffva, uthan att jagh det till nesta post nödvendigt måste upskjuta. Doch
korteligen att berätta om hans rapport, så haffver han migh uptäkt, hvadh
han för en commission aff Hennes Kungliga Majestät som till feltmarskalken
her Wrangel haffver. I öffvermårgon setter han resan därhän fort, och staller
jagh till sin ort, hvad dette alt lärer få för uthslagh. Jagh var der och medh
dette tillfelle medh honom till feltmarskalken skrijffvandes och honom berät-
tandes de praesenti tractatus nostri cursu et statu, hvilken jagh befinner nu så
vara beskaffat, att jagh migh gott hopp gör om ett forderligit uthslagh till
fredh, althenstundh communia statuum ähre affhandlade och singularia in-
thet ähre aff den victigheet, man däröffver varder ståendes i vapnen, efftersom
min käre her fader alt medh mehra varder kunnandes aff breffvet till Hennes
Majestät diudicera [!].
Hvadh för rencontrer jagh haffver måst uthstå a S[alvio] i communium aff-
handlingh och huru det ähr tillgånget, veet dee gode Gudh. Mannen ähre så
variabel ut nihil supra. Gudh hjelpe migh väl ifrå honom. Min käre her fader
dömer i sitt breff medh Wulfraht ganska rätt om honom, och aff sådane hans
gelijker ähr denne conventen till störste delen componerat, nu man ähr i bå-
ten och haffver den innanbools, som man måste föra öfver sundet. Gudh före
roret.
Det varder nu kommandes sist på Keijsarens Ärffnelandh och soldateskas sa-
tisfaction . Men det kan tilläffventyrs fuller ähnnu gijffva strijd uthi puncto
executionis et assecurationis, hvilken migh tycker villja rätteligast affhandlas
ultimo loco. Men ehuru det löper, så blijffver jagh för min person fast och
beständigh uthan relaschement på ded siste vij haffver i ordren. Min käre her
fader, jagh ähr aff ingen merre plägat ähn min so[cius], som inthet kan tiga.
Sufficit! Eventus dabit. Huru jagh häröffver medh penningerne medh honom
kommer till retta, det fåår jagh see.
Imedlertijdh tackar jagh min käre her fader för godh befodringh och resolu-
tion medh Wolfrhat på thet sonligeste. Jagh hoppas, det lärer nu snart fåå
ända. Om mitt privato quoad sociam hinner jagh nu inthet att skrijffva. Ego
valde dubius si capienda resolutione hac in re pro praesenti deliberatione
opus est per aliquot dies, si Deo placet.