Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
150. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 Februar 19/29
Stockholm 1648 Februar 19/29
Kopie: RR (sv) fol. 187’–189.
Eingang des Berichtes vom 31. Januar 1648. Reisen der Gesandten nach Münster. Weisungen:
Durchsetzung der schwedischen Satisfaktionen und der Entschädigung der betroffenen Reichs-
stände . Aufrechterhaltung der Abmachungen mit Graf Trauttmansdorff in allen Reichssachen,
ein Nachgeben in diesen Punkten nur auf Verlangen der evangelischen Stände. Wahrung der
Freundschaft mit Frankreich. Betonung des schwedischen Friedenswillens bei einem Abbruch der
Verhandlungen.
Vij hafve […] förnummit af Edert breef, daterad Osnabrugg den 31. passato,
hvadhsom uthi då näst förlupne otta dagar ifrån siste posten der i Ossna-
brugge var förfallet emellan Eder och dee kijserlige [!] plenipotentierade i
tvenne conferencier, sampt hvadh någre evangeliske och catholiske hafva i
sine congresser hafft före, som förste gången genom Wolmer var förströd och
andre reesan lithet avancerat, så att the evangeliske sjelfve, sedan ett stycke af
caesareanorum nya project öfver instrumento pacis hoos Eder var uthlefvere-
rat , dels söndrade sigh från slijke conferencier medh the catholiske, deels
stodho i tvijk, icke allenast om the på thet slaget skulle kunna något giöra och
uthrätta, uthan och, om caesareani hade något alfvar medh sigh, alldenstundh
the i ofvanbemälte project inthet annat hafva gjordt, än ändradt formen af
skrifften och i stället för catholicorum correcturer in under sitt egit nampn
och in forma instrumenti gifvit uth samma saker quoad materialia. Vij för-
nimme och, att I, grefve Johan Oxenstierna, hafver varit på vägen till Munster
och I begynte åtras, effter duc de Longville var sin koos rester. Och att I, her
Salvii, för andre ährander skull hade på någre dager posterat tijt öfver, och att
I effter återkompsten begge hade skrifvit till legationem Gallicam.
Vij see af alt thetta, som I uthi brefvet vidlyffteligen och medh alle circum-
stantier uthföre, i hvadh ståndh och terminis sakerne vore på then tijden, och
att I efter vår intention och afgångne ordre alt hafve menagerat och fördt.
Och ehuruväl vij tillförende och effterhanden hafve, såvijda ett och annat kan
her beskrifves, gifvit Eder våre ordres och sakerne på tractaten, syntes, når
Edert siste breeff afgick, vore i thet lagh, att thet till ettva skulle hvälfva an-
tingen friden eller continuationen af kriget.
Så hafva vij lijkväl funnit godt, att giöra hooss Eder en nådigh påminnelse om
effterfölljande saker: 1. Vår och chronens satisfaction, att efter the keijserlige
under the catholiskes nampn hafva begynt disputera thensamma uthi någre
stycken, ty vele vij, att I för all tingh see therpå, att bemälte vår satisfaction
och hvadh theraf hänger, så till interessenternes aequivalentie som annat, icke
blifver förminskat eller till sin substantz på någon måtto förändradt, uthan att
I hälle dervidh thet, som medh greffven af Treutensdorff och hans colleger
ähr förafskedat och underskrifvit vordet. Vore i the pacter något, som I
tyckte behöfva förandringh uthi ordesätten eller någon transpositur, hålle vij
vara tryggast, att thet skeer caute, och inthet lijtes medh mindre I seen, att
thet kan gåå och länder oss till fördeel. Elljest och ifall på vår sijda något, som
the keijserlige eller andre vore emot, skulle nu vidh thenne tijden uthi satis-
factionen förebringas, måtte thet optagas för en novitet och oss pålades, som
söckte vij thermedh och slijke fleere inkost uppehålla värcket.
2. Hvadh Svenske [!] Rijkzsakerne, såväl the som städerne igemeen eller och i
synnerheet angåå, vijdkommer, giöre I väl, att I tillijka medh Frankerijke och
ständerne stå på och bjuda till att maintenera thet, som medh grefven af Treu-
tensdorff och hans collegier var accorderat och slutit, efftersom vij och vele,
att I theruthinnan giöre Eder flijt och eenkannerlig, att I thet handhafve som i
framtijden och effter slutin fridh oss såsom ett medstånd i Rijket jempte an-
dre städer [!] effter Romerske Rijkzens constitutioner medh rätte böre och må
på thenne conventen genom begge parternes bevilljande ähr vordet tillaccor-
derat . Skulle så vara, att vår satisfaction blefve, som han ähr förlijckt, i alle
sine stycken oförändradt, och vår militie bekomme sitt nöijachtige contente-
ment , och the keijserlige och catholiskee ändå opiniastrere i Rijkzsakerne,
antingen the, som angå staderne [!] i gemeen eller och en eller annan in par-
ticulari , så är fuller icke meer än billigt, att I lijka som förr secundere the
evangeliske att conservera thet, som är transigerat. Men ifall the evangeliske
skulle sjelfva villja fyra på skötet och gåå från samma accordata, vill vahra af
nöden, att the saker handteres medh varsamheet och bästa dexteritet. Såsom
vij alt hertill på tractaten och medh vapnen hafve gjordt vårt till att bringa
vederparten till en ehrligh förlijkningh, altså och efter vij uthi mästeparten af
the strijdige saker ähre kombne till slut, ty täncke vij, så myckit oss tillkom-
mer , att fast ståå thervijdh. Men ther så vore, att ständerne skulle icke allenast
råda, uthan trängia therpå, att man måtte i the transigerande stycker för fri-
den skull cedera och gifva något effter, så kunne I, efftersom sakerne ähre och
circumstantierne falla, lijka som nolentes volentes skicke Eder theruthi, al-
tijdh så lagandes, att hvadhsom cederes och efftergifves, icke kommer ifrån
Eder, uthan ständerne, så at vij må behålla lämpan och thet alt stå till ständer-
nes egit försvar.
3. Thet ähr och väl gjordt, att eenthera hafver varit till Munster, effter rada
hafver varit hoos Eder och thet elljest tjenar till att underhålla förtroendet
medh Franckerijke. I vele och på Eder sijda inthet underlåta af thet, som kan
lända till att conservera samma godha förståndh emillan Eder och them
Frantzöske legationer.
Ytterst och till thet 4: Om så vore, thet vij lijkväl inthet vele förmodha, att
tractaten skulle villja gåå till ruptur, så försee vij oss till Eder nådeligen, att i
thet fallet gouvernere Eder således, att vår fridälskande intention, consilia och
actioner komme i ljuset och att varden må see det, att vij inthet hafve varit
vållande till slijke extremiteter, väntandes I sedhan vår vijdre ordre och plä-
gandes med the Frantzöske ministrerne all godh förtroligh correspondence.