Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
98. Johan Oxenstierna an Königin Christina Osnabrück 1647 Dezember 20/30
–/ 98 / [ 114 ]
Osnabrück 1647 Dezember 20/30
Ausf.: DG 10 fol. 1158–1161’; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Januar 6/16.
Hoffnung, Wulfrath sei in Stockholm angekommen und habe über den Stillstand der Verhand-
lungen und die Konferenz mit Wrangel berichtet. Überreichung der kaiserlichen Erklärung in
puncto assecurationis et executionis pacis an die Schweden und die evangelischen Stände. Über-
zeugung der Evangelischen von der Echtheit des kaiserlichen Friedenswillens. Notwendigkeit
einer geschlossenen schwedisch-evangelischen Haltung gegenüber katholischen Änderungswün-
schen . Bitte der evangelischen Stände, direkte kaiserlich-schwedische Verhandlungen aufzuneh-
men . Neue Verhandlungen wegen Änderungen im Vertragsentwurf. Unbefriedigende Artikel
über das Contentement der Soldateska. Gefahr für die schwedischen Quartiere. Schwedische For-
derung , die Befriedigung der Armee gleichzeitig mit den anderen Punkten abzuhandeln und be-
reits vereinbarte Dinge nicht mehr abzuändern. Verdacht, daß die Kaiserlichen die Verhandlun-
gen wegen der fehlenden Übereinkunft zwischen Frankreich und Spanien hinzögern. Bayerisch-
kaiserliche Kapitulation. Antwort der französischen auf den Brief der schwedischen Gesandten.
Verbindungsaufnahme des Kurfürsten von Mainz mit Schweden.
Jagh vill förmoda at, förän detta ankommer, skall referendarien Wulffrath
med min underdånige skrifvelsse af den 14. huius hoos Eder Kongliga Ma-
ijestät sigh instält hafva, hvaraf såväll som hans, Wulffrats, mundtlige under-
dånige rapport Eder Kongliga Maijestät tillståndet af tractaten och hvad jag
elljest om min conference med herr feldtmarskalken månde hörsambligen be-
rätta , med konglige nåder förnummit hafver.
Sedan är emellan oss och the keijserlige detta föreluppit, at dee i torssdags,
som var den 16. huius, oss genom theras secretarium hafva inskickat punctum
assecurationis et excecutionis pacis , varandes uthi den sidste om soldatescans
contentement vidh ändan een clausula införd, som Eder Kongliga Maijestät af
bijlagon och theruthi understruckne linier med mehra varden nådigst förnim-
mandes . Dee keijserlige hafvar och samma dagen dem samplige evangeliske
ständerne samma punchter öfverlefvererat och därmedh nu vellat moram af
värkets slüuth låtha på oss komma. Därpå äre the evangeliske och dagen eff-
ter , som var den 17., trädde ihoop på rådhuset här och öfver heela värket
hållet een consultation, hvadhsom i saken stodo at göra . Härpå och the den
18. per ordinariam deputationem till oss komne äre, oss vidlyfteligen föredra-
gandes , hurusom dee keijserlige plenipotentiarii the samptlige evangeliske
chur- och furstlige anväsende gesandter till sigh för 2 dagar sedan fordrat
hade och dem med stoor contestation af theras fridbegirigheet förbemälte
punchter tillstält och ther hoos värket till godh befordringh recommenderat,
så emellan sigh sjelf som hoos oss. Hvarpå dee och inthet ville tvifla, alden-
stundh dee evangeliske af öfvergifne dee catholiskes declaration nogsampt
varde spörjandes, dät the inthet annat sökte, än på thet förderligaste at
komma till ändskap på thenne långe och besvärlige handelen. Önskandes
thertill lycka och thens helige andes inspiration. Hvarföre the evangeliske
them behörligen betackat och skrifften antaget hade med tillsäijelsse, at vella
then, som billigt, uthan något oppehåldh emellan sigh öfverläsa och berådslå
och sedan, som saken fordrade, mesnagera, så at theras fridzbegirigheet nog-
sampt skulle lysa. Om sjelfva materialibus hade the för then gången hoos the
keijserlige sigh inthet vellat vijdare uthlåtha. Men hade therpå dagen tillfö-
rende varit sin emellan tillhoopa på rådhuset, och så denne, som dee andre
skrifter öfverläsit och dem sådane befunnit, at the theruthi inthet kunde finna
någon synnerlig the catholiskes inclination till freden, idy at the så hade in-
strumentum pacis igenomhäklat, at inthet månge punchter blefve vid förre
lag och afftaal, uthan fast mehra omkulstöt, hvadsom tillförende fide publica
hade varit för accorderat och belefvat . Dee hade för theras personer vid så
fatte saker funnit af åtskillige skääl, som the andrago, för thet bäste och råd-
sampste , at man inthet låthe sigh in substantialibus dimovera ifrå the een
gångh afhandlade punchter med grefven af Trautmanssdorff. Bode, vij på vår
sijda ville thetsamma göra, och thet så myket mehra, effter the af godh hand
förnummit hade, där man höllo ferme, skulle dee catholiske inthet så stoort
opiniastrera uthi desse theras uthgifne correcturer. Elljest höllo the vara thet
allrabästa, derom dee och solliciterade, att vij ville låtha extrahera ex proto-
collis och fridzprojecten såväll the för accorderade punchter såssom dee stri-
dige , och theröfver sedan till värkets märkelige befordring träda ihoop med
dee keijserlige och försökia, hvadsom sig vill göra låtha. Hvilket varandes
skedt, ville the sigh om förtrogen communication theraf till oss försee, på thet
dee desto bätre theröfver theras mesüre fatta kunne och sedan hjelpa, at drifva
värket så mycket möijeligen till ända. Hvilket alt dee uthförligen repraesente-
rade och oss recommenderade.
Vij betackade dem för denne communication, tesmoignerandes oss nu hafva
fåt heela theras declaration. Oss med dem finna then föga fridzapparence i
sigh hålla, ville lickväll förmoda thet bästa och at denne, the catholiskes, de-
claration icke vore then, som the förmeente, at blifva vidh. Hvaruthinnan vij
så mycket confirmerades, som vij förnummo, dem af samma sentiment vara
och therom af godh hand vore förtröstade. Dee gjorde väll, at the värket på
sin sijda således ijfrigt pousserade, och ville them försäkra på all ijfrig och
möijelig cooperation, såssom och att vij ville med them ferme maintenera dee
een gång för accorderade artickler och punchter i thet visse hopp, at ther the
blefve thervidh stadigt, skulle vij genom Gudz bijståndh väll komma üthur
värket. Vij ville dee begärte differentier opsättia och så med the keijserlige
dagen effter, om möijeliget vore, sökia at komma i conference. Hvilket varan-
des skedt, vij inthet skulle underlåtha dem om dee saker, som kunde förelöpa,
all sincere communication at gifva etc. Om materialibus discurrerades fuller
något, men inthet, som meriterar att anföra .
Vij hafve sedan låtit korteligen uthdraga dee förandringar och correctioner,
som finnes uthi instrumento och af bijlagan littera B är at see. Deraf varden
Eder Kongliga Maijestät förnimmandes, at så in substantialibus som verbis
dee keijserliges declaration så är inrättat, at vij så gott som på nytt vorde med
them hafvandes at tractera om heela värket. Och håller jag före, att the catho-
liske med the keijserlige af thenne theras declaration inthet varda vid een så-
dan sakernes beskaffenheet, som nu är, myket remitterandes. I synnerheet vill
oss then punchten om soldatescans contentement göras af ständerne i gemeen
svår och så gott som impracticabel. Eder Kongliga Maijestät vorden, som of-
vanberördt är, af clausulen uthi executione pacis nådigst seendes, hüru the
aldeles villja then punchten hafva uthsatt tilldess alt thet andre är richtigt och
freden sluthen. Och fast man ändå sedan skulle om den punchten inthet kun-
nen blifva richtigh, så vore lickväll freden inthet derföre till at bryta! Hvad
thet nu kan hafva in recessu, är lätteligen till at döma, nembligen att the
meena conclusa pace villja soldatescan heelt afvijsa uthan contentement eller
och vijsa hvar och een sin på halssen och på the landen han hafver, efftersom
Beyerfursten sigh till qvarteer capitulerat hafver af Keijssaren, föruthan dee
Beyerske ochså dee Schwäbiske och Frankiske creijtzerne. Keijssaren vorde
sin armee behållandes och Eder Kongliga Maijestät måtte taga sin neder i
Pommeren, Bremen och kanskee Mecklenborg. Vij äre om denne militie-
punchten ganska högt bekymrade. Doch varde vij tillseendes, hvad sigh göra
låther.
Dee keijserlige hafva sigh igår hoos oss anmält och een conference begärat.
Dee hafve vij rätt nu ändat och är theruthi detta förluppet, att dee keijserlige
korteligen i förstone oss hafva påmint om förbemälte theras skrifft, förmo-
dandes vij nu therpå med dem vorde handelen begynnandes och materialia
företagandes. Dät är dem svarat vordet, oss skriften vara tilkommen och hade
vij gärna therpå strax vellat sökia lägenheet, at komma med them tillhopa.
Men aldenstundh sjelfve skrifften vore lång och punchterne månge, sa ville
vij förmoda, at för 2 eller 3 dagars betänkiande uthi så vichtige saker vij lät-
teligen skole kunna excuseras, särdeles ther vij hafva måst opå then länge
omtalte declarationen nu på 7 månar förbijda. Hvad sjelfva saken och con-
tenta i declarationen belangade, hade vij väll förmodat, at den skulle hafva
varit annorledes fattat och at man icke skulle hafva vellat komma med så
månge noviteter fram, till at removera värket och att skufva på långebänken.
Iblandh annat hade vij och förmodat, at ratione satisfactionis militiae the sig
om quanto skulle hafva uthlåtit, särdeles effter aftalat var, at så skulle skee.
Men såssom vij icke allenast sågo theruthinnan ingen promesse hållas, uthan
then punchten så gott som heelt och hållit ifrå denne tractaten inpå een annan
villja skjutas, så måste man sådant alt befalla Gudh och tijden. Icke desto
mindre vore vij öfverbödige med conferencen öfver sjelfva materialibus, at
contestera vår fridzbegirigheet. Allenast efftersom thet vore idag vår despe-
che - eller påstedag till Sverige, befruchtade vij, at tijden skulle falla för knapp,
något synnerligen at förrätta, hvarföre vij stälte them heem, om vij icke imor-
gon , vill Gudh, måtte komma ihoop med hvarandre, då vij till sakerne in
specie kunde träda och våre conferencer med någon frucht förrätta. Doch
ville vij betingat hafva, at denne vår handell inthet vore annorledes till förstå,
än at punctus satisfactionis militiae tillijka här måtte afhandlas och sluthas.
Om ordine materiarum, hvilke som vore at företaga, stälte vij till vijdare be-
tänkiande , allenast, at vij och detta här hoos måtte ännu säija, det vij thet
principium för fast och oryggeligit hålla, at hvadsom tillförende hafver utrin-
que heet placet, det måste nu inthet mehra heeta displiceret eller förandras.
Vore här och någre ord in instrumento pacis at ändra, thet kunde väll skee
salva substantia rei. Hvarvidh vij och så mycket mehra faste at blifva vore
resolverade, effter vij på alle sijdor såssom plenipotentiarii vi plenipotenti-
arum sådane placita hade gjordt och dee evangeliske ständer oss dervidh att
blifva genom een anseenlig deputation hade ersökt . Haec fuit summa!
Dee keijserlige svarade theropå, at the förnummo fuller gärna, dät vij ville
skrijda till materialia med dem. Men måste ochså bekänna, att the sjelff hade
postedag till Wien, hvarföre dee stälte till oss, när vij ville med them tillhoopa
komma. I thet öfrige låthe dee sigh vår excuse behaga. Men hvadh soldates-
cans contentement belangade, vore ingalunda theras meening, att then
punchten skulle härifrå handelen till någon annan dragas eller att the icke
skulle gärna effter möijeligheeten vella contentera den. Eder Kongliga Maije-
stät hade uthi then saken, såväll the catholiske som evangeliske, sigh emot.
Sustinerandes alla så till säijandes eenhälleligen dem till ingen sådan satisfac-
tion kunna eller vella förstå, allegerandes både den despect, som Römerske
Rijket härigenom tillfogades, såssom elljest impossibiliteten at praesterat, fast
än dee något tillsade. Dee ville icke desto mindre ännu hålla ständerne sådant
före och dem till förklaring poussera. Hvad the omberörde införde förandrin-
gar i ofvanbemälte the catholiskes declaration anginge, så vore thet princi-
pium , vij höllo mycket vara sluttet inthet så funderat, at man sigh så fast
theropå lähna kunde, att vij i dess regard ingen reflexion velle hafva på theras
anförde correctioner. Dee evangeliske sjelfve hade lagt på theras sijda een
hoop och förandringar och sollicitaturer af theras artiklers förbättringar inn.
Alt derföre kunde the och inthet förtänckia the catholiske, at dee thet göra.
Thet stodo och een clausula uthi instrumento pacis de potestate utrinque re-
servata corrigendi, addendi, minuendi usque ad finem conclusi tractatus,
måste altså thetta principium inthet så praecise behauptas, som af oss vore
förberördt. Om ordine materiarum, hvilke som vore först at företaga, dät
stälte the till vår nästa sammankompst. Däropå föllo nu discurser af och till,
blifvandes afskedet, at vij imorgon skulle igen komma hoos them tillsam-
man .
Tijden faller för knap at skrifva mycket, men så mycket var nogsampt at af-
taga aff theras åthäfvor och risposter, at dee icke annat här nu drifva, än huru
handelen må kunna oppehållas för Spagnien och Frankrijkes orichtigheet
skuldh. Idätthe nogsampt lickväll sedan betygade sigh förhoppas, at Eder
Kongliga Maijestät inthet förtänker Keijssaren, at han een konungh af sitt ägit
huüs och een furste, som hertig af Lottringen, inthet kunde eller ville för-
låtha , med mindre theras saker här och vid denne universalhandelen blefve
afhulpne. Dee och contesterande, alla förbemälte förandringar vara på bätre
inkompne berättelsser grundade och derföre med ingen raison af oss eller the
evangeliske kunde förneekas. Hvad nu vijdare passerar, berättas med nästa.
Dät sändes här hoos sub littera C Churbeyerns capitulation med Keijssaren,
som är väll värd at läsas och considereras.
Hvad Frantzöske plenipotentiarii oss på vårt till dem afgångne breeff svarat
hafva, thet gör här hoos sub littera D.
Churfursten af Maintz hafver skickat een hijt, Melle
Eder Kongliga Maijestät, som går här hoos, och elljest creditif till oss fogat
under littera E. Han hafver och bracht itt breef ifrå een, som af bemälte chur-
furste till Eder Kongliga Maijestät uthi någre visse ährender skall hafva varit
affärdigat, Wulffkeel benämbd
och gör therför een excuse hoos oss, at han måste sända brefvet fort, som
Eder Kongliga Maijestät af bijlagan littera F täckes sig låtha föreläsa. Melle
betygar elljest thenne churfurstens stoore sinceritet, at befordra freden, och
then respect han hafver på Eder Kongliga Maijestät. Inkompne aviser lägges
här hoos under littera G.
A: 1162–1165 Assekurations- und Exekutionsartikel. o. O. u. Tag
D: 1177 Die französischen an die schwedischen Gesandten. Münster 1647 Dezember [13]/23
G: 1180 Avise