Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
88. Königin Christina an Salvius Stockholm 1647 Dezember 11/21
–/ 88 /–
Stockholm 1647 Dezember 11/21
Kopie: RR (sv) fol. 3191–3192.
Mißvergnügen der Königin über die Uneinigkeit Salvius’ mit Johan Oxenstierna und Aufforde-
rung zur Wiederherstellung der Eintracht. Billigung des von Salvius verfaßten Gegenmanifestes
auf das kurbayerische Manifest.
Vij vele Eder, her hoffcantzler, härmedh icke förhålla, thet vij icke uthan
misshagh förnimme, som skall något missförstånd och oenigheet emellan
greffve Johan Oxenstierna och Eder vara opvuxen, såvijdt och, att I äre gågne
in partes och hvar begynner oss öfverskicka sine breff och rapporter särskildt
underskrefne och them icke lijka lydande. Hvaruthaf vij sij och befahra
måste, att vår och cronones tjenst tager och ytterligare, ther icke tijdige böter
här å förde vara, tagandes varder en stoor anstöött i sjelfve huffvudhcommis-
sionen och thenne fridzhandelen, thertill I både äre instruerade samhälleligen
att negociera uthi och theröfver gående breff och rapporter att underskrifva.
Dertill medh förtaga sådane trätor och misshälligheter Eder bådom all respect
och consideration, som å våre vägner Eder billigt bör hoos och af vänner och
vederverdige. Hvarföre vele vij Eder härmedh hafva förmant, att I näst Gudh
sätter och hafver Edert högste affseende på vår och rijksens tjenst så och den
commission och instruction, som vij Eder och greffve Johan coniunctim gifvit
hafva, och att såsom collegae och ens herres tjenare lefvandes i sämje, eenig-
heet och gott förstånd, och sätiandes alle particularrespecter och jalousier af-
sijder , effter Eder högste möijeligheet sökie till att hjelpa denne svåre och
vichtige tractaten till ända. Såsom nu denne är till Eder vår nådige tillförsicht,
att vij vele förmoda, att I vår alfvarlige vilje och förmaning hoos Eder rum
finna låte och eenligen Eder emoth Eder collegam comporterandes varde,
altså äre och förblifve vij Eder medh gunst väl benägne.
PS: Såsom I, her hoffcantzler, vidh Edert sidste breff sände oss refutationen
på thet Beyerske manifestet medh förfrågan, om vij thet finne gott och på det
slaget vara att publicera, så befinne vij refutationen vara väl stältt och theri
ingen ting till desiderera. Ty hvadh någre hårde phrases och aculeata verba
theri komne vara, them hålle vij inthet vara så skarpe, att ju sjelffve manifestet
är medh flere injurier, serdeles på Eder och Eder collegae, våre plenipotentie-
rade , bespikadt; och elljest går refutationen eij heller uth under någons
nampns expresse mention; och derföre sij vij inthet betänckiande, att I ju thet
strax, hvar thet icke alleredo är skedt, må publicera och ibland folcket
komma låta.