Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
86. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Dezember 11/21
Stockholm 1647 Dezember 11/21
Kopie: RR (sv) fol. 3199’–3201.
Empfang des Berichtes über die Wiederaufnahme der Verhandlungen mit den Kaiserlichen und
die Ankunft einiger katholischer Deputierter. Abmachung mit den Kaiserlichen über die Verfah-
rensweise und die Resolution der evangelischen Stände zu den Gravamina. Anweisung, die Satis-
faktionen für die Soldateska so hoch wie möglich zu treiben, ohne den Frieden aufzuhalten. Ver-
handlungen Erskeins mit Wrangel über das Quantum der Satisfaktionen. Anordnung Erskeins
Rückreise nach Osnabrück nach Beendigung seines Auftrags bei der Armee.
Vij sij aff Eder breff och rapporter uthur Ossnabrügg den 15. och 22. pas-
sato , att tractaterne emellan Eder och dem keijserlige äre reassumerade och
någre aff the catholiske ständernes deputerade ankombne till Ossnabrugg.
Enkannerligen huru I hafve afskedat medh dem keijserligom de modo proce-
dendi i vijdare tractat , och the evangeliske på the keijserliges proposition
fattat en resolution om modo till fullfölja tractatum gravaminum . Och såsom
I theruthi sökia, att punctum satisfactionis militiae icke må blifva den ytterste
och sidst affhandlat, så göre I och väl, att I tesmoignere Eder åhuga och hopp,
till att kunna sluta friden, enär ständerne i deras anlägenheter och soldatescan
i sin betallning äre stälte tillfridz.
Härvidh vij icke kunne emoth Eder opåmint låta necessiteten af soldatescans
contentements afhandling till en anseenligh summa eller quantum att praeste-
ras aff ständerne i Romerske Rijket. Vij kunne väl tänckia, att thesse skole
föreskydda theres omögeligheet, att kunna praestera och uthgöra härtill nå-
got anseenligit, serdeles ther någre creitzer blefve ifrån then lasten exempte-
rade
sålenge soldatescan icke varder appaiserat och stältt tillfridz, så vill ju vara af
nöden, att I arbete desto styffvare för soldatescan och drijfve hennes conten-
tement det högste I kunne och icke komma på det extremum och aldraytter-
ste , som vij Eder optäckte vår mening uthöffver, och vij tro kunna omsijder
och entligen stadnas vidh vårtt breff aff then *** Octobris i detta än löpande
ahret
Gemeint ist wohl das Reskript vom 30. Oktober/9. November 1647 ( [ Nr. 49). ]
skulle. Hvadh I kunne göra soldatesquens condition i betalningen bättre,
theri görer Eder flijt, men icke måste I henne förvärra och förfinga, betäncki-
andes icke allenast arméns märkelige tjenster och meriter, uthan och den olä-
genheet oss och vår felttmarskalk, som för armeens contentering måste tala,
kunde påkomma aff någon hennes ovillje och meutination, ther rychtbartt
skulle blifva, att man om hennes förnöijelse icke skulle så högt vara bekym-
bratt vidh fridztractaten, att hon ährligen och tillbörligen blefve betaltt. Der-
emoth , såsom möijeligheten hoos them, som betalningen praestera skole, i
lijka måtto bör betrachtas, att soldatesquens contentement icke blifver bevill-
jat i pennen och medh orden, men när det skulle komma till deelningh och
executionen, tå föllja lijtet, altså hafva vij och förmenat och befahlat feltt-
marskalken , att vidh sådant afseende på soldatescans contentement kasta ett
öga på sjelfve görligheten hoos ständerne i Rijket, serdeles att dem icke påför-
des ett så stoort, att dem odrägeligen vill falla uthgörat.
Och såsom praesidenten och adsistensrådet Alexander Erschein för denne tij-
den skall vara vidh armeen, så hafve vij och honom befallatt, att förnimma
ännu vijdare felttmarskalkens sentiment häröfver, inråda, hvadh honom till-
står i thenne sakens skälige och görlige moderation, styrckia officerere i hop-
pet af ett gott uthslagh både, friden och militiens contentement.
Men sedan och ther felttmarskalken honom för andre saker vidh armeen icke
behöfver, att begifva sigh till Ossnabrügg igen och ther fullfölja sin und-
fångne commission i detta höganlägne puncto. Medh honom kunne I theröf-
ver förtroligen communicera, och han hoos felttmarskalken och the förnemb-
ste i armeen rätta then saken på en tilldrägeligh foot, effter han af generaleren
är elskat och hoos dem hafver att seija. Ty ändoch vij uthi vårt breff till Eder
af den *** Octobris månde vår ytterste förklaring öfver quanto satisfactionis
militiae tillkänna gifva , så ophörer lijkväl hans commission therföre icke,
men en vägh som annan blifver i sin kraft, och berörde vår förklaring tjener
Eder att veta extremum, att stadna vedh, när värcket synes vela blifva despe-
rat , men icke att komma dertill, uthan det aldraytterste. Vij hafva Eder dette
till vijdare effterrättelse i thenne saken icke velat förhålla.