Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
56. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 November 6/16
Stockholm 1647 November 6/16
Kopie: RR (sv) fol. 3041–3042’.
Verdächtiges Ausbleiben Volmars und der katholischen Deputierten. Bestreben des Kaisers, die
evangelischen Stände auf seine Seite zu ziehen. Anweisung zur Aufrechterhaltung der bereits ge-
troffenen Absprachen. Brief nach Frankreich.
Vij see aff Edert bref sub dato Ossnabrüg den 18. passato, att then keijserlige
plenipotentieradhe Volmar och deputati catholicorum icke allenast intedh
vore kombne efter afskedh till Ossnabrügg, uthan och, att Volmar ville reesa
herifrån tractaten, och att Keijsaren söker medh mackt att bringa Chursaxen
och Churbrandenburg och furstlige huset Brunswig och Lüneburg i vapen.
Vij see nogsampt, att vederparthen icke ähr så stort om fridhen till göra, som
mehra att skjuta saken opp dedh längsta han kan, eller afvänta nogott uth-
schlag af vapnen och derefter sedan dirigera sine consilier. Och måste vij för-
denskuldh befalla Gudh saken, som värkedh härtill underligen och kraftigt
fört hafver. Han varder och härefter icke förlåtandes vår rätta sack.
På Eder sijdo måste I låta vara Eder anlägit och vidh alle tillfällen tesmoi-
gnera Eder stoora begärligheet, till att fullgöra tractaterne, icke allenast att
dedh holles i sin rätta vigeur och kraft, som förr ähr slutet och afftaalt, uthan
och, att I ähren vederredo, till att fullända och adjustera alt thedh öfriga och
hvadh ännu ståår tillbakar. När I och uthi Rixsakerne icke kunne gå såvidt,
att I komme och bringe dem i richtigheet, thå committerer och öfverdrager
them ständerne själfvan, särdeles them evangeliskan, eftersom vij Eder ther-
om på sidste post tillskrifve. Och ther så hände, att the keijserlige plenipoten-
tieradhe , medh hvilka I theröfver Eder consilia kunne pläga, där blifva. Fien-
dens maneer, serdeles att draga dee förnembste evangelische i vapn emoth
oss, vele I göra Eder flijt till förhindra, så mykedh möijeliget ähr, men att I på
feltmarskalkens förslag skulle senda någon till Chursaxen, att sincereran om
vår beständigheet och förmå honom till dedhsamma, döma I rätt, att dedh
ähr fåfängt.
I påminne Eder elljest, hvadh vij sidst monde förmäla, oss vara sinnade, att
skrifva till Franckrijcke, icke allenast om anticipation, uthan och duplition
subsidiorum till krigzväsendets bättre fortsättning. Dedh göre vij nu medh
serdeles bref, hvilckedh vij Eder här hoos tillskicka, medh begähran, att I
dem sende forth till behörlig ohrt, anten I thå finner gott thet skeer genom
Frantzösische commissarierne, medh hvilke I uthi then sacken hafve begynt
att negotiera eller elljest. Contenta sij I och aff här hoos gående copior.
Hvadh nu therpå fölljer, thedh hafve både I som väll som vij till förvänta.