Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
33. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1647 Oktober 17/27
–/ 33 /–
Stockholm 1647 Oktober 17/27
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 414–415; Eingangsvermerk Osnabrück 1647 Novem-
ber 1/11; Druck: Gjörwell II S. 420–422.
Mit der Beisetzung der vorstorbenen Gemahlin Johan Oxenstiernas zusammenhängende Fragen.
Bruch des Waffenstillstandes durch Kurbayern und Beantwortung dessen Manifestes und der
bayerischen Verleumdungen über die schwedischen Friedensgesandten. Hoffnung auf militärische
Erfolge Königsmarcks gegen Lamboy und auf Einigkeit der schwedischen Generalität. Stillstand
der Friedensverhandlungen. Neue kaiserliche Anschläge gegen Schweden, die durch Johan Oxen-
stierna erforscht werden sollen.
I förgåår otte dagar sedhan kom jag hijt an heemifrån, och min hustru, Din
moder, sosom idag otte dagar sedhan. Jag fan här för mig Din svärmoder
efter sin lägenheet och denne tijdhen vedh helsan. Så fan jag och för mig Din
hoffmästar Reimers medh flere Dine tjänare och skeped medh Din salige
hustrus lijk
Die erste Gemahlin Johan Oxenstiernas, Anna Margaretha Sture, war bereits 1646 verstorben.
Am 5./15. September 1647 wurde ihre Leiche nebst einer volckreichen Procession von
Oßnabrück gegen Pommern und weiters nach Schweden abgeführt (TE VI S. 303). Am
10./20. Januar 1648 fand in der Großen Kirche in Stockholm die feierliche Leichenpredigt
statt, worauf sie von einem ansehentlichen Comitat nach Uppsala begleitet und dort am 13./
23. d. M. bestattet wurde. Anwesend waren die Königin mit ihrem Hofstaat, Pfalzgraf Carl
Gustav, der Reichskanzler, Reichsadmiral, Reichsschatzmeister und viele hohe Standespersonen
( ebd. S. 489).
gotfinnande reeste jag i förleden såndags dijtuth, haffvandes hoos mig någre
flere aff Dine och hennes förvanter; satte lijked up uthur skeped och i en
likedjachet och förde ded så up igenom Slysan och till Helgardzholmen, där
ded om afftonen emellan 7 och 8 möttes och beledsagades med tilbörlig
pompe aff Din svärmoder medh stoor klagan och bedröffvelse ochså flere
Dine vennare man och qvinfolk up i store kyrkian och där i en aff sacresti-
garne nedersattes till förvaring sålänge, at alt till begraffningen i Ubsala blijf-
ver färdigt. Stode saken hoos mig allena, så skulle jag göra där en kort proces
medh, eftersom den dödha ingastädes bettre tjänar ähn i jorden. Men efter Du
kenner Din svärmoders humor, ty kantu väl tenkia, at jag mig henne däruth-
innan beqvema moste. Vij ähre såvijdt eense, at begraffningen först i Decem-
ber , om Gudh vill, där hollas skall. Och må Du Dig försäkra, at alt hvadhsom
länder Dig till ähra och gagn och Din svärmoder till contentament och jag
förmå, ded gör jag gärna. Alle andra Dine privata setter jag denne gong afsij-
des , ty mädhan vij med dette haffva till at göra, så ähre vij mykedt operosi,
eftersom sådane art aff bestelningar icke aldeles medh min humor komma
öfvereens. Eljest kom medh denne senare posten eij heller breff ifrån Dig till
mig heller andhre Dine venner här stadde, så at mig och därföre felar materie
till at schrijffve. Men dit erholle vij breff till drottningen, sedhan och medh
posten insende churfursten aff Beijerns breff till Hennes Kungliga Majestät
jempte bijfogdhe manifestet till feltmarskalken herr Wrangell affskickades
affskrift ankom medh posten och förvissade oss om Beijerens omsadlande
och conjunction medh Keijsaren. Ded hafver förorsakadt Hennes Kungliga
Majestät till ett svar till Beijerfursten, och ded på Svensko, hvilkedt ähr
skickadt feltmarskalken tillhandha med en trompeter att öfversendas. Mä-
dhann nu Du och Salvius i hans manifest oförskylt angangas, ty vore väl intet
orådeliget, att I på de calumnierna korteligen och samfredeligen svarade och
gjorde en contrarie remonstrance. Jag hafver för mine person aldrig seet läp-
pischere praetexter; och refutere sig endeels sjelffve, icke meriterandes stortt
arbete i svaredt. Lijkväl (efter intet så galet seijas, at ded icke finner sin med-
hollare ) ty kan där eij heller med skääl tigas till.
Gudh giffve Köningsmark lycko emot Lamboy
Die Königsmarckische Armee marschierte am 11./21. September 1647 bei Mesum durch die
Ems und legte sich so nahe beim Lager Lamboys, daß man sich gegenseitig mit Kanonen be-
schießen konnte. Es gelang Königsmarck aber nicht, das von den Kaiserlichen besetzte Rheine
einzunehmen. Am 30. Oktober/9. November rückte er schließlich zur schwedischen Haupt-
armee bei Höxter ab ( TE VI S. 135f.).
förståndh generalerne emellan. Så hoppes jag, at denne Beijerens falskheet
faller på hans egen hufdh. Kantu något contribuera till deras semjas erhol-
lande , ded vora medh inrådande, interposition eller på hvadh sätt Du kant,
såframbt något misförstondh ville upvexa, dä gör Du mykedt väl, at Du ded
behörligen entskyllar, förlijkar och bijlägger.
Om fredztractaten schrijffver jag intet. Mig tycker at han hafver fåt sine in-
tervalla och hafver nu institium. Mig ähr och berättadt aff trovärdige män, at
där skall nu smijdas någre nye meneer emot Hennes Kungliga Majestät och
fäderneslandhedt af Keijsaren och hans anhång: derom jag frambdeles skall
schrijffva någott particularius. Kantu komma därifrån, däruthinnan gör Du
myckedt väl, att Du därifrån ransaker och indagerar. Annad denne gång intet,
uthan befaler Dig härmedh Gudh till lijff och själ.