Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
321. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 [September 11/21]
–/ 321 /–
Stockholm 1647 [September 11/21]
Kopie: RR fol. 1772–1775’.
Weimarer Truppen. Waffenstillstand mit Kurköln und Bayern.
I dett stället vij gärne skrefve Eder till om fridztractaterne moste vij nu vara
bekymbrade om tvenne andre ehrenden, nembl. om dhe Weimariske troup-
perne och Churcölns opseijelsse på Ulmiske stilleståndet och befahrande
ytterligare ruptur af churfursten i Beyern.
Vij förnimme af Nr. 303 och derhoos lagt en copia af ett bref, som genera-
len Königsmarck den 19 passato [ 19./29. August ] hafver skrifvit till Eder,
grefve Johan Oxenstierna, att han stodh i accord och var mehrendels
richtigh medh the Tyske från then Frantzösiske armeen gångne regemen-
terne , the gjordt honom een proposition af 1 monadz soldh, två manaders
qvarteer och att dhe icke måtte blifva hoos hufvudarmeen uthan under hans
conduicte altidh brukade, och hvadh för een skriffteligh försäkring han var
i vercket medh begrepen dem theropå att gifva, efftersom samme brefs
bijlagor uthvijse. Nu hafve vij fuller för detta låtet våre ordrer afgå, att man
theruthe inthet skulle för vidt fördjupe sigh medh samme troupper, men
accommodere dem på någon tidh medh säkre quarteer, skrefve och sidst
feltmarskalken her Wrangel och Königsmarck till att dhe icke skulle antaga
dem i vår och chronans tjenst, men heller söka, ther the ingalunda ville gå
i Franckrijkes tjenst igen, at the tå motte gå till fru landgrefvinnan af Hessen
Cassell eller, ther the thet icke ville göra, tå heller söka uthvägar till deres
lempelige försmeltningh. När vij nu opå berörde Königsmärkiske bref
öfverväge hvadh för fahrlige consequentier thette skall förorsaka, såframpt
han tager b:de troupper an i vår och chronones tjenst, måste vij bekänna
oss mehra stärckes af gode skähl till insistere then för 8 dagar sedan till
honom afgångne och Eder summevijs communicerade ordre än att vij
kunne ännu gifve honom någon vår consens och bijfall, ity att samme
troupper skulle antagas i vår och chronones tjenst, ther the än ingen di-
mission uthur Franckrijkes tjenst hafve bekommet, men Franckrijke hafver
och förer een starck praetension på deres affordring och vijdare tjenst, fast
the på nu någon tidh kunde medh consens och conniventz brukes i Tysk-
landh hoos Königsm. eller feltmarskalken emoth Keijsaren som vij för-
nimme them Frantzösiske commissarierne therom hafva skrifvit hijt till
Chanut. Medan vij nu icke finne rådeligit at feltmarskalken eller Königsm.
må sigh såvidt engagere att dhe taga dem vidh så beskaffade sakers tilståndh
i vår och chronans värcklige tjenst, dy hafve vij och nu medh ett serdeles
bref till Königsmarck itereradt vår förre ordre, och i synnerheet befallat
honom at icke anamme dem i vår och chronans tjenst, uthan nyttia deres
adsistence till een tijdh, serdeles vidh thenne compagnie eller någon vich-
tigh action, som nödigt kan eller bör förelöpa vidh hufvudarmeen eller
annorstädes emoth fienden, men at vij icke plat afskära eller lägge oss i
Franckrijkes praetension, som han hafver eller gör på b:te troupper. Det
förundrar oss att generalen icke sluter medh them på vår egen eller vår
feltmarskalckz ratification, eij heller afskär dem hvadh dhe förslå om ett
perpetuerligit conduicte under sigh och sin successore vidh underhafvande
corpore och thermedh the såsom afsäija een obedientie och commendo af
vår feltmarskalck vidh hufvudharmeen. Vij förmäle thette emoth Eder
nådeligen och förtroligen, på det I heller än vij må kunna honom så myckit
bätter thetta vidh lägenheet föreholle, effter han medh Eder theröfver com-
municerar och tager Edert rådh, och vij i dette bref som vij nu låte gå till
honom förvijsa honom till ytterligare communication i thette ährendet medh
Eder. Och hålle vij fuller thenne saken, theröfver han mästedels hafver
slutet, vara af den vichtigheet at hon meriterade thet han oss sjelf therom
hade tilskrifvit och taget vår ordre theröfver.
Belangande det andre, om stilleståndets ruptur och opseijelsse, så troo vij
inthet lätteligen att Churbeyern skall åter rumpera, fast han icke hafver
ännu extenderat sin ratification emot receptionen af vår. Dhe rationes
Churcöln andrager till sin opkunnelsse i sitt bref till Königzmarck och fru
landgrefvinnan
Vgl. Meiern V S. 39–41.
textus än verae causae et necessitates till att bryta, serdeles hvadh icke
Churcöln allenast i sine berörde skrifvelser, uthan och Churbeyern i sit
sidste bref till feltmarskalcken her Wrangel
Schreiben vom 9. 8. 1647, vgl. ST VI 1 S. 90–92; Meiern V S. 35f.
lupo emoth neutraliteten det någre platzar Churcöln tilhörige vore medh
vår och Hessens krigzmacht betvungne och brachte till devotion, hvilket
icke är emoth recessen, men hafver sin beskedelige erört[r]ing och til-
låtelsse i des 12 artickell , som och af her Wrangel är svarat vordet i hans
sidste bref till Churbeyern . Men det tycker oss fuller icke aldeles vara
uthan at på vår sijdo hade kunnat haffts fördragh medh någre exorbitantier
eller saker passerade af mindre importance. Derföre och ther I befunne
uthom the eröfrade platzers restitution någre små och af mindre considera-
tion varande saker, som Churcöln sigh besvärar öfver, thet vari anten af
administrationen af Hans Herligheeter eller andre sådane saker som icke
kulstöta och förminska vårt krigzväsendets säkerheet, synes oss vara bäst
till att appaisera Churcöln och Churbeyern och till att förmå dem till at
holle stilleståndet, att I theraf läte remittere och theröfver corresponderade
medh Königzmarck. Men, som vij nu rörde, ther Churcöln vill touchera
the imedlertijdh eröfrade faste platzar i Westphalen eller honom tilhörige
och drifva restitutionem in integrum, såsom thet vore at gifva honom
knifven i handen till bringa oss om medh så måste man theraf inthet höre,
myckit mindre nogon platz af dem honom öfverlåte och restituere. Men
befinne I hans besvär gå på andre sakerne uth tå talar medh höghb:te chur-
furstens gesandter och deputerade och förtröster dem om remedering,
görandes Edert bästa att dee må blifva bestendige i neutraliteten och stille-
ståndet och för the sakerne skuldh icke behöfve att bryta then oss och dem
emellan begynte och reducerade vänskapen.