Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
290. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 August 7/17
–/ 290 /–
Stockholm 1647 August 7/17
Kopie: RR fol. 1736’–1738.
Resolution des Heeres zur satisfactio militum. Weimarer Truppen.
Vij finge på sidst ankomne påst Nr. 273, 275, finge och Eskens breff uthur
Leipzich den 18 eiusdem
Gemeint ist Juli; vgl. [ Nr. 274 ] .
feldtmarskalken och armeen, instruerat om soldatesquens contentement,
theropå I myckit längte; hans förslag läre fulle bliffva något höge, men så
tro vij lickväl att dhe skole kunna gå, serdeles ther the i något bliffva mode-
rerade .
Therved komme oss äfven itererade skriftelige rapporter inn om the Frant-
zösiske Weimariske trouppars stifve comportement emot Franckerijke och
att i then stadhen Toraine hade hopp till appritere dem äre dhe vordne een-
ben digare och hafve gådt ifrån deras öffver officerare, och någre regementer
theraff skole vara gångne in i Franken och näher sig feldtmarskalken her
Wrangel och vår armee, men Keijsaren med flijt och gode promesser söcke
till få däm till sin tjänst och devotion. Nu tycker oss vid dänne concurrentie
aff våre sakers tillstånd, förbund, correspontentie och cooperation med
Frankerijke så och förelöpande styfheet aff bemelte troupper emot bet:e
chrona vare thet bästa rådet för vår feldtmarskalk thet bemelte troupper
vele gå till honom, att han söcker först till persuadere dem att blifva bij-
ständige i Franckerijkes tjenst; men äre dhe dertill inthet till att förmå,
förrän dhe skole gå till fienden och stärkia han partij och armee, tå måste
feldtmarskalken taga dem såvijda emot att han giffver dem på någon kort
tijdh och till dess man försij huru humorerne sig länckande varde emot
Franckerijke quarter i något land baakom sig, ther the kunne liggia
säker för fiendens infall, och thet låte däm njuta såsom Frantzösiske Wei-
mariske trouppar som ähre ännu Franckerijket med plicht förvandte. Och
sådant straxt förskrifver till huuset i Paris och excusera dätta consilium och
actiones såsom en ting then honom sjelffva necessiteten dicterade och att
dhe vore till Franckerijkes tjenst, men att feldtmarskalken icke engagerar
däm i vår armee såsom Svenske trouppar (medh mindre han och hade någon
huffvudaction och pasaglie före emot fienden, och the kunde giöra oss ther-
vedh en ståtelig tjenst, men sädan låto han gå them i quarteer) the ther
uthan tvifvel skole vela hafve store peningar och elljest vid fredzslutet njuta
contentement lijkasom vår egin soldatesque, hvilket skulle falle Eder till
tractera och nödt, såsom och ständerne till praesteradt, heelt besvärligit.
Vij haffve här om be:te troupper talat medh Frantzösiske residenten Chenut,
som säger att från Parisiske hoffvet skall vara den resolution gången att
appoisera åftabemelte troupper med perdon och penningar och att icke taga
dem öfver Rehnströmen sädan landrein är öfvergångne; men stode nu såle-
des the therigenom inthet till att vinna och behålla i Frankerijkes devotion,
tå hade och Frantzösiske generalen ordre att låte dem gå till vår feldtmar-
skalk , förrän dhe till fienden skulle sig förfoga. I vele och herom tala med
Frantzösiske plenipotentierade i Munster hvad vår mening härom är och
att vij inthet låte oss med them såvidt befatta att dhe skole bliffva Francke-
rijke affspänstige, men på det dhe icke må gå till fienden låta förläggia och
accommodera däm med säkre quarterer till dess bitterheeten sig sätter och
thess humorerne emot Franckerijke kunde förandras, excuserandes I uthi
lijka måtto att sådant consilium tages aff oss och feldtmarskalken nödt-
vungne och till förböija att the icke gå till fienden.