Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
227. Rosenhane an Johan Oxenstierna Münster 1647 Mai 19/29
–/ 227 /–
Münster 1647 Mai 19/29
Eigenhändige Ausfertigung: DG, A I 1 , Resident p. 661–662 = Druckvorlage.
Kopie: DG. A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 919–919’ = Beilage K zu Nr. 231.
Visite Longuevilles und d’Avauxs bei Rosenhane. Frage der Religionsfreiheit in den Erblanden
zurückgestellt; Wiederaufnahme der übrigen Verhandlungen. Problem der Unterstützung Spaniens
durch Österreich.
Rätt nu på stunden var d. de Longeville och d’Avaux hooss mig, goffve
till känna att mediatores haffva i dag bracht them till svar att the käijserl.
vore sinnade att reassumera tractaten och fara fort i the öffrige saker,
sättiandes dän puncten om ärffländernas religionsfrihet à part, öffver hvil-
ken the sädan kunde förlikas. Och förmente alltså Frantzoserna däruthi
haffva gjordt en stor saak. H. d’Avaux syntes melancolisch och bekymbrat,
och äffter han frågade hvad jag hörde frå Ossnabr. syntes därutaff vara att
han hade fått någon röök att thet intet vill gå med stifftet äffter hans öns-
kan .
Han begynte sädan såväll som härtigen exaggerera dän conditionen att the
ingen fred kunde sluta om icke Käijsaren qua caesar et archidux affsade sig
all directe och indirect assistents till Spanien och mente att cronan Sverige
i thet fallet skulle föllja them. Jag svarade mig gärna önska att dän separa-
tionen kunde skee både nu och pour tousjours; män om alla saker i Tyssland
bleffve förlikt och affhandlade, hvarpå alliencen sig funderar, och thet vore
omöijeligit bringa them käijserl. thärtill, kunde jag intet veta om vij för
Spansche freden skull vore obligerade att löpa längre mäd; dåch viste jag
intet E. Excell. sentiment, uthan låtet komma därpå, allenast vore så min
gissning.
The bestode däremot thet vara en condition sine qua non, och likasom
cronan Sverige intet skulle kunna göra fred mäd Käijsaren om han hade
sig förbehållit att må assistera Dannemk. äller Påland emot Sverige och the
i sådant fall intet skulle förlåta oss, så mente the oss vara skylldige göra them
thetsamma uthi lika sak.
Thänna difficulteten läre E. Excell. finna svår hooss them, och fördänskull
ähr likt att the häll〈re〉 låta värket stötas på något annadt som kan hindra
Tyska freden förrän the låtat komma på thätta som skall vara för them
odieuxt och svårt att igenom gå.