Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
219. Johan Oxenstierna an Königin Christina [Osnabrück] 1647 Mai 10/20
[Osnabrück] 1647 Mai 10/20
Kopie: UB Uppsala , Palmsköldska Samlingen 370, S. 541–544 = Druckvorlage; UB
Uppsala , Collection Norden , fol. 48–49; UB Uppsala , E 398.
Zurückweisung der Vorwürfe Königin Christinas. Demissionsangebot.
E. K. M:t hafver nådigst behagat att skrifva ett handbref af den 10 aprilis
[ 10./20. April ] till h. Salvium och mig och deruthinnan uthtryckt sin
kongl. ijfver till en säker och honorabel freed medh alfvarlig befaldning
att vij ju för all ting skole drifva värket medh flijt till ända och så laga att
det icke måtte komma till ruptur, så kärt oss är att undvijka E. K. M:tz
högsta onåder, och att när Esken kommer, så skole vij uthan någon för-
summelse drijfvat igenom och icke mehra solcka dhermedh som härtill
skedt är.
Jag måste bekenna att förbem:te breefz innehåld mig ganska högt hafver
gått till sinnes, icke kunnandes befinna hvadan dhe beskyllningar som deri
finnas måge herröra. Men för serdeles skääl vill jag hafva stält saaken till
Gudh och tijden som alt uppar, han skall väll vijsa hvem E. K. M:t tillfälle
gifvit sådant att skrifva. Om E. K. M:t behagar oss gifva instruction och
ordres allernådigst att efftertenckia hoppas jag vist intet af mig vara begån-
git vid tractaten som skall medh skääl kunna kallas solckerij eller oförnuftige
procedeurer, skall och gerna om så fordras giöra E. K. M:t derföre reeda.
Jagh hadhe långe sedan för mine åtskillige particulieröfvervägende och
affairers skuld gärna sökt att få dimission ifrån denne långe och mödosamme
handell, men som jag alltijdh hafver lefvat i den gode förhoppning vij skulle
snart kunna medh foog och gått maneer komma till ändskap, så hafver jag
med den begäran återhållit hoos E. K. M:t. Nu alldenstund mig tyckes
E. K. M:t till min negotiation något misshag drager, så ställer till E. K.
M:tz allernådigste behag i underdånigheet att disponera om min person
som E. K. M:t kan behaga, om min ringa person kan E. K. M:t intet
mycket vara att giöra. Jag vill och skall beflijta mig effter min skyldigheet att
arbeta på värketz afhjelpende så mycket möijeligit är och förvänter E. K.
M:t allernådigste förordning medh all hörsam respect. Men den mig detta
förbemelte E. K. M:tz bref hafver bracht till väga skall (om jag och han
lefver) stå mig derföre till svars. Jag är öfverbödig som elljest min plicht
fordrar att tjena E. K. M:t troligen och redeligen, och det är Gudh mitt
vittne till att jag den intentionen och scopum hafver att min saak hoos E. K.
M:t villja justificera, imedlertijdh E. K. M:t det hoos sig annorledes inter-
preterar giör mig hjerteligen ondt och kan mig i denna verlden intet högre
bekymmer påkomma, vill altihopp befalla Gudh, han skall med mig väl
giörat.
Nr. 219 findet sich nicht unter den Schreiben in DG, A I 1 , Legat . [ 6 ]; stattdessen enthält ein
Blatt zwischen fol. 845 und 846 den Vermerk: Desse bijlagor höre till grefs Johan Oxen-
stiernas bref af then 10 maij 1647. Sjelve brefvet behöll H. K. M. hos sigh sjelff.
Der unter Nr. 220 wiedergegebene Bericht befindet sich unter den genannten Beilagen. Er ist gleich-
sam die das persönliche Schreiben Nr. 219 begleitende wöchentliche Relation.