Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
191. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 April 7/17
–/ 191/–
Stockholm 1647 April 7/17
Kopie: RR fol. 791–793. Konzept: Kungliga Koncepter.
Gesandtschaft Erskeins.
Såsom vij uthi Nr. 155 månde emot Eder berätta, mån åhugha och vår
trogne armees och soldatesces contentement, och såväl som den 6 martii
[ 6./16. März] gåfvo Eder till kenna thet vij vore sinnade affordra till Eder
vårt Pomerske stats- och i armeen beställte adsistensrådh sampt praesident
i den Förpomerske hofrätten Alexander Ersken medh en viss instruction
[i] thet ährändet, altså och endock han gerna hade sett att han medh thenne
reesan och commission hade blefvet förskont, lijkväl effter vij ingen bättre
och tjänligare hafve hafft som serdeles hoos soldatescen och i armeen det
hafver kunnat förrätta, ty hafva vij honom nu herifrån expedierat och be-
fallat att han skall skynda sin reesa till Eder, och the der samma instruction
och elljest munteligen och uthförligen berätta Eder hvadh vår meningh i ett
och annat then saken angående kan vara. Såsom vij nu inthet tvifle att han
skall giöra oss och chronan vedh thenne negotiationen emellan Eder och
feltmarskalcken en godh tjenst och all möda hafva ospardt att hoos Eder
och feltmarskalcken thenne saken grundeligen incaminere och derhoos för-
rätta hvadh honom giörligit ähr, altså vele I och informera honom om alt
som föör hans ankompst kan i thetta puncto satisfactionis militiae hoos
Eder vara passerat; och emedan I ingen fredh måste sluta eller något instru-
mentum pacis underskrifva, medh mindre och tillijka detta punctum ähr
fullkombligen afftaalt, men af nöden vill vara att sådant först i armeen hoos
feltmarskalcken och dee principaleste rätt förtastes och värket der varder
till det mäste afftaalt, men sedan af Eder fullkombligen slutat medh stän-
derne i Osnabrugge och I på soldatescens vegner af dem försäkrade att
〈hon〉 skall få sin betallningh innan en viss determineradt tijdh; hvarföre
vill vara af nöden att sedan ständernes gemuther ähre heruthinnan sonde-
rade och hertill skähligen disponerade, Erskein oförsummat begifver sigh
till armeen och der förrätter hvadh honom ähr i instructionen befalt och I
therhoos finne godt honom till feltmarskalcken medgijfve, och sedan kom-
mer till Eder igen medt all grundeligh resolution, therupa I sedan kunne
gåå fast och skrijda till slutet och consequenter dess execution. Erschein
varder och Eder förmodeligen så gåendes heruthinnan till handa, att I ther
varde tagandes ett gott nöije och vij förhoppes vår tjenst för all tingh
kunne bliffva befrämjadt.