17

[ 177 ] / 190 / [ 262 ]

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina

19

Osnabrück 1647 April 5/15

36

Vgl. Odhner S. 232.

20

Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 6 ] fol. 574–576’; Eingangsvermerk Stockholm 1647

21

April 22/Mai 2.

22

Hochstift Osnabrück. Erhebliche Differenzen zwischen d’Avaux und den schwedischen Gesandten

23

auf Grund Äußerungen d’Avauxs, wonach das Ziel der schwedisch-französischen Allianz erreicht

24

und Frankreich zu keiner weiteren Unterstützung Schwedens verpflichtet sei. Causa Palatina.

25

Marburgproblematik. Mecklenburg. Pommern. Verweis auf verschiedene Beilagen.

26

Vij hafva i näst förledne otta dagar hafft någre conferencer medh them

27

keijsl:e och då inbördes reciprocerat våre rationes öfver the sju stridige

28

saker in puncto gravaminum, som räcknades op i vårt sidste af den 29 pas-

29

sato [ 29. März/8. April ]

37

[ Nr. 184 ] .

. Stifftet Ossnabrugge och autonomien i catho-

30

liskes länder hafva varit svårast. Caesareani hafva tillförende inthet så

31

hårdt stådt uppå thensamma, uthan hvadh stifftet Osnabrugge vidhkommer,

32

någre gånger låtit höra sigh och nästan tillsagt att the inthet ville vara emot

33

oss och the evangeliske theruthi, såframpt the Frantzöske inthet lade sigh

34

theri. Duc de Longueville hafver i Munster emot Rosenhanen och d’Avaux

35

här emot oss sigh förklarat att the inthet ville thet hindra, uthan låta the

[p. 377] [scan. 433]

1

keijsl:e göra hvadh the finna gott. Deputatio evangelicorum, beståendes i

2

10 perssoner, var den 1 aprilis [ 10. April ] till d’Avaux att remonstrera

3

honom the skääll evangelici hafva at stå på thetta stifftet, med anhängd

4

begäran at han ville them betrachta och hjelpa saken till ändskap. d’Avaux

5

hafver svarat att the måtte man sökia sin lycka, Frankrijke ville inthet hin-

6

dra them theruthi, icke heller för Ossnabrugz skuldh föra kriget. Thetta

7

svaret togo evangelici op för mycket gott och brachtet till them keijs:e,

8

såssom hade d’Avaux meent och lofvat att then saken skulle inthet oppe-

9

halla friden. När caesareani hörde svaret och uthtyddet therhän at Frank-

10

rijke , som mycket favorizerar biskop Frantz Wilhelm, inthet vill föra kriget

11

för Ossnabrugge att erhållat för them evangeliske, uthan om alt annat blif-

12

ver richtigt, täncker fordra sitt folck uhr Tysklandh och inthet gifva mehra

13

subsidier, vore deputati andre gången hoos d’Avaux och befunne at the

14

keijsl:es uthtydningh öfver d’Avauxes svar vore effter Frankrijkes inten-

15

tion , som d’Avaux då medh mehra hafver explicerat.

16

Mot oss sade han den 2 huius [ 2./12. April ] att han hade ordre ifrå hoffvet

17

att säija oss dett Frankrijke, hafvandes nu icke allenast fulkomligen och till

18

alle prickar fullgjordt alliancen medh Eder Kongl:e Maij:tt, uthan och

19

praesterat mycket theröfver, eenkannerligh med thenne starke cooperatio-

20

nen i vapnen, inthet funno sigh obligerat hvarken till att vijdare hålla

21

någon armée i Tysklandh eller förskjutha subsidierne, alldenstundh chro-

22

norne hade nu sin satisfaction och vore inthet mehra öfrigit än någre små

23

Tyska furstars och ständers trätor. Frankrijke hafver alldrig tagit sigh them

24

an eller därhän förstådt alliancen att alle slijka saker skulle här blifva af-

25

hulpne . Skulle och något finnas öfrigit, så kunde thet uthföras af Eder

26

Kongl:e Maij:tt allena. Eder Kongl:e Maij:tt hade tillförende Frankrijke

27

oådtspordt fördt sine vapn uhr Tysklandh in i Danmarck

43

Vgl. Dickmann S. 123; Fridericia II S. 435.

; thetsamma

28

kunde och Frankrijke nu göra.

29

Till svar therpå frågade vij honom först om thet vore hans alfvare eller om

30

han skämptade medh oss? Han bestodh på samma sin proposition och sade

31

at han hade fåt sådane mandata ifrå hoffvet. Vij svarade att emedan thet

32

vore een oförmodat proposition för oss, som vij inthet vore instruerade på,

33

kunde vij inthet annars än referera then till Eders Kongl:e Maij:tt och ville

34

förvänta dess allernådigste förklaringh. För våre personer såge vij at thet

35

skulle komma Eder Kongl:e Maij:tt främmande och underligit före att

36

Frankrijke låther oss nu sådant säija, icke therföre at han, d’Avaux, för-

37

mäler thet the hafva alt här lefvat effter alliancen, uthan att Frankrijke skat-

38

tar att chronorne hafva nu fullbordat alt som the sigh emellan äre förbundne

39

till och att Frankrijke i dess regard vill nu fordra sin armée uhr Tysklandh

40

och häreffter hålla inne medh subsidierne. Scopus foederis hafva varit och

41

är an förnämligen at hägna och försvara chronornes vänner och adhaerenter

42

och att obtinera iustam et decoram pacem. Therhän vore alt rättat så med

[p. 378] [scan. 434]

1

vapnen som tractaterne. d’Avaux måtte man påminna sigh huru liberaliter

2

plenipotentiarii Gallici inviterade principes et status Germaniae hijt till

3

tractaten, icke med åtskilldnat om the vore små eller store, uthan alle som

4

befunne sigh besvärade genom kriget, att här förmedelss tractaten blifva

5

hulpna. The äre komne. Vij hafva och effter vår tillsäijelsse proponerat och

6

alt här till d’un commun concert drifvit ständernes interesse. Thet ginge

7

fuller långsampt, men inthet för vår skuldh, uthan deels genom våre veder-

8

parters trögheet, deels och för the åthskillige och svåre saker, som kriget

9

hafver kastat hvar om annan och nu ville reedas uth igen. Vij befunne ther-

10

iblandh een part som fuller kunde vijsas till andre tjenlige ohrter, men

11

effter the äre hoos chronornes legationer anbrachte och genom oss hoos

12

them keijserlige proponerade, så tjänte beäst man väntade theras svar, ther-

13

effter man thet eena och andra bäst kunde med maneer afskeeda. Gravamina

14

ecclesiastica vore nu mäst richtige, på någre punchter när. Thesamma synes

15

och kunna erhållas hoos them keijsl:e, om icke andre lade sigh theremot.

16

Vij ville inthet förmoda att legati Gallici, som böra cooperera med oss till

17

scopum foederis, contrecarrera oss i thet eena eller andra. Evangelici status,

18

som äre chronornes vänner och adhaerenter, fatta then suspicionem om

19

Frankrijke och måtte häreffter sky therföre, om man icke realmente och

20

effter gifven parole handtera them. Iura et privilegia statuum vore än oslijtne

21

och annat mehra som chronorne hafva stoort interesse uthi. Föruthan thet-

22

ta alt, så vore icke häller Eders Kongl:e Maij:tts och landtgrefvinnans

23

particularsatisfaction richtig. Interessenterne som böra contenteras hafva

24

ännu inthet vist: Hertigen aff Mecklenburg opiniasterar; huus Brunsswijk

25

lägger sigh emot churfurstens aequivalent; ertzbiscopen af Bremen vill

26

och hafva något. Thet kommer the keijsl:e till att laga therom. Och när

27

man seer till, så vore d’Avaux i vägen för interessenternes contentement,

28

i thet han så hårdt strijder för Minden och Ossnabrugk. Vidh så beskaffade

29

saker, ther både res imperii och Eders Kongl.:e Maij:tts satisfaction inthet

30

än äre som thet sigh bör och man hafva kan inrättade, kunde man inthet see

31

eller efftertänckia hvadh som må hafva beveekt them vidh hoffvet at gifva

32

d’Avaux slijka ordre at tala. Thet som fördes inn om Dannemark vore af

33

ingen consequence. Eder Kongl:e Maij:tt hade thermed förstördt itt

34

Keijssarens parthij, som stoodh på footen at falla oss an. Arméen var inthet

35

uhr Tysklandh, uthan sökte sitt refrechement i Hollstein. Therpå fölgde att

36

feldtmarskalken herr Torstensson sedan brööt heela then keijsl:e machten

37

och brachte them till att förstå till thenne tractaten.

38

d’Avaux badh sedan effteråth någre gånger att vij inthet ville skrifva till

39

Eder Kongl:e Maij:tt härom. Så talte han lickväl icke allenast då moot oss

40

både, uthan och när han hafver oss särskildt besökt.

41

Hvadh för rencontre the keijsl:e hafva hafft med the andre catholiske om

42

gravaminib[us] vijsar copian under Lit. A.

43

In caussa Palatina skickade the keijsl:e oss itt sådant opsatt som lit. B inne-

44

håller . Vij, befinnandes att then saken inthet lijtet hindrar och oppehåller

[p. 379] [scan. 435]

1

thet andra jämväll att evangelici status icke allenast separatim, uthan medh

2

een solenn deputation, som sidst var förmält, rådde och bodo vij ville under

3

visse conditioner gifva honom, Bavaro, hopning till churdigniteten, som

4

han henne nu hafver, sampt Öfverpfaltz, hafva oss och emot the Beyerske

5

uthlåtit på thet slaget och conditionerne satt på alt thet som än är öfrigit och

6

blifver difficulterat af them kaijsl:e; kunde the thet alt hjelpa till richtigheet,

7

så ville vij använda vår flijt till Bavari interesse såvijda som thet skee kan,

8

The hafva nu i några dagar hafft then resolutionen. Hvadh thet värkar

9

lärer tijden.

10

I förgår togo vij resolution medh d’Avaux i then Marpurgiske saken och

11

låthe them keijsl:e henne vetta i går, nembl:en att vij hoppades kunna

12

disponera the Hessen-Casselske therhän att H:es Furstl:e. Nåde måtte sigh

13

förnöija om hon finge 1) patrimonialia bona igen, som äre Schmalkalden,

14

Catzenellbogen och Ustedt

42

Groß-Umstadt, Ort im Kreis Dieburg.

, och 2) effter testamentet

43

Gemeint ist das den Konflikt zwischen beiden hessischen Häusern begründende Testament des Lgf.

44

Ludwig von Hessen-Marburg; vgl. Dickmann S. 29.

halffannan fjerdedeel,

15

så att landtgreeff Georg bekommer två fjerdedeelar heela och landtgref-

16

vinnan theremot een fjerdedeell och att then eene öfrige fjerdedeelen blefve

17

them emellan bytter mitt i tut. Thermed finge landtgreff Jöran två och een

18

halff och landtgrefvinnan halffannan fjerdedeell. Therhän hoppades vij

19

kunna disponera the Hessen-Casselske och bodo att Trauttmanssdorff ville

20

göra sin flijt hoos the Darmstadtiske.

21

Greffven af Trauttmanssdorff svarade det han inthet kunde cooperera ther-

22

uthi , men ville lickväll inthet läggia sigh theremot; om thet komme så in

23

instrumentum pacis skulle thet inthet oppehålla värket.

24

Rätt nu skicka Cassellani sin angelägenheet skrifftlig inn, som lit. C uth-

25

vijsar .

26

Hertigens aff Mecklenburg gessandter, som vij sidst berättade vara igen-

27

kommen , brachte oss sådant förslagh som lit. D medh mehra innehåller.

28

Vij hafva svarat at thet inthet kunde gå, och måtte han nu inthet rätta sigh

29

på någre solenne tractater med oss. Vij och the keisjl:e hade communicerat

30

honom, förän han reeste, hvad som vore sluttit. Thereffter kunde han sigh

31

rätta och saken ställa.

32

Gessandten svarade att han inthet hade någon annan ordre eller någon

33

annan gradus at gå på. Skulle thetta inthet blifva accepterat, så vore han

34

befallat at optäckia thet åth ständerne och hämpta theras rådh.

35

Vij hafva, som förr är mält, talt med them Churbrandenburgiske om thet

36

som Eder Kongl:e Maij:tt desidererar till then Pommerske sakens full-

37

komlige richtigheet, och thesse thet taget ad referendum. I går var greffven

38

aff Wittgenstein här och excuserade att svaret blefve så länge uthe; Fromholt

39

väntades med thet förderligaste hijt och skulle förat med sigh.

40

Hur churfursten förklarar sigh emot hertigen af Croy vijsar bijlagan under

41

lit. E.

[p. 380] [scan. 436]

1

Rät nu blifver oss communicerat ständernes här formerade guthachten i

2

then Pfaltziske saken, och finnes under lit. F.

3

Under lit. G är Snolskis och h. residenten Rosenhanens breeff.

4

PS:

5

Effter posten är nu lagder emellan Bremen och här, så at Svänska brefven

6

kunna häreffter ordinarie komma om måndagen, ty hafva vij och rätt nu

7

bekommit E. K. M:tts tvenne breeff af den 20 passato [ 20./30. März ]

38

[ Nr. 177 ] .

.

8

Vij velle regulera oss effter E. K. M:tts nådigste ordre theruthi och vänta

9

at h:r Ershen måtte ju förr ju hällre komma.

Beilagen in DG, A I 1, Legat . [ 6 ]: