Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
182. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1647 März 27/April 6
–/ 182/–
Eigenhändige Ausfertigung: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 368–369’ = Druckvorlage. Druck:
Gjörwell S. 378–382.
Gravamina. Schwedische Satisfaktion (Pommern). Gegensatz zwischen der Königin und Axel
Oxenstierna. Innerschwedische Vorgänge.
Posten, som skulle vara här i förgåår, kom först i gåår an eftermiddagen
medh dit breff aff den 8 huius [ 8./18. März]
gebesserten Gesundheitszustand. Aff denne och Edre förrige schrijffvelser haf:r
jag seet huru longsampt och fast testudinis gradu ded gåås medh evangeli-
corum gravaminum affhjalpande och huruledes I icke allien[a]stfinna difficul-
teter hoos dem keijserske och catholiske, men mest hoos Francoserne, och
serdeles d’Avaux. Ded haf:r varitt lätt att tenkia och förmodha. I moste nu
härda uth som I kone best.
Jag sijr Dig icke lijtett vara turberat aff de breff som Eder ähre aff den 13
februarius [ 13./23. Februar = Nr. 139, 140] til handha kompne. Jag kan
fuller någorlundha tenkia, sedhan satisfactionspuncten ähr aff Eder afftaalt,
att samme breff ähr kommet Dig och till eventyrs Din collega någott frem-
med före. Men så mykedt mig ähr bekendt, då syftar samme breff mest på
rei ipsius integritatem. Jag moste ded bestå sedhan churfursten slog uth
alternativam och I allenast hölle Eder i begynnelsen ved hela Pomeren sine
consensu electoris at Hennes K. M:t intet heller hadhe seett ähn att I vedh
ded proposito hadhe beständigtt förbleffvet. Och där jag min mening skall
seija, tror jag nepligen om jag hadhe varit commissarius at d’Avaux mig
därifrån anten skulle hafve skrempt heller persuaderat. Men eftersom jag
väl veet, och kanskee bettre ähn Du sjelff, huru Du äst accommoderat medh
D [in] s[ocio] så undrar jag intet at Dig mötha vedervertigheter. Hvadh eljest
i breffven förmäles om grentzelägningen eller descriptionen emellen Hinder-
och Förpomern, item om Nymarks etc. simultanea investitura etc., ded ähr
mehra skeedt påminnelsevijs, om saken ähnnu vore sådhan at hon kundhe
bothas, ähn at man quocunque eventu därpå vill bestå. Käre son, låt intet
turbera Din humor aff sådane occasioner. Jag troor fuller at ded rörer Dig
och kan ded aff mig sjelff döma. Sådane breff härifrån och ingen rett trogen
och resolut cooperation däruthe skulle fuller göra en ledze vedh tractat och
arbete. Men där Du rette orsakerne viste, eller jag kunde komma aff mig at
schrijffva dem, skulle Du snart förandra Dig. Du haf:r Dine difficulteter
och jag haf:r mine, icke rett vetandes hvilke störst ähre; och at schrijffva
dem och giffva mig i mins pennas våldh, ded kommer hvarken medh min
seedh heller skääl öf:reens. Kan fördenskuldh intet anned consilium sub-
ministrera Dig denne gongen ähn att Du söker genom Gudz nådhe altt att
öf:rvinna medh rådh, skääl, förnufft och talemodh, ded vist trooendes
hvadh Du anned brukar, att ded intet befremjar Din dessein, heller blidkar
Dine vedervertigheter, men dem snarere ökar och anstrengiar. Du kantt
aff desse mine generale ordh väl tenkia hvadh jag menar.
Im folgenden berichtet Axel Oxenstierna über die Theologenstreitigkeiten in Schwe-
den, den RT , die Ernennung neuer Reichsräte sowie Privata.