[p. 349] [scan. 405]

1

–/ 176 /–

Rosenhane an Johan Oxenstierna

3

Münster 1647 März 19/29

4

Eigenhändige Ausfertigung: DG, A I 1 , Resident . p. 583–586 = Druckvorlage. Kopie: DG,

5

A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 495–496 = Beilage N zu Nr. 178.

6

Unterredung mit Longueville: Spanisch-französische Verhandlungen, Portugal als Hauptproblem,

7

Charakterisierung Penerandas; französische Haltung zu den Forderungen der evangelischen Stände.

8

Härtigen aff Longeville confirmerade mig i går thetsamma som jag i för-

9

ledne lögdags

39

13./23. März; vgl. [ Nr. 172 ] .

till E. Excell. berättade om Spansche tractaten, nämblig att

10

dän förnämbligen nu består på dän difficultet som finnes uthi dän Portu-

11

gische saken, ty ändoch Spansche gesandterna icke hade fullkomligen

12

relacherat Porto Longone och Piombino, som härtill haffver mäst tvistas

13

öffver, så hade dåch mediatores försäkrad them att the bemällte örter skulle

14

kunna cederas. Män Portugall ville the slätt intet veta utaff, oansedt Frant-

15

zoserna omsider däruppå ähre komne att the allenast ett åhrs stilleståndt

16

haffva föreslaget. Och där stilleståndet då icke skulle gå för sig, haffva the

17

sig förbehullit att måga assistera Portugal i kriget och att thet icke måtte

18

räknas för ruptur och contravention aff freden emellan bägges cronorna,

19

hvilket Spanierna väll mundtligen haffva bevilljat och bekändt sig intet

20

kunna hindra, uthan Frantzoserna måtte göra sitt bästa, män till att uprätta

21

däröffver någon skrifftelig articul, haffva the ännu intet bevilljat, hvarutaff

22

Frantzoserna fatta misstanka att Spanierna härigenom söke orsak mäd

23

tiden och theras lägenheet att bruka thätt till praetext aff en ruptur och

24

nytt krig, hvarföre Galli in contrarium hålla så hårt och villja thett skrifteli-

25

gen haffva praecaverat. Bemällte h. Longeville förmente och när thänna

26

puncten vore richtig att the på en stund skulle kunna sluta thet öffrige.

27

Män Spanierna befruchta immer fort att thet intet allffvar ähr, uthan när thet

28

ähr bevilljat, skole Frantzoserna komma mäd något annadt nytt såsom

29

uppehåller och retarderar värket; dåch förplichtar sig d. de Longeville på

30

thet högsta att han intet annadt hinder veet vara i vägen, uthan att the

31

åstunda freden mäd allffvar.

32

Orsaken hvarföre Peñeranda difficulterar så högt dän puncten om Portugal,

33

haffver jag förnummit vara dän att dän tidh Hållensche gesandterna förde

34

mediationen emellan bägge cronorna skulle the haffva försäkrat Spanierna

35

däruppå att Frankerike lätteligen skulle abandonnera Portugal och att här

36

intet skulle bliffva rördt därom. Däruppå Peñeranda haffver skriffvit till

37

sin kung och försäkradt honom däruppå, hvaröffver the i Spanien sädan

38

haffva inrättat sine consilia. Och håller han fördänskull neessligit att han

[p. 350] [scan. 406]

1

nu skulle skriffva contrarium; bemällte Peñeranda ähr för thässe och slike

2

vaniteter uthi slätt aestime hooss mediatores och flere som sig förundra

3

öffver hans conduicte och tribuera dänsamma skullden att hans konungs

4

saker bliffva så illa förestådde; hans colleguer förmå och ringa ting hooss

5

honom och få icke låff att säija liberi sin mening, ty snart the falla honom

6

emot, snäsar han them aff mäd the orden el que habla desta suerte, yo lo

7

tengo por traijdor de mi Rey. Mången önskar att Saviedra

35

Saavedra, Don Diego de S. y Fojordo: * 1584 Algezares (bei Marcia), † 1648 Madrid;

36

spanischer Gesandter in Münster, im April 1646 abberufen. Vgl. APW [ II C 2 S. 3 Anm. 1 ] .

nu vore här

8

igän.

9

Dee Frantzösche gesandterna sättia sig emot protesterande ständernes con-

10

tentement in gravaminibus ecclesiasticis, och synnerlig om stifftet Ossnabr.

11

råkade jag samma gång uthi vidlyfftig dispute med bemällte härtig, och

12

ändoch han i förstone var mächta iffrig, dåch uthan synnerlig fundament

13

och raison, opponerade jag honom likväll så många skääll och, näst annan

14

information om sakzens beskaffenheet, förde honom till sinnes hvad Fran-

15

kerike framdeles tänkte thärmäd till att vinna att disgustera evangelische

16

ständerna, sine ägne väner och allierade, in aequissimis suis postulatis och

17

däremot allenast favera en eintzig pärson, som kunde göra däm hvarken

18

ondt äller gått, och hvad gemut thet skulle giffva ständerna som finna

19

storre faveur hooss sine ägne fiender, såsom Austriacos och Bavarum, som

20

kämpas om att obligera sig them, än som hoos them Frantzösche, till hvil-

21

kom the sig allt gått haffva försedt och nu därsammastädes förnimma

22

störste opposition och motsäijelse, uppå hvilket allt jag förnam att han gaff

23

sig omsider någorledes till fredz och låt sig märkia att där han i saken bliffve

24

rätt informerat att thet intet skulle laedera hans conscience, skulle han icke

25

häller vara däremot. För thet öffrige beropade han sig på h. d’Avaux som

26

bätter skulle kunna discurera i dän materian och förlaggia mine rationes,

27

jämväll och själlff uttyda alliencen som han slutit hade.

28

Ett allenast var som han mäst reff mig i näsan mäd och jag intet viste att

29

svara till, nämblig att mons:r Chenut skulle haffva skriffvit ifrå Sverige att

30

H. M:tz mening intet var man skulle stå äffter stifft Ossnabr., uthan allenast

31

för greff Göste någre månaders contribution. Om nu någon förandring

32

därom ähr kommit sädan jag var i Ossnabr. kan jag intet veta.

33

Die Hgin. von Longueville reiste gestern ab.

34

PS: Bitte des Gf. Nassau um einen Paß.