Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
124. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 Januar 25/Februar 4
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 6] fol. 57–66’; Eingangsvermerk Stockholm 1647 Februar 21/
März 3.
Tenor des Schreibens: d’Avaux’ Vermittlung in der Pommernfrage: [1] (23. Januar st. n .)
Unterredung mit d’Avaux über kurbrandenburgische Vorschläge; Forderung nach ganz Pommern;
Entschädigung Brandenburgs. [2] (22. und 23. Januar) Unterredung mit den niederländischen
Gesandten über Pommern. [3] (24. Januar) Unterredung mit d’Avaux: Brandenburg lehnt
Abtretung ganz Pommerns ab; französisch-niederländische Gegensätze; niederländisch-brandenbur-
gische Zusammenarbeit; Entschädigung Brandenburgs. [4] (26. Januar) Unterredung Salvius’ mit
Trauttmansdorff über Pommern: die Kaiserlichen, der Kurfürstenrat und eine Reihe Reichsstände
raten zu Nachgiebigkeit gegenüber Brandenburg. [5] Fortsetzung der Wiedergabe der Unterredung
mit d’Avaux vom 24. Januar (vgl. [3]): Pommern: d’Avaux befürwortet Nachgiebigkeit.
[6] (24. Januar) Neues schwedisches Ultimatum an Brandenburg. [7] (26. und 27. Januar)
Brandenburgische Antwort und schwedische Erklärung hierauf. [8] (27. Januar) Unterredung mit
d’Avaux über die jüngste brandenburgische Erklärung zur Pommernfrage: Schweden über branden-
burgische Antwort enttäuscht; verhärtete Haltung; Gollnow, Pyritz, Kolbatz, Bm. Kammin,
Donationen. [9] (28. Januar) Erneute Unterredung mit d’Avaux: Argumente zu Kammin,
Gollnow, Pyritz, Kolbatz, Großes Haff, Dievenow, Donationen. [10] (29. Januar) Forderung
nach ganz Pommern; Unterredung zwischen Volmar und den brandenburgischen Gesandten sowie
diesen und d’Avaux. [11] Unterredung mit d’Avaux: Erfolg seiner Vermittlungsbemühungen –
Gollnow; Pyritz; Kolbatz; Kammin; Donationen; satisfactio militum. [12] (22. und 24. Januar)
Schriftstücke betr. die Vereinbarungen zwischen d’Avaux und den schwedischen Gesandten; deren
Abneigung gegen Partikularverhandlungen mit Brandenburg. [13] (24. Januar) Kollation der
schwedischen und brandenburgischen Entwürfe: Gebiete am östlichen Oderufer; Kammin; Cessions-
brief; titulus Stettin; sessio in conventibus imperii et circuli; Alternation auf den Reichstagen;
Donationen; Reversalien; libera subditorum Pomeranicorum emigratio. [14] (24. Januar) Diffe-
renzen mit d’Avaux wegen Unterzeichnung der Vereinbarungen. [15] Visite Volmars bei Joban
Oxenstierna und Kranes bei Salvius wegen Gravamina. [16] Visite Wittgensteins und Frombolds:
Neuburger Frage; Partikularverhandlungen; Definition der domus Brandenburgica; Entschädigung
Brandenburgs, daraus resultierende Konflikte. [17] Unterredung mit den pommerschen und Stral-
sunder Gesandten.
Ederss Kongl:e Maij:tt täckes allernådigst förnimma af thenne ringa rapport
hvadh som vij i Nr. 121 för dee då allegerade orsaker månde sättia tilbakar,
jämväll hvadh här är i thesse nästförledne dagar, sedan Nr. 108 kom den
19 [ 19./29. Januar 1647] hijt, passerat.
[ 1] Sedan vij den 11 huius [ 11./21. Januar] hade i underdånigheet gifvit
Eders Kongl:e Maij:tt part om thet som veekun tillförende var här på
tractaten föreluppit och then 12 handfåt Nr. 98, trädde vij ihoop medh
d’Avaux at säijan vår meeningh om the Churbrandenburgiskes förslagh,
som d’Avaux oss brachte then 9 [ 9./19. Januar] och vij den 11 huius [ 11./21.
Januar] månde insända
Zu den in diesem Schreiben genannten Verhandlungen um Pommern vgl. Lundgren S. 269
(betr. brandenburgische Relation vom 18./28. Januar und 25. Januar/4. Februar); Odhner
S. 208f. (brandenburgische Antwort auf die schwedischen Forderungen vom 14./24. Januar,
Osnabrück, den 16./26. Januar); UuA IV S. 494–508 (Relation der brandenburgischen Gesandten
vom 13./23. Januar – betr. die Ereignisse ab 12./22. Januar); UuA IV S. 508f. (Resolution
des Kf. von Brandenburg vom 20./30. Januar); UuA S. 510f. (Schreiben Wittgensteins an den
Kf. von Brandenburg vom 17./27. Januar); UuA S. 512–522 (Relation der brandenburgischen
Gesandten vom 18./28. Januar); UuA IV S. 522 (Fromhold an Burgsdorf vom 18./28. Januar);
UuA IV S. 523f. (Relation der brandenburgischen Gesandten vom 20./30. Januar); UuA VI
S. 526–532 (Relation der brandenburgischen Gesandten vom 25. Januar/4. Februar); Breucker
S. 82–85.
här hoos under lit. A. Och var vår declaration theröfver först in genere att
churfursten hade sjelf medh sin resolution, gifvin åth thet churfurstl:e
collegiumet medh Plettenberg, förkastat priorem partem alternativae, oss
och förthenskuldh hafva revocerat thensamma, så at then inthet vore mehr
in integro och vidh thet lag som han proponerades den 9 och 25 novembris
[ 9./19. November und 25. November/5. Dezember 1646] i propositionen och
brefvet till legationem Gallicam . Thet vore och bätre at then blefve til-
bakar och att churfursten fattade resolution till at gifva sin consens till heela
Pommeren. Thet skulle förtaga the difficulteter som af deelningen ound-
vijkeligen lära föllja och theremot frögda landständerne i Pommeren, som
allrahälst äre och blifva ihoop under een öffverheet. Churfursten kunde och
vidh een sådan resolution få bätre lägenheet at sjelf slå före, stå efter och
nyttja chronornes adsistence till itt gott vederlag. Vij kunde och inthet
annars see och märkia än at the churfurstl:e syfta therhän, ty först sättia
the fuller i sitt förslagh at the acceptera och eligera priorem partem alter-
nativae efter then tenor som vårt breef innehåller, men i sine discurser skole
the, så emot Holländerne som andre, låtha sigh märkia at the villja hafva
Oderen för termino, och altså skära Griffenhagen, Wildenbruch och Bahn
ifrå Förpommeren, jämväll behållo the andre af Hinderpommeren begärte
stycker. Ther nämpnes icke häller något om Eders Kongl:e Maij:tts ex-
spectance och simultanea investitura till the ohrter som churfursten vill
hafva igen sampt aequivalentet och annat mehr, hvilka punchter, efter the
i thetta förslaget uthlåtes, och äre lickväll klarligen införde och at förstå
uhr propositionen af den 9 [ 9./19. November 1646] och vårt breef af den
25 novembris [ 25. November 15. Dezember 1646] . Så kunde vij inthet annars
döma än at the churfurstl:e skatta priorem partem alternativae ogörlig och
förthenskuldh gå thermedh om at cedera heela Pommeren moot itt gott
vederlagh. När man och besågo och skodade partes aequivalentis, som the
churfl:e oftabem:e project föreslå, gofve the och samma tankar om chur-
fursten. Thet syntes lijkt at han hafver lust till alla the öhrter som gessand-
terne nämpna till vederlagh, efter the liggia väll och uth medh churfurstens
andra länder och äre thertill medh för inkompsternes skuldh af godh con-
sideration. Och efter the alle ihoop vore disproportionerade emot För-
pommeren och förthenskuldh svåra at bekomma, så kunde vij inthet annars
tro än at the omsijder gifva efter heela Pommeren och hålla sigh vidh
vederlaget.
The andra conditiones synes dicis caussa vara thervidh hängde och införde,
efter the mäste parten höra till articulos generales in instrumento. Then
1), 4) och 5) angår commerciepunchten och få sin richtigheet när then
blifver affattat och sluttin. Then hafver och i lijka måtto sitt ägit rum och
angår icke allenast churfurstens, uthan andre ständers och the keijsl:e ohrter
som vidh sluthet af tractaten hafva Eders Kongl:e Maij:tts guarnison.
Hvadh theri blifver accorderat, thet går then eene såväll som then andre an.
Then 3:dje om commendierne måtte the explicera. Eders Kongl:e Maij:tts
donationer i Hinderpommeren kunde vij inthet ophäfva, som the i then
6:te punchten begärte, eij heller bortgifva restantien af contributionen.
Om quota solutionis för Eders Kongl:e Maij:tts militie, hvem som kunde
skonas eller eij, måtte Keijssaren och ständerne sigh emellan förlijkas.
In summa, vij sade at ofvanbem:e conditioner vore inthet af så stoor impor-
tance som alternativa och aequivalentet.
Effter vij nu inthet mehra ville vara bundne till alternativam, churfursten
hade och både tillförende och, som oss var berättat, än betänckiande at taga
vidh priorem eius partem simpliciter, så recommenderade vij d’Avaux saken
therhän at disponera the Brandenburgiske till at cedera heela Pommeren
cum consensu.
Han sade sigh thet reeda hafva gjordt medh sådan ijfver som vore han Eders
Kongl:e Maij:tts minister, hafvandes medh alle tjenlige motiver then saken
remonstrerat för grefven af Wittgenstein och Fromholt, men fann at the
icke eens ville höra theraf. Icke desto mindre tog han på sigh at försökiat
ändå een gångh. Thetta skedde den 13 huius [ 13./23. Januar].
[ 2] Samma dagen reeste the Holländske härifrå till Munster igen . Den
12 [ 12./22. Januar] vore the hoos oss och vij den 13 [ 13./23. Januar] hoos
them at bjuda hvarannan fahrväll. Moot oss talte the om thenne inthet
annars än in terminis recommendandi, ståendes lickväll therpå at Oderen
måtte blifva terminus emellan Eders Kongl:e Maij:tts och churfurstens
gebieth efter duc de Longuevilles och hans collegers förslagh och gjorde
förtröstning emot the Churbrandenburgiske, hvarpå vij them medh alle
skääll och tjenlige rationibus mötte, så at the och syntes vara någorlunda
thermedh till fridz. Men the hafva sigh låtit höra här emot them Hessiske
som ressenterade the och togo illa op at vij icke hafva vellat strax deferera
them i theras recommendation. Duc de Longueville skreef hijt uhr Munster
till d’Avaux at the Holländske äre bittre theröfver och, som hans ordh i
brefvet lyda, mortifies.
[ 3] D’Avaux bringade oss then 14 huius [ 14./24. Januar] svar, sade dät han
fann ingen disposition hoos dem Churbrandenburgiske at cedera heela
Pommeren cum consensu, bedjandes vij ville vijdare förskona honom medh
then saken. Han gaf skullan på the Holländske, hvilka, meenandes att the nu
hafva arbitrium mundi och kunde styra the keijsl:e och Spagniske efter sin
tööm, styfva thenne saken på alla sätt . Vij måtte taga een varnagell af Gene-
ralstaternes procedere med Frankrijke. The skulle hafva lijtet betänckiande
at tillskynda andra något, hälst ther the tyckia sigh hafva interesse uthi,
efter the hafva bevijst Frankrijke itt så oförsvarliget stycke i tractaten, som
är samma republiques icke allenast benefacteur, uthan så till säijandes crea-
teur. Föruthan dätt att plenipotentiarii som äre i Munster ijdka och pläga
heemligh communication medh the Spagniske, så hafva och theras princi-
paler, Generalstaterne, admitterat och in pleno hördt Castel Rodoriges uth-
skickade praesente legato Regis Christianissimi, comite Serviento, uthaf
hvilket alt han då dömbde dät Generalstaterne gå om medh at formaliter
slutha och sedan justificera sin i Munster begångne act medh något publico
scripto, fijkiandes och skyndandes till sluthet medh Spagnien efter the appre-
hendera och befahra chronornes lycklige progresser och närmare nalkande
naborskap. Han läste för oss itt cardinal Mazarinis breef och memorial, ther
han recommenderar them Frantzöske fullmächtige att remonstrera oss när-
varand[e] concurrence af alle saker, eenkannerligh at princessinnan af
Uranien nu lijkasom gouvernerar sin herre, princen, och dess creaturer,
som äre månge och i then Staten mächtige, sökiandes på alla vägar at
engagera Generalstaterne i sin mågz, churfurstens af Brandenburgz, saak at
mainteneran vidh Pommeren. The andre Eders Kongl:e Maij:tts grannar
måtte lättelig concurrera thertill medh och förorsaka itt fahrligit väsende .
Han bekände fuller at grefven af Trautmanssdorff och hans colleger låtz
vara indifferent och unna Eders Kongl:e Maij:tt heela Pommeren medh
churfurstens consens, om then är at nå och erhålla. Men han hafver obser-
verat therhoos at hvadh the på then eene sijdan gifva efter, thet styfva the
på then andra uthi aequivalentet, i thet the svärja om alt thet heeligt är dät
churfursten, han må gifva Pommeren heelt eller halfft, inthet får mehr igen
än Halberstadt och Magdeburg.
[ 4] Moot migh, Salvium, sade Trautmanssdorff den 16 huius [ 16./26. Januar]
dät dee keijsl:e vetta vist at churfursten tager simpliciter vidh primam
partem alternativae. Skeer thet, så kunde vij medh inthet foog strängia på
heela Pommeren under Keijssarens och imperii garanda. Churfursten hade
fuller in antecessum förklarat sigh moot collegium electorale at aldrigh villja
sättia Oderen pro termino, men thet var så i hast skeedt och andre clausulae
therhoos satte, som synas excusera thetsamma och hålla rem in integro till
dess Hans Churfurstl:e Durchl:tt plenipotentiarii kommo. The vore nu här
och kunde inthet för een så lijten drögzmåhl få så stoort straff, att theras
herre skulle mista heela Pommeren och få inthet therföre igen. Han, grefven,
och hans colleger hafva på Keijssarens och imperii vägnar inthet annars
lofvat at vella garantera Eder Kongl:e Maij:tt och chronan vidh heela
Pommeren än när churfursten slogo priorem partem i vädret och achtade
henne inthet. Nu skedde thet inthet, uthan the churfurstl:e stå medh uth-
rächte armar och vella acceptera henne. Therföre rådde han at vij ville och
låtha blifvat thervidh.
Collegium electorale skall och hafva concluderat i Munster att villja main-
tenera Eder Kongl:e Maij:tt vidh the stycker som äre in priori parte alter-
nativae, men inthet annars.
På samma sätt talte och discurserade een och annan af ständernes gessandter,
som oss efter handen besökte, tesmoignerandes at the föllo them churfl:e
bij och jämrade sigh at res imperii och sjelfva friden blifva för thenne saken
tilbakar.
[ 5] D’Avaux rådde at effter the Brandenburgiske opiniastrera och stå på at
Oderen måtte blifva terminus, vij då ville lysa alternativam tredje gången
op och sättia them Brandenburgiske två dagar till betänckia. Ville the icke
thessförinnan simpliciter et sine exceptione taga emot priorem partem alter-
nativae, så vore vij excuserade at han tillijka medh them keijsl:e resolverat
och fullmächtig att räckia oss handen på garandan.
[ 6] Effter vij nu för ofvanbem:e orsaker och een slijk beskaffenheet, ther
alle man lågo oss an, inthet annars kunde än åter resolvera till alternativam,
så puncterade vij någre artikler uth för d’Avauxes skuldh att desto bättre
kunna förstå och menagera saken. Thesamma, som och nu gå copialiter här
hoos under Lit. B, fick han den 14 huius [ 14./24. Januar] klockan 9 om
aftonen
Vgl. Suedica resolutio ultima et peremptorialis in puncto satisfactionis ratione Pomeraniae – vgl.
Meiern IV § XII S. 264f. und dazu S. 261f. Meiern gibt an, die schwedischen Postulata
seien d’Avaux von Biörenklou am 15./25. Januar überreicht worden; vgl. UuA IV S. 512–522
(unter dem 15. Januar); UuA V S. 107f. Vgl. weiterhin Breucker S. 84; Odhner S. 208.
und 17./27. Januar] at betänckia och svara.
[ 7] Den 16 [ 16./26. Januar] brachte d’Avaux een annan skrifft ifrå the
Brandenburgiske igen
Vgl. Breucker S. 85f.; Meiern IV S. 266–270; UuA IV S. 512ff. (unter dem 16. Januar);
UuA V S. 107f.
uthslagit particulartractaten af the Brandenburgiske och förthenskuldh stoort
betänckiande at låtha oss inn i någon skrifftväxling medh them, svarade
ungefär efter thet innehållet som notae, tecknade i brädden till nästan hvar
puncht, thet med mehra och korteligen uthvijsa, hvilket skedde den 17
[ 17./27. Januar] om morgonen tijdeligen mundteligen emot d’Avaux .
[ 8] Samma dagen inemot 8 om aftonen kom han, d’Avaux, igen och
berättade at Brandenburgici hade varit hoos honom och altifrå middagen
in i qvällen han engagerat i conference medh them öfver ofvanbem:e
punchter, hafvandes them efter all sin macht och förståndh repraesenterat
våre rationes emot thet eene och andre, hade och fuller något obtinerat,
men lickväll inthet altsammans. Summan gick theruth på at the churfurstl:e
lämpa sigh uthi alt som man kan bevijsa vara infattat i propositionen af then
9 [ 9./19. November 1646] och vårt breef till legationem Gallicam af den
25 novembris [ 25. November/5. Dezember 1646] . Men hvadh anlanger 1)
Gollnou, Piritz och Colbatz och 2) totum littus Oderae Orientale, vore the
nova quaedam, inthet tillförenda nämbde, item 3) ius ducis Pomeraniae in
episcopatum Caminensem reeda i vårt breef till legationem Gallicam för-
gifvit, i thet vij cedera stifftet. 4) Donationes regiae vore fuller begrepne i
brefvet, men efter churfursten, ifall the skulle gälla, finge då inthet igen,
uthan the cederade öhrter behölles deels af the furstl:e enkierne
Eders Kongl:e Maij:tts officerare, så begärte Brandenburgici at vij ville
them cassera, the ville theremot lämpa och skicka sigh in determinatione
littoris såssom een saak hvilken nu först vore begärat.
När vij till thet eene efter thet andra replicerade, och 1) att vij fuller acquies-
cerade priori parti alternativae, men inthet efter thet första uthkastet, som
nu långe sedan vore dödt, uthan på thet slaget som han nu vore gjordt,
och förthenskuldh hade Gollnou, Piritz och Colbatz therunder, 2) att then
som hafver Grieffenhagen, Piritz, Colbatz, Dam, Stettin och Wollin hade
och totum littus, efter ofvanbem:e ohrter råda mäst uth medh stranden, så
vore thet postulatum inthet nyt, 3) att stifftet Camin vore inthet simpliciter
förgifvit, uthan allenast så mycket som hafver hördt till Hinderpommeren;
uthi propositionen af den 9 novembris [ 9./19. November 1646] förbehålles
Förpommeren medh alle sine pertinentier och per consequens thet som thet
hafver hafft och än hafver i stifftet Camin, men i vårt breef förstodes och
cederades allenast den deelen som hörer till Hinderpommeren; i lijka måtto
och 4) när vij sade att inthet vore at tala om donationernes cassation,
begynte d’Avaux något alterera sigh och vrijdat therhän som ville man
despectera hans herre och konung sampt legationem Gallicam, i dät vij
hade förmedelss vårt breef af den 25 novembris [ 25. November/5. Dezember
1646] opdragit den Frantzöska ambassaden at drifva saken. När nu chur-
fursten vore disponerat at godvilleligen och efter vårt förslagh gifva sin
consens, så träda vij uhr våre gjorde förslagh och göra andra nya, ändrandes
och bytandes itt och annat, så at conventen inthet kan finna sigh theruthi,
märkiandes han inthet annat än at vij med flijt oppehålla värket, deduceran-
des thet med någon vehementze och fleere ordh.
Vij påminte honom till svar at vij fuller hade skrifvit them Frantzöske
plenipotentierade till af den 25 novembris [ 25. November/5. Dezember 1646] ,
men inthet annars än at the måtte tala medh them keijsl:e och göra ouverture
om Eders Kongl:e Maij:tts äntelige och cathegoriske declaration. Att the
Frantzöske nu hade gåt längre och förmedelss S:t Romains uthskickande
till churfursten vijdare sigh anteen med promesser eller förslagh fördjupat,
thet stälte vij till sin ohrt. Vij erkände med taksamheet at the på vår begäran
hade saken föredragit hoos them keijserlige. Therpå hade the keijsl:e sändt
Plettenberg, och han bracht tilbakar ifrå churfursten itt responsum pure
negativum, hvilket alle som thet läsa och rätt döma måste bekänna, ja, the
här vistandes churfurstl:e gessandterne sjelfva hafva improberat then theri
inrijchte clausulen och gifva skulden på sine ägne, hvilket oss hafver för-
orsakat at gå uhr thet förslaget om alternativen, finnandes the keijsl:e och
andre att vij hafva foog till at blifva vidh heela Pommeren uthan chur-
furstens consens, eftersom icke allenast the här altidh subsisterande keijsl:e
gessandterne, uthan och först Wollmar och sedan grefven af Trautmanss-
dorff thet hafva confirmerat, varandes medh oss på vägen och beredde at
slutha när han, d’Avaux, kom hijt. Nu när vij på hans trägne anhållande,
intercessioner och remonstrationer hafver theri stannat och omsijder amore
pacis åter öpnat churfursten vägen till alternativam, så trädde hans gessand-
ter icke allenast inthet till plenariam et puram omnium partium acceptatio-
nem, uthan the ville nappast sättia Oderen pro termino, sökiandes här och
ther at göra difficulteter. Vij hade på hans, d’Avauxes, begäran at gifva
them två dagar till betänckiande undt dem tree, efter the nu innan them
inthet hafva sigh cathegorice förklarat, så vore nu till all öfverflödh och
för heela världen saken klar och han, d’Avaux, obligerat at på Frankrijkes
vägnar gifva oss handen på garandan. När alt vore så oprichtigt procederat
och alle man sågo at the churfurstl:e temporisera, så måtte dee som då så
högt åstunda friden låtha oss, hvadh Pommeren vidhkommer, gå then vägen
och fatta the medlen till Eders Kongl:e Maij:tts staats säkerheet och sluthet
af friden som kunde erhållas. Eder Kongl:e Maij:tt kunde nogsampt finna
meddell till förlijkningh medh churfursten, så at hans contradiction inthet
skulle förorsaka någon breche i universalfriden. Om han på Frankrijkes
vägnar icke allenast inthet ville läggia sigh theremot, uthan disponera saken
thertill, skulle han finna at vij icke een tijma tänckte dröija, uthan strax in
continenti slutha. Eder Kongl:e Maij:tt hafva affattande af priori parte
alternativae tagit sigh så när som thet skee kan och Eders Kongl:e Maij:tts
ägen och dess allieredes säkerheet thet kan tåla och lijda. Och när man står
på at erhålla och stadga thensamma, så äre vij så lijtet at förtänkias eller
then saken värd någon reproche, så lijtet som Frankrijke lät medh gode
ordh eller för andre respecter skuldh sättia sigh uhr Elssas och från Rheen-
strömen.
[ 9] Den 18 [ 18./28. Januar] besökte han oss hvarthera à part och hölt lijka-
som positum, dät dee churfurstl:e hade gjordt priori parti alternativae efter
vårt breef af den 25 novembris [ 25. November/5. Dezember 1646] itt nöije,
villjandes då i lijka måtto bevijsa 1) at stifftet var heelt och hållit cederat
och 2) at postulatum om Gollnou, Piritz och Colbatz sampt östrestranden
af Oderen och Friske Haffvet, så och Dipenou var een novitet, som inthet
fans hvarken i vår proposition eller brefvet, 3) att Eders Kongl:e Maij:tts
donationer, ehuruväll the funnes tecknade i vårt breef, vore lickväll efter
all apparence inthet införde at man tänckte bestå på them. Churfursten finge
inthet igen om donationes skulle gälla; Frankrijke hade efter itt vanligit
bruuk i lijka måtto casserat sine donationer i Elssas; man kunde finna itt
bättre och hederligare meddell at förnöija officerarne; thetta hafver stoort
nampn för världen och lijtet in recessu. Man gjorde bättre at man såge på
soldatescans rätta contentement och låthe thetta fahra, efter donationerne
ändå gå uth effter någre åhr.
[ 10] När vij sågo at dee Churbrandenburgiske inthet ändå, sedan vij hade
till öfverflödz satt dem 3 dagar att betänckia sigh, ville här förre, befans
för gott at tesmoignera emot them keijsl:e dät vij nu funne oss så mycket
mehr exsolverade och löste från alternativan, eftersom jagh, Johan Oxen-
stierna, thet och hölt grefven af Trautmanssdorff före then 19 huius [ 19./29.
Januar].
Han låddes fuller villja då som förr consentera till heela Pommeren, men
rådde lickväll at vij ville see på och trachta efter churfurstens consens.
Strax som jag var från Trautmanssdorff, hafver Vollmar varit hoos dee
Brandenburgiske och thesse hoos d’Avaux, besvärandes sigh, the Branden-
burgiske, theröfver at vij förhala värket och görat svårt till at få heela
Pommeren uthan churfurstens minne.
[ 11] När vij den 20 [ 20./30. Januar] vore tillijka hoos d’Avaux, begynte han
måla op the fahrligheeter som theraf skulle föllja om Eders Kongl:e Maij:tt
skulle villja taga emot Pommeren uthan consens. Så länge churfursten bjuder
sigh till förlijkning och funderar thensamma på vår proposition och förslag,
så kan hvarken Frankrijke träda i garantie eller någon opartijsk gilla vårt
procedere. In summa, vij råkade då i een lång dispute och ordevexling medh
honom.
Omsijder och sedan han efter itt mödosampt falkande offererade Gollnou,
resolverade vij att släppa först Piritz och sedan Colbatz, thet vij lickväll
gjorde hvar efter annan och med then condition att the Brandenburgiske
inthet skulle difficultera något i the andre öfrige begärte conditionerne .
Om the thet gjorde, ville vij inthet hålla oss till thenne cessionen af tvenne
så sköne ämbter. Men thet ville inthet hjelpa hoos d’Avaux.
Hvadh stifftet Camin anbelangar, när han hörde at vij stode så hårdt på
pertinentierne af Förpommeren som af ålder hafva varit i stifftet slog han
före at hvad som biskopen egenteligen tilkommer och plägar kallas stifft,
måtte komma till churfurstens behoof, efter vij thet hade cederat och the
keijsl:e thet räcknat i churfurstens satisfaction, men capitlet och dess prae-
bender måtte blifva som the hafva varit För- och Hinderpommerske, doch
lickväll så att Eder Kongl:e Maij:tt skulle hafva ius nominandi och chur-
fursten allena ius conferendi them Förpommerske praebenderne åt För-
pommeren.
I lijka måtto dreeff han och på cassationen af donationerne.
Vij remonstrerade honom dät han, d’Avaux, lågo oss nästan allena i vägen
och hindrade at få heela Pommeren. Förän han kom, var thet lijkasom
gjordt medh them keijsl:e, nu sedan vij till öfverflödh och på hans trägne
anhållande hade oss thet billigaste som skee kunde förklarat tridje gången,
finna vij at han scrupulerar mehr än the Brandenburgiske sjelfve, eenkanner-
lig kom oss främmande före at han ville vara emot officererne them han
viste göra sin deboir som redskaffens cavallieri och suurt nogh hafva för-
tjent thet lilla som äntå är till een tijdh gyldigt. In summa, vij skildes then
gången misslynte och nästan ovänner åth.
Efftermiddagen låg han oss åter an och subornerade then eena här then
andra ther att poussera oss till cassationen af donationerne. Vij sökte fuller
at conservera Jatzigk
sijder för d’Avauxes importune anhållande gifva then deelen efter, doch
lickväll med den condition om han, d’Avaux, brachte the 12 tunnor guldh
som vij begära till vederlag för the cederade ohrter i Hinderpommeren till
sin richtigheet, jämväll pousserade militiens contentement till itt nöijachtigt
sluuth.
[ 12] D’Avaux begärte till sin efterrättelsse och pro memoria itt opsat af
thetta som var på både sijder accorderat. När han den 22 [ 22. Januar/
1. Februar] fick itt sådant som lit. D innehåller, begynte han then 23 [ 23.
Januar/2. Februar] och continuerade then 24 [ 24. Januar/3. Februar] at drifva
och urgera på thet vij måtte thetsamma, i någre stycker ändrat af them
Brandenburgiske, som lit. E uthvijsar, på bägge sijdor uthi hans praesentz
hoos oss först genomgå och sedan, unanimi consensu affattat, underteckna
och bekräffta, på det man thermed kunde komma uhr then ovissheet och
the variationer som antingen nu äre eller häreffter måtte opkomma
Vgl. im folgenden Continuatio protocolli des markgräflich-brandenburgischen Gesandten betr.
die Verhandlungen um Pommern ( Meiern IV § XIV S. 272–280 ); vgl. auch UuA IV S. 531;
UuA V S. 107f.
thet vore skedt, så kunde the Brandenburgiske icke allenast bättre tala om
churfurstens aequivalent, uthan och med mehra efftertryck secundera oss in
negotiis imperii. Churfursten sökte medh all flijt at förbinda sigh och stå
medh Eder Kongl:e Maij:tt.
Vij temoignerade theremot dät vij inthet vore onägne at göra itt aftaal om
thet som än kan vara stridigt och behöver explication, såvijda som thet kan
här skee och sigh göra låther, men thet föllo oss betenkeligit at oprätta och
underskrifva något med them churfurstl:e, aldenstundh thet vore och borde
hållas för een particulartractat. Han, d’Avaux, viste sigh påminna dät
particulartractaten vore genom the churfurstl:es vållan satter uhr vägen.
Att tractera och skrifva något under uthan fullmacht, vore orijmliget, och
at nu, der man så när är kommin, begynna på at examinera fullmachterne,
vore praeposterum och een tijdzspillan. Eders Kongl:e Maij:tt, märkiandes
theras, the churfurstl:es, procedere medh fullmachterne, hade oss nådigst
befallat at hålla oss till generaltractaten. Vij vore till fridz at gå igenom
differentierne och, sedan the vore communi consensu slättade, fatta op heela
Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction at öfverlefverera then them keijsl:e,
förvissandes föruth d’Avaux och the Churbrandenburgiske att thet som
oss emellan blefve afftalt om Pommeren skulle blifva gyldigt, såframpt Eders
Kongl:e Maij:tt finge sitt nöije i the andra styckerne af satisfactionen.
Skulle vij nu gå i een particulartractat medh them Churbrandenburgiske
och then bekräffta förän vij vore viss på Eders Kongl:e Maij:tts aequivalent
i penningerne sampt resten af satisfactionen och militiens contentement,
så måtte the keijsl:e lijtet eller inthet vetta oss till vederlagh för cessionen
af Hinderpommeren, och i thet öfrige knyta oss säcken hårdt nogh.
[ 13] När vij nu komo till collationen af bägge papeeren, vårt och thet
Churbrandenburgiske, stötte d’Avaux sigh i förste punchten på thesse
orden: adiacentibus utrinque terris, som ville vij på östre sijdan om Oderen,
Friske Hafvet och Divenoun extendera littus längre än the cederade ohr-
terne medgifva, sökiandes at slå under Eder Kongl:e Maij:tt the interstitia
af landh som liggia uth med stranden emellan Grieffenhagen och Damm,
jämväll emellan Damm och Wollin och inthet höra till the ohrter som Eders
Kongl:e Maij:tt får, uthan antingen till churfurstens ämbter eller och till
någon adelssman. Sade att the churfurste cedera ju Eder Kongl:e Maij:tt
heela strömen och the vatnen med stranderne, så at Eder Kongl:e Maij:tt
finge them i sitt våldh och vore elljest allestädes försäkrat. Thet skulle lijtet
båta och gagna om Eder Kongl:e Maij:tt ville nu på nytt stå effter sådane
små stycker, som till exempel Store Stepenitz
igen medh heedhamptet Fridrichswaldh . The uthi Stepenitz kunde ändå
inthet fiskia och läggia sine näät uth i Friske Hafvet, om the icke tillförende
hafva loff och itt skeen uhr Wollin eller Ukermunde .
Till thet 2) ville han hafva uhr then 3:dje punchten thet som mäles om
episcopatu Caminensi, hvarpå vij lickväll bestodo medh the skääll som
ofvantill äre införde.
Till thet 3) sade han at the Churbrandenburgiske hade varit emot cessions-
brefvet, som vij i then 4:de punchten fordra, och at han, d’Avaux, hade
bracht them till at consentera thertill.
I lijka måtto och till thet 4) difficulterade the och ville icke hoppas att vij
ville framhärda therpå at churfursten, som i then 6:te artickeln begäres,
skulle affstå titulum Stetini, aldenstundh thet vore titulen af Hinderpomme-
ren som churfursten får igen. När vij regererade at Eder Kongl:e Maij:tt
finge staden Stettin, och altså allena rätt at föra thet nampnet, och kunde
lijda at churfursten skrefve sigh af Pommeren, beropade han sigh på the
Pommernske deputerades information och chrönikorne ther i landet.
Hvadh anlangar till thet 5:te sessionen in conventibus imperii et circuli,
sade han att the Brandenburgiske fuller gofve effter at Eder Kongl:e Maij:tt
måtte hafva praecedentzen på creitzconventerne, men bode att Eder Kongl:e
Maij:tt måtte låthat komma till een alternation på rikzdagarne. Vore sessio-
nen ostrijdigh, som hon är på creitzconventerne, så kunde thet föga hafva
på sigh, men nu äre 5 huus som in conventibus imperii alternera, såssom
Pommeren, Mecklenburg, Hessen, Wurtenberg och Baden Durlach, ther-
under Hollstein och Lawenburg villja vara medh, men blifva inthet admit-
terade . Om nu churfursten skulle altidh stå baak effter Eder Kongl:e
Maij:tt, så komme han inthet till alternationen och blefve honom förthen-
skuldh een skimff. Kunde Eders Kongl:e Maij:tt bringat till een richtigheet
och thesse husen till eenigheet om praecedentzen, så ville churfursten gärna
cedera, men nu hoppas han at Eder Kongl:e Maij:tt considererar ofvan-
bem:e skääl och consenterar i alternationen medh honom. Churfursten
hafver ingen competentz medh Eder Kongl:e Maij:tt, uthan veet väll och
är redebogen at göra Eder Kongl:e Maij:tt then respect som Eder Kongl:e
Maij:tt ägnar och bör. In hoc passu concurrera Eder Kongl:e Maij:tt och
han såssom två hertigar af Pommeren; Eder Kongl:e Maij:tt finge fuller
större deelen theraf på sin part, men churfursten theremot thensamma som
af ålder hafver gåt föråth, hvilket han, churfursten, lickväll inthet så mycket
anseer eller achtar som thet inconvenientet som i alternationen med hög-
bem:e furstl:e huuss är anfördt.
Thernäst ville d’Avaux på the Brandenburgiskes vägnar hafva inn först att
churfursten skulle få igen alla stycker som finnes i Hans Churfl:e Durchl:tts
fästningar, såssom Driesen och annorstädes
specialpuncht in instrumento pacis; hvadh andre ständer theri vederfores,
thet kunde churfursten inthet undvijka. Om vij nu skulle något cedera och
gifva churfursten efter, skulle andre thet strax allegera till sitt bästa. d’Avaux
regererade at thet vore itt annat besked medh churfursten; thenne cederar
Eder Kongl:e Maij:tt itt så härliget och sköönt land, så at man i regard af
dess commoditeter måtte göra honom någon mehr courtoisie än them
andra.
Sammaledes ville han at vij skulle per expressum sättia inn att Eders Kongl:e
Maij:tts donationer skulle med thenna friden ophöra och casseras; om thet
icke uthtrycktes med visse ordh, så finge churfursten allena dominium
directum och donatarii behöllo utile och alt thet som theraf föllo.
Vij svarade thet vara nog och nästan för mycket att han med sitt trägne
eenbändige drifvande hafver bracht oss till at consentera i een så effter-
tänckeligh saak; att han nu ville förmå oss till publicera thetsamma för-
medelss itt offenteligit scripto, thet komo oss främmande före. Churfursten
vore nog försäkrat och viss på at få alt igen, när friden här sluthes.
Hvadh i then b:te theras puncht förmäles om reversalibus och libera sub-
ditorum Pomeranicorum emigratione, therom ville vij oss vijdare informera
och tillsee hvadh brukeligit hafver varit och kommer öfvereens med herti-
gernes sampt landssens lagh och rätt.
[ 14] När thetta var igenom och discurrerat then 24 huius [ 24. Januar/
3. Februar], var i går, då ville d’Avaux ändteligen at the Churbrandenbur-
giske måtte admitteras till audience tillijka medh honom at fulborda alt
thetta med underskrifvandet. Vij vijste honom at vårt opsatt öfver heela
satisfactionen var färdigt och på vår sijda inthet hinder at gifva thet uth.
Thet vore bäst at the Brandenburgiske låthe sigh thermedh nöija.
När han inthet fick strax theri sin villja, foor han åter uth med någre hårde
ordh, säijandes sigh hafva ordre från hoffvet at expresse fråga oss om vij
då inthet ville göra fridh? Han concurrerade nu här icke allenast som een
mediator, then chargen han och strax ville afläggia, om vij så ville, uthan
och som een ambassadeur du roij de France. Ville vij inthet träda till friden,
så måtte man säijan; hans herre och konung kunde inthet längre see på
christenheetenes förderff och thess fiendes, Turkenss, progresser till alle
christelige potentaters desavantage och disreputation.
Vij frågade honom theremot om han och icke kunde uthan någon quaestion
emot oss medh gott samveet svara till hofvet dät å Eders Kongl:e Maij:tts
vägnar vij hafva gjordt och göra alt hvadh möijeligit är till att komma medh
ähran och säkerheet uhr thetta besvärlige kriget. Vij kunde inthet annat
iudicium och rapport af honom vänta än thet som vore opartijskt. Skulle
thet feela och vij i then opinionen fahra vill, så vore Gudh och vårt sam-
veett vittnessbördh nog, som oss i thetta fallet contentera. Hvadh han be-
gärar och vij medh raison kunna gifva effter, thet vore ju skeedt, och ändå
nästan alt för mycket; men at någon skulle understå sigh at lijkasom obtorto
collo draga oss till något som oss inthet vill anstå, then kunne vij inthet
annars än behörligen möta.
[ 15] När han gick bort, var först then keijsl:e Vollmar hoos migh, Johan
Oxenstierna, och Crane hoos mig, Salvium, både på een stundh och i itt
ährende, nembl:n at vij, varande nu någorlunda till rätta komne in puncto
satisfactionis, måtte efter gjordt aftaal och promesse emot ständerne taga
gravamina före ymse här hoos oss och ymsse hoos them keijsl:e praesentibus
aliquot evangelicorum deputatis; hvartill vij efter alt anseende i morgon
eller öfvermorgon måtte komma. Vollmar sade mig med thetsamma dät
d’Avaux hafver i desse så när 3 veekur han ligger här föga communicerat
af sin negotiation medh them Brandenb:e.
[ 16] När nu grefven af Wittgenstein och Fromholt besökte oss i aftonsse
klockan 5 , strax efter Vollmar och Crane, förfrågandes sigh om rådh huru
churfursten bäst sigh skulle comportera i then Neuburgiske saken, antingen
draga henne hijt eller sökia at elljest redressera henne efter förlijkningen,
komo vij på tals om tractaten. Då dee churfurstl:e bode att vij ville con-
sentera i conferencen och subscriptionen, berättades them hvadh Vollmar
hade sagt om d’Avaux, at han lijtet eller inthet hafver af honom förståt om
thet som här var förefallet. D’Avaux ville snöra och vickla oss i een parti-
culartractat, thertill vij nu inthet väll kunde komma och förstå för the här
ofvantill anförde consequentier.
The läste vårt opsat af the Pommerske styckerne, som vore blandh heela
satisfactionspunchten, och hade föija at säija theremot eller och inthet med
sådan ijfver som d’Avaux. Thet var lickväll nästan på thet slaget som här-
ofvantill är mält. Thertill kom att vij i vårt opsatt restringera domum
Brandenburgicam på thenne churfurstl:e sampt Onolssbach och Culn-
backiske, så at marggref Christian ginges förbij.
Electorales vände theremot 1) at churfursten inthet kunde uthslutha sin
nästa agnatum, 2) att marggreff Christian på detta fallet inthet skulle villja
gifva sin consens till cessionen af Pommeren och 3) att vij förthenskuldh
måtte taga saken i betänckiande, aldenstundh vij begära Pommeren cum
omnium interessatorum consensu. Högbem:e marggref Christian vore een
uthlefvat herre inmoot 70 åhr och hade ingen hopningh at få någre manlige
arfvingar som Eder Kongl:e Maij:tt skulle komma i vägen.
The Brandenburgiske berättade at thet går svårt medh churfurstens aequi-
valent
Vgl. Meiern IV § XV S. 280f. (Extrema resolutio dominicorum Caesareanorum de
aequivalente domini electoris Brandenburgici, Osnabrück 1647 Februar 1 st. n.).
Medh Halberstadt vore 4 difficulteter, 1) att herrskaperne Helgenstein
Gemeint ist die Gft. Helgenstein-Hohenstein.
Vgl. Des capituls der Hohen Stifftskirchen zu Halberstadt memoriale an der Augs-
purgischen confession zugethaner stände abgesandten, die von den grafen zu Schwartz-
burg und Stolberg praetendirte restitution der grafschafft Hohnstein betreffend. Halber-
stadt 1646 Oktober 17/27 ( Meiern III § XXX S. 693f. ).
2) Regenstein
hade een keijssersk öffverste fordring på någre tusendt rikzdahler, som ther-
uthur nödvändigt ville vara betalter.
På Magdeburg finge churfursten allena exspectance och vore ovist om han
thet någonsin bekommer i possess. Churfursten af Sachssen står efter the
4 ämbterne , och huuss Brunsswijk-Lunenburg praetenderar coadiutorien
Vgl. Meiern IV § X S. 256f. : Das Domcapitul zu Magdeburg notificirt dem Kayser
die auf den hertzog zu Braunschweig Lüneburg ausgefallene coadjutoriewahl. Der Hg.
von Braunschweig-Lüneburg ist Ernst August, vgl. [Anm. 3 S. 243] .
The dagarne hade erkiebisperne af Magdeburg och Bremen låtit insinuera
protestationer hoos the Churbrandenburgiske, then förre tillijka medh then
Lunenburgiske för Magdeburg skuldh och then senare för Halberstadt
Vgl. hierzu und zum folgenden Manifestum, daß keine gerechte ursache vorhanden, warum
Churbrandenburg zur satisfaction vor gantz oder halb Pommern das ertzstifft Magde-
burg begehren und hinnehmen wolle ( Meiern IV § IX S. 242–256 ); Sächsisch-magde-
burgisches Deduktionsschreiben gegen die Abtretung Magdeburgs ( Meiern IV S. 142ff. , 494–
508 – unter dem 13. Januar –); erzbischöflich-bremischer Protest gegen die Abtretung Halber-
stadts an Brandenburg ( Meiern IV S. 339 ); Protest des Halberstädter Domkapitels gegen die
Abtretung des Hochstifts an Brandenburg ( Meiern IV § XI S. 258 ); Lorenz S. 160f.;
Lorenz Koadjutorwahl S. 126f.
Om penningarne ville the keijsl:e inthet höra. The Magdeburgiske och the
2 Brunswijk-Lunenburgiske som här äre bemöda sigh allestädes till at hindra
och förekomma at churfursten icke må få Magdeburgh till vederlagh. I ge-
meen hafva the theremot 1) att evangelici hafva nu een så lång tijdh arbetat
therpå at gravamina måtte blifva richtige, när thet kommer så när, så gå
nästan alla evangeliske stiffter in i satisfactionen, så at then lasten kommer
nästan allena på them. Thermedh vore 2) mångt furstligit huuss vägen och
exspectantzen afskuren
satisfactionen, så vore thet lickväll betänkeligit för them af vår religion at
een reformerat skulle få directorium i Nedersachssiske creitzen. In parti-
culari och 1), så kunde inthet then nu varande erkiebiskop af Magdeburg
consentera theri för then eedh han hafver gjordt och lofvat at vella hålla
stifftet vidh macht och sine rättigheeter, i lijka måtto och huus Brunsswijk-
Lunenburg för hertigz Christian Ludwijks
Christian Ludwig, Hg. von Braunschweig-Lüneburg: * 25. 2. 1622, † 15. 3. 1665 Celle; folgt
zu Kalenberg 1641, zu Celle 1648. Vgl. ADB IV S. 163f. ; Isenburg I T. 74.
Gemeint ist Ernst August, Hg. von Braunschweig-Lüneburg: * 20. 9. 1629, † 23. 1. 1698.
Vgl. [Anm. 6 S. 242] .
coadiutor.
The Pommerske och Strålssundiske hafva nog rändt hoos oss desse dagar
och anhållit at theras nödtorffter måtte blifva införde efter thet opsatt the
hafva gjordt
Kongl:e Maij:tt förklarer sigh i thet sidst ankomne brefvet. Thermed the
fuller syntes contenteras, men anhålla lickväll att vij ville thet närmaste vij
kunde taga theras ord och mening inn, låthandes them njutha then nåden
och ähran att the blifva här på tractaten ihugkomne. Vij velle see efter och
göra hvadh tjenlegit är och medh Eder Kongl:e Maij:tts allernådigste ordre
conformt.
På d’Avauxes oändelige pådrifvande hafve vij nu på stunden, näst förän
posten skulle gå bort, måst sättia någre notas marginales till the Branden-
burgiskes här ofvantill bijlegde project och thet honom så sändt tilbakar.
Samma notae finnes uthi oftabem:e uthkast.
A: 67–67’ Kurbrandenburgische Vorschläge betr. Äquivalent und andere zu regelnde Probleme
(Declaratio Brandenburgica ad Suecorum postulata in puncto satisfactionis ratione
Pomeraniae exhibita Gallis d. 9. Jan. 1647; ex Gallico illustrissimi domini d’Avaux
concepta in Latinum translat. et ab eod. dictat. legationi Sueciae d. 9. Jan. 1647);
vgl. Meiern IV, S. 236f.
B: 68–68’ Schwedische Gegenvorschläge (Suedica resolutio ultima et peremptorialis); vgl.
Balt. Stud. XIV 2, S. 184f.; Londorp VI, S. 36; Meiern IV, S. 264f.; auch
Breucker S. 85
E: 75–76’ Brandenburgische Fassung obigen Schriftstücks mit Marginalien der schwedischen
Gesandten [Notae marginales kunde inthet in alla bliffve afskrefvne, med näste post
skole the föllja]. Osnabrück 1647 Januar o. Tag
77 G. Fürstenhäuser ( 1517) an G. Keller [ Ausfertigung]. [ Nürnberg] 1647 Januar 15/25
78–80 Avise
81–81’ Kf. Friedrich Wilhelm von Brandenburg an die kurfürstlichen Gesandten in Münster.
Den Haag 1646 Dezember 23/1647 Januar 2; vgl. Meiern III, S. 779f.
82–85 Aufsatz wegen der pfandtschafften
86–87 Memorial an Ihre Churfürstliche Durchlaucht zu Brandenburg und herrn
marggraff Christians Fürstliche Gnaden Instruktion. Osnabrück 1646 Dezember 18/28
88–97 Avise
98 Billerbeck an G. Keller [ Ausfertigung]. K[ öln] 1647 Januar 6
99–103’ Avise
104–104’ Schreiben C. G. Wrangels [ Auszug]. Bregenz 1646 Dezember 28/1647 Januar 7
104’–107 Avise
4 Seiten: Ihr Churfürstlichen Durchlaucht von Brandenburg denen Schwedischen herren
plenipotentiariis überreichete letzte resolution [ Druck]. 1647