Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
117. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 Januar 11/21
–/ 117/ [126]
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 6] fol. 34–39’; Eingangsvermerk Stockholm 1647 Januar 28/
Februar 7.
Pommernfrage: [1] Intervention der evangelischen Stände zugunsten Brandenburgs; [2] schwedisch-
brandenburgische Gegensätze; [3] Haltung des Kurfürstenrates; [4] Intervention der Generalstaaten
zugunsten Brandenburgs.
[5] Unterredung mit d’Avaux: Niederländisch-spanische Vereinbarungen und niederländisch-
französisches Verhältnis. [6] Niederländische und französische Vermittlungsbemühungen (Unter-
redung mit d’Avaux, den niederländischen Gesandten und Wittgenstein). [7] Änderung der kaiser-
lichen Haltung zur Pommernfrage. [8] Visite der kursächsischen Gesandten und Runges.
Eder Kongl:e Maij:tt berättade vij i underdånigheet medh Nr. 111 att dee
keijsl:e fuller tyckte vara gott dät vij, oachtandes churfurstens contradiction
och protestationer, stode på och ville taga emot heela Pommeren under
Keijssarens och rikssens försvar och manutention; men lickväll rådde the
och höllo tryggast och honorablast att såframpt churfursten nu ville prompte
acceptera then förre deelen af alternationen, gifvandes sin consens till them
af oss begärte stycker, vij då inthet måtte taga saken i betänckiande, uthan
therpå slutha. [ 1] Dagen therefter, sedan the keijsl:e thetta rådde, hade
evangelici status i sitt nampn tijo deputatos till oss som berättade att the
Churbrandenburgiske hafva begärat evangeliske ständernes intervention at
förmå oss till at differera tractaten medh them keijsl:e pa 6 a 8 dagar. The,
evangelici, skulle fuller gärna see at een så ringa dilation kunde nåås och
sedan therpå något fruchtbarligit till een godh förlijkningh föllja, eftersom
the, ständerne, inthet hällre önskade och skulle see, än at Eder Kongl:e
Maij:tt finge sin satisfaction i Pommeren medh churfurstens samtyckie;
om vij nu funno gott at förthenskudlh opskjutha värket på någre dagar,
dät stälte the i vårt sköön att göra eller låtha
Vgl. Breucker S. 79; Meiern IV S. 228.
[ 2] Vij svarade them dät vij, hafvandes intention och begärelsse at vinna
och bekomma een säker och ährligh fridh, gärna skulle deferera alle gode
rådh, och hälst evangeliske ständerne i theras betänckiande och interven-
tioner, synnerligen i thenne importerande saken, om man vore försäkrat och
viss på att något alfvare vore hoos dene Churbrandenburgiske. När man vil
see tilbakar på the förre Churbrandenburgiske actionerne medh chronan
Sverige i thetta kriget, så finnes fuller at the hafva nyttjat chronan Sveriges
vapn och vällståndh, men theremot icke allenast lijthet tänckt henne till
godo, uthan och i månge måtto varit till hinder och hulpit till at brytha gode
desseiner. Thenne churfurstens herr fader bemödade sigh fram för alle andre
at disponera Eders Kongl:e Maij:tts herr fader glorvärdigst i åminnelsse
at träda i kriget emot Keijssaren, eftersom och hans churfurstendöme då
var i stoor fahra och så uthsatt at der Gudh, förmedelss samme kongl:e
och segersame vapn inthet hade thet och andr〈e〉 beträngde på then tijden
errättat, hade churfursten efter då allom uppenbara och nu af the keijserlige
sjelf bekände desseiner icke allenast inthet då kunnat komma till Pommeren,
uthan till äfventyrs gåt qvitt een godh deel, ja kanskee heela churfursten-
dömet. Sedan nu Eders Kongl:e Maij:tts herr fader kom uth på Tyska
botn och här, genom Gudz nåd och sin heroiske valeur och försichtigheet,
brachte een och annan på beenen och fahran ifrå churfurstens dörr, trädde
nå hvar till och efter lägenheeten grep under armarne medh Hans Sahl:e
Kongl:e Maij:tt, befordrandes then allmänne saken så gott som skee kunde;
men churfursten hölt baakom berget och ville inthet förstå till någon alliance,
ehvadh allerhögstbem:e Kongl:e Maij:tt för conditioner thertill föreslog
ja, omsijder gick han heelt och hållit öfver till fienden och greep Eder
Kongl:e Maij:tt fientligen an icke allenast här i Tysklandh, uthan och
genom Båts infall i Lijflandh
i sin dödztijma . Thenne churfursten
regeringh gjordt godh mine och förmedelss förslag och sjelfve tractaten af
itt armistitio
Zum schwedisch-brandenburgischen Waffenstillstand vom 14./24. Juli 1641 vgl. Baltische
Studien IV S. 180f.; Breucker S. 3; Berner S. 130f.; Odhner S. 111–113, 119–121;
Wedgwood S. 384; Wortlaut: ST V 2 S. 476–481, Birecess S. 481–483, De Brandeburgska
Geheimrådens betänkande till kurfursten, bl. a. öfver den af stilleståndsfördraget, Köln/Spree
1646 April 22 [ st. v.] S. 483–486. Die Ratifikationsurkunden sind nie ausgetauscht worden –
vgl. Breucker S. 3.
varit emellan chronan och churfurstendömet, theri Eder Kongl:e Maij:tt
strax lät sigh finna redebogen, hafvandes icke allenast låtit genom sine
betjente tractera och slutha vapnehvijlan medh the Churbrandenburgiske
gessandterne, uthan på sagdan tijdh uthförda och föreställa sin ratification.
The churfurstl:e komo fuller och medh sin, men inthet at extradera, uthan
at vijsa henne. Thetta, ehuruväll thet var eftertänkeligit, lät lickväll Eder
Kongl:e Maij:tt thet så passera och churfursten in effectu njutha armistitio,
som hade thet varet sluttet, sökiandes at medh tijden kunna vinnan, efter-
som och jagh, Johan Oxenstierna, hade i Pommeren ordre, fullmacht och
instruction att på slutten armistitii tractat använda all flijt till at ther in loco
och förän vij komo hijt till universaltractaten bringa controversien om
Pommeren till godh ändskap. Men såssom thet var på then ohrten fåfängt
och förgäfves, så hafva icke heller the Churbrandenburgiske intill thenne
dagen här på tractaten vijst någon stoor ijfver till at slätta then handelen.
Thet vore them numehra af 16 åhrs passerade saker väll kunnigt hvadh rätt
och interesse Eder Kongl:e Maij:tt och chronan Sverige hade till och i
Pommerens manutention. Och ehuruväll Eder Kongl:e Maij:tt hafven hafft
betänckiande at vijdare låtha thet komma till någon particularafhandlingh
medh churfursten, sedan the förre tilbudh vore slagne i vädret och Keijssaren
hade cederat och gifvit Eder Kongl:e Maij:tt heela Pommeren, hafven Eder
Kongl:e Maij:tt lickväll till een öfverflödig contestation af sin fridbegirige
intention och uprichtige meeningh medh churfursten på hans inständige
och ofta itererade begäran committerat oss at träda i particulartractat medh
them Churbrandenburgiske, skickandes oss till then ända fullmacht och
instruction. När så vijda kom och aperturen skedde, var icke allenast ingen
fullmacht för handen hoos them churfurstl:e, uthan the hafva sedan kommit
fram medh fijra fullmachter, then eena föga bättre än then andra, alle
defectueuse och så fatte at vij inthet kunde therpå träda ihoop medh them,
hvilket efter thet hade thet anseendet, och nu efter tidssens förlop befinnes
vara anstält at förhala tijden. Så hafva vij till at befordra fridzvärket på then
väg som bequämare thertill fans måst släppa thet förslaget och på nytt hållo
oss till the keijsl:e hafvandes proponerat een alternativam och vaal för
churfursten at gifva sin consens till itt vist stycke eller Eder Kongl:e Maij:tt
bekomm〈er〉 heela Pommeren under Caesaris et imperii manutention. När
nu churfursten skulle svara på residenternes Ple[t]tenbergz och S:t Romains
framstälte propositioner, synes at Hans Churfl:e Durchl:tt hafver hafft
intention at eludera värket medh it dilatoriskt svar, uthan tvifvell at vinna
tijdh så länge han kunde. Men så snart vij märkte af een inrycht clausula
det churfursten inthet tänckte i evigheet låtha Oderen blifva skilnat emellan
Eders Kongl:e Maij:tts och sitt landh, thet lickväll inthet var begärat, uthan
fastmehra och vijdare öfver Oderen, hafva vij förklarat oss emot them
keijsl:e dät vij, märkiandes churfurstens pure negative svar till priorem
partem alternative, inthet ville mehra vara bundne thertill, uthan accepterade
thermedh alteram partem, nembl:en heela Pommeren under ofvanbem:e
garanda. När vij nu som bäst och måst äre theröfver at henne slutha och
the keijsl:e see vara vårt alfvar, koma the åter medh nye inkast. Thet vore
nu then dagen öfver then 7:de sedan the hade begärat 6 till opskoff, och
lickväll hörde man inthet aff them. The churfurstl:e ministri, som hafva
varit och äre i Haag, låtha eftertänckelige ordh falla, som inthet synes komma
öfvereens medh detta tilbodet af vänlig accommodation, uthan fastmehra
vella importera nye motus. Att nu låtha draga sigh vidh näsan och förhala
tijden till nästa campagne, kastandes thet eena och andra, som nu är på
godh väg och inmoot sluthet, öfver ända och i förre villevalla, thet synes
vara betänkeligit. Icke desto mindre och emedan ständerne så högt inter-
essera häri, så begärte vij theras sentiment!
The togo thet ad referendum och lofvade svar
Vgl. Protocollum, so den 7. Januar 1647 zu Osnabrück im evangelischen rath gehalten
worden, die Verrichtung der deputation bey den Kayserlichen und Schwedischen
gesandten wegen Pommern betreffend ( Meiern IV S. 230–234 ).
kommit. Thet synes lijkt at the hafva thermed innehållat sedan the märchte
at d’Avaux och Holländerne begynte läggia sigh häri och grefven af Witt-
genstein kom igen.
[ 3] Thet churfurstl:e collegium i Munster hafver debatterat och öfverlagt
thenne saken om Pommeren, resolverandes at såframpt churfursten inthet
ville acceptera förre partem af alternativa och gifva sin consens till the theri
begripne stycker, så ville thet garandera Eder Kongl:e Maij:tt thervidh,
men inthet vidh heela Pommeren.
[ 4] The 4 Holländske, som äre här än qvarre
huius hoos oss at höra och förnimma vårt svar på theras anbrachte recom-
mendation för churfursten. Vij blefve vidh vårt propos, tesmoignerandes
at vij inthet hällre skulle see, än at Eder Kongl:e Maij:tt kunde fåå sin
satisfaction medh interessatorum consens. Churfursten hade nu uthslagit
och vij förthenskuldh i lijka måtton revocerat vår alternativam, så at therpå
inthet är at byggia. Thet säkraste och bäste syntes vara at churfursten sökte
sigh itt gott vederlagh och öfverläthe Eder Kongl:e Maij:tt heela Pom-
meren. Vij ville å Eder Kongl:e Maij:tts vägnar göra och praestera thertill
alle möijelige officia, men at man nu skulle längre marchandera och dröija
tijden, thet ville inthet skicka sigh. Vij vore nu till värka medh them keijsl:e
at affatta conditiones garandae; om vij engagera oss vijdare medh them
måtte till äfventyrs blifva ondt och svårt at få något aequivalent för chur-
fursten.
The replicerade at theras principaler, Generalstaterne, inthet missunte Eder
Kongl:e Maij:tt een godh satisfaction, sågo och tänckte therhoos at then
inthet skulle kunna annars blifva än i landh, och efter all apparence i Pom-
meren. At nu Eder Kongl:e Maij:tt sökte thermedh interessenternes consens
och gode villja, thet vore lofligit, efter Eder Kongl:e Maij:tt och churfursten
vore så när skylde och på månge andre sätt medh hvarannan förvante, men
at the höllo ogör- och omöijeligit at samma consens vore at nå på heela
Pommeren, alldenstundh churfursten inthet skulle kunna få slijk landh igen
medh sådane rätt och commoditeter för sin staat och churfurstendömet.
Om vij ville bekräfta våre gode ordh medh sjelfva värket, så måtte vij gifva
bättre kööp och åtminstone och förste gången låtha alternativam gälla, som
hon var framstält, icke at the viste om the churfurstl:e ville förstå thertill,
uthan at således komma till vijdare handell och förlijkningh i saken. Skulle
Eder Kongl:e Maij:tt taga emot heela Pommeren uthan churfurstens con-
sens, kunde the väll see hvadh consequens therpå änteligen skulle föllja,
icke fridh, uthan nye besvär och motus. Eder Kongl:e Maij:tt haden ju
contesterat moot heela världen det Eder Kongl:e Maij:tt sökte een universal-
fridh. Thetta procedere medh churfursten vore tvert theremot och han,
churfursten, then eendeste som skulle gå mistom först sine arffurstendomer
och sedan friden medh. Generalstaterne, såssom the hade itt stoort interesse
i commerciernes frije lopp i Östersjön, altså kunne the icke annars än recom-
mendera thenne saken till accommodation at thermedh förekomma then
tempestet som synes medh tijden vella opväxa i Östersjön, trafiquerne till
hinder och förfångh. Generalstaterne ville inthet gärna göra andre någon
jalousie och oumbrage, icke hällre ville the vänta något sådant af andre
igen, uthan fastmehra hoppas och förmoda at alloreda skall, så häri som
andre saker, på thenne universaltractaten uphäfvas och slättas till alles
contentement, Eder Kongl:e Maij:tt för dess högloflige och manlige pådrif-
vande till een evigvarande renomée.
The ville här hoos oss hafva af oss vår i then saken gjorde alternative pro-
position, lijkasom hade the inthet sedt henne eller kunde då minnas dee in
priori parte begärte stycker, men vij sökte thermedh undflycht och blefve
oss lijke i vår förre resolution at inthet träda tilbakar ad reacceptationem
alternativae.
Den 6 [ 6./16. Januar] huius kom d’Avaux hijt ifrå Munster
[ 7./17. Januar] grefven af Wittgenstein ifrå Cleve
Vgl. Baltische Studien XIV 2 S. 52; Breucker S. 80 (gibt den 6./16. als Datum der
Rückkehr Wittgensteins an); Lundgren S. 268; Meiern IV S. 234–236; Odhner S. 206;
UuA IV S. 491.
för Fromholtz, een af the Brandenburgiske gessandterne, som pousserader
af Gallis et Batavis var färdigh at ryckia till churfursten at drifva på een
cathegorisk resolution.
[ 5] D’Avaux berättade oss den 7 huius [ 7./17. Januar] i första visiten, 1) hvadh
the Frantzöske hade gjord till Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction, såssom
medh S:t Romains sändande och pådrifvande hoos the Brandenburgiske,
2) huru illa Frankrijke besvijken af Holländerne, som oachtandes alla tijdige
varningar och protestationer, therom lit. A mäler medh mehra, hade den
*** [8. Jan. 1647 st. n.] sluttit medh Spagnien . Holländerne ville fuller
änskyllat at thet vore inthet annat än särskilte papeer underskreefne, men
d’Avaux sade sigh hafva sedt och läst sjelfva articklerne, befinnandes at the
vore 78 stycken, alle fulkomlige och så fatte at the på een eller två tijmar
kunde föras och redigeras in formam, jämväll af then consideration för
Generalstaterne at the inthet hafva kunnat önska them bättre: Plenipoten-
tiarii Batavici hafva i underskrifvandet lijka rang och ställe medh Spagnierne,
hållandes hvar sin halff deel af bladet mitt emot hvarannan, al pari. När
subscriptionen var skeedh, skall Peigneranda hafva trädt till them och
f[r]amtagit Holländerne, säijandes: Descendit de solio suo rex et vos nunc
amplectitur non amplius ut subditos sed ut suos amicos. Thetta skedde om
afftonen. Näste morgonen therefter, strax stadzporten gick op, var Bruun,
een af the Spagniske, som thetta värket mäst drifvit hafver, per posta reester
till Brussell , uthan tvifvell at gifva Castel Rodrigo
Castel Rodrigo, Manuel de Moura y Cortereal, Marqués de: † 1652; 1641–1644 spanischer
Botschafter in Wien, 1642 zum spanischen Bevollmächtigten in Münster ernannt, 1644–1647
Statthalter der spanischen Niederlande. Vgl. APW [II C 2 S. 47 Anm. 3] .
fordra ratificationem regis. Sedan thetta var skeedt, befunne the Frantzöske
thet vara sant, som dee tillförende hafva spådt, nembl:n at dee Spagniske
skulle häraf taga moodh och blifva stoore. Och ehuruväll Holländerne
sjelfva betyga them Spagniske i ögonen att the medh inthet foog neeka
Frankrijke at behålla Porto Longone et Piombino, efter then förolade
clausulen at behålla och förmedelss friden få them under tractaten con-
questerade platzer var general och ingen sådan exeption tillförende hörder,
så hjelper thet lickväll inthet; Frankrijke vore resolverat at stå therpå och
icke vijka i thet ringeste till een foots mån. Thet hade fuller väntat een
bättre beständigheet hoos Holländerne, betrachtandes then hjelp, protection
och ähra, som Frankrijke hade bevijst och skuttit under till samma respub-
lices opsteeg, men efter them hafver behagat at läggia perfidiam till första
och högste trappan af sin nu erhållne grandeur och sine benefactorer löhna
medh otack, så augurera nå hvar at the och skole lijtet kunna trijfvas ther-
vidh, lofvandes och berömandes med månge ordh Eders Kongl:e Maij:tts
för heela världen undersame och högstloflige constantz och couragie at
efter ordh och afskedh härda uth.
Vij gofve honom theremot communication af thet, som här var intill den
dagen i Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction passerat, hvilket synes vara
öfverflödigt at här upreepa, efter thet är förr berättat.
[ 6] Effter Holländerne syntes villja mehr och mehr ingerera sigh i thenne
saken, Contareni lät och höra at han ville komma hijt och d’Avaux offererade
sin tjenst at försökia hvadh som vore till att uthrätta, funne vij vara icke
allenast Eders Kongl:e Maij:tts ordre lijkmätigt, uthan och blandh desse
medlen thet bästa at deferera d’Avaux häruthi, låtandes Holländerne elljest
tala och inkomma, när them så behagade.
Sedan Wittgenstein var kommen och hade besökt d’Avaux och Holländerne
den 8 huius [ 8./18. Januar], var d’Avaux två gånger hoos oss förmiddagen,
förre reesan at berätta det grefven af Wittgenstein hade varit hoos honom
och sagt at the nu hade ordre, fullmacht och instruction at tractera icke
allenast om Pommeren, uthan och alliance emellan Eder Kongl:e Maij:tt
och churfursten
Vgl. im folgenden zur Pommernfrage: Summarisches protocollum, was in den Pommeri-
schen tractaten vom 8. biß den 14. Januarii 1647 [ st. v.] mit den Schwedischen herren
plenipotentiariis gehandelt worden ( Meiern IV S. 237–239 § VII NII). Vgl. weiterhin
Breucker S. 80–84; Lundgren S. 269; Odhner S. 206–208; UuA IV S. 490–492
(Relation der brandenburgischen Gesandten vom 7./17. Januar 1647), S. 492–493 (Löben an
Burgsdorf vom 7./17. Januar 1647), S. 493f. (Gutachten der brandenburgischen Geheimräte vom
11./21. Januar 1647 – wahrscheinlich vom Kanzler Sigismund von Götze verfaßt), S. 494–508
(Relation der brandenburgischen Gesandten vom 13./23. Januar 1647).
Vij svarade at then fullmachten komo för seendt; hade dee något gott at
säija, så måtte the thet göra och låtha skee antingen immediate medh oss,
som lickväll hafver sine difficulteter, eller och mediate genom hvem the
ville, men lickväll sågo vij hälst at d’Avaux hade den ähran. Att nu angå
medh dem een formal tractat vore inthet mehra i vår macht. Hvadh the
ville göra, thet måtte the låtha snart komma fram; och vore bäst at the
inthet länge falkade eller gjorde sig hopningh på alternativam. Hon vore
nu förlohrat och tryggast för them tala om itt vederlagh för heela Pommeren,
så att alt ginge af medh godh villja och nöije.
Vij hade då äfven fåt stundh at besökia them Holländske. D’Avaux badh
at han måtte få tala med them framför åth. Thet gjorde han och kam lijtet
therefter andre gången igen, berättandes at Batavi inthet vore väll till fridz
medh vår resolution at sättia alternativam uhr vägen och blifva vidh heela
Pommeren, efter consensen på thet slaget inthet vore at nå och erhålla.
Han låddes villja säija af inmängd hoot, men hölt thermedh åter, uthan
twifvell at thermedh temperera oss i vårt postulato.
Kommandes vij till Holländerne, repeterade vij och blefve vidh vårt förre
och ofta itererade resolution om heela Pommeren, bode därhoos at the ville
rätt väll höra efter grefvens af Wittgensteins medbrachte resolution, uthan
tvifvell ginge then therpå uth. The sade sigh thet nogsampt hafva gjordt,
men befinna inthet meddell at komma till ända, än at vij blifva vidh alter-
nativa.
Imedlertijdh och medan the som oftast vore ihoop den 8 och 9 [ 8./18. und
9./19. Januar], vore och vij hoos Wittgenstein och han åter hoos oss igen,
men oss emellan föll inthet som saken angick före.
Inmoot klockan 8 om afftonen den 9 huius [ 9./19. Januar] kom d’Avaux
och sade dätt han och the Brandenburgiske hade i någre tijmar varit ihoop
hoos Holländerna; ther thesse och d’Avaux hafva efter månge conferencer,
onde och gode, omsijder fåt af them Brandenburgiske een sådan resolution
som han oss först föreläste af sitt Frantzöske opsatt och sedan dicterade ad
calamum på latin, aldeles som bijlagan under lit. B. medh mehra gifver till
känna.
Vij togo thet ad deliberandum och lofvade medh första vårt betänkiande
och svar thertill. In antecessum och discursevijs sade vij dät man icke mindre
uthaf detta förslaget än the churfurstl:es förre procedere märkia at the
inthet hafva huugh till sluthet, uthan temporiera thet längsta the kunna;
ty föruthan dät at dee inthet uthtryckia contenta och styckerne af then förre
deelen i vahlet, så sättia och göra the churfurstens vederlagh så stoort at
thet inthet är proportionerat emot thet churfursten skulle mista efter prio-
rem partem alternativae. Ville churfursten resolvera och strax förklara sigh
till heela Pommeren, så hade vij orsak at stå honom bij och the till at strängia
på slijkt anseenliget vederlagh; vij kunde och inthet annars oss förklara än
therhän.
D’Avaux togh thet illa vidh sigh och badh at vij ville väll öfverläggia saken.
Frankrijke unthe och ville göra sin flijt at skaffa Eder Kongl:e Maij:tt een
nöijachtig satisfaction, men therhoos hoppades han at then blefve inter
terminos possibilitatis. Att heela Pommeren skulle kunna nåås cum consensu
electoris vore omöijeligit och uthan consens och under garanden hazardeust
och för månge orsaker skuldh disreputerligit.
[ 7] Uthi the terminis är nu tractaten. Och på ofvanskrefne sätt hafver een
och annan varit ombordh medh oss. Thet svaraste, som vij finna för oss at
få heela Pommeren under Keijssarens garanda, är och befinnes vara at the
keijsl:e nu draga sigh tilbakar, achtandes vara nog at the förmedelss thetta
förslaget hafva lijkasom jagat churfursten på nätet till at consentera till then
förre deelen af vahlet, hvilken sin meeningh the här och ther publicera och
styfva andra moot oss.
[ 8] The Chursachssiske vore i går här och påminte om svar på thet brefvet
som theras herre, churfursten, för een tijdh sedan skreef och härifrå dresse-
rades till Eder Kongl:e Maij:tt.
Dr. Rung, förnimmandes at vij i krafft af Eder Kongl:e Maij:tts aller-
nådigste breef af den 19 decemb. [ 19./29. Dezember] förtröstade honom på
praeposituren i Colberg, beder och anhåller, at han måtte therpå få colla-
tionen ungefär på thet slaget som innelagde breef under lit. C med mehra
uthtryker. Skulle nu Eder Kongl:e Maij:tt finna gott at uthfärda och sända
oss thensamma hijt, kunde vij henne, eftersom skaerne och han, Runge,
sigh lämpar, antingen uthantvorda eller behålla.
A: 40–42’ Schriftstücke der französischen Gesandten an die niederländischen Gesandten
B: 43–43’ Brandenburgische Resolution. Vgl. Meiern IV, S. 236f.: Declaratio Brandenbur-
gica ad Suecorum postulata in puncto satisfactionis ratione Pomeraniae exhibita
Gallis d. 9. Jan. 1647. Ex Gallico illustrissimi domini d’Avaux concepta in Latinum
translat. et ab eod. dictat. legationi Sueciae d. 9. Jan. 1647. Incipit: Elector Branden-
burgicas postquam consideravit optionem a legatione Suecica propositum