Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
113. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Januar 9/19
–/ 113 /–
Stockholm 1647 Januar 9/19
Kopie: RR fol. 31’–33’.
Pommern: Verweis auf die Order vom 7./17. November; Weisung für den Fall eines kurbranden-
burgischen Protestes betr. die besetzten kurbrandenburgischen Festungen und den Artikel über die
Verwicklung Pommerns in militärische Auseinandersetzungen. PS: Bericht Cbanuts über Nach-
giebigkeit des Kf. von Brandenburg. Vorrangiges Verhandlungsziel: Erwerb ganz Pommerns.
Med denne sidst ankombne post öfver Hamburg finge vij från Eder inge
bref, uthan tvifvel af ohrsaak att Plettenburg och S:t Romain äntå icke vore
kombne tillbakar från churförsten af Brandeburg; derföre vij och vedh näste
ankommandhe post vele churfurstens svar och Eder vijdare relation för-
väntha .
Vij, öfverläggiandes hoos oss dhe skiähl som vidh Pomerske satisfactionen
komma i consideration, befinne vår ordre af then 7 novemb. förleden [ 7./17.
November 1646 ] intet vara till förandra eller deraf något till moderere eller
falla låte. Och derföre där så ähr att bem:te keijserlige och Frantzösiske till
churfursten uthskickadhe betjänte bringa från honom tillbakar den resolu-
tionen att han consenterar till vårt förste förslag om Förpommern, Rugen,
Wollin och Stettin, dervidh I och hafve till taga i acht Gardtz på För-
pomerske och på andre sijdan Dam, Gilnow, Tiefenow, så att heele Friske
Hafvet blifver i vår och chronans våldh och devotion, tå må I theröfver
sluthe. Men ther churfursten intet vill dertill gifva sin consens (efftersom
oss om hans opiniatrite från Hollandh berättes och Rosenhanen i sitt bref
uthur Munster den 20 decembris [ 20./30. Dezember 1646 ] nestförleden
menar att Plettenburg och S:t Romain ingen annan resolution från chur-
fursten hafve bracht), tå och i teth fallet stå I på hele Pommern medh
caesaris et imperii consens och manutention att beholla, försäkrandes oss
på det slaget om vår och Sveriges chronos Pomerske satisfaction, görandes
altså een ända på then saken och vettandes att vij från denne resolutionen
icke täncke till vijka, och der det kommer på denne resolutionen, att I dhå
per expressum tillholle oss, såsom hertig aff Pommern, stifftet Cammin.
Vill och churfursten af Brandeburg häremooth praetendere, thå giöre Eder
flijth att protestationen icke blijfver accepterat eller och, ther then accepterad
varder, att I dhå deremooth reprotestere. Och så myckit the fästningar som
vij af churfurstens landh March Brandeburg innehafve anlangar, behöfve I
intet att gifva honom (i fall han icke gifver consensum) om deres restitution
nogre promesser, men gå heller den saken tacite förbij eller ju skjutha henne
till een particularaf handling emillan oss och churförsten. Härhoos vij elljest
vele Eder vidh den artiklen i pactis som skahl röra om Pommerns infläch-
tandhe i nogoth fremmandh krigh medh våre grannar icke obemält låtha,
nembl. deröfver denne vår mening vara att I af Eder icke behöfve till att
komma theropå eller nembna dervidh Pommern uthan gåå den saaken
generaliter. Men ther vederparten urgerar att then artiklen particularius
motte beskrifvas, villjandes aff oss och Sveriges chrono vara försäkradh att
Pomerske [Romerske] rijket för Pomers skuldh icke skahl mängias i nogon
annan feigdhe, tå må I och thet låte så skee, dogh reciproce, att oss och
chronan deremooth skeer af Caesare et imperio den försäkring att vij eij
heller för Pomerns skuldh blifve aff andre serdeles uthi Pommern anfäch-
tadhe och turberadhe, men aff Pomerske [Romerske] rijket vidh dess pos-
session maintineradhe.
PS:
Vij vele Eder icke förholla, troo män och commissarier, att den Frantzösiske
residenten Chanut hafver i gåår hoos oss fördt den discurssen som chur-
fursten af Brandeburg, seendes att I å våre vägnar bekomme Keijsarens och
Romerske rijkzens ständers consens opå hele Pomern, skahl fuller omsijder
vele gifva sitt samtyckie till Förpomern och dhe andre i förste förslaget
begäradhe stycken af Hinderpomern. Hvadh nu härom ähr eller blifver,
eller om churförsten så länge täncker till tergiversera, till dess vij erholle
Caesaris et imperii concensum öfver hele Pomern, förmenandes sigh stå
fritt och tijdh nogh för sigh vara att consentera till det andra, det ställe vij
derhän. Medhan lijkväl af Chanutz förde taal praesumeliger är att något
sådant moste vara på färdhe och residenten theraf hafver een rök, vij der-
emoth icke vele vara af churförsten i så motto dragne vijdh näsan, ty ähr
härmedh vår nådige villje och befalning att såframpt och när I kunne få
Imperatoris et statum imperii Romani consensum öfver heele Pomern att
beholla under oss och Sveriges chrono till satisfaction, I thå icke reflectere
Eder till acceptere churförstens consens opå Förpomern och dhe andre
stycken som vij af Hinderpomern begärat hafve, men blifve vidh den
consens och manutention som Keijsarn och ständerne öfver heele Pomern
uthfäste och försäkra och går sedan där intet ifrån.