[p. 159] [scan. 215]

1

–/ 92 /–

Rosenhane an Königin Christina

3

Münster 1646 Dezember 20/30

4

Eigenhändige Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 5 ] fol. 1296–1299; Eingangsvermerk Stock-

5

holm 1647 Januar 7/17.

6

Gesandtschaft Plettenbergs und St. Romains beim Kf. von Brandenburg: Proposition; kurfürstliche

7

Resolution. Vorwürfe Longuevilles: Unsicherheit infolge sich häufig ändernder schwedischer Forde-

8

rungen ; Verdacht, Schweden wolle den Friedensschluß verzögern. Visite bei Trauttmansdorff: kur-

9

brandenburgische Resolution; Abtretung Pommerns sine consensu electoris; Vorschläge der Gesandten

10

der pommerschen Stände. Niederländisch-spanische Verhandlung vor dem Abschluß, daraus resul-

11

tierende französisch-niederländische Spannungen; Servients Reise in die Niederlande.

12

Ifrå thet Eders Kongl. M:t jag underdånigst månde berätta

38

Vgl. [ Nr. 75 ] .

, huruledes

13

tvänne utskickade ifrå käijserl. och Frantzösche gesandterna till churförsten

14

aff Brandeburg vore affsända, ähr uppå thänna sidan uthi Tyske tractaten

15

intet vidare företagit. Omsider ähre bemälte deputati, nämblig Plättenbärg

16

i förgår och S:t Romain i afftons, igänkomne. Och såsom ryktet strax bleff

17

utspridt att the hooss b:te churförste intet haffva ärhållit thet som begärt

18

var, uthan tvärtemot att churförsten skulle haffva gjordt sig mycket otålig,

19

och i synnerheet iffras emot them käijserl. och hotas likasom han nödgas

20

resolvera till thet han älljest intet gärna gjorde, haffver jag vinlagdt mig att

21

bekomma in scripto hvad som thememellan var passerat

39

Vgl. [ Anm. 1 S. 123 ] ; Breucker S. 75.

. Och såsom jag

22

i dag fick copian utaff theras proposition till churförsten, såsom jag dän

23

härhooss E. Kong. M:t underdånigst insinuerar

40

Fehlt.

, besökte jag däruppå

24

härtigen aff Longeville att förnimma om så måtte vara passerat, emädan

25

någre conditiones däruthi befunnes som för dätta intet haffver varit omtaalt

26

och mera syntes vara införde till att göra churförsten affspänning än som

27

till att facilitera hans consens och bevillning, hvaruppå mig bleff till svars

28

giffvit att käijserl. gesandterne haffva låtit dän propositionen således upsättia,

29

icke att därvid ändteligen så skulle bliffva, uthan till att sondera churförsten,

30

och att the väll något skulle affslå där the förnumme honom villig att

31

beqväma sig, och att Frantzösche legationen haffver intet kunnat satt sig

32

däremot, uthan mått låta så skee.

33

Churförstens förklaring vore då ändtlig sådan att där E. K. M:t conten-

34

terade sig med Förpomeren allena, skulle han därtill giffva sitt samtycke

35

och låta sig finna raisonable uthi dän aeqvivalent han däremot begärar.

36

Män till att cedera Stetin, Gartz och Wollin, skulle allrig skee med hans

37

bevillning.

[p. 160] [scan. 216]

1

Och såsom jag däremot replicerade att the sväre conditiones, som föreslagne

2

ähre, måtte haffva bracht churförsten till dän resolutionen, svarade härtigen

3

att the conditiones haffva thet intet värkat, uthan mera thän förandring

4

som ähr spord hooss E. K. M:tz legater, hvilka skulle haffva förtröstat

5

Brandenburgesche gesandterna att E. K. M:t intet åstundar något i Pome-

6

ren , uthan vill sökia sin satisfaction annorstädes, hvilket sädan thet ähr

7

bliffvit utspridt och kommit till churförstens öron, vore intet under att han

8

således opiniastrerade. Vid dän occasionen beklagade sig bemällte h. Longe-

9

ville högligen däröffver att sådane förandringar intet bliffva them förtroligen

10

communicerade, så att the fördänskull intet kunde tjäna E. K. M:t i sakerna

11

som the gärna ville, ty när the arbetade och dreffve värket på thet ena för-

12

slaget , så fölle E. K. M:tz legater därifrå på ett annadt, hvarutaff the såväll-

13

som the käijserl. bleffve förvirrade och intet viste hvad the skulle hålla sig

14

vid. Och thär man alla sådanee particularförslag ville acceptera och däruppå

15

vänta att E. K. M:t förklarade sig på hvart och ett i synnerhet, skulle

16

lätteligen komma att någre protesterande Behemer föresloge kungeriket

17

Behemen och någon tid thäräffter en annan Schlesien äller något annadt till

18

satisfaction, att däruppå allrig skulle bliffva ändskap. Och äffter the alltså

19

dubiterade om E. K. M:t icke häller såge continuationen aff kriget, önskade

20

han att the thet fullkomligen måtte veta, att the däräffter i lika måtto kunde

21

rätta sine saker. Hvad han älljest mera slikt förebrachte, understår jag mig

22

intet E. K. M:t mäd att besvära.

23

Greffven aff Trautmansdorff besökte jag sammaledz i dag aff occasionen att

24

önska honom god julehällgd, som här emellan gesandterna ähr brukeligt.

25

Därvid kom han strax till att berätta huru churförsten aff Brandeburg haffver

26

förklarat sig allrig i evigheet villja släppa Stetin och the öffrige platzar till

27

Hinderpomeren hörande, ehuruväll Frantzösche gesandterna haffva offererat

28

honom pinguissimas conditiones, som hans formalia lydde, hvilke han intet

29

ville berätta, äffter han förmente sådant bliffva mig aff S:t Romain nogsamt

30

kungjort. Alltså föll han strax därpå att där E. K. M:t härmed icke vore

31

tillfredz, så måste man träda till thän andra conditionen som E. K. M:tz

32

legater uthi sin proposition till them käijserl. och uthi sitt breff sedermera

33

till Frantzösche gesandterna haffva föreslaget, nämblig ipso invito att behålla

34

altsammans. Om thet andra, the Pomersches förslag, kom han och obiter

35

till att discurera och höllt thet något orimligit, brukandes the orden eß ist

36

kinderwerk och förmente att hvarken E. K. M:t och cronan Sverige äller

37

imperium vore därmed betjänt. Han låt sig och märkia gärna villja reesa

38

öffver till Ossnabr. om hans hällsa så kunde tillsäija, män hvar och icke ville

39

han informera en aff sine colleguer som skulle med E. K. M:tz legater aff-

40

handla thet ena och thet andra. Män duc de Longeville bekände sjukan stå

41

däruthi att så länge han ingen apparence såge att kunna något uträtta, så

42

skulle han icke häller begiffva sig härifrån.

43

Mäd Spansche tractaten ähr så beskaffvat att Staterna ähre med them Span-

44

sche fullkomligen richtige, att icke thet ringaste them emellan differerar,

[p. 161] [scan. 217]

1

som härtigen aff Longeville själlff bekände, och haffva the i thässe förledne

2

dagar ändtligen villat sluta, så att emellan them och Frantzösche legationen

3

svårt contestationen ähre förefallne med störste iffver och vehemence.

4

Omsider haffva Frantzoserna bracht någre aff Statische gesandterna på sin

5

sida och thätt ärhullit att slutet bliffver tilbaka intill thäss h. Servien kommer

6

igän frå Hålland, dijtt han i går förreste. Orsaken till hans resa föregiffv[it]

7

vara dän tvist som ähr emellan Frankerike och Staterna öffver fredens säker-

8

heet , i thet att Frankerike begärer att Staterna skulle obligera sig att stå med

9

Frankerike och ryggia freden ifall att Spanien komme till ruptur med Fran-

10

kerike , hvilket och Galli reciproce ville göra, såframt freden med Staterna

11

skulle bliffva violerad. Thätt Staterna ähre tillfredz med och haffva bevilljat

12

där rupturen skulle förorsakas i Frankerike, Roussillon

38

Roussillon, Gft., bis 1642 spanische Provinz, von Ludwig XIII. erobert und 1659 im Pyrenäen-

39

frieden an Frankreich abgetreten.

äller på the orten

13

som Frankerike innehaffver i Nederland, män hvad som i Catalonien och

14

Italien skedde, ville the intet låta binda sig till att försvara. Thätta förutan,

15

som h. Servien förnembligen skulle negotieera i Hålland, hålles därföre och

16

bliffver aff androm iudicerat att hans intention och ährende skulle vara att

17

disponera Staterna till continuationen aff kriget äller åtminstone adjoustera

18

sakerne medh them ifall att Frankerike resolverar till att bliffva uthi kriget

19

med Spanien allena, hvilket jag Frantzösche gesandterna discursvijss haffver

20

förehullit och så mycket förstått att the intet ähre obenägne till krigetz

21

continuation med Spanien; män att h. Servien skulle thärom negotiera, ville

22

the hvarken neka äller bekänna, uthan skjutat hän att h. Servien måtte till

23

äffventyrs få någon ordre ifrå Paris äller finna något för sig i Hålland, som

24

them kunde vara ovettreligit. Tyska freden göra the sig försäkrad uppå att

25

kunna sluta och skillja därifrå så snart i Ossnabr. kunde bliffva richtigt,

26

äfftersom h. Trautmansdorff skulle haffva förtröstat them intet villja vänta

27

på någon, uthan gå fort och sluta så snart sakerna därtill vore disponerade.

Beilagen in DG, A I 1, Legat . [ 5 ]:

29

Die in Nr. 111 genannte Beilage fehlt; die folgenden Schriftstücke gehören kaum zu diesem Schreiben

30

( fol. 1342’ findet sich ein Vermerk: Lit. E Pomerske ständernes inlage och desiderio vidh

31

fridzslutet och 〈deras〉 angrepne inclusion).

32

1300–1312 Gesandte der pommerschen Stände an Johan Oxenstierna und Salvius. Osnabrück

33

1646 Dezember 5/15

40

Vgl. Baltische Studien VII 1 Beilage 33 S. 168–187.

34

hierzu Beilagen: