Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
45. Johan Oxenstierna an Salvius Osnabrück 1646 November 16/26
Osnabrück 1646 November 16/26
Ausfertigung: Salvius Slg. vol. 11, E 5263, Nr. 131 = Druckvorlage. Kopie: DG, A I 1,
Legat. [ 5] fol. 907–908’ = Beilage O zu Nr. 44. Konzept: J. Ox. Slg. A: II, E 923.
Hauptthema des Briefes: locus tractandi. Satisfaktion. Mißtrauen gegen Frankreich. Pommern:
Haltung Polens, der Generalstaaten, Frankreichs.
Posten ifrån Mönster kom något sent hit, inmot de andre skulle gå sin koss
åt Sverige och Mönster. Therför hinder jag nu intet svara så utförligen som
jag ville och thet sig borde. Bezug auf Nr. 40 und 41 mit knapper Inhaltsangabe.
Jag veet vist at h. ambassad:n intet hafve hördt ded jag skal hafve engagerat
min parole at komma tijt öfver igen nu i thenna hasten. Eij eller hafva the
Frantzösche thet en gång innuerat, fastmindre begierat, eller jag gjordt
derom förtröstning, vettandes at ded skulle illa stå och verre vara till at
försvara, om jag uthan orsak så skulle hveka fram och tilbakar. Thet jag
rådde h. ambassad:n at förfoge sig hit, hade jag inthet trodt skulle kunne
giöra något sådan otidigt alarm, ty utaf begge mine breff varder h. ambas-
sad:n förnimmandes att thetta mit råd inthet annors ähr meent ähn at h.
ambassad:n måtte, om honom så behagade, thet giöra, sedan han alle nöd-
torftige saker hade ther förrettat, hvilke såssom the ähre åtskillige och af
consideration, altsså kunde jag fuller tenkia at the behöfde tijd och legenheet
at handteras, så at hvarken Galli eller the andre skulle strax och i nesta
dagerne effter min afressan få thet vetta och orsak att querulera och låte så
illa.
Sjelfva saken anlangende, så ähr ju affter then ordre vij hafva om Pommeren
och mit näst föregående bref inthet meer förbehållet och oförgiffvit än blotta
Stetin. Min mening hafver varit och ähr ähnnu at h. ambassad:n, hafvendes
på the i ofvenb:te bref specificerade conditioner cederat stifftet Cammin
och Dam, kunde therpå förfoga sig hijt, tesmognerandes medh sit afressande
at thet vore vårt yttersta stånd therifrån intet kunde vijka. Thet ähr ju icke
mehr ähn een dagzleed heremellan; innan the få ther talas med om thet-
samma som således cederas, kan her ambassad:n vara her. Finna vij då
raisonabelt, så kunna vij på samma timan her på vår valstadt, ther begge
keijserlige plenipotentiarii och residens Gallicus
Groulart; vgl. [Anm. 6 S. 4] .
stenderne, enkannerlig de Brandburgische, ähre tilstedes, öpna hela sacken.
At Galli tale högt och andra hjelpa under, thet ähr inthet fremmande.
Kunna the något erhålla thermed, skola the uthan tvifvel stemma högre
och alla blåssa et horn emot oss, hafvandes för ögonen then fordeel the
förmena sig få hender emillan at conjunctim öfverdyfla the evangeliske, ner
te först hafva bracht oss till at ther i Mönster afhandla K. M:tz. satis-
faction.
Thet kan til eventyrs vara sant at grefven af Lamberg och Krane taga ordre
af grefven af Trautmansdorf. Om så ähr, kan ded då vara bettre at the
skrifva eller och postera till sin collegam än at K. M:tz plenipotentiarijer
skole för Trautmansdorff skul liggie i Mönster och så offta som han vill
och sakerne synes fordra lijkasom opvartan. Grefven af Nassaw och Wolmar
ähre inthet fulmechtige at handla med oss; och Trautmansdorff ähr sjuk
eller och, ded Gudh och honom ähr best vetterligit, holler sig inne medh
flijt.
Om nu h. ambassad:n skulle gifva Stetin effter, tro jag vist at the inthet
stana thervid. Grefven af Witgensten menar at Uckern skulle blifva ter-
minus; talte thet likasom effter sin instruction och sade at kongen i Påland
aldrig lärer lijda at K. M:tt. får een footbred ut med Oderen. Battavici
skole och gå nu dermed om at eslognera K. M:tt ifrån ded vatnet . Han
talte och pockade myckit opå Frantzoserne, gifvandes at förstå ded de vore
de verste emot oss. Therföre at vij då måge desto beqvemmare erholla vår
scopum, så tycker mig vara rådeligst och lenda till K. M:tz reputation,
tjänst och gagn, om h. ambass., som både i förre brefvet och uthi thette her
oventill ähr sagdt, giör aperturen om stifftet Cammin och Dam, jemvel
praesterar i the andre sakerne hvad
An diesen Stellen wird deutlich, wie ähnlich „e“ und „a“ geschrieben werden können. Zu lesen
wäre „hved“; in „ifrån“ (3) erscheint jedoch dieses Zeichen mit übergesetztem kleinem Kreis,
ist demnach als „å“ zu identifizieren – von hier aus ist auf „a“ in „hvad“ (2) zu schließen;
eindeutig „e“ ist dieses Zeichen in „settia“ (4).
An diesen Stellen wird deutlich, wie ähnlich „e“ und „a“ geschrieben werden können. Zu lesen
wäre „hved“; in „ifrån“ (3) erscheint jedoch dieses Zeichen mit übergesetztem kleinem Kreis,
ist demnach als „å“ zu identifizieren – von hier aus ist auf „a“ in „hvad“ (2) zu schließen;
eindeutig „e“ ist dieses Zeichen in „settia“ (4).
Mönster, till hvilket mig inthet bör settie
An diesen Stellen wird deutlich, wie ähnlich „e“ und „a“ geschrieben werden können. Zu lesen
wäre „hved“; in „ifrån“ (3) erscheint jedoch dieses Zeichen mit übergesetztem kleinem Kreis,
ist demnach als „å“ zu identifizieren – von hier aus ist auf „a“ in „hvad“ (2) zu schließen;
eindeutig „e“ ist dieses Zeichen in „settia“ (4).
determinera och gifva målet i altsammans; jag seer at proaemiummet ähr
ferdigt och ded andre snart ventes effter. När arbetet ähr så när gjordt och
vägen hitöfver intet lengre, så hoppes jag at ingen skal med fogh kunne
besvära sig öfver vår drögzmåål. Jag kan inthet komma til at resa tijt öfver.
Och skriffteligen vexla våre
An diesen Stellen wird deutlich, wie ähnlich „e“ und „a“ geschrieben werden können. Zu lesen
wäre „hved“; in „ifrån“ (3) erscheint jedoch dieses Zeichen mit übergesetztem kleinem Kreis,
ist demnach als „å“ zu identifizieren – von hier aus ist auf „a“ in „hvad“ (2) zu schließen;
eindeutig „e“ ist dieses Zeichen in „settia“ (4).
An diesen Stellen wird deutlich, wie ähnlich „e“ und „a“ geschrieben werden können. Zu lesen
wäre „hved“; in „ifrån“ (3) erscheint jedoch dieses Zeichen mit übergesetztem kleinem Kreis,
ist demnach als „å“ zu identifizieren – von hier aus ist auf „a“ in „hvad“ (2) zu schließen;
eindeutig „e“ ist dieses Zeichen in „settia“ (4).
mig betenkelig.