Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
433. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1645 November 6/16
433
Stockholm 1645 November 6/16
Konz. von Gyldenklou: Kgl. Konceyter; Kopie: RR 938–939
Empfehlungen Lübecks, Bremens u. Hamburgs in den kommenden Friedens-
verhandlungen .
Vi vele Eder i nåder icke förhålla, att dee tree erbare städer Lybek, Brehmen
och Hamburgh hafve sändt till oss sine gesanter, hvilke ibland andre
värf dee hoos oss hafva aflagdt och förrättadt, hafve dee giordt oss en
flitigh gratulation öfver den medh konungen i Danemarck slutne friden
medh underdånigh böön och tillförsicht, att, såsom the icke äre uthi
samme fridh förgätne och utheslutne vordne, så ville vij och them i Tyske
fridhen til desslijk inclusion nådigst ihugkomma. Nu är fuller icke uthan,
att the som stå och arbeta medh oss i kriget för den gemehne evangeliske
sakzens bästa, ju medh all skiähl böre niuta then frucht, som friden, then
Gudh mildeligen täckes beskära, medh sigh förer och vij fuller störste fogh
hafve för dem att tala. Men såsom desse städer ähre oss och Sveriges chrono
medh margfaldigh inbördes gemehnskap, särdeles i naborligh correspon-
dence, handell och vandell så och then rätte religionen förvandte, uthan dess
och vij icke mindre än vår högstährade och sahlige kiäre her fader glor-
vördigst i åminnelse skatte oss och vårt rijke tå märckeligen försäkradhe,
när Romerske rijkzens chur-, furster och ständer, särdeles the evangeliske
om deres gamble frijheet och rätt äre försäkradhe och the i theres tilbörlige
stat och ståndh conserveradhe, och denne sakzens erhållellse är rätte bahnen
till befrediga så Tysklandh som oss och Sveriges chrono, vij och icke
tvifle, att ständerne ju ganska gerna unne oss och vårt rijke en så beständig
roo och behörligh försäkringh, att vij för all den mödha, kostnadt och fahra
vij vidh och för dem hafve uthstådt, icke må blifva osäkre, och fördenskull
thenne hafver varit vår förnembste scopus i thetta kriget, och vij nu medh
fridztractater genom Eder drifve och täncke theropå stå, ther ständerne och
siälfva grijpa Eder under armerne, och emedan vij till desse icke mindre än
andre ständer och städer i Romerske rijket drage then godhe tillförsicht, att
dee medh all flijt och alfvar therhän cooperere (efftersom vij och af Eder
nådeligen förspörie, thet the hafve lagdt thertill godh begynnellse), re-
commendere vij och Eder i nåder thesse städers välfärdh, att the och i then
friden, som Gudh täckes på thetta långvarige kriget och stora värket
försåna, må blifva ihugkombne och inslutne …