Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
423. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Oktober 25/November 4 Pr.: Osnabrück 1645 Oktober 26/November 5
423
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 6 der Nr. 425
Besuch Wittgensteins: Schwedische Ansprüche auf Pommern, feindliche Absichten
der Franzosen gegen die evangelischen Reichsstände.
I går var grefven af Witgenstein hoos mig, berättade , hurusom han för
någre dagar sedan hade varit hoos grefven af Nassow och theribland annat
förnummit allierade cronornes intention vara at begära til satisfaction
Pomeren och Elsass, hvilket honom myckit sälsampt är förekommit, be-
synnerligen effter Eders E. E. altidh hade låthidt försäkra hans herre, at
cronan Sveriges intention inthet vore at stå effter Pommeren, uthan Eders
E. E. hade förtröstat honom at ingå deröfver medh churfursten särskilte
tractater, och fördenskuldh synes nu, lijkasom man thermedh hafver
velat uppehålla och bedraga honom. Sedan vore thet een saak, som aldrig
i evigheet kunde skie. Ty först skulle stenderne aldrig gifva dhertil sitt
samtyckie, uthan heller låtha komma på extrema och fatta desperata con-
silia . I anseende at theres fäderneslandz säkerheet och interesse dheruthi
så högt verserar, ty dher the tvenne portar åt Tysklandh skulle stå yppne,
så blefve thet een theatre af alle främmandes innlopp och evigt vahrande
krig. Ty oansedt man för thenne tiden kunde föreenas och inthet så brått
hafva något at förmoda, så kunde genom tijder och persohners förandringar
lätteligen tilslå, at man dageligen hade at vänta them på halsen. Dess-
föruthan vore och hans herre churfursten resolverat at förr mista altsam-
mans och tiläfentyrs nödgas göra det han aldrig hade tänkt, än at mista thet
ringeste af Pommeren; hvaropå han vore så försäkradt, at han deröfver ville
sättia lijf och siäl i vaadh. Skulle man och medh gevalt villia maintenerat,
så måtte man låtha komma på hvadh som deraf ville föllia. Keijssaren hade
icke allenast lofvat mainternera honom vidh Pomeren, uthan kongen i
Pålandh hade och til den ende tilbudit honom allience och bijståndh.
Frantzöske gesandterne hade och i lijka motto, i fall thet skulle komma til
ruptur emellan cronan Sverige och Franckrijke, sökt churfurstens vänskap
och närmare allience både igenom förnembd gifftermåhl som elliest.
Stenderne vore ingen tvifvell opå at the i sådant fall icke skulle bifalla hans
herre. Fördenskuldh begärte han, jag ville, när Eders E. E. hijt komme,
derom göra påminnelse, at Eders E. E. ville taga thet i betänckiande och
medh then praetensionen på Pomeren afstå. Ty elliest hvadh cronan Sverige
härtil hade upbygt och giordt sig emoot stenderne meriterat, skulle medh
thenne begäran nederrijfvas och förandras, såssom han thetta vidhlyfftigt
och medh een vehementia, at jag mig deröfer förundrade, uthförde och
äfven på samma sättet een dag eller två tilförende emot een annan persohn
hafver uthbrustit.
Jag svarade theropå mig inthet vara vitterligit, at man hade i synnerheet
nämbt och begärat Pomeren til satisfaction, doch dher så skulle komma,
hoppades jag thet medh gott maneer skulle skie, så at hans herre icke behöfde
lida skadan allena; och förmodade jag, hans herre skulle unna sitt fädernes-
land den roo och hvijla, som det högst åtränger, och fördenskuldh inthet
vara så scrupuleux at göra något byte. Han viste derhoos emellan alla
krigande partien vara brukeligit, at den som någon förmån i hender hafver,
den inthet gerna släpper uthan real assecuration och nöije. Den tacksamheet
man vil förmoda hoos stenderne synes requirera thetsamma, at the mehra
insistera derupå, änn at the skole vara chronan hinderlige, synnerligen
effter the i förre tractater och projecter icke hafva hållit thet een gång
disreputerligit, uthan mehra pro necessario och concesso; och såssom
churfursten härtil hafver hafft then renoméen at föra gode consilia och
stå på the evangelisches sijda, jemväl unna cronan Sverige sin säkerheet,
altså ville jag hoppas, at han ifrån så lofligit upsååt icke affträder, emedan på
annadt sätt och medh undsägningar ingen fridh vore at förmoda. Medh
hvadh mehra sådant jag i störste höfligheet kunde repliquera honom.
Därtil han svarade, at han effter sin herres befalning hafver förbrådt keijss.
gesandterne, thet the i sitt svar hafva referat sig på Schönbäckes upsattet
och thermed gifvit chronan Sverige lijkasom hoppning til någon satis-
faction , hvilket och Franckrijke uthan tvifvel vil taga effter och inthet mindre
låtha nöija sig medh. Dermed vore evangelische stenderne inthet ringa
graverade, effter lasten thermed vil falla på them allena; doch ther man effter
förbenämbde förslag skulle gå, så ähr thet i penningar förståendes och så
månge tunnor guldh och inthet sagt, at hans herres landh thertil skulle up-
gå ; och såssom chrfursten aldrig vore sinnadt thet medh gode at afftså, så
kunde han icke heller förstå til något byte och recompence och kunde thet
alrig emot posteriteten och sitt fäderneslandh försvara, uthan ville heller
gå ifrå altsammans och sågo heller, at thet medh gevalt tagas honom ifrån,
än han godvilligen skulle cederat, hvilket han medh eeder på ähra och
redligheet bekräfftade.
Jag lät den discursen så passera och hemstälte tijden och stendernes gott-
finnande , huru the medh gott maneer kunde skillia cronorne ifrån sigh
och finna på något förslag, hvarmedh friden kunde befordras, när så vidt
kommer.
Dervidh begynte han referera, huru hans förslag emot Eders E. E. hafver
varit, at hans herre churfursten motte få H. M:tt vår drottning, så vore den
striden medh Pomeren uphäfvin och cronan kunde i thet stellet få een
annan satisfaction, men at han väl viste, at consilierne gå däremot och man
inthet vil låtha H. K. M:tt komma til något gifftermåhl, på thet man fram-
deeles hade at formera rijket til een republique eller itt vahlrijke.
Jag opponerade mig emot thet skählet, så mycket jag kunde, och refererade
thet öfrige om churfursten på Hennes M:tts ägit och stendernes behag och
gottfinnande, moverade doch så vida, at, i fall sådant kundde skie, så vore
doch den conjunctionen medh Pomeren ett personal värck, som på eens
menniskias lijfstijdh bestode och cronan ingen beständigheet hade at fundera
sig upå. Dertil meente han, at man skulle finna medell, och när så vida kom-
me , kunde man på annat sätt medh cronan förbinda sig och thet så heemligen,
at stenderne i Tysklandh deraf inthet viste, som elliest uthan all tvifvel skulle
sig deremot opponera. Dervidh komme vij til tahla om discrepance i
religionen, hvilket han meente inthet så stoor vara, at den något skulle hafva
til betyda, effter churfursten ju bekänner sig til Augspurgiske confessionen.
Sedan berättade han, hvadh fahrlige consilia Frantzoserne föra emot them
protesterande i Tysklandh, i thet the sökia til at draga alle catholiske chur-
fursterne på sin sijda med then promesse och försäkring, at the sedan ville
hielpa til at göra klart medh them evangeliske, thet han sade sig hafva
Eders E. E. tilförende berättadt och jag fördenskuldh onödigt håller alla
omständigheeter at upreepa. I synnerheet bekände han, att een churfurstl.
gesandter nyligen hafver sagt, at, dher Keijssaren inthet kan beskydda them,
så vore them äfven så kärt, at the vidh sin religion, dignitet och privilegier
blefve beskyddade af cronan Frankrijke; och at något allaredo motte vara
dherann, dömbde han af thet den Beyersche gesandten i churfurstl. collegio
hafver sagdt honom i ögonen, at I herrar reformerte meena hafva oss
catholiske i säcken, men förrän I vetta ordh aff, hoppas vij hafva Eder dheri.
Hvadh elliest för discurser emellan honom och Frantzoserne ähre fallne
öfver thet, at Galli hafva illa uptagit the keijsserl. resolution in puncto
religionis; item huru honom såväl som secretario legationis Brande-
burgicae ähr pension af Franckrijke tilbuden, thermedh at draga churfursten
sig til handa, och huru the hafva sökt at nyttia och betiena sig den difference,
som emellan Eders Excell., her Oxenstierna, och her Löben skulle vara
förefallen, håller jag onödigt at schrifva, effter jag praesupponerar sådant
alt vara Eders E. E. nogsampt kunnigt, medan han så nyligen är kommen
dherifrån. In summa han troor Frantzoserne mechta illa och önskar, att
Sverige vore contenterat, så skulle the ingen möda hafva at vijsa Frant-
zoserne vägen åth Paris igen …