Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
376. Joh. Oxenstierna an Rosenhane Osnabrück 1645 Juli 28/August 7
376
Osnabrück 1645 Juli 28/August 7
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A II; Kopie als Beilage der Nr. 378
Weisungen für Gespräche mit Longueville: Verhältnis Frankreich-Bayern, mili-
tärische Aktionen, modus consultandi der Reichsstände. – Anliegen des pfalz-
neuburgischen Abgesandten Wippermann.
Vij hafva nu sedermera fåt det churfurstlige slutet i Lengeriche giort, hvil-
ket finss härhoos sampt hvadh de furstlige och stättiske hafva sinemillan
upsat och i förledne fredagss de churfurstlige låtet tillställa. Thet är af åt-
skillige hijtöfver skrifvit och mig och her Salvio communicerat om de Fran-
zöskes och Bäyerskes congresser icke allenast medh solenne visiter, uthan
effter förrättat devotion i kyrkiorne, ja och om nattetider på bekant vijs och
platzer, så at een och annan icke allenast praesumerar deraf een förtrolig
intelligence dem emillan, uthan och ville tala om slutne saker, såsom 1. at
Bäyeren skulle stå under Frankrijkess protection och i neutralitet, 2. at
Frankrijke ville maintenera Bäyeren vidh digniteten af churen och dervidh
hängiande land och 3. at Franktijke skall deremot vara förvissat om Elsas
och Philipssborg at behålla dem loco satisfactionis. Thetta sadess oss, när
d’Avaux var här i staden och blef honom ex occasione förehållit. Intet nekade
han till at de icke då och då besökia hvarandra, män när vij talte om tracta-
ten och något slut, svor han om Gudh och alle helgon på sin siäl saligheet
och samvet, at det inthet var sant.
Then första och ytersta conditionen synness och vara considerabel för
Bäyeren, effter han synnass vara altför stor och modig at stå under Frankrij-
kes protection, nu emedan han är i vapn och hafver hafft den lägenheeten
at skuda Fransöska några gånger och sielf kunnat ehrhålla sin militie i itt
tämmeligit postur, så at Käijsaren nu nästan fijrer honom och de andre stän-
derne altidh fruchta hanss macht. Hvadh i den 3. punchten står om satis-
factione Galliae, tyckess och fuller betänkeligit för Bäyeren, at han itt så-
dant stycke skulle förlofva till Frankrijket inconsultis Caesare et ordinibus
imperii, hvarmedh han kunde på sig draga den blasme, som han hafver velat
smeta på Palatinum för det han tog vidh den Behmiske chronan. Men slijke
considerationer kunde man fuller hafva at tänkia så vara, som d’Avaux ville
oss öfvertala. Men effter man kan inthet altför väl vara omtänkt och see sig
kring ibland så ilfundige consilia, så måste man hafva ögone och alla tankar
öpne och taga vara på itt och annat, så väl man kan. Till den ända communi-
cerar jag och nu detta medh h:r residenten, at han på sin ort vigilerar och
hafver sine spanningar uthe.
Duc de Longueville hafver, mädan d’Avaux var här, seent på aftonen for-
drat till sig den Casselske secreteraren Zobel, som är i Munster, och honom
uptäckt, at Bäyeren hade begärat några tusend man af Keijsaren till ad-
sistence , effter Käijsaren ändå inthet vore bastant i fältet emot feldtmars-
kalken , h:r Torstenssohn, och Rakoczy. Men finge han, Bäyeren, den suc-
cursen , ville han våga itt streek emot Frankrijke, efftersom och sådant skulle
vara bevilliat och han, duc de Longueville, genom Zobels adresse depeche-
rade breef till lantgrefvinnan och duc d’Anguien at förmå lantgrefvinnan
och Königsmark till at stå qvar eller inthet långt ifrån duc d’Anguien. Thet-
samma ärendet hade och Ponseau, som kom hijt i föregår och reste i gåår
tillbakar, munteligen hijt till oss, män de resto hade han allenast hälssningar
ifrån Servien medh excuser, at han för sin siuka inthet hade kunnat komma
hijt. Om de detta hafva communicerat medh min herre, thet vet han bäst.
Tiden måste och öppa, huru dessa saker tillsammansshängia. I dag varder
innelagde advis utur Munster oss communicerat och lijkasom förtalat om
de Fransöskes och Bäyerskes sammankomster, hvarföre och på det h:r re-
sidenten må hafva lägenheet at tala medh duc de Longueville i denne saken,
så håller jag före vara got, at han söker audience och vid det tillfället med-
deler han 1. the furstligas och stättiskes betänkiande öfver modo consul-
tandi , theröfver honom kan säijas därhoos och, när discourserne så falla, at
de här församblade ständer ville hafva frit at vara på hvilkendera orthen de
finna gott och at consultationes plägass beggiestädess uthi alle tre collegiis,
men när materia fodrar och re- och correlationes skola hålles, resultet och
conclusum fattass, at the då komma ihoop antingen in loco tertio såsom
Lengeriche eller och besökia hvarandra alternative, som vij medh de Fran-
söske och de käijserlige och churfurstlige härtill hafva giort sig emillan,
när affaires det hafva fodrat. Thermedh får her residenten tillfälle icke alle-
nast höra duc de Longuevilles mening öfver modo, uthan och lägenheet at
disponera på ständerness sida, så gott som det ske kan.
Derhoos medh och 2. till at komma medh honom på talss om de utsprängde
tiender om secrete tractaten medh Bäyeren kan tiäna, at h:r residenten com-
municerar honom inlagde advis utur Munster berättandes, at vij fuller
inthet achtat så stort, uthan fast mer försee oss till hanss redelige conduicte
och förtrolige correspondence. Ständerna, som detta see och inthet kunna
strax saken penetrera, adprehendera sådant altför mycket synnerlig för
Bäyeren skuldh, den the veta vara haal och illistig. På detta och desslijka
sätt kunde her residenten föra sig på det talet och giöra sit bästa at sondera
grunden. Thet voro gott, at h:r residenten behöllo som tillförenne hoos
d’Avaux sin ordinarie vekudag at komma till duc de Longueville. Utaf
detta tillfället ville och her residenten 3. per obliquum sondera, om Frank-
rijket skall gå om med stilleståndet, hvilket och här uthspridess och synnes
inthet vara olickt.
Möchte darauf aufmerksam machen, daß Wippermann, Drost von Vlotho, der bei
uns eine Kommission des Herzogs von Pfalz-Neuburg auszuführen hat, nicht seinen
Herrn – wie ursprünglich vorgesehen war – auf den Friedensverhandlungen ver-
treten wird, aber bereits ein Haus in Münster gemietet haben soll, das vielleicht für
Rosenhane geeignet ist.